Oro

Rädslan och oron för om försöket har inte släppt, snarare blivit värre. Magen är orolig, får små kramper till och från (hatar att gå på toa) och är trött dygnet runt. Tre dagar har jag nu slocknat på sängen eller soffan långt innan jag i vanliga fall går och lägger mig. 

Dock har jag nu släppt min oro och rädsla för detta försöket, och fokuserar totalt på min älskade hund (den äldre). Var med henne hos veterinären igår, urinprov, röntgen x2, undersökning och odling på urinen. Röntgen visar på att hon har fått en urinsten, de testade att se med odlingen om de kunde se vilken sorts sten det var - men veterinären kunde inte hitta kristaller som visa på sorten. 

Veterinären ringde mig innan idag, när det gått ett dygn på odlingen. De kunde inte se att hon har någon urinvägsinfektion, men de ska fortsätta odla på urinen över helgen, för att utesluta någon form av bakteriell urinvägsinfektion. Då vissa bakterier kan växa långsamt i odlingen. 

Problematiken med urinstenen kvarstår, och eftersom de inte kan se vilken sort det är blir det nu operation. Så nästa vecka ska min lilla älskling sövas för första gången i hennes åtta åriga liv. Veterinären ska ta ut stenen för att sedan skicka iväg den på analys. Är enda sättet för oss att få reda på vad det är för sort, om det är stor risk att det kommer nya, är ärftligt eller om det räcker med annan kost och medicin.