Allt jag har i huvudet är svordomar, ilska och uppgivenhet. Anledningen? jo, det har funnits ett rykte om att en kollega är gravid. Idag fick vi veta att det stämmer (hon är tjänstledig, vilket alla på jobbet njuter av), Så nu kommer hon tillbaka redan den 20/12 istället (hon skulle komma tillbaka tidigast om ett år egentligen) och ska "jobba" till slutet av mars.
Allt jag vill göra är att gå hem och dra täcket över huvudet och aldrig någonsin stiga upp igen. För hur i helvete är det möjligt att världens jobbigaste och egocentriske människa som finns nu ska få barn (igen dessutom). En människa som aldrig någonsin kan tänka på någon annan än sig själv.
Sen hon började hos oss har vi bara haft problem. Min arbetsglädje är totalt bortblåst pga henne och hennes attityd och skygghet för att göra det minsta lilla på jobbet. Hon vet verkligen inte vad empati, medmänsklighet, ansvar eller samarbete är.
Jag (som alla väl) brukar säga att man inte önskar sin värsta fiende ska behöva få uppleva vissa saker. Men om jag ska vara helt ärlig, så finns det mycket jag till och från faktiskt "önskar" att hon hade varit tvungen att vara med om/uppleva. För då hade hon kanske kunnat tänka ett steg längre.
Saken är nämligen den, att även om jag har svårt oavsett vem som är/varit gravid har jag tyckte det varit jobbigt. Ibland har det varit lite lättare att hantera men vissa har varit mycket värre än de flesta. Denna är den värsta av alla gånger.
Frågan är hur jag nu ska göra. Fram till den 20/12 är det lugnt, då jag inte kommer jobba med henne. Men där efter... Jag vet inte, måste påminna chefen om att hon fortfarande måste hitta en lösning med schemat i alla fall, jag jobbar mest av alla med henne. Och det varken orkar jag eller tänker jag att gå med på oavsett.
Nu kär det säkert flera som bara tycker jag är bitter eller rent av elak och en massa annat. Men detta är vad jag känner innerst inne och något jag bara måste få ur mig innan det bryter ner mig totalt.
Kram till dig! Tycker inte det är ett dugg konstigt hur du tänker- lider med dig! Att ha bra kollegor är a och o.
SvaraRaderaHoppas ni kan finna en lösning.
Kram
Tack! Det som är extra jobbigt med denna personen är att innan hon blev (om)placerad hos oss - hade vi ett helt underbart arbetsklimat.
RaderaMen sedan hon kom, har det blivit riktigt dåligt. Det har gått från (näst intill) inga sjukskrivningar, till flera sjukskrivningar i gruppen. Likaså har glädjen sjunkit och lusten att ställa upp för varandra är inte längre vad den var förr.
Kram
Jag tycker inte att du verkar bitter och elak, inte alls. Och vet du, man får vara elak och bitter ibland, ofrivillig barnlöshet är en utdragen och och jävlig sorg som man måste få vädra ur sig ibland. Och när en jobbig ooch osympatisk person i ens närhet är gravid och man har det jobbigt, ja då får man önska att personen skulle få lite motgångar. Inget konstigt med det. Var inte så hård mot dig själv.
SvaraRaderaTack för de snälla och stödjande orden. Känner mig lite lättare av att läsa att någon annan tycker att mina tankar är OK. Och att jag inte är den värsta människan på jorden genom att tänka så.
RaderaSka försöka att inte vara så hård mot mig själv, men det är svårt - sker automatiskt och hela tiden.
Kram
Man får vara bitter och elak ibland. Det är otroligt jobbigt att möta sånt när man själv kämpar sig blå för att få chansen att bilda familj.
SvaraRaderaJag hoppas att det löser sig till det bästa så att du inte behöver jobba så mycket med henne. Kraam
Med tanke på att jag tog upp situationen med chefen redan i somras, så har hon en hel del att fixa med innan 20/12. Vet att hon mer eller mindre släppte arbetet med att försöka ändra i våra schema när personen tog tjänstledigt. Vilket jag förvisso kan förstå, men nu kommer hon tillbaks och jag orkar/vill fortfarande inte jobba med henne. Har hon inte gjort något innan - kommer hon absolut inte göra något på jobbet nu.
RaderaKram