Färdig läkt?

Idag chockade min kropp mig ganska rejält, den var snäll nog att ge mig små förvarningar - så som ont i magen (senaste dagarna, veckan om jag tänker efter) små finnar (men det får jag när jag är stressad med) och ljusrosa på pappret när jag var på toa i morse. Efter en timme på jobbet kom mensen med buller och bång, tur att jag hade trosskydd och att jag dessutom hade bindor i väskan. 

Jag kan bara tolka det som att min kropp nu är färdig läkt och där med fysiskt redo för att köra igång med nya försök. För varför skulle jag annars helt plötsligt få mens bara så där? Jag har inte mens av mig själv, eller jo - om jag har "tur" så har jag det naturligt en eller två gånger om året. 

Försökte ringa RMC gick inte så bra, långa köer och sen stängde de telefonen tidigare än vad telefontiden är (hade gärna velat börja redan nu med nästa försök). Så på måndag ska jag börja jaga dem igen. För nu vill jag ha ett startdatum, jag vill komma igång i år! Jag vill inte vänta tills nästa år. Men jag vet också att då är det lite snävt med tiden, för de har stängt v 52 och v 1 så alla starter med insemination och ivf måste planeras utifrån det. Sen vill jag helst ha ett startdatum att meddela kuratorn när jag ska träffa henne den 15/11.

Mensen ger mig verkligen blandade känslor. Jag är överlycklig över att den dykt upp och visar på att kroppen är redo (min tolkning) för att köra igång. Samtidigt så känner jag ett väldigt obehag i hela kroppen, dels av att se blodet (påminner om missfallet) men jag har heller aldrig haft så här ont över ryggen och livmodern vid mens (påminner om värkarna jag hade i början när Bella skulle födas ut) som jag har nu. Sen känner jag mig riktigt bitter, jag skulle ju inte blöda nu - och absolut inte i september heller - för jag var gravid.