Dagen har främst bestått av att umgås med mannen. Kom i säng sent igår (tidigt idag om man ska vara korrekt) och vi vaknade vid 10, men steg väl upp när klockan närmade sig 13. Det var riktigt skönt att kunna ligga kvar i sängen och bara mysa under det varma täcket med hundarna och mannen.
Resten av dagen har vi spenderat med att shoppa. Både till oss själv och till andra, sen har vi väl främst bara pratat med varandra. Och samtalen har varit väl spridda, från allt det jobbiga med väntan och längtan, hopp och förtvivlan och om kläder, skor och vad vi ska köpa till underbara V i inflyttningspresent.
Är för tillfälligt inne i en period där jag känner mig väldigt känslokall. En period som jag tycker är väldigt jobbig, för jag kan varken känna glädje eller sorg. Och vanligtvis så brister allt på en gång när perioden väl är över.
Avslutade kvällen med en sväng till mamma, där vi skulle lämna en tröja till min bror. Blev en kvällsfika och lite prat där med. Men nu är vi hemma och snart blir det sängen. Får väl se imorgon vad dagen har att erbjuda.
Det känns som att vi just nu tar dagen som den kommer, allt i hopp om att väntan ska gå snabbare.
Efter 9,5 års kämpande skedde ett mirakel. Vi plussade (dagen efter vår 6:e bröllopsdag)! Glädjen skulle dock inte få hålla i sig, för den 21 september 2013 föddes vårt efterlängtade önskebarn Bella i vecka 18. Efter läkning och nya behandlingar, lyckades vi igen på fjärde försöket av hormonstimulering + insemination. Den 29 november 2014 - nästan 11 år efter vi började resan mot att bli föräldrar, föddes en liten lillasyster (BF+1) till vår ängladotter.
söndag 20 januari 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det gäller att hitta de små fina stunderna i tillvaron :-)
SvaraRaderaDu är inte ensam om att få känslokalla perioder. Jag tror att man får det för att kroppen skyddar sig själv så att man ska fortsätta orka.
Kram
K
Tror också det, men det är jobbigt ändå. För man vet hur man kommer att må när perioden är över.
RaderaKram