tisdag 30 september 2014

Cerklaget

Så var jag hemma, och har varvat ner ordentligt efter dagens händelser och utflykter. Kroppen var ganska så slut när jag kom hem ikväll, det märks att jag inte är van vid att göra så mycket samtidigt som att magen blir större (och tyngre). 

Besöket hos läkaren på specialistmödravården gick bra, över förväntan till och med om jag ska vara ärlig. Detta blev för övrigt min sista inbokade tid för mätning och kontroll. Och besöket till ära var mannen med och vi fick även sällskap av en läkarstudent. Min läkare frågade om det var okej om studenten också fick vara med och göra undersökningarna (titta, känna, klämma osv), vilket jag sa ja till. Så det blev en extra noggrann undersökning kan man ju säga. 

Som vanligt började de med att titta på cerklaget, och då tyckte mannen att han också skulle få kolla lite - så jag hade fyra par ögon (mannen, läkaren, studenten och barnmorskan) som stirrade upp i min slida på samma gång medan jag låg snällt i gynstolen. Men nu vet mannen också hur det ser ut där inne med cerklaget. Efter att ha titta, var det tid att känna så att allt satt som det skulle innan han gick över till att göra VUL. 

Mätningen visade på att livmoderhalsen är lika lång som sist, eller t o m ca 1 mm längre än senast vi var där. Eftersom allt såg bra ut blev det därför istället tid att boka in borttagning av cerklaget. Detta kommer att ske om sex veckor, och istället för att gå till specialistmödravården ska jag gå till förlossningen den gången. 

Anledningen till att det blir på förlossningen är att jag behöver smärtlindring. Läkaren var idag väldigt noggrann med att påpeka att det kommer göra ont (något de aldrig nämnt tidigare) när han drar trådarna, så det är därför som jag ska vara på förlossningen istället. Kommer få andas lustgas (ett bra sätt att testa på/öva på det innan förlossningen) innan och under borttagningen. Dock är det min egna läkare som tar bort det ändå. 

Innan vi lämnade läkaren, så passade jag på att ta upp vår fundering kring vad som sker OM (när?) jag skulle lyckas bli gravid igen. För även om det är så långt ifrån självklart som det kan bli, så är det något vi ändå funderat på och kring. Fick då veta att om/när jag blir gravid igen som kommer det att sättas cerklage. Har man fått det en gång, så ska man ha det de andra gångerna med. Skönt att ha ett svar, och att veta var vi ska vända oss om vi någonsin lyckas en gång till längre fram. 

När vi var färdiga hos läkaren var det bara att fixa lite att äta och sedan sätta oss på bussen hem. För att sedan gå på andra steget i föräldrautbildningen. Blev en bra träff även idag, även om vi inte hann med att se filmen (om amning) som barnmorskan tänkt. 

Imorgon har jag en lugn dag framför mig, och det kan nog vara bra. För som sagt jag är inte längre van vid att ha flera saker på samma dag (annorlunda var det när jag jobbade och pluggade). 

måndag 29 september 2014

Middag

Dagen har gått relativt snabbt idag, kan ha att göra med att jag längtade till kvällen och middagen eller för att jag fixade lite med årets julkort. Och ja, det är ett tag till julkorten ens ska skickas - men vi har ju en liten bebis som är beräknad ganska så nära, och eftersom jag gör dem själv tar det lite tid. Då är det utmärkt att sysselsätta mig med det, när allt jag har just nu är en massa tid att fördriva. 

Timmen innan jag skulle iväg på middagen, började bekymret med vad jag skulle ha på mig. För hur mycket klänningar och "finare" kläder jag än har hängandes i garderoben, är det inte så mycket som passar längre. Men jag lyckades hitta kläder till slut, efter ett antal olika plagg var prövade och ratade (förkorta framtill helt enkelt). Mannen lyckades dock fjäska in sig lite med att säga att jag kunde ta vad som helst, för jag är vacker i allt (undrar om han läst någon information om hur man fjäskar för sin gravida fru?).

Till slut närmade sig klockan 18 och det bar av till restaurangen för att möta upp mina kolleger och vår brukare. Vi var inte riktigt alla, men de flesta var där. Och ska jag vara ärlig, så saknade jag bara en av de fyra som inte var där (en av de som inte var där, har jag knappt jobbat med och en är vikarie för mig. Och den tredje som inte var där, är det nog ingen som vill ha att göra med).

Blev en riktigt trevlig kväll med god mat och massor av prat, skvaller och skratt. Efter lite mer än två timmar skildes vi åt efter ett stort kramkalas. Kollegorna påminde mig även om att jag absolut (!!) inte får glömma att skicka när busfröet är ute, helst i samma sekund. De längtar efter att få veta vem som har rätt om könet och att få träffa busfröet i verkligheten. 

Magbild innan jag åkte iväg på middagen. 

Nu blir det sängen, för imorgon blir det "full rulle" (enligt mina upplevelser av de senaste månaderna). Först ett besök hos läkaren på eftermiddagen för kontroll och mättning, och sedan till barnmorskemottagningen på kvällen för föräldrautbildning. 

söndag 28 september 2014

Helgen och magen

Då är helgen och veckan snart över och slut, och en ny vecka börjar. Veckan som varit, har verkligen varit en lugn vecka och min kalender har verkligen varit tom (även för att vara sjukskriven). Veckan som kommer däremot, den är motsatsen. Och jag ser fram emot att det händer lite saker igen, tomma veckor är extra dryga när man inte kan/får gör så mycket. 

Imorgon ska jag iväg på middag med mina kollegor, ska verkligen bli trevligt att träffa dem och få hör hur allt är. Saknar allt "skvaller". Sen på tisdag är det tid för kontroll hos läkaren och på kvällen är det andra steget av föräldrautbildningen. På fredag ska jag till barnmorskan och veckan avslutas med att jag ska träffa de andra gravida "RMC tjejerna". 

I lördags gick vi in i vecka 32 (31+0), vilket känns helt overkligt, kan knappt förstå att jag nu skriver en trea först i veckorna. Men så är det. Idag är det 61 dagar kvar till BF. Och vårt ultraljud börjar också närma sig, mindre än två veckor kvar tills vi får se vårt busfrö igen.

En sak som är säkert är att sömnen inte längre är den bästa på nätterna. Jag vaknar varje gång jag ska vända mig, så det märks att magen börjar bli stor. Är verkligen inte lika smidig och flexibel som annars. Men hur jobbig och hur mycket magen än är i vägen, så älskar jag den över allt annat. 

Äntligen har jag en mage som är rund och står rakt ut, en mage som man inte behöver fundera på om det är för mycket mat som ligger bakom. Utan en mage där det växer och utvecklas ett liv i. Sånt ligger jag och tänker extra mycket på när jag ligger sömnlös på nätterna just nu.

fredag 26 september 2014

Skötbord

Har ju skrivit några gånger om att vi velat fram och tillbaka här hemma, om huruvida vi skulle köpa ett skötbord eller inte. Det är trots allt så att ett skötbord tar ganska mycket plats, och plats är lite av en bristvara i vår lägenhet. Den senaste veckan har vi dock bestämt oss för att köpa ett, ett skötbord som även är en byrå - för vi behöver trots allt plats till att förvara busfröets kläder.

Blev därför ett SUNDVIK skötbord från IKEA. Har under veckan kollat på hemsidan för att se om de fått in en leverans (har varit förseningar och problem i leveransen) av det, och så igår kväll hade de plötligt fått in en leverans. Så under dagen har jag varit inne för att se om de haft kvar fler av skötbordet medan jag väntat på att mannen skulle komma hem från jobbet.

När mannen kom hem, bar det direkt av till IKEA och vi fick köpt skötbordet. Efter lite bekymmer dock, för även om det stod att de skulle ha inne - fanns det inga på den angivna platsen, men efter mångt och mycket sökande och letande (av personalen och mannen) så hittade mannen de på en helt annan plats. 

Med detta köpet börjar vi verkligen bli så klara man kan bli, för det går aldrig att verkligen vara helt klar och färdig innan ens bebis kommer. 

Har även pratat med min syster idag, kommer få låna en hel del kläder (lite beroende på om busfröet är flicka eller pojke, för min syster har två söner) och en bärsele av henne. Perfekt. Speciellt när det gäller de tråkiga basplaggen (bodys, byxor, pyjamas mm). Någon "nytta" ska jag väl ha över att ha fått vänta och stå vid sidan om när alla syskonbarnen kommit en efter en. 

torsdag 25 september 2014

Kallelse

I början av veckan trillade en kallelse till endokrin in. Blev så klart "glad" över att äntligen bli kallad, ska kallas årligen men senast jag var där är snart 2,5 år sedan. Har varit i kontakt med dem och jagat - men inget har hänt. Går för övrigt hos endokrinologen för kontroller av min värden (främst hormonerna) pga min PCOS. 

Bekymret nu är väl mer att proverna som ska tas kommer vara ganska missvisande, i alla fall en del av hormonproverna. Så det var bara att ringa och prata med sköterskan för att höra hur vi ska göra. Om jag ska komma, om alla proverna ändå ska tas eller besöket ska skjutas upp. 

Vi var överens om att med tanke på hur lång tid det är sedan senaste besöket, att jag faktiskt ska komma och även lämna alla proverna - även om jag är gravid. Sköterskan gillade inte riktigt att det gått så lång tid utan kontroller. Hon skrev även in i min journal att jag är gravid, så att läkaren ser det direkt när hon öppnar för att läsa om mina provsvar. 

Så nu är det bara att hoppas att busfröet kan tänkas stanna i magen några veckor till och inte komma precis i den vevan, har min tid där om fyra veckor - för då kommer jag behöva boka om tiden. Och ungefär 10-14 dagar innan jag ska dit, ska jag lämna alla proverna. Hade hoppats att slippa vara fastande fler gånger under denna graviditet, men så blir det inte. Fastande från 22.00 kvällen innan proverna ska tas. 

måndag 22 september 2014

Åter till vardag

Här har det inte hänt särskilt mycket, men så är det väl alltid under mina dagar numera. Busfröet har busat runt ordentligt i magen och även lyckats sparka på min äldsta hund några gånger. Hunden har nämligen varit på riktigt myshumör idag, och har envisats med att ligga kloss intill min mage. Den yngre har också varit på visst myshumör, men inte alls i samma utsträckning. Där har det mer handlat om att bli klappad och kliad på bröstet. 

Fick leverans av en del av sakerna vi beställde i slutet på förra veckan idag, känns lite som ens födelsedag eller julafton när man öppnar och packar upp alla prylarna till busfröet. De sista sakerna kommer förhoppningsvis redan imorgon. 

Funderat en del idag över gårdagen. Fick en hel del "kram", "beklagar sorgen", "<3" mm och även några grattis över Facebook och sms. Väldigt blandad respons, och det är också så tydligt vilka som vet vad det handlar om och som själv är där. För övrigt fick jag ett fint sms av min syster igår, som även om det var jobbigt samtidigt värmde. Ska jag vara ärlig så kändes det bättre att få läsa "gratulationerna till Bella" än "beklagar sorgen".

Systers sms, uppskattar så att hon faktiskt vågade fråga och
gratulera vår lilla Bella på sin första födelsedag.
Har lite svårt att förstå att vi redan har varit föräldrar till vår lilla ängladotter i ett helt år. Det har nog varit det längsta, svåraste och mest prövande året för mig och mannen under våra tolv år som par. Och då trodde vi att vi prövats många gånger förr, men jämfört med detta året har tidigare år inte varit något bekymmer alls. Nog för att vi kommer utsättas för många prövningar sen under åren när busfröet kommit till oss, men jag tror nog (och hoppas verkligen) att det gångna året förblir det värsta året i våra liv. 

söndag 21 september 2014

1 år

Så var dagen här, Bellas 1 årsdag. Ska jag vara helt ärlig, så fanns det en hel del stunder då jag aldrig trodde jag skulle nå den eller behöva uppleva den. Men det gjorde jag, mannen med och nu sitter jag här med ett litet syskon växande i magen. Ett syskon som tyvärr aldrig kommer få chansen att lära känna sin storasyster, men ett syskon som har världens bästa skyddsängel vakande över sig. 

När jag vaknade i morse öste regnet ner, och dagen kändes om möjligt ännu jobbigare att möta. Men efter några timmar slutade det att regna, istället började det att spricka upp och solens strålar tog sig fram. Vi började dagen med familjemys i sängen och att sjunga några visor för Bella och busfröet i sängen. Sen var det tid att stiga upp och möta dagen.

Efter frukost, fixa i ordning oss, rasta hundarna och lite annat smått, begav vi oss till blomsterhandeln och hämtade blomstergruppen vi beställt. När vi var klara där, körde vi till kyrkogården. Lämnade blomstergruppen, tände ett nytt ljus och satte en liten super Mario gubbe (mannen är lite av en Mario nörd, och det anser han att både Bella och busfröet också är/kommer att bli) till henne. 

Blommorna från oss

Vi stannade en ganska lång stund, på något sätt är det ju det enda sättet att vara samlade hela familjen.

Till slut lämnade vi kyrkogården och körde iväg för att äta lite mat. Och mannen tyckte att vi skulle ta italienskt idag, då Bella har en lite italiensk klang över sig. Mycket mer än så har det inte hänt för oss, allt har tagit så lång tid idag - lite som slowmotion. Om en stund ska vi i alla fall äta rosa prinsesstårta, och resten av kvällen kommer vi spendera på samma sätt som dagen, tillsammans.


Blommorna och Mario från oss till vänster och till höger är det blommor
från mormor och en pärlplatta från Bellas moster & kusiner

lördag 20 september 2014

Vecka 31 (30+0)

För ett år sedan idag började de värsta dagarna i våra liv. Utifrån att det är den 20/9 innebär det att det idag är ett år sedan vattnet gick och att jag några timmar senare började blöda och ringde sjukvårdsupplysningen från mobilen när jag satt ensam på jobbet rädd och bara grät. 

Idag, ett år senare innebär den 20/9 att jag går in i en ny vecka. Vecka 31 (30+0) för att vara mer exakt. Och om några veckor kommer vi att få träffa vårt busfrö i verkligheten, men innan dess ska vi HELST hinna se busfröet på vårt extra ultraljud som vi har den 8/10. 

När jag var på kontroll hos barnmorskan igår (allt såg bra ut), pratade vi lite om helgen och om att det är Bellas födelsedag. Min barnmorska sa då till mig att det nog skulle vara bra om vi inte bara satt hemma hela helgen, utan lämnade lägenheten och hittade på lite saker. 

Så idag blev det en tur till tippen (mannen gjorde ett ryck på vinden igår kväll) innan vi körde till blomsteraffären (som vi redan innan bestämt) för att beställa blomma till imorgon när vi ska till kyrkogården. När båda de sakerna var gjorda, tog vi en sväng förbi mannens mormor och morfar. 

Var ett tag sedan vi var där, så vi tänkte att det var lika bra att köra inom när vi ändå var ute. Så de fick sett min växande mage och fråga hur allt är med mig och magen. De är nervösa och oroliga (som resten av släkten), men vågar inte riktigt säga något, samtidigt som det är lika tydligt att de verkligen längtar efter att få möta sitt barnbarnsbarn. Mannen visade även en film på när busfröet lever rövare i magen och sparkar som bara den, för dem.

torsdag 18 september 2014

3 dagar kvar

Idag när mannen kom hem från jobbet var han lite ledsen, så jag frågade vad det var och fick svaret att han idag verkligen insett vad det är för dag i helgen. Så även om jag nämnt det flera gånger sen vi gick in i september, gråtit, varit arg, känt mig helt slut (och låtit mycket gå ut över honom), så har han på något sätt lyckats förtränga att det är Bellas 1 årsdag på söndag. 

Det enda som vi har planerat denna helgen är besök på kyrkogården och äta födelsedagstårta tillsammans med hundarna här hemma. Vad och om något mer sker i helgen, så blir det utifrån hur vi mår och hur vi känner oss. Men jag tror det lutar åt att vi bara tar det lugnt och spenderar helgen hemma i ensamhet. 

För övrigt så bestämde vi oss för att köpa spjälsäng idag, för att se lite framåt och känna lite positivitet idag. Har även beställt en skötbädd som vi kommer att använda antingen tillsammans med ett skötbord eller utan. Där har vi fortfarande inte helt bestämt oss, men det lutar åt ett skötbord - även om det tar plats. 

Så vi börjar bli redo för att busfröet ska komma. Vi ska "bara" ta oss förbi denna helgen först. Kan knappt förstå att det nu är ett år sedan vi var lyckligt ovetande om allt som skulle hända bara dagarna senare. Lyckliga över vårt lilla hallon som växte, hade berättat för familj och vänner, börjat handla och planera och vi njöt av att vi äntligen efter över nio års kämpande skulle bli föräldrar. 

Hittade och tittade på bilder från när vi firade min pappa som fyllde 60 år förra året, och man såg den lilla kulan och glädjen som både mannen och jag utstrålade. Glädjen som sedan försvann och lämnade oss med brustna hjärtan och sorg, som vi sedan dess börjat lära oss att leva med - för det kommer aldrig försvinna och aldrig läka helt. 

tisdag 16 september 2014

FUB

Idag så var det då tid för oss att börja vår föräldrautbildning. Och under dagen har jag känt mig lite smått nervös och nyfiken över vad det var för andra par än oss. Ska jag vara helt ärlig, så var jag lite orolig om att vi skulle hamna i en grupp med 20 åringar som blivit gravida direkt och aldrig upplevt några som helst motgångar med att bli gravida. Eller som för den delen aldrig heller fått frågan "är det inte tid att skaffa barn nu, ni blir ju inte yngre precis". 

Istället visade det sig att vi är jämnåriga, och jag och mannen är inte heller ensamma om att ha kämpat och försökt en längre tid. I gruppen så är vi egentligen fem par, men vi var bara tre par där idag. Och eftersom vi inte var så många, blev det mer intimt och öppet med. Idag pratade vi mycket om veckorna fram till förlossningen och själva förlossningen. Men även hur graviditeten varit och om vaginal förlossning eller kejsarsnitt. 

Dagens utbildning avslutades med en liten film om förlossning, och alla i gruppen var överrens om att vi sett "värre och tydligare" förlossningsfilmer på TV. Vi fick nämligen lova att utvärdera filmen efteråt då vi alla redan sett en hel del förlossningsfilmer. Barnmorskan var lite extra stolt över att vi alla som var där läst igenom boken vi fått av henne. 

Nästa utbildningstillfälle har vi om två veckor, för vår barnmorska "lämnar" oss för att ha en veckas semester nästa vecka. Har dock en tid till henne på fredag för kontroll innan hon går på semester, hade hon inte haft semester skulle jag träffat henne på måndag. 

måndag 15 september 2014

Valet

Då var det måndag igen, en lite annorlunda måndag är det dock - för det är dagen efter val och därmed valvaka. Detta var dessutom mitt och mannens tredje val och valvaka tillsammans (kommun/landsting/riksdag, för sen har vi en drös EU/EMU/kyrkoval med). Ja, för andra kanske sånt inte är så intressant - men nu är det så att vi träffades genom politiken, och då blir sådana saker lite speciella och intressanta.

Vissa delar av resultaten är positiva och glädjande, medan andra oroar mig rejält. Att SD fick det stöd de fick är min stora oro. I min egen kommun fick de 20% av rösterna! Jag kan inte sluta tänka på vad dessa människor tycker och tänker om ofrivilligt barnlösa och våra val och vägar för att bli föräldrar. 

För jag kan inte köpa att man väljer att rösta på ett parti vars företrädare ser ner på adoption från utlandet, vill inskränka i aborträtten och anser att homosexualitet är fel och att allt ska utgå från "kärnfamiljen". Och mycket mer, bara för att "invandringspolitiken i Sverige inte fungerar". 

Nog om valet, det diskuterar jag tillräckligt i andra forum och på andra platser. 

Imorgon börjar vi vår föräldrautbildning, känns väldigt stort att ha kommit så långt i graviditeten att vi nu ska börja med den. Lite nyfiken är jag över vad det är för andra par än oss i vår grupp. 

lördag 13 september 2014

Vecka 30 (29+0)

Tänk att jag äntligen gått in i vecka 30! Ännu ett delmål nått, på denna resa mot en liten bebis i min famn. En liten bebis som är min och mannens, bara vår och ingen annans. Eller det beror på vem man frågar, för frågar ni mannens moster så är det hennes (och resten av familjens) bebis minst lika mycket som min och mannens. En sak är säkert, busfröet kommer vara älskad av många. 

Nya veckan till ära har vi varit iväg en liten sväng för att handla hem lite mat. Men vi passade också på att köpa hem några par små söta strumpor, bodys och hjälmmössa, när vi ändå var ute och körde.

Kan berätta att graviditeten nu börjar kännas av i svanken och höften mer och mer. Tänker dock inte börja klaga än, för det är främst när/om jag stått och gått ett tag som det börjar kännas. Och det är inget som sker så ofta för min del. Ska nog börja använda mina löparskor i vardagen, blir bättre stöd och avlastning än att gå runt med ballerinaskor. 

Sist men långt ifrån minst, vill jag bara påminna er om att använda er rösträtt imorgon! Jag kan ärligt säga att jag hoppas på förändring, för jag tillhör de som påverkats negativt (på flera sätt) av de som styr idag. Speciellt  på landstingsnivå. Mer än så tänker jag inte säga om politik för denna gången. 

torsdag 11 september 2014

Bolan

Idag har jag verkligen inte gjort mycket. Tagit det ganska lugnt och väntat på att mannen skulle komma hem, för att då köra iväg och titta på en hyresrätt som vi anmält intresse på. Den är av intresse fortfarande, en trea med egen liten trädgård. Tyvärr ligger den helt fel till för oss, men området är annars riktigt trevligt och där finns bra förskola och skola i området. 

Senast imorgon kväll måste vi meddela om vi är intresserade av den, sen får vi se om det i så fall skulle bli vi (om vi säger ja) eller någon annan som erbjuds kontraktet (det beror på vem som stått längst i kön). 

Tänkte även att jag skulle berätta om min bola, eftersom jag nämnt någon eller några gånger att andra reagerat på den och frågat om den. Varje gång jag träffar andra gravida eller personal (barnmorskor, sköterskor och kuratorn) på sjukhuset/MVC har de frågat om den. 

Saken är den att redan när jag väntade Bella hittade jag den, och blev lite smått förälskad i den. Men innan jag hade hunnit köpa den, hade min mamma köpt en bola åt mig. Så det fick helt enkelt vara så. 

När jag sedan blev gravid med busfröet, funderade jag ett bra tag på om jag ville använda samma bola igen eller inte. Kom snabbt fram till att jag inte ville det, utan det är Bellas bola och den hänger över ena ramen med foton på henne. Så det blev att jag skulle köpa en ny istället. Då kom jag på de jag hittade förra året, och började söka efter den direkt - och hittade den. 

Tvekade inte ens, utan beställde den direkt. Jag verkligen älskar den, och fjärilen under känns lite extra speciell nu. Den enda nackdelen har varit att kedjan man får till är lite kort (saknas ca 10-15 cm), speciellt i början om man är lång. Men det löste jag genom att köpa en annan kedja/band. 

BOLA BUTTERFLY BY SOMMERFELD

tisdag 9 september 2014

Cerklagekontroll

Så var det tre veckor sedan senaste besöket hos specialistläkaren och kontroll av mitt cerklage, och därmed tid för en ny kontroll.

Var ganska nervös inför dagens kontroll då det var så stor förändring förra gången. Blev extra nervös över att gårdagen gick så bra medan dagen började mindre bra. För idag gav vår tv upp och dog.

Ett tag innan jag skulle åka in till sjukhuset, visade det sig att en vän också skulle dit idag (andra platser men dock höll till på sjukhusområdet). Så jag åkte in lite tidigare för att möta upp henne och prata lite innan vi båda skulle på sina håll.

Därefter bar det vidare till specialistmödravården, var många i det stora väntrummet (nästan fullt) men det tunnades ut ganska så bra och efter ett tag kom en av barnmorskorna och hämtade mig till det "lilla väntrummet" (dvs en tvåmanssoffa utanför läkarens rum).

Förra gången "varnades" jag för att det kunde bli extra väntan idag, eftersom det egentligen inte var någon ledig tid idag. Utan de gjorde en dubbelbokning, och jodå jag fick vänta. Men när man som jag sprungit där så pass mycket, lär man också känna personalen. Så jag och barnmorskan satt och pratade en bra stund (om bebisen, Bella, min bola, prover, cerklaget och mycket mer) vilket gjorde att tiden gick mycket snabbare.

Till slut blev det min tur. Efter några snabba frågor, var det bara att plocka av kläderna på nederdelen och hoppa upp i gynstolen för kontroller och mätning. Allt kändes bra enligt läkaren. Livmoderhalsen är fortfarande sluten och opåverkad, cerklaget och stygnen sitter där de ska. Mätningen visade på knappt 2 mm minskning sedan sist, men då la läkaren till att det är helt inom felmarginalerna för mätning från gång till gång (går aldrig att få en helt exakt mätning).

Besöket hos läkaren avslutades med att han konstaterade att det var väldigt tydligt att det var rätt beslut att sätta in cerklaget på mig. För utan det hade denna graviditeten med största sannolikhet slutat som förra. För anledningen till att min livmoderhals minskar, är att jag öppnat mig en del innanför cerklaget. Det är tydligt på kontrollen att cerklaget håller samman livmoderhalsen och gör att jag inte öppnat mig helt. 

Nytt besök hos läkaren om tre veckor, och jag får fortfarande lov att röra mig lite grann. Så än så länge är det inte strikt sängläge som gäller.   

Så det "enda" negativa med dagen har varit tvn (och därmed också en stor utgift idag). Men det har vi faktiskt hunnit lösa med, för ikväll körde vi iväg och köpte ny tv. Min lillebror och pappa kom och hjälpte mannen med att få upp den till lägenheten samt att flytta den gamla. Får se hur vi ska  lyckas få iväg den till tippen (är gigantisk då det är en bakprojektions tv). 

måndag 8 september 2014

Resultaten

Glukosbelastningen gick bra, och jag överlevde de två dryga timmarnas väntan innan det var tid för att ta sockervärdet. Busfröet var vildare än vanligt (och har fortsatt att vara ganska så vild resten av dagen). Jobbigast under väntan var att jag rapade sockerlösning, som mot slutet gick över i magsyra rapar. Sticket i fingret visade på att värdet låg inom normalvärde (6,8), direkt därefter satte jag tänderna i äpplet som väntat på mig i väskan. 

Lämnade nytt Hb prov idag (första sedan inskrivningen, då mitt Hb var bra och likaså järndepån) och mitt Hb låg på 128 idag, så det ser ut som att barnmorskan har rätt med att jag inte kommer att äta några järntabletter under graviditeten. (Tackar broccolin och messmöret för det)

Sf måttet följer sin kurva, blodtrycket ligger på på det vanliga, hjärtljuden är bra, inget utslag på urinprovet, dock visade urinodlingen sedan förra besöket på att jag återigen har sparsam tillväxt av GBS i urinen. Men antibiotika är inte aktuellt just nu, eftersom det inte verkar göra någon nytta mot min GBS. Däremot är det ännu viktigare att antibiotika sätts in när förlossningen startar. 

När barnmorskan skulle lyssna på hjärtljuden idag, så var det en vild bebis i magen. Förvisso hittade hon hjärtat snabbt, men busfröet både sparkade och slog mot doplern. Hela magen studsade till några gånger. 

Efter att allt var färdigt tog jag mig hem för att vila ordentligt, halvlåg förvisso i fåtöljen hos barnmorskan - men ändå. För sen några timmar senare var jag på möte, var nämligen inbjuden till APT då det sker mycket förändringar just nu på våra arbetsplatser. Lovade att komma om jag och kroppen orkade, vilket min nya chef uppskattade. Bonusen var att träffa en del av kollegorna. 

Resten av dagen/kvällen har spenderats liggandes i sängen och soffan, allt för att avlasta livmoderhalsen så mycket det går. Och imorgon är det tid för ny mätning av livmoderhalsen, hoppas att morgondagen har lika bra resultat som dagens. 

Tidig morgon

Då var dagen igång för fullt. Sitter nu hos barnmorskan och busfröet är i full gång, glukosbelastning är verkligen ingen höjdare (och då är detta min andra under denna graviditeten).

Att dessutom vakna hungrig runt 06.30 och därmed illamående när man måste fasta och ska vara hos barnmorskan 07.45 gör inte morgon bättre. 

Nåja, sockerlösningen är svald sen fem minuter tillbaka. Så nu ska jag bara sitta här knappt två timmar innan jag äntligen får äta.

lördag 6 september 2014

Fredag och lördag

Gårdagen innebar att mannen kom hem redan vid lunch och hämtade mig för att sedan köra till Lund för att träffa kuratorn. Vi hade riktig tur på sjukhusområdet och fick en parkeringsplats så nära ingången som det gick. Så mannen slapp att släppa av mig (och jag slapp vänta på honom) för att sedan köra och ställa bilen i något av parkeringshusen, som dessutom ligger långt ifrån där vi var. 

Fick sett var förlossningen, neonatalen och neonatalintensiven ligger i Lund, för kuratorn sitter nämligen i samma byggnad. Så om busfröet bestämmer sig för att komma tidigare än vad de klarar av i Malmö är det hit vi kommer att bli skickade. Vår plan är att föda i Malmö, men vi är också medvetna om att det kan bli Lund om förlossningen startar de närmaste veckorna (då intensiven ligger i Lund).

Samtalet med kuratorn gav väldigt mycket, det var så skönt att få prata med henne och få hennes tankar, förslag och åsikter om saker och ting. Tror nog att polletten trillade ner ett antal gånger för mannen med. För att denna graviditeten tillsammans med sorgen efter Bella, bekymmerna på hans jobb och min sjukskrivning har väl inte varit så sunt och gynnande för vårt äktenskap. 

Efter besöket körde vi och köpte ett babyskydd, efter många om och men (testat, klämt, känt, läst mm) har vi bestämt oss. Vi valde att köpa ett Akta Graco med bas. Funkar inte med vagnen, men det gör oss ingenting för vi bestämde oss för att vi inte är intresserade av en adapter. Vi vill hellre att barnet ligger i vagnen än sitter kvar i babyskyddet och skulle vi vara vid någon butik (för att snabbt handla något) är det bara att ställa ner babyskyddet i en kundvagn. 

På kvällen tog vi det lugnt hela familjen i soffan. Kände mig väldigt omtyckt och uppmärksammad när båda hundarna och mannen låg runt omkring mig. Sen kom jag på att det är ju busfröet som alla vill vara nära. Men vad gör det, mysigt som bara den var det. Och jag kan säga med stor säkerhet att våra hundar vet att något är på gång. Den gamle är extra snäll med att värma min rygg med, för hon lägger sig gärna tätt intill bakom mig och värmer min ömma svank. 

Familjemys i soffan.
Idag blev det en tur till sybutiken för att köpa allt material till ett babynest, som min mamma lovat att sy åt oss (kan sy själv, men jag är väldigt tacksam över att slippa och mamma är lite bättre än vad jag är). Kommer bli ett sandfärgat babynest med Nalle Puh motiv. 

Tyget till vårt babynest
Nu börjar vi verkligen köpa och införskaffa oss allt vi behöver (till en början). Det har varit en trög start, men de senaste veckorna har jag börjat våga att köpa saker till busfröet. De stora sakerna vi har kvar nu är spjälsäng och skötbord. När det gäller sängen har vi funderat på om vi ska köpa ny eller använda mannens gamla (måste dock kollas om den klarar dagens säkerhetskrav, är trots allt 33 år gammal). 

Och skötbord har vi funderat på om vi ska ha eller inte, tar mycket plats och det har vi lite brist på just nu. Vi vet vilket vi vill ha om vi bestämmer oss för att köpa ett, men vi får se. Har förhoppningsvis några veckor på oss att bestämma oss. 

torsdag 4 september 2014

Besök och mardröm

Vaknade helt förstörd och ledsen tidigt idag, hade en riktigt hemsk mardröm där jag förlorade busfröet. Kommer inte ihåg allt ur drömmen, men det gjorde så ont och jag grät och hade panik. Men bara några få sekunder efter att jag vaknade så kände jag busfröet böka runt i magen, lugnade mig, klappade på magen och pratade lite med busfröet innan jag sedan somnade om. 

Olustkänslan efter mardrömmen har sedan suttit i hela dagen, tack och lov så har busfröet varit riktigt livlig och studsat runt ordentligt där inne. Och ikväll har det sparkats riktigt hårt upp mot lever/revbenen så att den delen av magen flyttats med. 

Har dock haft lite besök här hemma idag. Svärfar ringde när han var på väg ner (skulle till sina svärföräldrar - mannens mormor och morfar) för att fråga om jag var hemma, och om jag kunde tänka mig att klippa deras hunds klor. Mitt jobb som svärdotter (och "uppfödare") tydligen. 

Så en stund senare dök svärfar och hund upp, våra hundar blev överlyckliga. Efter att de hälsat, busat och lugnat sig klippte jag klorna på honom och sedan satt jag och pratade med svärfar en stund innan han körde vidare. 

Någon timme senare ringde han igen och frågade om vi skulle ta en liten runda med hundarna, vilket vi gjorde. De mötte upp oss vid vår lägenhet och så tog vi vår lilla runda runt kvarteret för att sedan sitta i solen och prata en stund till. 

Måste säga att svärfars besök idag har gjort att dagen gått mycket snabbare än vanligt, för helt plötsligt var mannen hemma från jobbet och det var kväll. Imorgon kommer mannen hem mycket tidigare dock, han ska in och jobba förmiddagen (möte på jobbet) sen kommer han hem och hämtar mig innan vi ska till kuratorn i Lund. 

onsdag 3 september 2014

Kuratorn

Idag fick jag tag på "min" kurator. Har inte varit det lättaste. Sista träffen med henne skulle jag haft dagarna innan jag fick insatt mitt cerklage (så i slutet av maj), men det blev avbokat då kuratorn blev sjuk. Sen så har hon haft semester och flyttat sin arbetsplats från Malmö till Lund.

Så det har stått still, nu har jag inte varit i så stort behov av att träffa kuratorn under sommaren - men de senaste två veckorna (och speciellt de senaste dagarna) har jag känt ett ökat behov att träffa henne och få prata. 

Det blev några samtal innan jag fick fatt i kuratorns nya telefonnummer, närmare bestämt 5 stycken. Men även om jag fick ringa runt och fråga/leta efter det nya numret känns det helt klart värt det. För genom att få tag på "min" kurator och boka in en tid med henne, slipper jag att gå till någon annan som inte är det minsta insatt i vår resa och allt vi gått igenom. För "min" har varit med oss sedan helgen när jag blev inlagd och vi förlorade Bella, var nämligen den kuratorn som hade beredskap då. 

När jag fick tag på henne, visste hon nästan direkt vem det var (fick presentera mig lite) och vi fick bokat in en tid redan nu på fredag. Vi bestämde även att mannen skulle följa med denna gången, eftersom det är längesedan vi sågs och för att Bellas födelsedag närmar sig. 

En lite mysigare och så mycket roligare sak med dagen har varit att jag lyckades filma en liten stund när busfröet levde loppan i magen! Busfröet tar verkligen igen sig efter några lugna dagar förra veckan. Extra mysigt var det att sedan skicka filmsnutten till mannen som var på jobbet. 

tisdag 2 september 2014

Vecka 28 (27+3)

Idag har vi (främst jag och busfröet, men även mannen och hundarna) "firat"/njutit av att busfröet idag är 10 veckor större/äldre än vad storasyster Bella blev innan hon rycktes bort från oss. Äntligen känns det som att dagarna går lite snabbare, och för varje vecka som går nu börjar jag faktiskt njuta och tro på att vi ska bli föräldrar i år. 

Busfröet har verkligen levt loppan i magen under dagen, så det måste ha varit en trött liten buse som skrämde oss i förra veckan. För nu är det fullt ös igen. Dessutom gillar busfröet att visa hur stor den har blivit genom att sparka upp mot levern och revbenen samtidigt som den slår mot blåsan eller ljumsken. Och som vanligt så är högersidan i mammas mage bäst, så magen är riktigt sned och ser helknäpp ut på morgonen/när jag vilar (när jag rör mig brukar magen rätta till sig lite och bli mer "normal")

Under kvällen idag blev det en tur med bilen för mannen och mig, så att vi kunde köpa hem lite blandade saker för att skapa ett minnesalbum. Har tänkt länge att jag skulle göra ett minnesalbum om Bella, men orken och kraften har inte funnits. Får se om jag hinner bli klar med det tills det är hennes 1 årsdag.

Albumet kommer innehålla allt från graviditetstestet, ultraljudsbilden, foton på henne och på oss som familj, Skatteverkets papper på att hon är registrerad som vårt barn, hand- och fotavtryck, dikter skrivna till henne, kort vi fick när andra fick veta vad som hänt och massor av annat. Ett sätt att samla allt på ett ställe istället för att det ligger på olika ställen.