Nu är det 3 dagar till TD. Bara tanken får magen att (nästan) vända sig ut och in. Varje toabesök är värre än det förra. För tänk om där är blod på pappret. Utifrån tidigare försök, borde blödningen komma idag, imorgon eller på lördag. Om den tänker komma alls. Har varit med om ett misslyckat försök där min blödning aldrig kom (men med blodprov och VUL innan, fick sättas igång med en omgång Provera).
Mina känslor väller över hela tiden, både igår och idag har jag spenderat större delen av dagen med att gråta. Jag saknar vår lilla Bella så sjukt mycket, och vad jag än gör (och var jag än är) blir jag konstant påmind om vad vi aldrig kommer få uppleva tillsammans med henne.
Fick dock lättat lite på trycket igår. Pratade med min faster, en av väldigt få (som jag känner) som vet hur det är, och som verkligen förstår vad vi går igenom nu. Fick bekräftat att jag inte är ensam om att känna som jag gör och ha de tankar jag har. Sen så skickade en gammal bekant ett väldigt privat men ärligt meddelande till mig, orkade dock inte läsa det helt igår. Var helt slut efter samtalen med faster, men ska försöka läsa igenom det idag och svara henne. För det hon skrev var "skönt" att höra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar