Långrunda

Då var det söndag, och denna veckan är över. Tack och lov! Om jag får säga mitt, för den har varit tuff och full av biverkningar. Sen innebär det även att det närmar sig min tid för VUL. Vill bara få det överstökat, vill få veta om det har hänt något eller inte och om jag ska ta Ovitrelle eller vi måste köra på en ny kur med Pergotime.

Dagen har gått i familjemyset och motionens tecken. Slutade jobba kl 10.00 och blev hämtad av mannen och hundarna, för det var snö i kombination med stormbyar. Så jag var inte så sugen på att ta mig hem på egen hand idag. När vi kom hem så blev det gemensam frukost och funderade på vad vi skulle hitta på idag. 

Vi kom (efter att jag tjata lite) fram till att köra iväg till ett av alla fina naturreservat i Skåne och gå en riktig långrunda. För jag har inte tränat som jag borde de senaste veckorna och hundarna behöver alltid rasta av sig. Resultatet blev att vi gick 2 mil, så nu är vi möra och lite små frusna hela högen. 

Nackdelen med dagen var att min ena hund ryckte till precis efter att vi kommit upp i 2 mil, så jag halkade på isen och föll rakt ner på isen och slog mig. Så nu är jag både trött och mörbultad. Värst är att jag slog mitt högra knä (som jag skadade rejält i somras) mest av allt. Dunkar som bara den, men nu är det lindat och i högläge. Hoppas på att det lagt sig till imorgon och att jag inte känner av det, när jag nu äntligen blivit av med alla problem sen sommarens olycka. 

Och ärligt talat så finns det en fördel med att jag nu slog mitt knä, det ger mig något annat att tänka på än behandlingen och kommande VUL.