Det senaste dygnet är det egentligen. Jobbar natt denna veckan och natten till idag på jobbet har varit riktigt jobbig (hoppas denna blir lugnare - men det ser verkligen inte så ut). Idag har jag vaknat flera gånger med ett ryck, drömmarna har varit vedervärdiga och gjort ont i hela kroppen.
Tankarna har hela tiden gått till Bella och frågan om varför vi inte fick lov att behålla henne, varför vi inte skulle få bli lyckliga föräldrar, varför vi som kämpat så länge inte får behålla vår lilla flicka medan andra får behålla sin, vad vi gjort för att förtjäna detta helvete osv.
Tror att en av de utlösande faktorerna till att dagen verkligen varit skit, var att jag läste när prinsessan M har sin BF. Den är nämligen samma dag som vi hade vår BF på. Att de dessutom väntar en flicka gör allt mycket jobbigare. För det innebär att det kommer vara en jäkla massa bilder och text som kommer att påminna mig om vad jag (vi) inte får uppleva och går miste om med Bella.
Ja, idag är jag bitter, nedstämd, ledsen, full av sorg och ilska, orkeslös, stressad och helt enkelt trött på att livet ska var så jävla jobbigt.
Efter 9,5 års kämpande skedde ett mirakel. Vi plussade (dagen efter vår 6:e bröllopsdag)! Glädjen skulle dock inte få hålla i sig, för den 21 september 2013 föddes vårt efterlängtade önskebarn Bella i vecka 18. Efter läkning och nya behandlingar, lyckades vi igen på fjärde försöket av hormonstimulering + insemination. Den 29 november 2014 - nästan 11 år efter vi började resan mot att bli föräldrar, föddes en liten lillasyster (BF+1) till vår ängladotter.
onsdag 6 november 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar