Efter två långa dagar på jobbet, både idag och igår på Bellas 2 månadersdag är jag äntligen hemma. Har varit två riktiga skit dagar och jag är glad att de är mer eller mindre över. Har redan duschat och fixat med allt som ska fixas, så jag tänker inte ens njuta av att det är fredag. Jag tänker helt enkelt gå och lägga mig nu (brukar bli mycket senare i vanliga fall på fredagar). Hoppas på att jag sover bättre inatt än vad jag gjort resten av veckan.
Hoppas morgondagen känns bättre, och att livet känns lite lättare. För dessa dagarna har jag bara känt mig arg, trött, bitter, ledsen, slut, ensam och full av sorg.
9 dagar till TD. Har lite känningar på olika håll i kroppen, frågan är bara om de är för en kommande mens eller om det är för att där är ett litet frö som växer. Känner mig inte ett dugg manad för att få veta, för jag vill verkligen tro och hoppas på att det ska bli ett plus. Men med tanke på hur tidigare försök varit/slutat och procenten att lyckas via insemination så är risken hög att vi inte får se något plus. Och då trivs jag bättre med att inte veta.
Styrkekramar!!
SvaraRaderaTack, kan behövas.
RaderaKram