Är väl så jag får försöka se på det... Att alla dessa biverkningar är underbara och kommer leda till något helt underbart! De kommer leda oss till vårt önskebarn!
Men det är svårt att se det så. Särskilt när jag mår illa dygnet runt, hungrig hela tiden - samtidigt som jag inte har någon aptit alls, skiftar mellan att frysa och svettas och en huvudvärk som heter duga.
Vill egentligen inte klaga. Men just nu, när jag mår som jag gör - så kan jag helt enkelt inte låta bli. Måste helt enkelt ventilera det.
Sen ska vi inte tala om mitt humör, har bara idag varit extremt irriterad ett flertal gånger på olika personer. Vissa av gångerna har det varit med all rätt som jag blivit irriterad, andra kanske inte helt. Men jag lovar att jag tänker efter både två och tre gånger innan jag biter just nu.
Har dessutom varit på veckans vägning. Det gick väl sådär, +-0 idag. Kan inte påstå att jag är nöjd med det resultatet, men jag känner mig ändå lite stolt med att det inte var något plus.
Hade det inte varit för att jag går på medicinerna så hade jag varit riktigt besviken, men nu tar jag dem och vet att under de veckorna så står jag mer eller mindre stilla på vågen också.
Efter 9,5 års kämpande skedde ett mirakel. Vi plussade (dagen efter vår 6:e bröllopsdag)! Glädjen skulle dock inte få hålla i sig, för den 21 september 2013 föddes vårt efterlängtade önskebarn Bella i vecka 18. Efter läkning och nya behandlingar, lyckades vi igen på fjärde försöket av hormonstimulering + insemination. Den 29 november 2014 - nästan 11 år efter vi började resan mot att bli föräldrar, föddes en liten lillasyster (BF+1) till vår ängladotter.
tisdag 5 mars 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar