Känns lite extra bra att inlägg nummer 200 får handla om hallonets lilla hjärta.
Idag klockan 14.00 gick vi in till barnmorskan, efter att ha stämt av lite saker (tid för RUL, proverna från senast och lite annat) var det bara att lägga mig på undersökningsbordet. Och efter lite letande så fick vi höra hallonets lilla hjärta slå i 150. För att göra det extra tydligt letade hon även fram mina hjärtslag.
En stor klump släpptes från magen och det känns lite tryggare. Nu får vi vänta till den 30/9 för att få se hallonet, för då ska vi på RUL.
Det där "lite annat" är bland annat, att barnmorskan berättade att hon varit i kontakt med en av läkarna på min vårdcentral angående mitt hjärta. Har ett hjärta som tycker om att ha lite dubbelslag och uppehåll lite då och då. Barnmorskan har hört detta när hon tog mitt blodtryck, frågat mig om jag vad jag vet om det. Förklarat att andra reagerat tidigare, men att det inte är något som är utrett då jag inte känner av något själv.
Men barnmorskan och doktorn tyckte båda att det hade varit bra att få det kontrollerat ordentligt. Dock har det inte med graviditeten att göra, så jag får själv ringa och boka in en tid för EKG hos min vårdcentral. För som barnmorskan och jag var överens om - att det kan vara bra att ha det ordentligt utrett om det händer något akut i slutet av graviditeten.
Idag har jag även berättat för mormor och resten av mina syskon att det kommer en liten i februari.
Efter 9,5 års kämpande skedde ett mirakel. Vi plussade (dagen efter vår 6:e bröllopsdag)! Glädjen skulle dock inte få hålla i sig, för den 21 september 2013 föddes vårt efterlängtade önskebarn Bella i vecka 18. Efter läkning och nya behandlingar, lyckades vi igen på fjärde försöket av hormonstimulering + insemination. Den 29 november 2014 - nästan 11 år efter vi började resan mot att bli föräldrar, föddes en liten lillasyster (BF+1) till vår ängladotter.
torsdag 5 september 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har ett liknande hjärtfel (låter det som) maila mig om du vill prata om det.
SvaraRaderaHur kändes det att berätta? Låter som en lycklig stund för mig <3
Kram
Tror egentligen att det är ett relativt vanligt "fel" och det är inget som är farligt - för då hade de utrett det mycket tidigare.
RaderaAtt berätta för andra gör jag med väldigt kluvna känslor. Å ena sidan känns då så skönt och mysigt att få berätta att vi ska bli föräldrar i februari. Men å andra sidan är jag samtidigt livrädd och får en hel del ångest när jag berättat för någon.
Men jo, just stunden när vi berättar - är en lycklig stund och jag fylls av kärlek till både min man och vårt önskebarn.
Kram
Visst är det underbart att höra det lilla hjärtat slå. Man smälter.
SvaraRaderaAbsolut! Dock var det sjukt jobbigt att vänta de sekunderna som det tog för barnmorskan att hitta rätt.
RaderaKändes som att gå på moln efter att ha fått höra hallonets lilla hjärta slå för oss.
Kram