Operation

Är fortfarande inlagd, främst är det för observation. Dagen (dygnet med för den delen) har varit en riktig pärs. Haft en hel del feber och feberfrossa, och förhjöda infektionsprover idag. Vid 10-tiden försökte läkaren hjälpa moderkakan ut - eftersom den fortfarande inte släppt och kommit ut. Det gick sådär. Han fick ut det mesta, men jag fick ändå åka iväg för skrapning (vilket de hoppades på att jag skulle slippa) samtidigt förlorade jag en hel del blod.

Blev insatt på antibiotika för att undivika infektion och vid 11-tiden kom de och hämtade mig för att köra mig till OP för skrapning. Skrapningen gick relativt snabbt, och jag blev väkt - och körd till uppvaket. Var ganska så klar i skallen redan vid 13 och då började tårarna komma direkt. Kändes så jobbigt att vara där medan mannen och lilla Bella var på andra sidan sjukhuset. Hade värdens underbaraste sköterska på uppvaket, hon tröstade, lysande och höll mig hårt i handen medan jag var där.

Förlorade även en hel del blod under själva operationen (närmare 800 ml), så det var inget bra hb låg på 77 när jag kom till uppvaket. Blodtrycket var också längre än vad som är normalt för mig. Men jag slapp få en blodtransfusion då mitt hb ökade till 85 efter ett tag. Och varken sköterskan eller läkaren tyckte att jag såg ut att behöva det. Känns ganska skönt att slippa, har inget emot att få någon annans blod (men det finns risker också, och kan jag slippa så slipper jag gärna).

Vid 14 fick jag åka tillbaka till gynmottagningen och till min älskade man. Fick ätit en liten bulle med ost. Förvånansvärt god, med tanke på att ingenting är gott när jag varit sövd. Men gissar på att den främst var god då det var det första jag fått äta sen igår kväll och det första jag kunnat behålla i matväg sedan över 1 1/2 dygn.

Haft Bella inne hos oss under eftermiddagen, gjort några avtryck av hennes pyttesmå händer och fötter. Hon ser så fridfull ut och hjärtat värker så in i, men allt känns mycket bättre när hon är hos oss. Det är Bella som får mig att stå ut med att vara inlagd (hatar inte sjukhus, har inga problem att jobba på dem heller, men att vara inlagd patient är det värsta jag vet), för jag vet att så länge jag är här - så är hon också här.

Skickade hem mannen för lite mer än en timme sedan, för att han skulle kunna duscha och raka sig. Och för att hämta lite saker till mig med. Under tiden kom mina svärföräldrar och höll mig sällskap en stund. Mannen är på väg tillbaka till sjukhuset igen, och jag längtar tills jag får fortsätta gråta i hans famn tillsammans. Även om jag kan tycka att det varit skönt att ha fått vara ensam en liten stund med, och få tänka i min egna ensamhet.

Imorgon kommer det att bli tufft ska träffa en begravningsentreprenör för att gå igenom hur och vad vi ska göra. Vi har fått i alla fall fått besked av min mormor idag (mamma pratade med henne tidigare idag), att vi får lov att begrava lilla Bella bredvid min morfar i familjegraven. Så nu vet vi att vi har en underbar gammalmorfar som kommer vaka över sitt lilla barnbarns barn.