Kalas

Gårdagen tog extremt hårt på mig, ont både i kropp och själ när jag kom hem från jobbet vid 22.30. Kunde dock inte koppla av eller varva ner riktigt. Men uppkrupen i mannens varma och tröstande famn i soffan fick mig tillslut att somna till en stund. När han hade spelat klart, tog han ut hundarna på nattrunda och väckte mig - så att jag kunde lägga mig i sängen istället. 

Bestämde mig för att ta en lugnande innan jag la mig i sängen, i hopp om att få sova ordentligt. Det fick jag gjort och vaknade utvilad idag - vilket var extra viktigt. För om mötet med alla kollegor var jobbigt, så var planerna för dagen ännu värre. Idag har vi nämligen varit på 1-års kalas (systersonen), vilket innebar att jag skulle träffa hela familjen (mamma, pappa, syskon, respektive, syskonbarn och mormor samt svågerns syskon + barn) för första gången sen vi förlorade vår lilla Bella. 

Kan berätta att det var det värsta jag varit med om. Det var så klart skönt att se alla, men det gjorde så ont. Stod ut en stund, men tillslut orkade jag inte vara social (hade min padda med - så jag satte mig med den en stund istället) bara att vara i samma rum som alla andra var tillräckligt för att tömma mig på ork och energi. 

Efter lite mer än tre timmar, gick det inte längre. Så då tackade vi för oss och körde hem. Men jag försökte, jag tog mig dit, jag träffade (nästan) hela familjen för första gången sen missfallet (har bara träffat mamma och min lillebror sen den där dagen), jag stannade en stund, jag "njöt" av syskonbarnens skratt och glädje, jag sörjde att Bella aldrig kommer få träffa sina kusiner och de aldrig får träffa henne.

Kvällen har vi spenderat i soffan med film och godis (massor av godis)! För denna helgen tänker jag trösta mig med att äta allt godis och choklad jag vill och orkar. Avskyr det egentligen, men jag måste, jag vill falla tillbaka och använda den tröstande metod (snutten) lite. Rökningen har jag dock fortsatt att hålla mig ifrån, vilket jag känner mig extra stolt över. Tänk att jag klarat mig utan att röka, trots att jag är i mitt livs värsta kris.

Tänker dock att ta tag i vikten på tisdag. För som sagt så väger jag mycket mer nu än innan jag blev gravid. Målet är att få igång mina rutiner igen (skiter i om jag står still på vågen - bara jag inte går upp mer än vad jag redan gjort!) Så på tisdag ska mitt medlemskap på ViktVäktarna aktiveras igen då jag inte längre är gravid.