Hemma igen

Dagen började tidigt, med en varm och skön dusch. Sen var det bara att klä på sig kläderna och sätta sig i bilen in till Malmö och KK för att bli sövd och av med polypen. 

Mannen körde mig in, men fick inte följa med längre än till första väntrummet. Och där satt han mellan 8.15 och 13.45. Fick pratat med honom efter operationen, och sedan även ca 15 minuter innan jag fick lämna sjukhuset. 

Lite skuldkänslor har jag för att han fick sitta och vänta så passa många timmar, men jag älskar honom ännu mer för att han gjorde det. Kände mig så mycket tryggare och lugn av att veta att han var så när mig även om han inte satt bredvid mig. 

Operationen gick bra, och nu är polypen BORTA! Nu ska jag "bara" läka (tar ca 2-3 veckor) och sen sätter vi förhoppningsvis igång med nästa försök. När jag vaknade från narkosen, mådde jag riktigt bra och det är första gången som jag verkligen mått bra efter en narkos. Brukar må riktigt illa och kräkas plus att jag brukar ha svårt att vakna upp från först början. 

Dock började dagen riktigt illa, när jag gick på toa för att fixa med urinprov så visade det sig att jag fått en blödning. Till saken hör att jag INTE haft en "egen" (naturlig) mens på ca två år! Och så kommer den idag, när den absolut inte fick komma!!! 

Fick åka in till sjukhuset ändå, berättade det för sjuksköterskan på preoperativa avdelningen. Hon sa att det skulle nog gå att operera mig ändå, men att jag skulle ta det med kirurgen när han kom in för att titta till mig innan jag skulle opereras. Berättade det för kirurgen när han kom (med en stor klump rädsla i magen), var rädd att han skulle avbryta alltsamman och skicka hem mig igen. Men så blev det inte, utan istället så sa han bara att han skulle försöka ändå. Eftersom att risken finns att jag annars bara kommer ha en ny blödning nästa gång. Och tur var ju det, för allt gick som det skulle och nu är den borta. 

Och eftersom det var tisdag, så åkte jag faktiskt iväg och vägde mig med idag. Är trots allt "min vägningsdag" och då ska jag väga mig helt enkelt. Vågen visad på minus idag med, även om de proppat mig full med dropp och annat på sjukhuset. Dagen resultat var -0,8 kg, så nu är mitt BMI 26,5. och jag är ett halvt kilo ifrån att ha gått ner 40 kilo!!! Nästa vecka är av stor betydelse för mig, då är det min ett årsdag sedan jag började gå ner i vikt, tänk - kan det möjligtvis vara så att jag faktiskt kommer klara av att gå ner 40 kilo på ett år?!? Jag hoppas det!

Har inte haft någon direkt känning av operationen, inga större smärtor heller. Dock känns det som en rejäl "baksmälla": seg, trött, yr/små förvirrad, lätt feber, illamående, grådaskig (min man tycker jag ser grå-gul ut i huden sen operationen) konstant torr i halsen och knaprar Ipren och Panodil. 

Så en sammanfattning av dagen: 

• operationen avklarad, gick som den skulle.
• fått min första mens på  2 år.
• Vägt mig, -0,8 kg.
  

Nu ska jag krypa upp i min mans famn framför tv:n igen för att mysa och titta på film, sen imorgon tror jag att jag ska satsa på att ringa RMC och informera dem om att operationen nu är gjord.