Fått förlängd sjukskrivning

Även denna dagen började med att ringa och jaga läkarsekreterare för att höra om jag kan få min sjukskrivning förlängd - vilket är ett måste med tanke på att jag är sjukskriven, även om de inte förlängt det än. Fick veta att det inte hänt något än, men att sekreteraren skulle lägga in en ny påminnelse till doktorn. 

Lite efter klockan 14 ringde doktorn äntligen upp mig. Vi pratade lite om hur jag mådde och hur jag kände mig, samt att vi så klart gick igenom mitt jobb och mina arbetsuppgifter. Är som sagt inte samma läkare som sjukskrev mig de första två veckorna, utan nu är det läkaren som utförde skrapningen på mig som ska förlänga min sjukskrivning. Han sjukskriver mig from i måndags tom onsdag nästa vecka så länge. Vi kom fram till att det var passande då jag har lediga dagar onsdag och torsdag. Och så ska jag träffa kuratorn på torsdag nästa vecka.

Var ganska skönt att få prata med läkaren, fick även ställt mina frågor angående att jag börjat blöda igen, att smärtorna ("mensvärk från helvetet") är tillbaka, om obduktionen, läkning och sex. Fick veta att det var inget konstigt att jag börjat blöda igen, så länge det inte är i rikliga mängder. Samma gäller smärtorna, det är tecken på att min kropp jobbar på med att få livmodern att gå tillbaka till sin normala storlek - vilket tar tid då jag var så pass långt gånget i graviditeten som jag var. 

Doktorn anser att jag kan räkna mig som "läkt" (rent fysiskt) till helgen, för då har det gått tre veckor. Fick veta att vi antagligen kan räkna med att vi får vänta minst två veckor till innan vi får något svar gällande obduktionen. Vilket jag verkligen hatar. För jag vill inte vänta längre på att få begrava vår dotter. Jag vill också bara få veta om de kan ge oss ett svar på varför vi inte fick behålla vårt önskebarn.

Doktorn påpekade dock att om jag får feber, börjar blöda mer eller får tilltagande smärtor ska jag kontakta dem akut. Utifrån att jag klassas som läkt till helgen, "får" vi lov att börja ha sex igen då med. Om vi vill. För då ska livmoderhalsen tydligen dragit sig samman tillräckligt. Vilket kanske inte alla som läser min blogg vill veta. Men för mig känns det som ett ganska viktigt steg i att komma vidare, för om vi får lov att ha sex - får vi också snart påbörja nästa försök. Sen är det lite "upp i sadeln efter att ha blivit avslängd" över det hela för min del. Att få ha ett vanligt och "normalt" samliv med min man igen - utan att andra är inblandade. 

Har en fråga till er läsare som gått igenom det här med sena missfall (om ni vill svara). Hur har ni hanterat hela situationen med att ha sex igen? Alla känslor som är inblandade, och hur länge har ni väntat?