Nu har jag äntligen fått lämna sjukhuset, det var dock med väldigt blandade känslor som jag blev utskriven. Riktigt skönt att få slippa vara inlagd och vara patient, men så sjukt jobbigt att veta att när vi lämnar avdelningen gör Bella det med - men vi åker inte iväg tillsammans utan på varsett håll. Fick hålla henne, pussa henne, prata med henne och säga vårt sista fysiska farväl till henne i lugn och ro.
Bellas kanin sitter nu här hemma, och för att hon inte ska behöva vara ensam när hon nu ska till patologen för obduktion så fick hon ett litet lejon (som mannen sprejat med våra parfymer för att hon ska veta att vi är med henne för evigt) med sig. Kaninen kommer få en hedersplats i vårt hem, tillsammans med massor av foton på Bella. Är så tacksam över att vi har fått ha henne hos oss, haft möjlighet att ta flera bilder på henne, även att personalen hjälpt oss att få bilder på oss alla tre - som en riktig liten familj och att vi fått den tid vi behövt med henne.
Träffat begravningsentreprenören idag, kommer ha mer kontakt med honom när det närmar sig att planera begravningen samt urnsättning. Sen fick vi även träffa en helt underbar kurator som vi pratade långt och länge med, om allt - inte bara om det som hänt under helgen.
Fick pratat med läkaren innan jag blev utskriven. Han tycker att det är bra att vi valt obduktion, för då kan vi kanske få veta vad som gick fel och varför. Doktorn sa även att det antagligen är en av följande tre orsaker:
Att det blivit en infektion i livmodern, det eftersom vattnet gått och för att min kropp reagerade som den gjorde efter förlossningen.
Att något varit fel på Bella, som gjort att hon inte skulle överleva oavsett.
Och om obduktionen inte visar något av de två, så är anledningen med största sannolikhet följande:
Att min livmoderhals inte klarat av tyngden/hålla sig stängd och tillslut öppnat sig. Är det av denna anledningen, så kommer de att sätta in ett särskilt "band" runt min livmoderhals när (om) jag blir gravid igen.
Även om jag nu lämnat sjukhuset, så ska jag proppa i mig massor av mediciner. Två sorter värktabletter, järntabletter och två sorter av antibiotika. Sen ska jag även till vårdcentralen och lämna prover på onsdag. Mitt hb är fortfarande super lågt och mitt crp är för högt. Men det är skönt att veta att de fortsätter att hålla koll på mig även när vi nu lämnat avdelningen.
Efter 9,5 års kämpande skedde ett mirakel. Vi plussade (dagen efter vår 6:e bröllopsdag)! Glädjen skulle dock inte få hålla i sig, för den 21 september 2013 föddes vårt efterlängtade önskebarn Bella i vecka 18. Efter läkning och nya behandlingar, lyckades vi igen på fjärde försöket av hormonstimulering + insemination. Den 29 november 2014 - nästan 11 år efter vi började resan mot att bli föräldrar, föddes en liten lillasyster (BF+1) till vår ängladotter.
måndag 23 september 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar