Snart så?

Direkt efter nattens arbetspass var det bara för mig att sätta mig på bussen in till skolan, och träffa min grupp för att slutföra vårt grupparbete. På vägen in så ringde jag ett flertal gånger till KKs väntelista, men det var bara upptaget. När jag var framme i skolan 30 minuter senare så lyckades jag äntligen att få tag på dem. 

Pratade med sekreteraren om lappen de hade skickat med. Den som det stod att jag skulle ringa när jag fick mens. Förklarade att jag inte har någon mens naturligt, och har inte haft det på länge och frågade hur jag då skulle göra. Den trevliga sekreteraren meddelade mig om att hon skrev in det direkt i min journal, så att det inte blir missat, och att det då inte behövdes planera operation utifrån min menscykel.

Passade även på att fråga om hur lång väntetid det är innan jag får komma dit och få det gjort. Hon svarade mig då vänligt att det kunde hon inte riktigt svara på just nu, eftersom de var lite back på grund av alla röda dagar som varit nu under jul och nyår. Men att jag skulle se till att fylla i pappret så fort som möjligt och skicka in det till dem, för de kan inte boka in mig innan dess. 

Precis innan jag skulle lägga på så frågade hon mig om hur det såg ut för mig med, möjligheten att komma in  och bli opererad med kort varsel. Mitt svar var: Det går hur bra som helst! Vill ju bara få gjort operationen, och bli av med polypen så att vi kan ta ett steg framåt på vår resa. Och att få påbörja vårt nästa försök.

Skiter i om det blir en dag som vi har obligatorisk närvaro i skolan eller om jag ska jobba. Skolan kan jag alltid lösa, i värsta fall så får det bli en omtentamen eller att jag får skriva något om det jag missat utifrån kurslitteraturen. Och skulle det vara så att det är en arbetsdag för mig så får jag helt enkelt ringa chefen och be om att få ta kompledigt eller semester och går inte det så får jag sjukskriva mig eller så ringer jag någon av mina underbara kollegor så går de in och jobbar för mig. 

Resten av dagen har varit lång, men ändå väldigt lättsam och bra (att sova så lite som jag gjort de senaste tre dygnen är inte att rekommendera). Samtalet med sekreteraren och underbara klasskamrater i min grupp har helt enkelt fått mig att se lite ljusare på framtiden - just nu.

Operationen går helt enkelt före allt annat för mig just nu. Det är ju den som är vårt största hinder till vårt önskebarn för tillfället.