Då var det andra söndagen i november, och med det är det återigen tid för fars dag - en dag som är lika jobbig som mors dag när man är ofrivilligt barnlös. För att strö ännu mer salt i såren kan jag bara lägga till att det svider ännu mer att vara förälder till ett änglabarn en dag som denna.
Eftersom min älskade man är pappa till en liten ängel numera, så var jag tvungen att se till att fixa med en liten överraskning till honom idag. Så när han var ute med hundarna plockade jag fram en liten present och ett kort till honom (som jag gömt här hemma). För idag var hans första fars dag som pappa.
Morgonen började helt enkelt väldigt känslosam i vårt hem, många tårar men även glädje och kärlek. Efter överraskningen åt vi frukost tillsammans, innan mannen stack iväg för att hjälpa mamma lite och innan vi skulle iväg för att fira min lillebror som imorgon fyller 17 år.
Kalaset för lillebror var uppdelat på två ställen. Först åt vi middag hemma hos pappa, och sedan förflyttade vi oss allihopa hem till mamma för att äta tårta.
Dagen har varit jobbig, rent känslomässigt - många människor och många barn - alla glad och en hög ljudnivå. Inget för mig, absolut inte numera - förr gick det oftast an några timmar, men nu är jag slut innan det ens har börjat.
Börjar dessutom bli lite nervös inför morgondagen. Har haft en del känningar över livmodern och äggstockarna, så jag hoppas att vi får positiva besked imorgon när jag ska göra VUL kl 14.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar