Remisser och blodprov

Eftersom jag är längre gången i graviditeten än vad vi trodde, så har denna veckans lediga stunder ägnats åt att ringa en del samtal, jaga besked/svar och lämna blodprov.

I måndags ringde jag först till KK för att kolla så att de fått in min remiss från barnmorskan på min MVC. Fick svaret att det hade dem, men eftersom att läkaren Per gått i pension så utförs inte längre cerklageoperationer i Malmö. Utan en av överläkarna skulle granska min remiss under måndagen och sedan vid operation skicka den vidare till Lund och deras specialistmödravård. Men barnmorskan jag pratade med tackade för att jag ringde och skrev in den nya informationen, så att informationen i remissen är aktuell. 

Passade på att fråga om det är en läkare som heter Dag som utför operationerna i Lund, och fick svaret att det är det. Så det känns helt okey, för jag har haft honom vid minst två besök i Malmö och han jobbade tillsammans med Per när jag hade mitt cerklage förra graviditeten. Var Dag som skötte min inskrivning dagen innan operationen. 

På eftermiddagen i måndags var jag sedan på MVC och lämnade mitt blodprov inför KUB. Eftersom min bm har semester så var jag hos hennes kollega. Vi pratade en del om denna och mina tidigare graviditeter och om att jag hade ringt till specialistmödravården och om när jag har nästa tid med min egna bm. Vi bestämde att inte boka om min tid med min egna bm, utan låter inskrivningen hamna ganska sent då den nu hamnar i slutet av vecka 15.

Och idag ringde jag till specialistmödravården igen. Först till Malmö, där jag fick beskedet att överläkaren nu hade tittat på min remiss och skickat den vidare till Lund. Så fick numret till deras specialistmödravård och ringde dem. Kunde snabbt konstatera att barnmorskan som svarade precis innan jag ringde hade suttit med min remiss och bokat in en tid med läkaren. Så om en vecka ska jag dit och träffa min läkare, dagen efter KUB och dem enda lediga dagen jag har i nästa vecka. Blev en riktig lättnad att få höra och dessutom att det funkar så bra utifrån allt annat som händer den närmaste tiden. 

Stort steg

Idag tog jag vad som för mig åtminstone är ett väldigt stort steg, jag ringde till den MVC och pratade med barnmorskan jag gått hos både med Bella och med busfröet/lillasyster. Jag berättade helt enkelt att jag är gravid och hade tänkt att umgås med barnmorskan ett bra tag framöver. Vi fick bokat in hälsosamtal om en vecka, och så fick jag även adressen jag skulle gå in på och boka viabilitetsultraljud och KUB (även om det kan behöva justeras efter första besöket). 

Bokade första lediga tid, vilket innebär att det är knappt tre veckor tills vi ska göra viabilitetsultraljudet. Känns som en evighet bort, så jag hoppas på att tiden rusar iväg så att vi får komma dit. Med busfröet hade jag när jag var lika långt gången som nu, gjort tre eller fyra ultraljud. Skillnaden är dock att jag då hade flertalet blödningar och smärtor som gjorde att det blev en hel del besök på gynakuten där de ville utesluta utomkveds mm. 

Efter samtalet med MVC ringde jag även upp läkaren som gör forskningen/studien jag valde att delta i redan förra året. En studie som handlar om kejsarsnitt, De tittade på hur snittet läkte och om man sen blir gravid igen följer de upp hur snittet påverkas och ser om de kan lägga upp en plan för att inte behöva göra ett nytt kejsarsnitt. I detta inlägget skrev jag och berättade om första delen av den studien. 

För att försöka hålla nerverna och oron i schack tills ultraljudet, men det är verkligen inte lätt. Fortsätter att fokusera på symtomen jag har. Läckande bröst, extrem trötthet, yrsel när jag reser mig, otroligt doftkänslig, nyser (precis som förra gången) konstant, smått illamående om jag inte äter ofta/ökat illamående om jag bli hungrig och sen har jag inget tålamod över till mannen (om ni frågor honom i alla fall). 

Det rullar på

Snart är min semester över, vilket innebär att vardagen och jobbet snart är här igen med. Dessa tre veckor har rusat iväg, och det känns som att jag knappt hunnit med något. Men jag har haft tre ganska så härliga veckor tillsammans med mannen och dottern. Vi har fått fixat en del hemma och hunnit umgås rejält med familj och vänner. Och de sista dagarna har det varit underbart väder, så det har blivit både strandhäng (dock bara fötterna i vattnet då det var alldeles för kallt för mig att bada) och häng på utomhusbad (där jag tog årets första dopp). Även blivit en resa till Stockholm och en vigsel. Och idag ska vi iväg på middag för ett par som gift sig tidigare i sommar. 

Graviditeten verkar fortsätta och utvecklas normalt. Och snart måste jag ta det stora steget och ringa till min MVC, för att berätta hur det ligger till och för att boka in ett första besök för denna graviditeten och sätta bollen i rullning för remiss till cerklage mm. Enligt uträkning (sista mensens första dag) går jag in i vecka 9 imorgon, men det stämmer inte. Jag går snarare in i vecka 7. 

Så här långt är en extrem trötthet och läckande bröst de enda riktigt tydliga symtomen. Har (peppar peppar) så här långt inte haft några blödningar i denna graviditeten, vilket är skönt men ändå känns lite "fel" med tanke på hur mycket jag blödde med busfröet. Har inga tecken så här långt på det klassiska morgonillamåendet denna gången heller, vaknar dock med ett litet sug i magen och hungrig på mornarna. 

Magen har redan fått sig en tydlig bula, speciellt ju senare på dagen det blir. Är väl medveten om att det främst är tarmen som bråkar och dummar sig. Men mannen skrattar och "hånar" den, och jag håller med honom. Det ser för "roligt" ut. Men visst, en viss misstanke om att denna graviditeten kommer bli synlig bra mycket tidigare än båda mina tidigare graviditeter finns.