Just i detta nu har jag och min man varit föräldrar till vår underbara lilla ängel i exakt 1 vecka och 1 timme. Det är så jag tänker, och vad jag hållit fast vid hela dagen. Saknaden och förlusten gör så ont, och tårarna kommer titt som tätt. För att inte helt låsa in oss idag, valde vi att försöka göra något så "normalt" som att köra iväg för att köpa nya skor till mig.
Det fungerade sådär kan jag berätta. Fick köpt nya skor, men jag har också hunnit med att gråta ett flertal gånger. I ena butiken var det en pappa som kallade på sin dotter, ni kan nog gissa vad hon hete - Bella. Och jävlar vad tårarna kom.
Både igår och idag har det kommit en del blomsterbud. Känslan är så blandad, för jag vill inte visa något för de som lämnar blommorna. Vilket gör att det blir ett påklistrat leende när jag öppnar dörren. Men jag vet varför de är här och vad det på ett ungefär kommer att stå på kortet. Det enda jag är nyfiken på är vem blommorna kommer ifrån.
Ena buketten idag var från mitt jobb, från mina kolleger och min brukare. På något sätt kändes det lite som en lättnad, att jag vet att de tänker på mig (visste jag så klart innan med - men ändå). Vilket gör att bara tanken på att börja jobba igen, inte känns helt skrämmande och omöjlig.
Älskade lilla Bella, var du än är - ska du veta att vi älskar dig över allt annat, tro absolut inte något annat. Du är vår ängel, vårat önskebarn, vårt allt.
Jag beklagar innerligt er sorg och att fina lilla Bella inte kunde vara kvar hos er. En ängel som för evigt kommer ge extra ljus i himlen och alltid finnas i era minnen. Om jag kan vill jag ge er massor av styrak. Mina tankar går till er. Många kramar
SvaraRadera