Allt annat än bra

Nä, allt är långt ifrån som det ska vara här hemma. Hade det inte varit för min underbara lilla dotter hade jag bara slängt ner några plagg i en väska och lämnat hem och man.
Något jag tyvärr tagit som vana och lärt mig genom åren är att alltid hålla uppe en fasad, en fasad som säger att allt är bra eller åtminstone att det är okej. Aldrig visa att allt är skit eller att jag mår dåligt, för de gånger jag visat det har det alltid slutat med att jag blivit sårad eller nedbruten ännu mer. 

Men den där fasaden går inte att hålla uppe hur länge som helst, och det kommer till ett väldigt högt pris - nämligen min egen hälsa. Med alla extra hormoner och sömnbrist som det varit i snart två månader, sliter det ännu hårdare och för ungefär en och halv vecka sedan brast det i fasaden till mannen. Och sedan dess har vi knappt pratat med varandra. De ord och meningar som utbytts har handlat om vår dotter, hundarna eller liknande. 

Vårt äktenskap hänger verkligen på en skör tråd, men utåt sett har jag under den här tiden ändå kämpat med att låtsas som ingenting och hållit fasaden uppe för alla andra. Tills i fredags, då orkade jag inte längre. Då hade verkligen all ork tagit slut och tårarna hade redan runnit längst kinderna nästan ett dygn. 

Men trots att situationen är som den är här hemma, har jag ändå på något sätt lyckats vara lite effektiv mellan alla tårarna. Bokade tvättstugan i källaren, och äntligen har jag/vi kommit ikapp tvättberget här hemma. Har inte varit det lättaste, men det har funkat och lilltjejen har följt med ner i bärselen och tittat på alla lamporna i källaren med stora nyfikna ögon vid de tillfällen hon varit vaken (vissa gånger somnade hon redan i trappan ner). 

Och idag kom min pappa hit för att hjälpa mig att få upp två hyllor i lilltjejens hörna. Så nu har några väl utvalda saker placerats där, och helt plötsligt känns det verkligen som att hon inte längre är på lån utan att hon faktiskt är min. Till sist har jag också fått/vågat boa lite jag med. Vilket varit extra behövligt för mig efter allt som skett och sker. 

Babushkadockor som jag köpt till lilltjejen med texterna:
"I will love you..." "all day..." "everyday..." "forever."

En sak jag måste göra på måndag (eller i alla fall under nästa vecka), som jag fortfarande inte fått gjort - är att försöka få en tid till min kurator, hoppas verkligen att hon är tillbaka. Annars måste jag få tid till någon annan, det hade jag behövt för länge sen - men som sagt mitt eget mående har jag försökt hålla begravt, till hänsyn för andra.