torsdag 31 december 2015

Hejdå 2015 och hej 2016

Då var det nyårsafton igen, vilket också innebär att ännu ett år nått sitt slut. Detta året har gått i en ryslig takt till större delen, och även om det funnits otroligt många härliga stunder och dagar är jag glad att året är över. 

Innan jag glömmer det vill jag passa på att önska er alla GOTT NYTT ÅR! Jag hoppas ni får en härlig kväll, oavsett hur ni väljer att spendera det. 

Kommer inte ha några nyårslöften i år, dock har jag bestämt att jag istället ska sätta upp några mål för 2016. Håller fortfarande på att spåna lite på dem, för de ska inte vara omöjliga att nå. Men det är tre mål jag lutar åt, de rör min vikt, min träning och syskonförsök. Återkommer när jag satt upp mina mål helt och hållet. 

Nu är vi snart framme där vi ska fira nyår, blir med kära V och hennes familj samt hennes sambos brors familj. Så vi blir tre par och tre stycken ettåringar som firar in det nya året tillsammans. 

fredag 25 december 2015

God Jul och trevlig fortsättning

Hoppas ni alla hade en härlig och bra julafton, hade tänkt att gå in och önska er alla en god jul men tiden räckte inte till. 

Veckan har varit fullspäckad för vår del, började julveckan med besök hos psykologen för vårt "avslutningssamtal" (men är välkomna att boka in ny tid om vi behöver), sen i tisdags var det bara att se till att fixa klart allt med julstäd, handling och klappar. 

Den 23/12 2015 var första gången jag (vi) hade julfirande hemma hos oss. Höll det väldigt enkelt med "jullunch" med mina föräldrar, lillebror och lillasyster med familj (de som bor i samma stad som oss helt enkelt, hade aldrig fått plats om våda mina äldre bröder med familjer också skulle kommit). Var också den dagen jag kände den där underbara julkänslan som jag hört talas om så många gånger förr, men aldrig upplevt. 

Några timmar efter att gästerna gått hem blev dock lilltjejen riktigt dålig, så fick bli en vända till sjukhuset med henne. Där kunde de dock konstatera att hon lät mycket sämre än vad hon var, så med recept och lite ordination kunde vi åka hem igen. 

Självaste julafton har jag inte jätte mycket att säga/skriva om. Förutom att jag är glad att den är över och överlevde den (har haft ångest inför årets julafton sedan förra året, och den har skapat många konflikter mellan mig och mannen). 

Idag är vi lediga, min brorson som fyller år idag ska inte firas idag - vilket vi gjort i alla år, vilket gör att dagen istället blev helt tom. Men vi har fyllt upp den lite genom att boka upp tvättstugan i eftermiddag/kväll. 

söndag 13 december 2015

Underbar helg

Har haft en helt underbar och så energigivande helg denna helgen. Den började kanske lite skakigt, men så här när söndagen snart också är slut och en ny vecka ska börja, så känner jag i hela kroppen att denna helgen har varit en av de bästa på evigheter. 

Vi hade besök av V med sambo och dotter igår för att fira vår lilla tjej, då de blev sjuka när vi hade kalaset för henne för två veckor sedan. De skulle egentligen köra hem igen på kvällen/natten, men då klockan bara sprang iväg och både vår och deras tjej somnat bestämde vi att de stannade över natten. 

Jag och V fick tack vare det även chansen till att få lite kvalitetstid bara hon och jag, då männen spelade och döttrarna sov. Väldigt välbehövligt sådan, allt vi gick in på tänker jag inte skriva om här. Men som de av er som följt bloggen länge vet, blev vår relation verkligen prövad till (och över) gränsen då vi blev gravida i samma veva. Det jag kan och känner att jag vill dela med mig är i alla fall, att jag är överlycklig att vi tagit oss igenom det och att jag har V som vän. Skulle till och med säga att hon är min närmaste vän. Älskar dig så otroligt V (jag vet ju att du läser min blogg)!

Efter lite frukost och en hel del kaffe, blev det lite tid till tillsammans innan de begav sig hemåt igen. Resten av dagen har bestått av att förbereda för årets antagligen mest intensiva vecka för min del och med att fixa inordning här hemma efter gästerna. 

För nu blir det min sista arbetsvecka för detta året, med jobb på måndag, tisdag, fredag, lördag och söndag (dagtid, 12,5 timmes pass med undantaget för ett 7 timmars pass på fredagen) samt med långa möten under onsdag, torsdag och fredag. veckan efter går jag äntligen på mammaledighet igen nämligen och nästa arbetspass för mig blir den 1/1 2016 kl 21.00. 

söndag 6 december 2015

Hon går!

Just nu är det tufft, den gångna vecka har varit krävande på alla sätt. Så pass att målet för tillfället lite är att överleva dagen utan att helt bryta ihop av utmattning, smärta eller psykiskt.

Undviker även för tillfället - eller rättare sagt - försöker undvika nätet, diverse medier och folk i allmänhet. Vilket också gör att bloggen blir ganska tyskt och att jag inte kommenterar lika mycket För tydligen är det högtryck på gravidbesked, nyföddbesked och för att inte tala om frågorna/kommentarerna: "sugen på en till?", "nu kommer du säkert bli gravid direkt", "ni tänker väl skaffa syskon till er dotter?", "men nu har ni fått barn, så nu kan du väl inte tycka att det är jobbigt med besked?", "njut, tiden springer iväg" - gärna tillsammans med - " vaa? Har ni inte lämnat bort henne till någon än, det är hälsosamt att lämna bort henne". 


Såren efter alla år av ofrivillig barnlöshet har inte läkt än, likaså såren efter Bella och för att inte tala om såren som är öppna när det gäller den så djupa önskan och längtan efter syskon. Och för de nya såren som kommit av att inse att kroppen inte lyckas bättre själv nu än innan graviditeterna. 


Vill dock säga att jag är världens lyckligaste av att vara mamma till vår lilla tjej, vårt busfrö. Det är hon som ger mig kraften och styrkan att ta mig igenom dagen. Som nu är ett helt år gammal. Dagen innan sin födelsedag, tog hon för övrigt sina första egna steg och sedan dess har hon fortsatt att gå längre och längre sträckor på egen hand. Det har dock varit en tuff vecka med/för henne också, med både förkylning och biverkningar efter hennes 1 årsvaccination.


Proveran resulterade i åtta dagars extrem blödning och smärtor, och sedan 2 dagar av mindre stänk. De första dagarna blev jag faktiskt orolig över mängderna av blod, men efter att ha kollat upp mina egna anteckningar från senast jag åt Provera kände jag mig lite lugnare om än frustrerad. Men nu har jag åtminstone haft en blödning igen, så nu blir det 3 månader av avvaktande för att se om kroppen ska komma igång själv eller om det blir en ny kur igen då. Har även varit och gjort cellprovstagning, så där väntar jag bara på svaret. Så allt som RMC läkaren sa/ordinerade är nu avklarat.