För någon timme sedan ringde "min" barnmorska från mottagningen jag var inskriven hos. Hon frågade om hon fick ställa några frågor. Hon undrade hur jag mådde både rent fysiskt men även psykiskt, om hur hela förloppet hade gått till, hur personalen inne på sjukhuset hade bemöt mig och om vad som kommer hända nu - hur vi ska gå vidare med/i vår resa.
Barnmorskan sa även att det var bara att ringa om jag känner för det, om jag har några frågor. Hon avslutade med att hon hoppas på att hon snart får lov att skriva in mig igen, och att jag då kommer få allt stöd jag kan få - och en massa extra kontroller.
Var skönt att få prata (mellan tårar och snörvel) med henne, att få berätta och bli bekräftad.
Efter 9,5 års kämpande skedde ett mirakel. Vi plussade (dagen efter vår 6:e bröllopsdag)! Glädjen skulle dock inte få hålla i sig, för den 21 september 2013 föddes vårt efterlängtade önskebarn Bella i vecka 18. Efter läkning och nya behandlingar, lyckades vi igen på fjärde försöket av hormonstimulering + insemination. Den 29 november 2014 - nästan 11 år efter vi började resan mot att bli föräldrar, föddes en liten lillasyster (BF+1) till vår ängladotter.
fredag 11 oktober 2013
Barnmorskan ringde
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad skönt att du fick prata, och att hon ringde! Önskar dig en fin helg med vila och höstsol för att läka.
SvaraRaderaJa, det kändes bra att hon ringde. Helgen har regnat bort, men den har ändå varit bra. Fått mycket vila och frisk luft.
Radera