Helg

Efter en vecka utan ett enda arbetspass (är schemalagd så, på gott och ont), är jag nu tillbaka på jobbet igen. Denna omgången för tre nätter, hela helgen med andra ord. Och första jobbehelgen på 1,5 år. 

Men de "lediga" dagarna har sprungit iväg, haft saker inbokade de flesta av dagarna. Har även börjat planera lite inför lilltjejens 1 årsdag. Kan tyckas tidigt, men det är knappt två månader tills hon fyller år och med stor familj/släkt krävs det en hel del förberedelser och planering. Har lyckats med att bestämma dag, kalaset blir på hennes födelsedag 29/11. Även hunnit med att boka lokal för kalaset, för vi får inte plats hemma hos oss om vi ska ha hela familjen på en gång. 

Annat jag fått gjort under veckan är uppföljningsbesök hos kuratorn, träff med föräldragruppen från BVC, lämnat blodprover, shoppa en del (kläder till mig och lilltjejen, presenter mm), varit och hälsat på några släktingar och så har jag faktiskt varit ute med min syster (bara hon och jag) på puben. 

Förra helgen lämnade jag mannen och lilltjejen ensamma hemma och gick ut med min syster på puben. Första gången jag varit ute sedan sommaren 2013 (och sist var jag gravid med Bella). Så konstigt det kändes att sminka, fixa håret och klä upp sig, men det var riktigt trevligt att vara ut med min syster på tu man hand utan barn och män. 

Uppföljningen hos kuratorn var ganska så givande. Kom fram till en hel del och vi var båda väldigt överens om att jag har en lång resa och kamp framför mig, men att jag är på rätt håll. Måste "bara" börja lyssna ännu mer på mig själv och prioritera mig själv mer. 

Började dagen med att vänta ut klockan. Var fastande från midnatt och var tvungen att vara fastande samt vaken i tre timmar innan jag fick lämna alla prover inför besöket på RMC. Åtta trevliga rör blev det idag. Var så skönt att komma hem sen och äta "frukost". Så nu ska jag bara posta medföljande informationspapper från brevet, därefter är det bara att vänta på kallelse.

Tillbaka på jobbet och 10 månader

Så var dagen här, första arbetspasset, första natten utan min lilla tjej, första gången jag inte är helt tillgänglig och anträffbar. Saknar henne något ofantligt och allt jag vill är att smyga bort till hennes säng, titta på vårt lilla underverk sova så gott och lägga handen på hennes mage och känna henne andas (kan inte längre pussa hennes panna, som tillhörde rutinen innan sängen sänktes). 

Igår blev vår lilla tjej 10 månader! Helt otroligt att det redan gått 10 månader sedan en av de absolut mest underbara och mest skrämmande dagarna i mitt liv! Insåg så sent som idag (igår, eftersom det nu är efter midnatt) att vissa saker har fortfarande inte läkt, fick frågan om förlossningen mm och då hög det till i hjärtat när jag berättade om det akuta snittet och om minuterna som följde. 

Vädret var riktigt härligt igår, så vi passade på att ta med oss kameran och tog en sväng i parken och tog en drös härliga 10 månadersbilder på lilltjejen. Blev många bilder där hon står och går (med visst stöd), några där hon kryper och några där hon är helt fokuserad på grässtråna. Det har hänt så otroligt mycket i utvecklingen hos lilltjejen den senaste tiden, att det ibland känns som att man missar hälften.

Senaste dagarna har varit väldigt varierande, lilltjejen har varit rejält förkyld och det har gjort att några dagar har varit väldigt sega och beståt av främst mys innanför hemmets fyra väggar. Börjat så smått med potträning. Vi har haft fullt upp med budgivning på hus, som vi tyvärr förlorade/drog oss ur. Varit hos psykologen för familjesamtal, var ett tag sedan vi var där sist - så det blev en hel del uppföljning och prat om hur tiden sedan senast varit. Jag har haft en del möten och annat att fixa med. Har även lyckats få till ett CV och personligt brev för första gången på många år, och sökt annat jobb (och de har ringt tillbaka redan och visat intresse, så vi får se). 

Inte längre föräldraledig

Så var dagen här, 1/9 2015 och nu går mannen på föräldraledighet och jag börjar jobba. Eller ja, på pappret är det så i alla fall. Men jag mjukstartar med att ta semester några veckor, har ganska gott om det eftersom jag spenderade större delen av förra året sjukskriven (och en del sparade sen tidigare). 

Kan inte alls påstå att jag känner mig särskilt peppad att börja jobba efter att varit ifrån under mer än 1,5 år och det är totalt kaos på flera nivåer. Har t.ex. Fortfarande inget schema, så det är verkligen tur att jag valt att ta semester nu. 

Och ja just det, just nu packar vi in oss i bilen för färd mot flygplatsen... För ca 07 flyger vi iväg för en vecka på Madeira, jag, lilltjejen och mannen. Är ett drömresmål som äntligen går i uppfyllelse, sen får vi se om vi hinner med något eller "bara" spenderar dagarna på hotellet vid poolen. 

Bra start på september, en månad som jag numera förknippar med sorg och smärta.