Har inte spelat squash på år och dar. Gjorde det några gånger första året på gymnasiet, för ca 12 år sedan. Och mannen har också bara gjort det i skolan för si sådär 15-16 år sen.
Gick lite trögt den första kvarten, men sen kom vi igång. Blev hela 55 minuters spelande i slutänden. Under den tiden blev det även många skratt. Kändes inte som att vi spelade så länge, men det påverkas ju såklart av att vi hade så roligt tillsammans. - Tänk att tiden kan gå så fort när man har kul medan man tränar.
Blev inga stora skador heller, annars är det lätt hänt. Mannen lyckades dock slå sig själv på knäet med racket och jag bröt en nagel. Dock så börjar det kännas i armen nu, och jag gissar på en rejäl träningsvärk i högerarmen imorgon. Men men, vad gör det när jag vet att jag hade trevligt under själva träningspasset.
Annars har det inte hänt så mycket idag heller, utan vi fortsätter att vänta på att jag ska få min tid till operation. Tänkte jag skulle vänta tills nästa vecka, och har jag inte fått någon tid tills nästa måndag så kommer jag ringa och fråga hur det går.
Just nu känns det lite som att vill man att någonting ska hända måste man jaga, förstår att personalen inte kan göra någonting åt besparingarna inom sjukvården. Men jag tänker ändå kämpa för att få en tid så fort som möjligt till operationen, och det är för mitt eget bästa.
Vilken kul idé och att ni tog tag i det och gjorde det också (blir ju lätt snack om att man "ska"...)!
SvaraRaderaJa, och tänk att men kan kombinera nytta med nöje på så sätt. Blir nog fler sporter/träningssätt att pröva på framöver, och vem vet tillslut hittar jag kanske något som jag verkligen tycker är kul - och fastnar med.
RaderaLåter trevligt. Viktigt att ha roligt tillsammans! Glömma bort annat för en stund.
SvaraRaderaEtt par, nära släktingar till mig, försökte bli gravida under 10 år utan resultat.De kände att de gav upp, sökte sig nya vägar för att göra annat än att bara titta på TV tillsammans. Bl.a. kurser.Lärde sig gammeldans och var ute i svängen igen som då de var i början av sitt förhållande. Och "vips" var det ett barn på väg!Barnet är nu 42 år!Men all forskning och behandling har ju utvecklats mycket sen 1970!De sökte nog aldrig nån hjälp.
Men samma har ju hänt par som adopterat,plötsligt är man gravid!Så det psykiska har nog stor betydelse.
Och jag känner att ni har det positiva tänkandet och gör saker tillsammans! En dag så.....
Tack IR, tyvärr så är den möjligheten ungefär lika med noll. Min läkare sa så här till mig: Du är OTROLIGT FERTIL, problemet är att dina ägg inte mognar och släpps.
RaderaJag har lika många ägg idag som jag hade förr 10 år sen. Så även om jag blir äldre, blir inte mina ägg det. Vilket känns lite betryggande när tiden bara går, men samtidigt innebär det att jag måste finna mig i alla undersökningar och besök i gynstolen i hopp om att bli gravid.
Däremot så hjälper det positiva tänkandet mig med att överleva dagen, och fortsätta kämpa.
Kram