Lätt irriterad

Måste börja med att säga att jag älskar min man över allt annat. Men ibland driver han mig till vansinne, eller det är väl inte bara han. Men det är oftast han som får ta smällen när jag inte orkar mer.

Vi var ute på en långrunda tillsammans med hundarna idag. Och då sa jag väl både det ena och det andra, jag står fast vid det jag sagt. Men är också väl medveten om att allt inte är hans fel, även om han får ta skulden för det ifrån mig.

Har en period just nu som jag är väldigt lätt irriterad och har väldigt mycket tankar som springer runt i huvudet. Känner att allt kan få mig att börja koka.

Hans arbetslöshet skrämmer mig ganska rejält. Är inte första gången han är arbetslös, och senast han var arbetslös var det under en längre period. Det innebär att det är jag som är huvudinkomsttagare i vårat hushåll igen. Men skillnaden från förra gången, är att jag numera studerar samtidigt och har dessutom tagit ca 20% tjänstledigt (jobbar fortfarande ca 80% som jag pluggar). Det innebär att jag har en lägre inkomst just nu.

Pengar... Är det som stressar mig mest av allt just nu. För det gör att jag inte helt kan slappna av och "njuta" av processen hos RMC. Är livrädd för att behandlingarna ska fungera och jag ska bli gravid. För jag vet inte hur vi ska klara oss ekonomiskt om jag skulle vara mammaledig. Samtidigt får jag skuldkänlor av detta, för jag är livrädd att behandlingen inte kommer fungera bara för att jag på något sätt inte känner mig redo just nu.

Knäpp? Ja, det kan man väl säga. Men å andra sidan, är det någon som någonsin är helt förberedd innan man blir gravid?

Och i slutänden finns det inget jag önskar mig mer än att vi får vårt lilla önskebarn. Så därför är det extra jobbigt att känna sig tveksam och osäker.