Saknad

Trodde aldrig jag skulle kunna sakna mitt morgonkaffe. Är absolut ingen storkonsument av kaffe, utan det är främst när jag ska till skolan som jag har min stora termosmugg (med innehållet av ca 2 "vanliga" koppar) med kaffe. 

Till viss del är det kaffet jag saknar, men det är till minst lika stor del värmen från muggen och mysfaktorn av att sitta med min kaffemugg på bussen medan alla andra gäspar och fryser som jag saknar. 

Annars har dagen (som spenderats i skolan) flutit på ganska bra, haft lite problem/svårigheter med att koncentrera mig på dagens föreläsare. Delvis för att vissa av dem inte hade så mycket nytt att ge oss, samt pratade med väldigt sövande röst. Och sen så är det tankarna på denna gångens försök som konstant spökar i huvudet på mig.

Försöker att inte tänka mer på denna gångens försök, finns inget mer vi kan göra nu. Bara att vänta och se. Markerat allt i kalendern och sen är det bara på att hålla tummarna för att blödning uteblir och när jag sen gör gravtestet på dag X, att det resultatet blir positivt. 

Eftersom det gick som det gick förra gången vågar jag helt enkelt inte vara lika positiv till detta försöket, vågar helt enkelt inte. Vill inte känna så en gång till.