Ungefär 20 minuter efter att jag skrev gårdagens inlägg så kom min mens. Och det med besked! Hade ont redan under dagen och kvällen, men när klockan började närma sig midnatt var det ohållbart. Värktabletter och en varm vetekudde hjälpte min stackars magen när jag skulle sova.
Min enda tanke idag har dock varit: Hur i helvete kunde jag längta efter detta???
Jag har haft sjukt ont, knappast kunnat stå eller sitta rakt upp. Istället har jag spenderat större delen av dagen liggandes på sidan i soffan med vetekudden på magen och inlindad i min filt, samt med mina älskade hundar i knävecket.
Inte nog med mensvärken heller för hela dagen har jag mått riktigt illa, fryser och har haft huvudvärk till och från hela dagen. Allt är värt det i slutändan om det lyckas, men det är ändå riktigt jobbigt. Dessutom har jag inte sett röken av mannen min på hela dagen (han har varit iväg på möte), han stack innan jag steg upp och kom hem igen lite innan 17.
Det är delade känslor när jag tänker på att han inte varit hemma, nu när jag äntligen har en helt ledig helg. Särskilt när jag mår så här, för då vill jag ju helst inte behöva göra något och bara bli uppassad. Men sen samtidigt är det skönt att få må dåligt i sin ensamhet och slippa skuldkänslor över att inte göra något.
Detta innebär att jag snart börjar med mina Pergotime, samt att jag måste komma ihåg att ringa till RMC och prata med deras SSK för att boka in ett VUL för att se om det även denna gången fungerat så att jag ska hämta ut en ny spruta Ovitrelle (hoppas, hoppas, hoppas!)...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar