Att fokusera på något bra

Dagen började lite kaotiskt. Snöat sen igår kväll och hela natten, så när jag skulle till skolan idag var det köer hela vägen in till skolan. Tack och lov för min älskade man, för han körde mig in. Annars hade jag aldrig hunnit till skolan i tid. Och även idag hade examination, så det var obligatorisk närvaro. 

Skulle jag åkt buss, hade jag aldrig kommit fram. Men eftersom han körde, så kunde vi köra av tidigare och därmed också komma fram till skolan genom att köra "bakvägen" in till skolan.

Eftersom han var så söt och snäll som gjorde detta, så kände jag att jag var tvungen att göra något sött och snällt till honom. Så efter skolan var jag inne om och köpte en bok: ONDA PINGVINER (som han tittat på så många gånger, och varit sugen på den - men tyckt den var för dyr), det är en bok med med massa ritade serier, på pigviner som är riktigt elaka. Sen var jag även inne om blomsteraffären och köpte tre stora och långa mörkröda rosor (vår färg - samma färg som var med i temat på vårat bröllop). 

När jag kom hem, ringde jag på dörren och höll för så att han inte kunde se vem det var. Han öppnade dörren, och han såg väldigt förvånad ut när jag stod där med rosor och en present till honom. Hans första fråga var: Vem är detta till? och sen: Varför får jag detta? Det enda jag kunde svara honom var: För att jag älskar dig och för att du var så underbar som räddade min morgon genom att köra in och lämna mig i skolan. 

Men nu, anledningen till dagens rubrik: 

Om jag ska hitta något som är positivt med att senaste försöket inte lyckades och att vi nu väntar på min operation. Så är det att jag fortsätter med ViktVäktarna och fortsätter att gå ner i vikt. Var och vägde mig idag, andra gången för året. Förra gången hade jag ett litet plus (+0,4 kg), vilket inte var så konstigt. Det pluset var efter jul, nyår och tentaplugg. Men idag var det minus! -1,1 kg för att vara exakt. 

Detta minuset innebär att jag idag väger 82,7 kg! Och har ett BMI på 27, det innebär att jag nu gått ner 38 kg och minskat mitt BMI med 12,4. Att skriva ut alla dessa siffror känns helt underbart och jag känner hur jag sitter och småhoppar av glädje i stolen. 

Kan inte fatta att jag är såååå nära ett normalt BMI som jag är nu, och det är inget jag någonsin kunnat hoppas på eller kunnat tro skulle hända. Jag har aldrig varit så nära ett normalt BMI, och jag har aldrig vägt så här lite. I alla fall inte sen den senare delen av mina tonår, skulle gissa på att det i så fall skulle vara omkring tiden innan jag började med p-piller i så fall. Och det skulle innebär när jag var ca 14 år. Det är ett halvt liv sedan för mig med andra ord. 

Brukar inte ha så höga tankar om mig själv. Och detta är inget jag brukar säga till mig själv, men idag tänker jag faktiskt göra det: 

Jag är bra, duktig och stark. Och jag är så stolt över mig själv.