Idag har jag bokstavligt talat varit och lyssnat på mitt hjärta (även tittat på det). För klockan 08.00 var jag och fick gjort ultraljudsundersökning av mitt hjärta på sjukhuset. Kände mig inte ett dugg manad att stiga upp för att komma iväg och göra undersökningen. Dels så var jag lika orkeslös och slut när jag vaknade som när jag la mig igår och dels så är det bara ännu en påminnelse om graviditeten.
På samma sätt som när jag fick lyssnat på Bellas (hallonet var det då - innan vi visste att det var en liten Bella) hjärta, så fylldes hela rummet av ljudet. Dock mycket långsammare och dovare. Men jag förstår nu vad det är som vårdpersonal hängt upp sig lite på.
Fick veta att det inte finns något som jag behöver vara orolig, utifrån vad hon kunde se. Det slutgiltiga svaret kommer jag få skickat till vårdcentralen och min läkare där, efter det att kardiologen (är inte den som gör undersökningen) har gått igenom alla inspelningar av ljud och bild och gjort sin bedömning.
Vi pratade lite, och jag berättade vad som hade hänt och varför jag också bokat om tiden. Hon hade räknat ut det, för i remissen till undersökningen står det att jag är gravid och med bf i februari. Vilket innebär att det nu inte hade gått att missa en bebismage (för att göra undersökningen krävs det att man tar av sig alla kläder på ovandelen av kroppen).
Innan jag lämnade rummet sa hon till mig att jag har ett riktigt starkt hjärta. Känns skönt att veta, för enligt mig så är det väldigt svagt och håller på att brista. Fast båda är korrekta egentligen. Fysiskt är mitt hjärta starkt, men psykiskt är det svagt och brister lite för minut som går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar