Tillbaka i verkligheten

Då var jag verkligen tillbaka i verkligheten. Jobbat hela helgen, fredag, lördag och söndag. Har slocknat så fort jag kommit hem på kvällen och sovit omkring 10 timmar varje natt, dock är jag lika trött ändå.

I fredags fick jag bokat tid till doktorn, så nästa vecka ska jag iväg och göra mitt EKG och få det överstökat. Känns lika bra att få det gjort än att dra ut på det.

Måste säga att det var skönt att vara tillbaka på jobbet, och jag hade turen att få en lugn och skön helg tillsammans med bra kollegor. Har även berättat för tre av mina äldsta kollegor (både till åldern och hur länge vi jobbat tillsammans) att jag kommer vara mammaledig nästa år.

Valde att göra det på inrådan av min barnmorska. Hon påpekade nämligen väldigt noga för mig i torsdags att jag måste tillåta mig själv att börja njuta av att jag är gravid, försöka att slappna av när det gäller alla mina farhågor för att något ska gå fel (även om hon förstår att det kommer vara svårt). Ett av de förslag hon gav mig var att börja berätta för andra att jag är gravid och därmed också få bekräftat att det är sant.

Det märks att vi har jobbat länge tillsammans när de blir så glad att de börjar gråta av nyheten. Dessutom är det så att dessa kollegorna har vetat om lite av min och min mans problematik. Inte allt, men lite. Och eftersom vi jobbar så nära varandra är det svårt att dölja saker, de märker att jag inte är lika full av energi och att jag inte är på topp (tex humöret).

Sen har jag även varit i kontakt med en i vår bekantskapskrets om att vi har plussat och blir föräldrar i februari. Kände att jag var tvungen att kontakta henne, då jag vet att de började gå till RMC någon månad efter oss. Jag vet hur jag känner när jag får veta att någon är gravid (värst är det när man är iväg på ett möte eller liknande), så jag ville inte att hon skulle höra det via rykten eller att nästa gång vi träffas att jag har en gravidmage som inte går att missa.