Då är det bara en dag till att stiga upp när klockan ringer kvar denna veckan. Sen ska jag sova ut ordentligt och försöka ladda upp mig.
Den senaste veckan har jag verkligen försökt att inte tänka på vår resa och detta ofrivilliga uppehåll som jag och min man befinner oss i för stunden. Dock blev det svårt att inte tänka på det i eftermiddags när jag kom hem. För när jag kollade posten, så var där ett brev från Regionen till mig.
Innan jag ens tagit av mig jacka och skor, så var brevet öppnat. Men det var ingen tid till operation, det var bara ett brev från öron, näsa, hals. Så istället för att jubla, blev jag bara besviken. För det fanns ju trots allt ett litet hopp om att det kunde vara KK (även om jag innerst inne inte trodde det).
Att förtränga tankarna om hela vår situation är ganska så skönt. Det är lite lättare att koncentrera sig i skolan och på jobbet. Men det finns en del nackdelar med det. Först och främst, så känner jag mig just nu väldigt känslokall. Är också ganska lättirriterad och har svårt att varva ner och likaså sova. Sen så fasar jag för att när det nästa gång ploppar upp tankar på situationen, så kommer allt bara att brista.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar