Komma ikapp

Idag har jag bara jobbat på att försöka komma ikapp när det gäller mina enskilda skolarbeten. Har väl gått sådär med det. Är inne på mitt sista arbete nu. Men är så trött på allt skrivande och läsande, så jag har tagit en paus från det nu några timmar. 

Har som sagt fem arbeten som ska in på måndag och tisdag. Två av dem är grupparbeten, dessa har vi lyckats att få ihop nu. Men det krävdes mycket energi och många timmars arbeten i skolan. Vi satt hela torsdagen och fredagen med dem i skolan. Och då hade vi redan skrivit en hel del via Internet, men det saknades en del och sen tar det tid att fixa till det så att texten flyter på bra och att allt hänger samman. När jag lämnade skolan igår kväll, så var det på ganska lätta fötter. Även om jag var väldigt trött (sovit ca två timmar på två dygn) så hade jag hur mycket energi som helst.

De andra tre är individuella arbeten. Och i veckan blev jag helt färdig med det ena, och det andra blev jag klar med idag. Det tredje arbetet är egentligen det största av dem och det hade jag knappt börjat på. Just nu har jag väl kommit en bra bit på vägen med det, har gjort klart ca 1/3 av det. 

Så allt hopp om att jag skulle kunna ta det lugnt imorgon är som bort blåst just nu. För imorgon är sista dagen för mig att fixa arbetet på, då jag jobbar hela dagen på måndag. Hade jag varit ledig så hade jag haft några timmar på mig innan det ska lämnas även då, eftersom arbetet ska vara inlämnat senast 16.00 på måndag. 

Anledning till att jag har så mycket just nu? Jo, dels för att lärarna är lite dåliga på sin planering. För visa perioder har vi inget medan vi under andra perioder har hur mycket som helst. Att ha så mycket över jul och nyår gör inte saken bättre. Men sen måste jag erkänna att jag skjutit på det ganska mycket med. Kunde ha börjat tidigare, men har inte hittat motivationen eller haft ork till att koncentrera mig på studierna heller. 

Att börja med RMC och behandlingar för att förhoppningsvis bli föräldrar hade egentligen inte kunnat komma vid en sämre tidpunkt. Låter kanske väldigt egoistiskt och jag känner väl själv att det låter som att jag är väldigt otacksam på grund av att jag säger så. 

Tro mig! Det finns inget i hela världen (förutom vårat önskebarn då) som jag längtat så mycket efter. Men alla tankar som jag skjutit bort och tryckt ner har kommit upp till ytan, samtidigt som jag försöker klara av sista året av skolan. Och det tar på krafterna. 

Att trycka undan önskan om att få bli mamma, har varit mitt sätt att överleva och fungera. När jag började plugga så släppte jag dessutom tanken nästan helt. Kände att det är ändå ganska skönt att inte ha barn medan jag studerar.

Men nu har ju verkligheten hunnit ifatt, och alla de tankar jag tryckt undan så länge fortsätter att bubbla upp i tid och otid. Så med andra ord: Jag försöker komma ikapp med mina studier och mina tankar kommer ikapp mig och påminner mig om hur verkligheten ser ut.