Idag har det varit möte för min del. Kände redan igår att det inte fanns en chans att jag skulle kunna sitta där mellan 8.30 och 16.00. Så jag blev lite lättade när sekreteraren skickade ut att mötet avslutades senast kl 14.00 idag.
Dagens första möte kände jag inte någon direkt ångest inför. Kan vara för att inte alla visste vad som hänt, och för att det "bara är ett gäng gamla gubbar" och jag på dessa möten. Men de som visste börja med att säga att de tyckte det var skönt att se mig och frågade sen hur jag mår.
En av våra tjänstemän (som jag har en ganska bra relation till - men som inte vetat vad som hänt, då jag inte han berätta för honom att jag var gravid) frågade hur det var med mig. Han hade hört att jag varit sjukskriven, men inte varför. Valde att berätta som det var genom att först säga att jag imorgon ska begrava min dotter. Så under våra små pauser på mötet pratade vi en hel del om det, och jag ska säga att det var ganska skönt att prata med en pappa i övre medelåldern om alltihopa. Han gav mig så mycket kraft, utan att göra något.
Efter mötet var jag iväg och fixade med beställning av blomma till morgondagen, innan jag tog mig hem för att sätta mig och fixa så att mitt medlemskap hos ViktVäktarna blir aktivt igen. Tog inte många sekunder innan jag började gråta i luren, men personen på andra sidan var väldigt förstående och vi lyckades fixa det. Och jag blev aktiv medlem idag igen.
Efter det har tårarna ökat. Ångesten inför att träffa konsulenten och för att gå in i ett rum fullt av människor helt ensam fick mig att bryta ihop. Pratade med mannen och han ställde upp med att följa med mig och hålla mig sällskap så jag slapp att vara ensam. Konsulenten vet exakt vad som hänt dessutom. Och som alla andra gånger - det var inga större problem. Tårarna rann, jag fick knappt ur mig några ord och massor av kramar.
Resultatet på vågen blev: plus 9 kilo (totalt sen jag fick veta att jag var gravid och sluta röka innebär det ett plus på 12 kilo). Känns skit, men är inte ett dugg förvånad. Min konsulent sa att det inte var något konstigt med det, och hon tyckte inte det var så mycket. Hade kunnat vara mycket värre än det här, vilket hon faktiskt har rätt i.
Jätte starkt tycker jag att du tar tag i detta nu. Heja dig! Önskar så att det fanns några ord som kunde lindra för om än för en millisekund. Du är en stark och modig människa. :) Kram
SvaraRaderaHar inte så mycket att välja på. Är livrädd att gå upp för mycket, dels för att jag är rädd att de ska säga att vi inte får göra fler försök innan jag går ner i vikt. Och sen så påverkar vikten till viss del chanserna att lyckas med.
RaderaDe ord du säger kan jag lova stärker mig och hjälper mig, för stunden, varje gång jag läser dem. Så tack.
Kram
Var inte för hård mot dig själv. Du har genomgått ett trauma jag själv inte förstår hur jag skulle komma ur levande. Du har slutat röka och jag vet hur tufft det är när man inte befinner sig i kris. 9 kilo går du ner som ingenting med Viktväktarna! Det bästa med dom är att inget är förbjudet man kan unna sig lite vin eller godis på lördag med sina bonuspoäng. Viktväktarna är riktigt bra! Jag följer deras koncept och har hållt vikten i flera år. Väger mig inte där utan sköter allt hemma. Snart är du på banan igen flera kilo lättare och med en kropp som mår bra utan alla gifter från cigaretterna. Kram Therese
SvaraRaderaAtt jag kan gå ner dem igen med VV vet jag, det är med VV som jag gick ner 44 kg (32 kg om vi tittar på vad vågen visar idag). Problemet är att jag inte har fått tillbaka orken, och att vissa dagar är det socker som håller mig uppe. Men ett steg i taget, att gå dit är viktigast för mig just nu. Och att komma in i rutinerna igen.
RaderaKram
Unna dig de dagar du inte orkar stå emot. Du kommer gå ner ändå fast långsammare. Tänk på vilket trauma du går igenom. Inte lätt att bara lägga av med alla laster i ett sånt läge. Är du duktig mesta delen av tiden men faller för socker vissa dagar tycker jag inte du ska ha dåligt samvete!
RaderaTar dagen som den kommer numera. Orkar och kan inte planera för mycket, utan måste utgå från min dagsform. Inte som jag i vanliga fall gör - planerar utifrån alla saker som "måste" göras. Så länge vågen inte visar plus är jag nöjd numera. Målet är inte längre att gå ner, målet är att må bra och ta mig framåt (gäller inte bara maten utan i livet).
Radera