måndag 30 juni 2014

Sol och havsvindar

Dagen började ganska så sent, men vad gör det när båda är hemma och inget är planerat? Är riktigt skönt att kunna ta det lugnt och njuta lite extra ibland. Istället för frukost lyxade jag till det lite och bjöd mannen på våffelbrunch här hemma. 

Men vi har faktiskt varit iväg en sväng med. Idag blev det en eftermiddag i Malmö och västra hamnen för lite sol, god glass och en liten skön promenad med friska havsvindar. Sen var vi och lämnade in mannens mobil för lagning/service, har varit problem med den sen vi båda köpte nya i januari - men han har inte fått tummarna loss innan. Ska bli "intressant" att se hur lång tid det kommer ta innan den är färdig att hämtas hem igen.

Kvällen har spenderats med en vän på besök och en hel del spelande. Får se om jag orkar vara vaken tills mannen går och lägger sig eller om jag kommer sova innan han är hemma igen, efter att han om någon timme ska köra iväg och hämta min mamma.  

söndag 29 juni 2014

Lat söndag

Idag har det verkligen varit en lugn och stillsam dag här hemma. Och större delen av dagen har spenderats i soffan, tillsammans med mannen och hundarna. Vilket har varit riktigt skönt, efter att ha varit iväg flera timmar igår. 

Solen sken under gårdagen när vi var iväg och firade vännen som fyllde 30 tidigare i år. Så nu har jag till och med lyckats få lite (minimalt) med färg på benen. Idag har det varit motsatt när det gäller väder, regn och moln - men ändå ganska så kvavt. Perfekt väder för att inte göra något annat än att spela tv-spel med andra ord. 

Har även haft det stora nöjet att se mannen gå och plocka, sortera och kasta en massa medan jag bara legat och tittat på från soffan (utan att ha bett om det) - tror nog aldrig det hänt på våra 12 år tillsammans. Men det är gärna något han får fortsätta med. 

lördag 28 juni 2014

"Semester"

Det märks att mannen har semester. Dagarna har börjat lite senare än vanligt (inte mycket, för jag vaknar och är både hungrig och rastlös), och jag har inte spenderat större delen av dagarna hemma i lägenheten. Istället har det blivit små utflykter och ärenden, som dock tar en hel del på krafterna - men gör att dagarna går mycket snabbare. 

Igår var vi - dvs. jag satt i bilen medan mannen fick slita - på tippen och slängde en del skit, för att sedan handla hem lite till kylen. Var dessutom hos svärföräldrarna och blev bjudna på kvällsmat. Det är verkligen lyx att slippa handla/laga/städa undan vid middag, utöver att det är riktigt gott då. 

"Nackdelen" är att jag slocknar på kvällen.

Idag ska vi iväg på 30 årsfest, med början om drygt en timme. Ska vara utomhus med en del lek och spel, så för min del blir det att sitta och titta på. Får se hur länge jag orkar och känner för att vara med (och hur vädret tänker vara), men fördelen är att vännen som ska firas vet om att jag är gravid så jag behöver inte "förklara mig" till varför jag inte är med på aktiviteterna. 

Har nu passerat 45% av graviditeten och idag gick jag in i vecka 19 (18+0), men känner mig fortfarande riktigt nervös och orolig. Att slappna av och njuta är stört omöjligt. Har dock tagit sista tabletten på kuren för GBS, så nu hoppas jag att det ska lugna sig på lite på den biten (känningarna, för de har minskat en del sen jag påbörjade medicineringen). 

onsdag 25 juni 2014

Lediga dagar framför oss

Idag var sista dagen på ungefär 2,5 vecka som jag vaknat av att mannens larm ringt och sista dagen ensam hemma (vad jag vet utifrån vad som är planerat). För imorgon börjar mannen sin semester. Verkligen något som vi båda sett fram emot, även om vi inte planerat eller bokat in något. Vi har helt enkelt inte vågat eller orkat. 

Två dagar är väl de enda som har några planer, 4/7 och 7/7. Den 4/7 är det tid för RUL och den 7/7 är det vår bröllopsdag. Bröllopsdagen är helt blank i kalendern än så länge, vi har haft våra funderingar och tankar på vad vi skulle kunna hitta på. Men vi har inte vågat bestämma något än, får se när det närmar sig helt enkelt. Kanske vågar vi bestämma något efter RUL. Sen hänger det såklart en del på hur jag mår och min dagsform med. 

Något annat som också är glädjande är att mannen erbjudits förlängning på jobbet. Underbart! Släpper lite på stressen och oron för pengarna nu när jag är hemma och sjukskriven. Det innebär att han har jobb åtminstone fram tom siste januari 2015. 

Dagens absolut bästa har, dock helt klart varit att mannen överraskade mig med en bukett blommor när han kom hem från jobbet. 


tisdag 24 juni 2014

"Värsta" dagen är här, vecka 18 (17+3)

Då var dagen här, vecka 18 (17+3) - dagen jag födde Bella när jag var gravid med henne. I min mage ligger där nu ett litet syskon som är lika stor och säkerligen ganska så lik sin syster. 

Hade det inte varit för att jag hade tid hos läkaren för återbesök med kontroll av cerklaget, hade jag nog inte stigit upp ur sängen. Men nu hade jag tiden idag, så det var bara att stiga upp, äta frukost och ta medicinen (ska tas tillsammans med mat!), duscha och göra sig klar för resan in till Malmö och specialistmödravården. 

Eftersom jag var ute i god tid (måste lägga till tid för förseningar, vila, toabesök mm), fick jag vänta ett bra tag innan klockan blev 14 och min tur att träffa läkaren. 

Först frågade han hur jag mådde och hade känt mig sedan operationen, där efter var det tid för undersökning. Först blev det kontroll av livmodertappen, cerklaget och stygnen, samt provtagning (odling) där efter blev det ett VUL för att kontrollera livmoderhalsen. Han sa snabbt: "barnet lever, så det är ju bra". Att få höra de orden idag var riktigt skönt. 

Min livmoderhals hade minskat lite (ca 2,5 mm), innan operationen låg den på ca 42 mm och idag på ca 39,5 mm. Den inre livmodermunnen har tydligen öppnat sig lite, men han sa att det inte skulle vara några bekymmer just nu - särskilt inte då det inte finns någon hinnbuktning. Men annars såg allt bra ut, och cerklaget satt kvar på samma ställe som han hade satt det på. 

Innan han tog bort ultraljudsstaven, vände han skärmen åt mitt håll och visade mig livmoderhalsen, cerklaget och bäst av allt: Fick se vårt "livliga" busfrö, som först var mer eller mindre stilla (när han skulle visa mig, innan dess hade den rört sig ordentligt) - men med en liten knuff på magen av läkaren så började den direkt att "busa runt" igen. Fick se den söta lilla gumpen, ena benet och foten. 

Efter undersökningen pratade vi lite till och det blev bestämt/inbokat att jag ska komma på ny kontroll om fyra veckor (och så kommer det fortsätta ett tag till). Får fortfarande vara uppe och röra mig lite, men ingen träning - bara korta promenader. 

Med en lång och jobbig dag fysiskt och framförallt psykiskt, känner jag mig nu helt slut och kommer antagligen väldigt snart sova riktigt hårt och skönt. Får be mannen väcka mig om 1,5 timme så att jag får äta något och ta min medicin. 

måndag 23 juni 2014

Vecka 18 (17+2)

Då var besöket hos barnmorskan över för denna gången, och nästa gång jag har tid inbokad till henne är när hon kommer tillbaka från sin semester. Vilket blir om en månad. Skulle det vara något innan dess, så är det bara och ringa till mottagningen och prata med hennes kollega.

Svaren på urinodlingen hade kommit, och visst var där något där. Vad annars? Visade på att jag har streptokocker grupp B, även kallat GBS. Så nu är jag insatt på Furadantin 50 mg i fem dagar (3 ggr/dag). Fick även papper att lägga in i min journal och barnmorskan har gjort en märkning om det på den journal de delar med sjukvården, så att det kommer upp direkt när de går in i min journal. 

Fick all information jag behöver om det, och vad GBS innebär för mig under resten av graviditeten samt vid förlossningen av barnmorskan. Sen sa hon till mig att inte googla eller läsa för mycket om det, risken är att jag skrämmer upp mig. Eftersom vi nu vet hur det ligger till, och om det inte varit för att jag klassas som en riskgraviditet hade jag heller inte medicinerats vid mina värden. 

Förhoppningsvis så kommer känningarna jag har i underlivet/slidan släppa med medicineringen. Annars så kan de känningarna ha med något helt annat att göra. Hoppas såklart på att det har med GBS att göra, och att jag därmed slipper besvären väldigt snart. 

Efter det negativa (eller positiva beroende på hur man ser på det) beskedet var det äntligen tid för att få lyssna på vår lilla skatts hjärtljud igen. Lite busig - som vanligt - försökte undvika att låta oss få höra, men ganska så snabbt hitta barnmorskan rätt position och vi fick höra de underbara hjärtslagen fylla upp rummet. Även idag låg det på 153 slag/minuten.

När vi var klara hos barnmorskan var det bara att ta sig till apoteket och hämta ut medicinen, sen blev det en mysig fika tillsammans med mannen innan vi körde hem igen. 

Idag är det för övrigt vecka 18 (17+2) vilket är den dag som vattnet gick när jag väntade Bella. Något varken jag eller mannen förstod förrän senare. Om ni undrar varför, så var det för att vattnet "går inte" i vecka 18, inga som helst förvarningar eller symtom (ingen slempropp eller ökning av flytningar/sekret) och mängden fostervatten är inte så stor då som vid fullgången graviditet. Trodde helt enkelt att jag kissat på mig när jag skulle stiga upp innan nattpasset på jobbet. 

söndag 22 juni 2014

Mardrömsveckan, vecka 18 (17+..)

Mardrömsveckan är här, och oron i kroppen är påtaglig. Försökt slappna av och njuta så mycket som möjligt av dagen, något som varit lättare sagt än gjort. Att få ha mannen hemma hela dagen, för tredje dagen i sträck har varit lite av en bonus. Och snart går han dessutom på lite semester. 

Idag var vi iväg en liten sväng, för mannen behövde klippa sig (något han behövt i en mindre evighet - enligt mig). Den "snälla" frisören, påpekade att jag var "lite" större än senast hon såg mig/oss (hörde att hon och mannen pratade om mig och att han avslöjade att jag var gravid) när mannen var klar och skulle betala. Hon gratulerade och hoppas att allt ska gå bra. 

En stund senare körde vi hem igen, för då började jag få tillbaka mina känningar igen. De driver mig till vansinne. Känns på samma sätt som när vi varit på gynakuten för kontroll. Och då har allt sett helt perfekt ut. Oftast har de släppt när jag lagt mig ner och vilat, därför körde vi hem. Efter lite vila var det lugnare igen, även om det har kommit och gått några gånger efter det med. 

Får se om urinodlingen jag lämnade förra veckan visar något, ska ju till barnmorskan imorgon och lyssna på hjärtat tillsammans med mannen (denna gången). Och på tisdag ska jag äntligen på återbesöket hos läkaren, får se om svaret på odlingarna de tagit uppe i slidan har kommit då, och om de visar något. Som ni kanske kan förstå så känns det extra tryggt att ha kontroller de närmsta dagarna.

Jag ska dock fråga både barnmorskan och läkaren om de kan förklara varför jag får de känningar jag får. För det är inte sammandragningar och det är inte förvärkar. Känningarna sitter nämligen i slidväggen och slidan. Hoppas jag kan få något svar som förklarar vad det och gör att jag kan känna mig lite lugnare.

lördag 21 juni 2014

9 månader

Då var det den 21:e igen, och idag är det Bellas 9 månaderdag. Såren och smärtan är mer eller mindre samma nu som i september, det är bara att vi hanterar det på ett litet annat sätt idag än vad vi gjorde då. Vi har tvingats att på något sätt lära oss leva med den helt enkelt. Hur som helst, kan jag inte riktigt förstå att det är nio månader sedan vi förlorad vårt underbara önskebarn Bella. 

Efter en lugn och skön förmiddag hemma, plockade vi ihop oss och begav oss till kyrkogården för att tända ljus och sätta blommor till Bella. Besöket på kyrkogården idag blev ett av de jobbigare, för både mig och mannen. 

Det är ju inte bara så att det är Bellas månadsdag, för idag har jag gått in i vecka 18 (17+0), igår var det 13 år sedan min morfars sista andetag och bara ett stenkast från kyrkogården var ett litet tivoli igång (med alla ljud det innebär - ekande över kyrkogården). Många känslor helt enkelt.

När vi pratat lite med Bella och morfar, begav vi oss vidare. Målet var att köra och handla, men vi bestämde oss för att ta en liten avstickare till min mormor för att hälsa på henne. Blev fika, massa prat och visade blommorna från kyrkogården. 


fredag 20 juni 2014

Midsommarafton och vecka 17 (16+6)

Då var midsommarafton här, och dagen har varit riktigt lugn och skön - med ett STORT undantag! Vår gamla hund började dagen med att väcka mig lite efter 05.00 genom att hyperventilera och skaka hela sängen (hur nu den lilla kroppen kan få en hel säng att skaka). Det spöregnade och åskade rejält.

Mannen hade inga bekymmer, han vaknade nämligen inte. Men jag däremot fick fullt upp med hunden och sedan med att försöka somna om. Lite innan 8 gav jag upp och väckte mannen. Och sen en stund efter frukost tog vi en liten förmiddagstupplur hela högen.

Idag är det för övrigt sista dagen på vecka 17 (16+6 idag), vilket innebär att jag går in i mardrömsveckan (så känns det för mig i alla fall) imorgon - vecka 18. Det som lugnar mig lite under den kommande veckan, är att jag har kontroller både på måndag och tisdag. Måndag ska vi få lyssna på hjärtat igen och sen på tisdag ska jag på återbesökskontroll för cerklage hos specialistläkaren. 

Midsommar så här långt har inneburit lunch på balkongen, bubbelvatten i vinglas, jordgubbar med grädde, lyssnat på regnets smattrande och midsommardans/sång från parken ett kvarter bort, och så har vi spelat lite på mannens nyinköpta Wii U - till mannens stora glädje. 





torsdag 19 juni 2014

Att ha koll på dagarna

Här händer verkligen inte särskilt mycket. Och det märks att man inte lever med sin kalender i högsta hugg, när det krävs att det pratas om midsommar till höger och vänster samt överallt runtomkring mig. Plus att mannen jobbade halvdag idag (och ledig morgondag) - som jag inser att det imorgon är midsommarafton. 

Saker jag däremot har full koll på är, Bellas månadsdag, hur många dagar/veckor/månader jag varit gravid, hur långt det är kvar till olika delmål, dagar sen sista mens/till RUL/till BF, tider till barnmorskan och specialistläkaren, och en massa annat.

Planerna för morgondagen? Ingenting! Ska bara ta det lugnt och njuta, ta dagen lite som den kommer. Det sura med att det är midsommar är att nästan inget har öppet, imorgon stänger allt tidigt och på lördag är allt stängt. 

Så idag fick vi lite bråttom för att fixa med blomma tills på lördag. Ingen blomsteraffär har öppet på lördag (inte där vi bor i alla fall) och på lördag är det Bellas månadsdag. Nu har vi i alla fall fixat det, och det blev även en liten midsommar blomma som vi körde och satte direkt till både Bella och min morfar. 


Till alla er där ute, önskar jag en trevlig midsommar - oavsett om ni har något planerat eller inte.


tisdag 17 juni 2014

Fixat och uträttat ärenden

Dagen har gått ganska så fort, kan ha att göra med att jag haft en del att göra. Började dagen med några samtal, alltid lika kul att sitta i telefonkö eller för den delen lämna meddelande för att sedan vänta på att bli uppringd. Men nu är det fixat med mitt frikort inom sjukvården, och jag slapp betala hela sista räkningen. Förstår dock inte varför de skickade ut summan de gjorde när de har full koll på vad jag har betalat redan. 

Har även pratat med min barnmorska, så imorgon ska jag till henne och lämna ett urinprov för att få gjort en urinodling. Känningarna i underlivet har börjat igen, så lika bra att få det gjort. För att slippa hålla mig, och så att odlingen görs på morgonurinen - passade jag på att gå in om på min vårdcentral och hämtade provrör. Så nu kan jag gå på toa hemma fixa med provet, ta det lugnt och i min egen takt ta mig till barnmorskan för att lämna det. 

Idag lämnade jag hundarna hemma en stund för att ta bussen (de få hållplatserna det är) till stan. Kände att jag hade några saker jag borde kunna fixa själv, utan mannens hjälp. Fick köpt ny ansiktskräm, cerat och värmeskydd till håret - precis vad jag var ute efter. Sen att det även blev en liten present till mannen och en kimono till mig ser jag som en bonus. 

För att vara sjukskriven och tänkt att inte göra något, så blir det en hel del imorgon. Ska som sagt till barnmorskan och lämna urinprovet på förmiddagen och sedan på eftermiddagen ska jag iväg på möte med mina kollegor och min chef. Sista mötet med chefen, då denne bestämt sig för att sluta hos oss och börja på annat stället. Därför jag ska dit, även om jag är sjukskriven. Bonusen är att chefen bjuder på fika och jag får träffa mina kollegor igen. 

söndag 15 juni 2014

Söndag

Det märks att det är helg, mannen är hemma och dagarna går mycket snabbare. Började lördagen med att gå in i vecka 17. Igår var vi iväg en sväng, för lite shopping och fika. Och idag har vi spenderat dagen hemma. Under shoppingrundan, fick jag också uppleva första antydan om att jag är gravid från en butikspersonal. Mannen var nog mer road av det än vad jag var. 

För min del har dagen främst spenderats i soffan, där jag legat och tittat på mannen som städat och donat vid tv:n och spelkonsolerna. Till saken hör nämligen att en av sakerna som köptes hem igår var en Wii U. Har sagt det förr, men om ni missat det - jag är gift med en riktig spel(och teknik)nörd. 

Han har suktat efter det sedan det släpptes, men insåg att jag aldrig skulle gå med på att han köpte både det och Ps4 i samma veva förra året. Nu såg han sin chans, och "enda" möjlighet" att göra det innan det är någon annans intressen som är prio ett. 

Det är därför som han städat med, för att göra rent och fint - och för att få plats med ännu en konsol. Får väl se om han tar och städar resten av vardagsrummet lika noga under den kommande veckan, tror dock inte det - tyvärr. 

Lite av min vardag...
Det är tur att jag inte är helt allergisk mot sladdar och vill att allt ska vara vitt och minimalistiskt i hela hemmet, för då hade nog vårt äktenskap varit slut och över för länge sedan. Just nu är det nämligen tre konsoler som är inkopplade.

fredag 13 juni 2014

40%

Idag har jag nått ännu ett delmål i denna graviditet, nämligen 40%. Kommer ihåg hur skönt jag tyckte det var att nå den gränsen när jag väntade Bella, och jag kan säga att jag inte känner på samma sätt nu. Nu är det bara ett steg på vägen. 

Dagen har varit lugn, haft en hel del känningar i ljumsken till och från. Främst när jag suttit eller legat i soffan. Men när jag rest mig och rört på mig så släpper det igen. När mannen kom hem var det bara att plocka ihop kassar, plånbok och inköpslista för att köra och handla. Gillar att handla på fredagskvällar (extra bonus att det är student i staden idag), är nästan inga kunder i butiken som man behöver trängas med. 

Tyvärr lyckades jag snubbla i trapphuset när vi kom hem, slog "bara" mitt knä och mina händer. Men jag kan lova att det gör riktigt ont ändå, jag är dock väldigt glad och tacksam över att det skedde när jag skulle gå upp och inte när jag gick ner - för då kunde det gått riktigt illa. Fast de hastiga rörelserna som blev vid fallet gjorde att det kändes ordentligt i ligamenten med. 

Tänker hålla mig inne resten av kvällen, och om inget annat så hälsar jag snart på sängen medan mannen tittar på VM eller spelar.

onsdag 11 juni 2014

Onsdag, snart helg?

Kan inte påstå att det händer särskilt mycket för min del just nu. Har några lediga dagar i kalendern och mannen jobbar, behöver jag nämna att jag längtar till helgen? För då är han ledig igen och jag får spendera två hela dagar med honom.

Idag har jag i alla fall pratat med min handläggare på FK, känns som jag haft tur och fått en bra och vettig handläggare. Som är noggrann och lyhörd. Ringde nämligen till dem idag för att fråga om när min utbetalning kommer att ske då allt varit färdigt sen en vecka tillbaka men ännu har inga pengar kommit. 

Det visade sig att det blivit ett fel gällande min SGI (att den nya skulle gälla från maj istället för april). Handläggaren hade uppmärksammat detta och skickat det vidare för justering innan utbetalning sker. Men på fredag får jag min första utbetalning och sen kommer nästa (ordinarie) om två veckor.

När mannen kom hem hann vi dock köra iväg en sväng, för att byta ett par byxor och för att handla lite mat. Var skönt med en lite "utflykt" när dagen bara har regnat bort. Tyvärr har åskan (om det lilla mullrande verkligen kan räknas) inte hjälpt för att bli av med det klibbiga och kvava. 

måndag 9 juni 2014

Hjärtljud och syster fika

Dagens stora höjdpunkt var dagens besök hos barnmorskan, för idag var det tid för att förhoppningsvis få höra syskonets hjärta slå. Var ganska så nervös och det blev inte bättre av att mannen var på jobbet, så jag var där själv idag. 

Efter att ha pratat om operationen och en massa annat var det tid för dopplern. Och det tog lång tid innan barnmorskan hittade hjärtljuden. Det var dock inte så jobbigt att slappna av medan hon letade, för det var ingen tvekan om att den levde - det första som hände var nämligen att den sparkade eller slog emot när hon satte dopplern mot min mage. 

Det är verkligen ett litet och livligt busfrö som växer där inne, för den gillar att "gömma" sig när vi ska få lyssna på hjärtat. Men barnmorskan idag är erfaren och busfröet är större nu än för två veckor sedan (inte riktigt lika mycket plats att "gömma sig på"), så i slutet var det barnmorskan som vann och jag fick höra det lilla hjärta slå på ordentligt. 153 slag/minuten var det idag. 

Vi bokade in en ny tid om två veckor, sista veckan innan min barnmorska går på semester och då blir det en ny omgång med dopplern och mannen ska förhoppningsvis ha möjlighet att vara med. 

När jag var färdig hos barnmorskan, bestämde jag mig för att passa på och kolla i några butiker innan jag åkte hem. Sen blev det även att jag tog en fika tillsammans med min syster, då det visade sig att hon var ledig (skickade iväg ett meddelande och frågade). Var riktigt trevligt att träffa henne, ensam dessutom (något vi nog inte gjort på år). Blev en ganska lång fika, och det känns i huden - för jag lyckades bränna mig, trots att vi satt i skuggan (vilket vi tydligen inte gjorde helt, halva kroppen i skugga och halva i solen...).

söndag 8 juni 2014

Träff

Så var söndagen här (och snart förbi med) och med det så var det också tid för "första" träffen med andra gravida kämpare. Vi skulle egentligen vara fem stycken idag, men den ena var tvungen att lämna återbud. Hon försökte ta sig till Malmö, men fick vända och köra hem istället. Men vi blev i alla fall fyra stycken.

Tiden gick riktigt snabbt, vi träffades för brunch klockan 13 - och helt plötsligt var klockan närmare 16. Var riktigt givande att träffa de andra, och det var många ämnen som avhandlades. Allt från resorna, kön, namn, vilken vecka vi är i, mående/illamående, sorg, missfall och död, till sånt som glädje, de andra som fortfarande kämpar för sina plus och cravings.

Är så glad och tacksam över dessa tjejer, att få prata med andra som faktiskt vet och förstår på ett helt annat sätt. Att få tips, råd och stöd - utan att känna sig helt överkörd eller påtvingad. Alla vill varandra bara väl. 

När träffen var över, kom mannen och hämtade upp mig. Sen blev det en sväng till svärföräldrarna (+ svägerskan som varit nere i helgen) för kvällsmat, prat och kloklippning innan vi körde hem till oss igen.

lördag 7 juni 2014

Helgen så här långt

Igår var vi hos mannens mormor och morfar med resten av familjen för att fira morfar som fyllde år dagen innan (5/6). Blev ganska många timmar, men jag "snodde" åt mig några vänder på soffan för att lägga mig ner för att sträcka ut mig, få upp benen och för att få ligamenten att samarbeta lite. Jag slocknade mer eller mindre direkt efter det att vi kommit hem (så runt 20.30-21.00).

Idag har mannen och jag haft en liten "mysdag" på tu man hand. Blev en tur med bilen för att se om vi kunde få tag på en gravidkudde, hittade några - men inte den jag är ute efter. Så det blev aldrig att jag köpte den, utan jag får fundera på om jag ska beställa en via nätet eller köpa en annan modell. Efter några butiker blev det lunch och sedan några butiker till innan vi körde hem igen.

En sak är säkert, jag behöver en gravidkudde. Mina ligament bråkar för mycket och jag använder allt jag kommer åt (mannen, täcken, kuddar) för att ligga så bra som möjligt. Men det blir varmt och sakerna "rymmer" lätt när jag vill vända mig (eller rör mig över lag). 

Om en månad firar jag och mannen vår sjunde bröllopsdag - 7 år! Känns inte som att det var så många år sedan vi sa våra "ja" i kyrkan. Hur vi ska fira vår bröllopsdag i år vet vi ännu inte, men vi spånar vidare. Tror inte vi riktigt vågar planera något än, utan vi väntar och fortsätter att bolla idéer med varandra. 

Ser även fram emot morgondagen, för då blir det brunch med en grupp gravida "kämpare". Första gången på evighet som jag väljer att utsätta mig för gravida - och det gör jag helt frivilligt! Är så att den gruppen av tjejer som träffats sen början av året, nu blivit "delad" i två grupper. De som fortfarande kämpar (ett beslut vi fattade när gruppen bildades var att man inte får vara med på träffarna som gravid) och vi som är gravida. Och imorgon ska vi som nu är gravida träffas för "första" (sen vi plussat) gången. Ska bli riktigt trevligt att träffa dem igen (även om man saknar de andra). 

torsdag 5 juni 2014

Sällskap

Idag har varit en riktigt trevlig och mysig dag, med trevligt sällskap. Vid lunch möte jag upp J och hennes tvillingar, shoppade lite och sedan åt vi lunch tillsammans alla fyra. När vi ätit klart och började bli lite frusna (solen som värmde så skönt försvann och vinden ökade istället) gick vi till lekplatsen ett stenkast från stället vi åt lunch. 

Där busade och lekte barnen medan jag och J satt på en bänk och pratade en massa (med en del små avbrott för uppdateringar av ungarna). Efter ett tag började det tyvärr att regna, så vi gick in till affärerna igen. Och vi lyxade till det med en liten extra fika. 

Var ett tag sedan jag träffade tvillingarna, kan inte fatta att de redan är sex år gamla. De var lite blyga till en början, men efter lite uppvärmning (och liten muta från mig) och en del bus var det minsann två busfrön som var ute på lunch med J och mig idag. 

När jag kom hem var jag helt slut, inte för att jag gått eller ståt så jätte mycket idag - utan mer av att vara ute, träffa människor och vara social. Förvisso så blir det ett lite annat temp med barn i den åldern, men det tillhör ju min "vardag" i vanliga fall. 

Fick vilat mig en stund innan mannen kom hem, sen körde vi iväg för att fixa med en present till hans morfar som vi ska fira imorgon. Men även för att köpa ny lampa till bilen och för att se om vi kunde hitta några byxor till mig. Blev ett par mammabyxor, för nu börjar mina vanliga byxor bli lite trånga, och efter operationen har jag också blivit mer känslig för tryck utifrån på magen. 

Avslutade kvällen med en god middag på Vapiano innan vi körde hem till lägenheten igen. Och nu kallar (nästintill skriker) sängen på denna glada och nöjda men ack så ömma och trötta kropp.

Nytt besök på gynakuten

Har varit ganska så lugnt här de senaste dagarna. Igår blev det ett besök hos veterinären med yngsta hunden för den årliga kontrollen samt vaccinationen. Idag har jag varit hemma med hundarna, lite längre än vanligt fick vi klara oss utan mannen - för han var iväg på lite AW med kollegorna. 

Under dagen och gårdagen har jag haft en del bry med att det börjat göra mer ont i magen (ligamenten främst) igen efter operationen. Och idag började det även kännas "konstigt och obekvämt" uppe i slidgången. När jag vilat så har det oftast släppt ganska så snabbt, men det har kommit tillbaka till och från hela dagen och även när jag legat ner och vilat. 

Har valt att avvakta, men efter att pratat lite med mannen valde jag ändå att ringa sjukvårdsupplysningen för att få lite råd från dem. Den sköterska som jag pratade med, svarade ganska så snabbt att hon tyckte att jag skulle ringa in till KK och gynakuten för att rådfråga dem istället. 

Sagt och gjort, eller det tog lite tid innan jag kom fram och fick pratat med sköterskan. Hon frågade lite frågor samtidigt som hon kollade i min journal, efter kontroll med läkaren tyckte hon att vi skulle komma in för kontroll av mig. Så istället för att göra sig i ordning för att lägga sig och sova blev det en ny tur till gynakuten. 

Hela besöket blev på drygt 1,5 timme, så jag kan inte klaga över att det tog lång tid där inne. Som vanligt när vi varit där har de bemött oss med värme och varit väldigt ödmjuka. Fick dessutom en läkare jag haft där tidigare, och hon kände igen oss direkt. 

Sköterskan tog lite nya prover (urin, hb, sänka och temperatur), medan vi väntade på läkaren. Och sen gick vi (jag och läkaren) igenom alla mina symtom och känningar, operationen och veckan som gått sedan dess. Därefter var det bara att hoppa upp i stolen för undersökning. 

Hon klämde och kände, och konstaterade att ett av de ställe som jag har mest ont på - är precis där ligamenten på den sidan sitter. Men livmodern kändes som den skulle. Därefter blev det kontroll av tappen och den synliga delen av cerklaget, innan hon gjorde ultraljud för att kontrollera livmoderhalsen. Livmoderhalsen var fortfarande lång och fin, och cerklaget satt som det skulle. Det gick heller inte att missa att det fanns en levande lite varelse där inne. För syskonet syntes redan när läkaren skulle kontrollera livmoderhalsen. 

Avslutningsvis av kontrollen fick vi även se syskonet. Lite lugnare var den idag, låg och sparkade lite med benen - men annars hittade den inte på en massa hyss (som den annars gjort). Efter kontrollerna var färdiga, pratade vi lite till om min graviditet innan vi gick hem. 

måndag 2 juni 2014

Lite positiva nyheter kan glädja ordentligt

Pratade nyligen med FK och oron om de ska godkänna min sjukskrivning sedan april har släppt en hel del. Har inte fått hem bekräftelsen än, men personen jag pratade med idag (ringde av annan anledning) såg att handläggaren bedömt min sjukskrivning som rimlig. Anledningen det dragit ut på tiden är att de väntat på bekräftelse angående min SGI - ny lön sedan 1/4 -14, innebär ny SGI - igen, tredje ändringen i min SGI sedan i oktober förra året (men det gäller att vara noga). 

Anledningen jag ringde till FK idag, var nämligen för att kontrollera om jag måste göra någon särskild anmälan då jag nu blivit sjukskriven av en helt annan anledning. Men fick beskedet att det inte behövdes då sjukskrivningarna överlappar varandra och är samma nivå av sjukskrivning. Så det var bara att skicka in det nya intyget till dem, så får min handläggare göra ny bedömning utifrån min nya sjukskrivning (hoppas verkligen att det inte blir några problem). 

Hade det inte varit för att jag ska ta det lugnt och vara väldigt försiktigt hade jag nog "hoppat runt" av lättnad här hemma, är inte många kronor kvar av "lönen" jag fick den 27:e. Det är sånt här som roar mig för tillfälligt, i alla fall när jag är ensam hemma - att ringa myndigheter och andra "instanser".