Efterkontroll

Får börja med att tacka för era ärliga och varma kommentarer. Det är alltid skönt att höra att man inte är ensam om att må dåligt, eller känna på ett visst sätt efter förlossningen - även om det är något man alltid får höra om, så är det få som står upp för det.

Började i alla fall dagen med att få tag på kuratorn. Så på fredag har jag/vi fått en tid till henne, kunde fått tid redan i morgon - men då funkar det inte eftersom bilen är inlämnad för nya däck och justering av hjulinställningen. Plus att det hade varit svårt för mannen att fixa sig ledig. Och även om det är främst jag som behöver träffa kuratorn, så behöver han nog det också en hel del - om inte annat för att förstå mig bättre (kuratorn brukar få honom att förstå lite bättre, åtminstone för några dagar).

Efter att ha ringt blev det att jag och lilltjejen tog en längre tupplur, vilket gjorde att vi fick brått när vi vaknade igen. Var bara att fixa i ordning oss, mata lilltjejen, kissa hundarna väldigt snabbt (fick be min bror komma och ta dem på en lite längre runda, då jag hade superdåligt samvete för att de bara fick ut och kissa på gräset och upp igen) och sedan packa ner tjejen i vagnen och promenera snabbt till barnmorskan för min efterkontroll.

Det blev ett lågt besök på MVC, men välbehövligt. Prover, blodtryck, fysisk undersökning och koll av ärret såg allt bra ut. Vikten vill jag knappt tänka på, den är inte bra så mycket kan jag säga. Gick ner en hel del första månaden, men eftersom jag sedan mått skit har jag hanterat det med att tröstäta. Men jag har en plan, och det är min barnmorska mer än nöjd med.

Anledningen till att besöket blev långt var när vi pratade om mitt psykiska mående. Hon tyckte att det var väldigt bra att jag fått tid till kuratorn, men jag fick även kontaktuppgifter till ett speciellt team inom psykiatrin som jobbar med späd- och småbarnsföräldrar. Så jag kommer nog att kontakta dem med, har fått höra ikväll att de ska vara riktigt bra där. Bäst med det teamet just nu, är att de finns i min hemstad - så jag behöver inte ta mig till Malmö eller Lund (min kurator sitter i Lund numera), utan det är nära och bra, och jag slipper lägga timmar på att ta mig dit och hem. 

Informationsbladet från Spädbarnsverksamhet

Avslutade dock besöket med en stor och varm kram efter att ha skratta lite. Anledningen till skrattet var när barnmorskan skulle ta upp frågan om preventivmedel. Hon sa, "det är väl knappast lönt att jag frågar dig, men det är en del av efterkontrollen - hur tänker du med preventivmedel?" Jag svarade "det har du rätt i, har jag inte använt preventivmedel på 11 år så lär jag inte börja med det nu". Då avslutade barnmorskan med "det kan jag förstå, och skulle det hända något så är du så välkommen tillbaka igen".

Så här i efterhand är jag så glad över att jag faktiskt valde att gå till samma barnmorska och MVC som jag hade när jag väntade Bella. Trodde inte jag skulle klara av det, och att det skulle bli svårt och jobbigt. Men tvärtom, har haft ett fantastiskt stöd och en väldigt förstående barnmorska som tagit hand om mig riktigt bra både fysiskt och psykiskt under hela graviditeten. Är ingen tvekan, om jag någonsin lyckas bli gravid igen var jag kommer att gå på mina kontroller hos.

Vill även passa på att tipsa om en föreläsning som är på biblioteket i Staffanstorp  den 5 februari klockan 18.00. Så här har Barnlängtan - Skåne, skrivit om den: 

Mellan hopp och missfall - föreläsning av Tobias Åkerman som har skrivit boken "Drömmen om ett barn". Torsdag 5 februari kl 18.00 på Staffanstorps bibliotek. Fri entré
Tobias Åkerman berättar utifrån sin bok Drömmen om ett barn om barnlängtan, ofrivillig barnlöshet och den långa vägen till att bli förälder - utifrån en mans perspektiv. Drömmen om ett barn blev till fyra långa års längtan och väntan som gång på gång slutade i djupaste sorg.