Positivt tänkande - javisst...

... eller inte.

Mitt nyårslöfte om att leva i nuet och tänka positivt, har jag redan brutit. Men jag ska försöka få rätt på det och börja hålla löftet igen, i alla fall innan januari är över. 

Stressen är det som förstör. Den är förvisso självförvållad till största delen, men den är lika jobbig för det. Kan inte varva ner, har tagit på mig förmycket just nu känner jag. Har flera arbeten som ska lämnas i skolan  den 7 och 8 januari, samtidigt som jag  jobbar ca 90 timmar på knappt 2 veckor (28/12-12 till 8/1-13), har flera samtal som måste göras och skicka iväg datum för flera olika möten som ska vara under detta året. 

Och eftersom jag inte kan varva ner, så blir det inte mycket sömn. Och den sömn jag får är inte så bra. Många oroliga drömmar, och vaknar titt som tätt. Nerverna är helspända konstant, och för tillfälligt känner jag att allt påverkar mig på negativt sätt. 

Jobbade inatt, och var relativt lugn. Hann till och med att plugga lite och (nästan) fixa klart min ena uppgift. Kände mig relativt bekväm och lugn, sen kom det. Började med att det var program på tv om förlossningar. Byta kanal illa kvickt. Men skadan var redan gjord, tankarna om att kanske aldrig få uppleva en graviditet satte sig fast i huvudet. 

Efter en timme hade jag äntligen lyckats förtränga det. Sen kom dagen tidning, satte mig för att läsa den - så jag inte skulle somna. Läste ena delen, sen när jag skulle läsa andra. Slängde jag ifrån mig den då den hade återigen reportage om ofrivillig barnlöshet. 

Tycker det är bra att det skrivs om det i medier, det är ju ett ämne som vi är många som brinner för (även om vissa (inklusive jag) gör det anonymt. Men jag vill inte läsa om det på jobbet. Och särskilt inte idag när jag redan är så "förstörd" som jag är. 

Resultatet blev att jag läste ena halvan av tidningen, så är det någon som börja prata om vad som hänt i världen idag - då har jag ingen koll.