Psykologen och 4 dagar

Idag är det bara 4 dagar kvar tills vi flyger ner till Kreta för en veckas semester och familjemys. Längtar något ofantligt till att komma bort och att bara få vara tillsammans med lilltjejen och mannen i en vecka, utan några som helst måsten eller saker att komma ihåg. Men samtidigt så är det massor av stress och resenerver som spökar. 

Fast jag vet att när jag väl sätter mig på planet och det lyfter så har dessa sista dagarna med all stress varit värt det. 

Idag har vi varit på familjesamtal hos psykologen igen, börjar närma oss slutet där nu. Har en tid efter att semestrarna är över igen, så vi får väl se hur det ska gå med 2,5 månads uppehåll. Blev ett ganska bra möte idag, och kanske kom vi något steg framåt nu. 

Annars har dagen bara sprungit iväg, en firma har varit här och spolat stammarna i hela fastigheten, jag har varit iväg på ViktVäktarna och så ett kort besök hos mamma med lilltjejen med. Sen har även yngsta hunden varit hos veterinären för sin årliga vaccination. Veterinären passade även på att kolla läkningen efter äldsta hundens operation (tog stygnen själv på henne igår), vilket såg fint ut. 

Nä, nu ska jag se till att fortsätta packa och även se till att förbereda inför morgondagen då vår lilla tjej ska fotograferas hos fotograf. 

Fredag, BVC och mys

De senaste dagarna har det gått i ett här hemma. Mannen har varit uppe i Stockholm med jobbet två dagar och vår äldsta hund blev opererad i onsdags, så jag har haft fullt upp med bebis och hund. Den andra hunden har inte varit hemma vilket underlättat lite. Till råga på allt har jag åkt på en rejäl förkylning som mannen dragit med sig hem från jobbet tidigare i veckan. Så jag känner mig nog mer död än levande just nu. 

Idag var vi på BVC igen, och denna gången för att vaccinera lilltjejen mot mässling. Eftersom hon får den så här tidigt kommer hon att behöva få den igen när hon är 18 månader, men vi känner att det är tryggare med en extra spruta än att vara utan vaccinationen nu ändå. Utan hade vi inte rest och med tanken på att det skett en hel del utbrott i Malmö senaste tiden känner vi oss tryggare så här. 

Efter BVC hälsade vi på min mamma på hennes jobb en liten stund, sedan tog vi en härlig promenad i underbart väder. Gick inom en blomsterhandlare och köpte lite blommor och gick in om kyrkogården. Lilltjejen var vaken så hon fick komma upp och vara med när jag fixade och dona vid Bellas grav. Så lillasyster satt och lekte med sin storasysters små figurer och stenar, blev alldeles varm inombords av att se det. 

För någon timme sedan kom mannen hem igen och han har även varit och hämtat hem den andra hunden, så nu är hela familjen samlad. Får se vad helgen har att erbjuda, men som det känns just nu kommer jag nog stanna hemma och nerbäddad större delen av den. Kanske börja så smått med att packa inför resan med, är inte så lång tid kvar då flera dagar försvinner till annat. En sak som jag måste fixa med i helgen är min lillebrors studentpresent, för på tisdag tar den lille skiten (fast han är ju inte så liten längre!!!) studenten. 

Torsdag

Idag skulle jag som sagt påbörjat min KBT behandling, men den blev uppskjuten då kuratorn har vård av sjukt barn. Så dagen har varit helt tom i kalendern. Jag och lilltjejen började dagen med att mysa i sängen ett tag efter att hon fått dagens första flaska. Bonus för min del var att hon idag somnade om, så jag fick några minuters extra sömn med. Vilket är välbehövligt när jag inte får sovit på nätterna, även om lilltjejen sover så bra som hon gör. 

Dagen har annars innehållet mys i mängder, puss attacker från lilltjejen, lite städning, klippt mammas exmans hunds (våra hundars bror/son) päls, matlagning och en skön promenad i vårsolen. På två dagar har det verkligen skett så mycket i naturen. Då var det grått, "dött" och blött och idag var det skinande sol, blå himmel och fullt av knoppar och blommor i träden. Det är såna detaljer som gör att jag bli lite gladare när jag mår dåligt.

Kvällen avslutades med att vi äntligen lyckades få avtryck (färg) av lilltjejens händer, hon har verkligen vägrat att öppna handen fram tills nu. Sen blev det bad (och skrubbande för att få bort färgen) innan det till sist var mamma dotter mys i sängen. Ikväll fick hon somna intill mig i vår säng medan jag sjöng vaggvisor för henne, när hon sen till sist somnade flyttade vi över en sovandes liten tjej i sin egen säng. 

Imorgon måste vi handla, kyl och frys börjar bli tomma nu efter att dopet är helt över. Så hoppas på en lika glad tjej och lika mycket energi för min del imorgon, så att jag orkar/hinner med att skriva upp allt som behöver handlas hem innan mannen kommer hem från jobbet. 

Inget har hänt än

Igår var en riktig hemmadag (en sån dag när man går runt i mjukiskläder, helt ostylad och håret bara ihopdraget i en tofs) med massor av fixande och donande i hemmet. Och så klart en mys med man och hundarna. 

Hade väl hoppats lite på att allt fixande och donande skulle kunna tänkas sätta igång förlossningen, men icke. Visst att det känns i kroppen att det är nära nu, men vad hjälper det - nu vill jag bara få hålla busfröet i min famn, och pussas dess panna och lukta på vår lilla bebis. 

Ligger faktiskt fortfarande kvar i sängen (varit uppe och ätit lite yoghurt dock, annars hade jag mått riktigt illa och varit sjukt hungrig nu), myser med hundarna medansvar regnet smattrar på fönstret och mannen befinner sig på jobbet. Snart måste jag trots allt dock stiga upp, för om några timmar är det besök hos barnmorskan. 

Gräsänka för två dagar

Tidigt imorgon flyger mannen iväg med jobbet, upp till Stockholm (dock ska de sedan vidare en bit till en av alla kursgårdar som finns runt omkring, så de ska inte vara inne i Stockholm). Så kvällen har gått åt till att förbereda inför att han ska vara iväg två dagar. 

Packat, lämnat hundar, varit och handlat samt fixa lite här hemma (tömt i hallen). För när vi lämnade hundarna hos mannens mormor och morfar, blev det bestämt att hans morfar ska komma hit och dra upp vårt hallgolv och förbereda inför det nya golvet. 

Kommer kännas ganska så tomt här hemma, speciellt utan hundarna - men det är skönt att inte de är hemma då jag troligtvis inte hade klarat att ta ut de på alla rundorna, och de hade absolut inte fått några längre rundor med mig. 

Känns lite konstigt och jobbigt att mannen ska vara iväg nu, vill helst ha honom nära om något händer. Men jag vet att han kommer att ta första bästa flyg hem om det skulle vara något (det har dessutom arbetsgivaren sagt med), så på det sättet är det tur att de är i Stockholmstrakten och inte längre norr över. Fast nu räknar jag med att busfröet åtminstone stannar kvar inne i magen tills mannen är hemma igen.

Imorgon är det i alla fall tid för ett nytt besök hos barnmorskan, så morgondagen kommer förhoppningsvis rulla på ganska så bra. Skulle det vara segt, så ägnar jag mig åt att titta klart på Haven - favoritserien på Viaplay just nu. 

Sömnbrist

Natten till idag var verkligen inget att hurra för. Blev verkligen inte mycket sömn för min del, dels för att busfröet bökade runt och tryckte/slog mot blåsan titt som tätt (blev väldigt många turer till toan inatt), dels för att jag var öm på min vänstra överarm (där jag fick min vaccination), men även för att vår äldsta hund är som ett plåster på mig (hon är skendräktigt och tror att det är tid att att valpa, så hon gnyr konstant och trycker sig intill mig hela tiden).

När jag väl lyckades somna, ja då började mannens larm ringa istället och jag fick tjata på honom att stiga upp och sticka till jobbet. Att få mer sömn sen kändes först omöjligt, även om jag var helt slut. För det var för ljust ute och för varmt i sovrummet. 

Men kom ganska snabbt på att som den nattarbetare jag är (ja, när jag inte är sjukskriven då) så har jag faktiskt införskaffat en mörkläggningsgardin i sovrummet. Så det var bara att rulla ner den och starta fläkten, ta ett nytt besök på toa och sedan försöka sova en stund. Till min lycka, lyckades jag få ca 2,5 timme sammanhängande sömn. 

Dagens trevliga och glada information är att det nu "bara" är 50 dagar kvar till BF. Och jag har börjat känna av att jag nu vill börja förbereda här hemma till busfröet, om jag vågar är dock en helt annan sak. Får se hur lång tid det tar innan busfröets säng blir ihopsatt här hemma nu. 

Morgondagen innehåller ett besök hos kurator, vilket jag ser fram emot. Ser inte lika mycket fram emot att jag ska iväg och lämna prover imorgon bitti inför besöket hos endokrin. För sedan 22.00 är jag nu fastande tills det att proverna är tagna.

Fredag och lördag

Gårdagen innebar att mannen kom hem redan vid lunch och hämtade mig för att sedan köra till Lund för att träffa kuratorn. Vi hade riktig tur på sjukhusområdet och fick en parkeringsplats så nära ingången som det gick. Så mannen slapp att släppa av mig (och jag slapp vänta på honom) för att sedan köra och ställa bilen i något av parkeringshusen, som dessutom ligger långt ifrån där vi var. 

Fick sett var förlossningen, neonatalen och neonatalintensiven ligger i Lund, för kuratorn sitter nämligen i samma byggnad. Så om busfröet bestämmer sig för att komma tidigare än vad de klarar av i Malmö är det hit vi kommer att bli skickade. Vår plan är att föda i Malmö, men vi är också medvetna om att det kan bli Lund om förlossningen startar de närmaste veckorna (då intensiven ligger i Lund).

Samtalet med kuratorn gav väldigt mycket, det var så skönt att få prata med henne och få hennes tankar, förslag och åsikter om saker och ting. Tror nog att polletten trillade ner ett antal gånger för mannen med. För att denna graviditeten tillsammans med sorgen efter Bella, bekymmerna på hans jobb och min sjukskrivning har väl inte varit så sunt och gynnande för vårt äktenskap. 

Efter besöket körde vi och köpte ett babyskydd, efter många om och men (testat, klämt, känt, läst mm) har vi bestämt oss. Vi valde att köpa ett Akta Graco med bas. Funkar inte med vagnen, men det gör oss ingenting för vi bestämde oss för att vi inte är intresserade av en adapter. Vi vill hellre att barnet ligger i vagnen än sitter kvar i babyskyddet och skulle vi vara vid någon butik (för att snabbt handla något) är det bara att ställa ner babyskyddet i en kundvagn. 

På kvällen tog vi det lugnt hela familjen i soffan. Kände mig väldigt omtyckt och uppmärksammad när båda hundarna och mannen låg runt omkring mig. Sen kom jag på att det är ju busfröet som alla vill vara nära. Men vad gör det, mysigt som bara den var det. Och jag kan säga med stor säkerhet att våra hundar vet att något är på gång. Den gamle är extra snäll med att värma min rygg med, för hon lägger sig gärna tätt intill bakom mig och värmer min ömma svank. 

Familjemys i soffan.

Idag blev det en tur till sybutiken för att köpa allt material till ett babynest, som min mamma lovat att sy åt oss (kan sy själv, men jag är väldigt tacksam över att slippa och mamma är lite bättre än vad jag är). Kommer bli ett sandfärgat babynest med Nalle Puh motiv. 

Tyget till vårt babynest

Nu börjar vi verkligen köpa och införskaffa oss allt vi behöver (till en början). Det har varit en trög start, men de senaste veckorna har jag börjat våga att köpa saker till busfröet. De stora sakerna vi har kvar nu är spjälsäng och skötbord. När det gäller sängen har vi funderat på om vi ska köpa ny eller använda mannens gamla (måste dock kollas om den klarar dagens säkerhetskrav, är trots allt 33 år gammal). 

Och skötbord har vi funderat på om vi ska ha eller inte, tar mycket plats och det har vi lite brist på just nu. Vi vet vilket vi vill ha om vi bestämmer oss för att köpa ett, men vi får se. Har förhoppningsvis några veckor på oss att bestämma oss. 

Lite shopping

Började dagen ungefär som alla andra dagar, stanna kvar i sängen och mysa med hundarna en bra stund. De har verkligen blivit bortskämda med att ha mig hemma mer eller mindre hela tiden. Men vad gör det, är otroligt glad och tacksam över all kärlek och sällskap jag får av dem. 

Efter lunch blev det en sväng till Åhléns för att köpa nytt torrschampo, då det tagit slut igen. Mitt hår har verkligen blivit riktigt fett sen jag blev gravid, så jag kan inte vara utan torrschampo. Behövde även hudlotion och lite annat smått. När jag var där visade det sig att de hade en kampanj just nu på alla barnböcker, så det blev att jag köpte en bok som jag och mannen bestämt att vi vill ha till busfröet (men som vi inte fått tummarna loss att köpa än) nämligen: Svenska Barnvisor.

När jag var färdig var det bara att ta sig hem igen, och vänta på att mannen skulle komma hem från jobbet. Och när han väl var hemma, bestämde vi oss för att ta en tur till Malmö så att jag kunde köpa fotsalva (till mina stackars fötter) som Libra tipsade mig om och en ny tröja. Blev även en mysig middag ute på tu man hand (så mycket tu man hand det kan bli med ett busfrö i magen). 

Nu ska jag be mannen smörja mina fötter, varför inte slå två flugor i en smäll liksom? Och att vika sig på mitten börjar bli lite svårt om jag ska vara ärlig, magen börjar verkligen att vara i vägen vid sådana tillfällen nu. 

Förkyld

Idag vaknade jag ganska så tidigt, men kunde inte komma till ro och somna om. Försökte ett bra tag, men fick se mig besegrad. Steg upp och åt frukost, kollade nyheter och lite annat - sen gav jag sängen ett nytt försök eftersom jag kände i hela kroppen att jag behövde mer sömn.

Lyckades somna, och fick sovit i ca 2,5 timme innan jag vaknade med en totalt täppt näsa. Ingen tvekan om att jag nu är förkyld, mannen har varit förkyld i snart två veckor men jag har inte haft det minsta bekymmer av det. Förrän igår då. 

Så just nu blir det lite nässpray, för annars tappar jag andan. Har så svårt för att andas genom munnen. Finns egentligen bara två tillfällen när jag vänder mig till nässpray, när jag ska flyga och när jag är totalt täppt i näsan pga förkylning.

Det bästa med att vakna efter förmiddags tuppluren var helt klart hur min ena hund (gamlingen) låg. Hon låg sidan om mig och höll sina framtassar mjukt mot framsidan av magen. Lyckades ta bild på det, dock vaknade hon till - men stannade och somnade om. 

Efter att hon somnat om började hon drömma, så där låg hon och buffade på utsidan av magen och ganska så snabbt där efter märkte jag att även busfröet låg och buffade från insidan. Så där låg jag kvar och njöt tills blåsan var så full att jag var tvungen att stiga upp. 

Synen som möte mig.

Under kvällen har det varit en hel del bus och rörelse i magen, så både jag och mannen har fått känna av en hel del sparkar och slag.

50%

Idag har vi äntligen nått ännu ett sort och viktigt delmål, nämligen 50%. 140 dagar avklarade och 140 dagar kvarstår - om nu busfröet tänker stanna kvar inne i magen ända fram till BF.

Dagen har varit lång, seg, varm och tråkig till största del. Mannens semester är slut och idag fick jag helt enkelt "vakna" med en tom plats bredvid mig, om man inte räknar min lilla "inhoppare" - den äldsta hunden då, som hade tagit hans plats. 

Kvällen har spenderats med att äta en god kvällsmat - vegetarisk kålpudding med potatis, lingon och haricots verts. Något jag varit sugen på, men inte orkat tillaga under hela veckan. Vi har även varit och byt ut en fläkt, köpte en igår - men den var sönder, så vi fick köra dit idag igen för att byta ut den. Som avslutning på fredagen har det blivit Mario kart 8. 

Varmt och klibbigt

Om bröllopsdagen drog upp tankar och känslor, så var gårdagen snäppet jobbigare. För igår var det ett år sedan vi fick vårt första plus på alla dessa år av försök och längtan efter ett önskebarn. Tror till och med att mannen tyckte det var jobbigare än vad jag tyckte.

Men vi fyllde gårdagen med trevligheter. Först var vi på hundbadet så att hundarna fick bada. Fast det är främst den gamle som badar, hon fullkomligt älskar att bada och att få simma efter bollar. Den yngre är inte lika intresserad, hon följer med ut en bit - för att sedan ta sig upp på stranden och hålla kolla på alla andra (och rulla sig i sanden). 

Måste erkänna att även om jag inte gillar att bada i havet, så var det superskönt och svalkande att gå ut en bit i vattnet och svalka benen. När vi var nöjda (eller när tre av fyra var nöjda, "gamlingen" hade gärna stannat längre) packade vi ihop och körde vidare. Blev en liten tur i södra Skåne, med stop för gårdsbutiker, kisspauser, lunchställe, för fika och avslutningsvis en glass innan vi åter var hemma. 

Även om jag aldrig skulle kunna tänka mig att bo på landet (och då menar jag mitt ute i ingenstans) så älskar jag att vara där på tillfälliga besök. Miljön är så underbar.

Vyn vid ena stoppet. 

Efter en dag fylld med värme, blev natten mindre rolig när ett nytt åskoväder drog in. Hunden (den äldre) var helt förstörd och mannen fick spendera ett bra tag med att försöka lugna henne lite. Tillslut drog åskan vidare och hon lugnade sig en del. 

Förutom starten på dagen (vid fyra tiden - tror jag klockan var) så har dagen bara varit lugn och det har inte hänt något idag. Varit varmt och klibbigt, även om det blåst en del (dock utan att svalka). Det blev ett besök hos mannens mormor och morfar. Fika och ultraljudsbilder. När vi lämnade dem, körde vi och handlade innan vi körde hem. Så nu har vi en full kyl och frys igen, lagom tills att mannens semester närmar sig sitt slut. 

En dag till är han hemma, på fredag börjar mannen jobba igen - en mjukstart för oss båda. För sen är han ledig i helgen. Nästa vecka däremot, börja de dryga vardagarna igen. Dagarna jag bara väntar på att mannen ska komma hem från jobbet och hålla mig sällskap. 

Midsommarafton och vecka 17 (16+6)

Då var midsommarafton här, och dagen har varit riktigt lugn och skön - med ett STORT undantag! Vår gamla hund började dagen med att väcka mig lite efter 05.00 genom att hyperventilera och skaka hela sängen (hur nu den lilla kroppen kan få en hel säng att skaka). Det spöregnade och åskade rejält.

Mannen hade inga bekymmer, han vaknade nämligen inte. Men jag däremot fick fullt upp med hunden och sedan med att försöka somna om. Lite innan 8 gav jag upp och väckte mannen. Och sen en stund efter frukost tog vi en liten förmiddagstupplur hela högen.

Idag är det för övrigt sista dagen på vecka 17 (16+6 idag), vilket innebär att jag går in i mardrömsveckan (så känns det för mig i alla fall) imorgon - vecka 18. Det som lugnar mig lite under den kommande veckan, är att jag har kontroller både på måndag och tisdag. Måndag ska vi få lyssna på hjärtat igen och sen på tisdag ska jag på återbesökskontroll för cerklage hos specialistläkaren. 

Midsommar så här långt har inneburit lunch på balkongen, bubbelvatten i vinglas, jordgubbar med grädde, lyssnat på regnets smattrande och midsommardans/sång från parken ett kvarter bort, och så har vi spelat lite på mannens nyinköpta Wii U - till mannens stora glädje. 

Mors dag

Fick börjat dagen på ett riktigt varmt och mysigt sätt, för medan jag var på toa passade mannen på att plocka fram några små överraskningar till mig. Idag skulle det ju vara första gången jag skulle få fira mors dag, tillsammans med ett litet barn på min arm. Men som ni alla vet så blev det inte så, utan vår dotter finns i våra hjärtan i stället. 

Dock blev jag ändå firad, fick riktigt fina chokladpraliner, olivolja och balsamvinäger, en ros och ett mors dags kort "från" min lilla ängel och våra hundar (ja och mannen min var med på ett litet hörn). Behöver jag ens skriva att tårarna rann längst min kind av överraskningen? Min man har verkligen bevisat att han har koll och känner till mina favoritställen. 

Mina mors dags presenter

Efter lite morgon (och frukost) mys var det bara för oss att börja fixa till oss, så vi kunde gå över gatan och rösta innan vi sedan skulle ge oss iväg för att fira min mamma (kombinerat födelsedagsfirande och mors dags firande, då hon fyller år idag). Med riktigt fint väder spenderade vi hela eftermiddagen där, lämnade mamma vid 18 tiden och körde sedan inom min mormor för att hälsa på henne med. 

Idag har vi även berättat för min syster, min mormor och mina två "resterande" (den tredje har ju vetat ett bra tag) morbröder att jag är gravid och att jag ska opereras på tisdag. Så den enda i familjen som inte vet nu, är min äldsta bror - men han var inte med på dagens kalas så det är ju inte så konstigt.

Det blev faktiskt så att vi var iväg och tittade (och kände/körde) på vagnen vi är sugna på. Och det blir den vagnen, vi gillar den båda två och den fungerar riktigt bra för oss. Dock har vi inte beställt den än, utan det kommer vi vänta med. Pratade lite med en av personalen och fick lite svar på våra frågor om leveranstid, retur mm. Fick bland annat veta att de håller den hos sig tills vi känner oss redo att hämta ut den, förklarade lite snabbt om vår rädsla efter allt som hände i höstas och hon var väldigt förstående med vår osäkerhet.

Morgondagen

Vet inte om jag kan påstå att jag längtar till imorgon, för samtidigt som jag bara väntar på att få göra ultraljudet (som bokades in när vi plusade) - så är jag riktigt rädd och orolig för att något ska ha hänt och det inte längre finns ett hjärta som slår.

Med fullt fokus på morgondagen var det nära att både jag och mannen glömde bort dagens datum. 21/4. En dag att fira och att sörja. Vår yngsta hund (och hennes två bröder) fyller nämligen 4 år idag, har lite svårt att förstå att det är fyra år sedan vår andra hund kämpade med värkar och förlossningar. 

Tyvärr innebär dagen också att det är Bellas månadsdag. 7 månader är det sen vi förlorade henne idag. Blev en tur till kyrkogården, för att tända ett nytt ljus, prata och kolla till blommorna + vattna några av blommorna.

Helgen

Så var snart helgen slut, en helg som jag spenderat mer eller mindre ensam med hundarna på soffan. Mannen har varit iväg på kongress (men han har i alla fall sovit hemma på natten). Avslutar helgen med att bli lite bortskämd, mannen ska nämligen ge mig en liten fotmassage - så fort jag är klar vid datorn - innan jag kryper ner i sängen. 

För övrigt har jag nog fått mina första cravings. Fisk och räkor. Nog för att jag gillar fisk, och brukar väl äta det 3-4 gånger i veckan. Räkor har jag inte ätit på över 2 år, haft en väldig avsmak på det sen jag åt räkor som jag blev dålig av. Men nu är jag konstant sugen på fisk (och räkorna med då). 

Igår blev det sill och ägg till lunch och sedan hemmagjord pizza med räkor till kvällsmat. Och idag blev det fiskgratäng till kvällsmat, vilket även blir morgondagens lunch. Det knäppa i det hela är att jag fundera på vad jag ska kunna övertala mannen med för fiskrätt till imorgon kväll, något jag tyvärr inte tror han kommer gå med på. Så i värsta fall får det nog bli olika maträtter imorgon kväll. 

Äkta kärlek

Hade önskat att jag kunde skriva att dagen varit underbar och helt fantastisk. Men det är nog (nästan) så långt ifrån verkligheten man kan komma. När jag vaknade i morse satt mycket av gårdagen kvar i mig och eftersom jag inte hade någon tid att passa, inga hundar som var intresserade av att stiga upp och några tårar som tyckte att de skulle tränga sig fram och falla längst mina kinder - valde jag att dra täcket över huvudet och somna om en stund.

När jag vaknade igen ungefär 1-2 timmar senare mötes jag av den mest äkta kärlek och omtanke man kan få från båda mina hundar (båda två låg kloss intill mig) och bara några minuter senare plingade det till i mobilen, ett litet kärleks sms från mannen. Det gjorde att det enda kändes värt att stiga upp och ta tag i dagen. 

Detta är våra älskade tjejer som vet exakt när jag (vi) behöver 

extra mycket tröst och närhet.

Och så här låg dem mot min bröstkorg när jag vaknade.

Dagen har sedan rulla på, fått städat lite, myst ännu mer med hundarna, varit och vägt mig (nytt minus, undrar hur mycket jag egentligen måste äta för att inte få ett minus numera) och så har jag ätit en god middag tillsammans med mannen. Kvällen avslutar vi soffan framför tv:n med lite choklad. 

Tankar och ångest

Så många tankar att hantera, så mycket att fundera över. Så mycket som bara ökar ångesten. Skjuter helt enkelt ifrån mig de flesta sakerna just nu, för just nu måste jag fokusera på behandlingen. Om detta försöket skulle lyckas, då har vi (mannen och jag) några stora beslut att fatta relativt snart - besluten måste fattas ändå, men de kommer nog se annorlunda ut då.

Börjar få en rejäl klump i magen med, ska snart börja jobba igen. På fredag är det åter till "verkligheten" när jag ska på och jobba natt fredag och lördag. Känns skönt på ett sätt, men samtidigt är jag nästan livrädd för att gå tillbaka (kan inte förklara, men det är så många tankar som far runt i huvudet). 

Dagen har främst spenderats i sängen tillsammans med hundarna, biverkningar, lite frukt och annat gott, ramlösa och serier på paddan (bra att ha när man vägrar ha tv i sovrummet). Mitt sätt att försöka skingra tankarna lite och för att lugna vissa av biverkningarna.  

Helg

Mannen är hemma, ordningen är återställd. Han har varit hemma någon timme nu, och det var så skönt att se honom komma in genom dörren. Hmmm, jo jag har nog saknat honom mer än jag trodde jag skulle göra. 

Han har förvisso "bara" varit ett samtal bort, men det är inte detsamma och igår när tankar och tårar satte igång, då ville jag inte ha honom ett samtal bort - utan jag ville ha honom hos mig och få krypa upp i hans trygga famn. 

Tror inte vi kommer göra så mycket denna helgen, blir väl en lugn och skön helg bara han och jag. Får se om vi ens orkar hitta på något särskilt, finns några ärenden som skulle behövas göras - men de vägrar jag göra på helgen, för jag undviker att utsätta mig för fler magar/vagnar/bebisar än vad som är absolut måste. Men vem vet, kanske går vi på bio eller hyr en film. 

Snart är det söndag, och söndag innebär tid för att börja med sprutorna, sen är det inte många dagar kvar innan VUL och få se om det krävs fler sprutor och när inseminationen blir. 

Idag är det hemma mys i alla fall. Sushi, glass, frukt, tv, spel och tända ljus. Han, jag och hundarna - en helt perfekt fredagskväll enligt mig. 

Kärlek

Hur kan man sakna någon så mycket, när han inte varit iväg ens ett dygn? För rent krasst, det är inte ovanligt att vi inte träffas förrän vid 22 på kvällen då och då (och skiljs åt vid 6.30 på morgonen) - med jobb, möten och annat som finns inbokade i våra kalendrar. 

Ändå har jag saknat mannen något ofantligt hela dagen, den där mannen (som äntligen fattat hur man gör mig lite knäsvag mitt i veckan) som hade köpt ett kort och skrivit ett sött litet meddelande och lagt på mitt sängbord innan han stack iväg till jobbet i morse. 

Nu får jag vänta ända tills fredagskväll innan jag får kram och pussa honom. Kommer kännas väldigt konstigt att gå och lägga mig ensam (med hundarna - så inte helt ensam) ikväll. Tror inte jag sovit ensam en hel natt i min säng de senaste 2, 3 åren. Mannen är mer van vid det än vad jag är - för det gör han alla de kvällar jag jobbar natt. 

Nåja, får försöka göra det bästa av kvällen. Ska krypa upp i soffan nu, med en stor filt, hundarna, glass och kunna styra till 100% vad tv:n ska visa. 

Genomskinlig

En sak är säker, jag kan verkligen inte "ljuga" för mina hundar om hur jag mår. Alla andra kan jag på ett eller annat sätt undvika att berätta hur jag mår, vad jag verkligen känner och tänker. Men hundarna, de har verkligen full koll på mig. 

Idag har varit en jobbig dag, inte hela dagen - mer under eftermiddagen, och samtidigt som jag börja känna mig sämre var också minstingen av hundarna på mig. För då skulle hon upp i mitt knä, och där stannade hon mer än 2 timmar.

Spenderat dagen med att jaga svar hos vårdcentralen, slutade med att jag fick besked att läkaren vill träffa mig igen. Så jag fick en tid till honom på måndag. Sen så fick det även bli ett besök på apoteket för att köpa Pevaryl - för igår märkte jag att allt inte stod rätt till och idag kunde jag lätt konstatera att jag fått svamp. 

Tacken för att jag börjat äta mediciner igen (antagligen av egen erfarenhet som även bekräftades av personalen på apoteket), fick en väldigt vänlig och hjälpsam personal. Förklarade situationen, är ju inte första gången som det händer, men just biten om att vi är på väg in i behandling med hormonstimulering och insemination - och vill ha bekräftat av dem att det inte var någon fara (var nämligen en tanke som slog mig på vägen till apoteket). Svaret var att det skulle inte vara några problem (går ju dessutom att använda under graviditet) hon sa till mig att det var ju bra att det bröt ut nu och inte sen när vi är mitt uppe i behandlingen.