Sömn och kondition

Inatt fick jag sovit hela sju timmar i sträck, för mannen var snäll och tog vår tjej hela natten. Utan att jag hade bett honom att göra det dessutom, så det kändes väldigt omtänksamt och ett bevis på att han verkligen kan om han vill. Kände mig verkligen utvilad när jag vaknade. Dock viss panik när jag insåg vad klockan var och att jag inte hört vår tjej gråta en enda gång, och inte heller hade jag gett henne någon mat. 

I eftermiddags packade vi in oss alla i bilen och körde iväg till favorit skogen Skrylle. Har inte varit där sedan runt tiden då vi påbörjade försöket som resulterade i vår lilla tjej. Och som jag längtat till att komma dit och gå deras spår på 5 km (längtar även efter deras milen spår, men det går inte att gå med vagn). Dessutom har 5 km spåret belysning, så man kan gå den på sen eftermiddag/kväll under vinterhalvåret med. 

Att inte ha tränat eller rört på mig sedan april har verkligen kört konditionen i botten. Har verkligen ingen kondition alls nu, så tempot blev därefter - men det var lika skönt och belönande ändå, om inte extra belönande att äntligen få/våga gå rundan. Hundarna verkade också riktigt nöjda med att få komma dit.