Otrygg

Har lämnat min trygghet, lägenheten för några dagar nu. Och gett mig av (tillsammans med mannen) till huvudstaden. Allt för att försöka komma framåt, komma vidare och helst av allt börja leva lite igen. Bara resan upp var sjukt jobbig, och då har jag inga problem med att flyga (gillar verkligen att flyga). Sorgen och saknaden blev för mycket, och började gråta redan på flygplatsen. 

Var hos kuratorn på KK idag, att gå in där var inga problem - har varit där så många gånger förut, RMC ligger på samma ställe. Men receptionen ligger bredvid gynakuten och gynavdelningen, och det var så jobbigt att vara där igen. 

Ska försöka hålla fast på vad kuratorn sa, och försöka njuta av dagarna. Men framförallt att jag får lov att vara och glad samt skratta - utan att ha dåligt samvete - även om jag sörjer förlusten av vår dotter.