söndag 31 mars 2013

Sommartid

Då var det återigen sommartid, i alla fall om man ska tro klockan/kalendern. För med den jäkla kylan som envisas med att hålla sig kvar, den är jag extremt trött på. Idag har dock solen varit framme och på balkongen har det under vissa stunder varit riktigt skönt, soligt och vindstilla. 

Men sen så brukar det vara. Bra väder när jag inte har tid att gå ut, och idag har jag sett till att fixa färdigt det sista på tentan. Känner mig väl relativt nöjd med den, så nu är det bara att vänta på att få resultatet. När tentan skickats in så var det bara att börja laga mat, tomt i frysen så det blev storkok. Annars hade jag inte klarat mig en dag, för matlådorna är det som får min vardag att rulla på. 

Väntar fortfarande på min blödning, hoppas ju så klart på att den inte kommer alls - men jag kan inte göra mer än att hoppas och hålla tummarna. 

lördag 30 mars 2013

Tenta

Spenderar min lediga helg med att försöka få ihop min hemtenta. Det går väl sådär... Svårt att fokusera när det är så mycket annat som rusar runt i huvudet på mig. 

Fördelen med att ha en inlämning av tenta mitt i påskledigheten är i alla fall att jag inte behöver fundera på vad jag ska hitta på. Sen så ska jag ärligt säga att de gånger vårt hem är renare än vanligt är när jag har uppgifter som ska lämnas in i skolan. 

För av någon anledning så är det då ett extra stort behov av att dammsuga, putsa fönster, tvätta, sortera i lådor/garderober/bland papper osv.

fredag 29 mars 2013

Förkylning

Har dragit på mig en förkylning från helvetet! Det var vid 04.30 den började (jobbade som sagt natt - därför vet jag tiden), och det började med nysningar och sedan en näsa som blev totalt täppt. Resten av dagen har det bara gått utför. 

Borde sitta vid datorn och skriva min hemtenta idag, men så har det inte blivit. Har istället alternerat mellan soffan och sängen. De stunder jag varit vaken har jag myst med hunden, gråtit och kollat på lite olika filmer. Har även lyckats få i mig lite soppa. 

Brukar inte må så här dåligt av en förkylning, har kanske glömt bort det lite också då jag inte haft någon värre förkylning det senaste året. Men kan inte komma ihåg det i alla fall. Själv gissar jag på att det är förkylningen kombinerat med allt som har att göra med denna gångens försök som gör att jag inte har någon ork över och bara känner att allt är totalt värdelöst.


torsdag 28 mars 2013

Operation

Idag var det tid för min älskade lilla hund att opereras. Var hos veterinären i god tid och 9.30 blev vi inkallade för att ta en ny röntgenbild, för att dubbelkolla att urinstenen var kvar - vilket den så klart var. Efter röntgen blev det en mindre rakning av ena framtassen för att ta blodprover på henne. 

Fick sätta oss i väntrummet medan vi väntade på resultatet av proverna. Blodproverna var bra och alla hennes värden var helt normala, så operationen skulle bli av och veterinären gav henne en lugnande spruta. Efter sprutan fick vi sätta oss med vår lilla tjej och mysa med henne tills hon somnade, vilket gick väldigt snabbt. Därefter kom djurskötaren och hämtade henne och vi fick åka hem med endast kopplet i vår hand, utan vår lilla tös.

Måste erkänna att det gjorde så ont i hjärtat att inte ha med henne hem, att bara lämna henne där. Och jag fasar så inför den dagen hon inte längre kommer vara med oss. 

Eftersom jag jobbat inatt, så var det tänkt att jag skulle sova när vi lämnat vår lilla tjej. Men så blev inte fallet, kunde helt enkelt inte slappna av tillräckligt. För mycket oro i kroppen. Blev istället en lång power walk för att rensa tankarna och samla kraft och energi. När jag nästan hade gått i en timme ringde de från veterinären och meddelade att operationen var klar, att allt hade gått fint och att vår lilla tjej nu var tillräckligt vaken för att vi skulle kunna komma och hämta hem henne. 

Sagt och gjort, ringde mannen som kom och hämtade upp mig och sen körde vi direkt till veterinären och hämtade vår lilla sötnos. Nu ligger hon här hemma i sängen, kommer lite pip och gny från henne då och då. Det märks dock att hon är påverkad från sövningen och från sin smärtlindrande medicin. 

Nu ska jag dock ta och krypa ner hos henne för lite mys och lite sömn, har en natt kvar innan jag ska hålla helg. Men imorgon kommer jag och min lilla älskling spendera hela dagen tillsammans medan mannen och vår andra sötnos är på middag med mannens familj.

onsdag 27 mars 2013

Väntar

Mannen hämtade mig på jobbet i morse, så att vi kunde köra iväg och slänga lite prylar på tippen. Men eftersom de inte öppnade förrän en timme efter det att jag slutade, så tog vi en skön morgonpromenad medan vi väntade på att klockan skulle bli 11.

Efter tippen så körde vi hem för att äta frukost/lunch tillsammans innan jag skulle gå och lägga mig. Resten av dagen har jag sovit bort, vaknat till flera gånger. Sovit väldigt oroligt den senaste tiden, så det känns inte som att jag får den sömn  jag egentligen behöver. Att inte sova ordentligt, samtidigt som jag är inne i en period där jag är konstant trött är ingen bra kombination. 

Annars väntar jag bara på att få veta om detta försöket lyckats eller inte. Och en eventuell blödning (om försöket inte lyckats) bör komma i helgen, hoppas innerligt att den inte kommer och att försöket har lyckats och att testet bara var felvisande (pga bristen på hormon i kroppen). 

tisdag 26 mars 2013

Att göra annat

Har insett att enda sättet för mig att inte tänka på detta försöket och hela processen vi är inne i, är att hålla mig sysselsatt med annat. Idag har jag därför putsat varenda fönster där hemma, tvättat några maskiner tvätt, vårstädat balkongen, vilat, varit och vägt mig, varit på Bostadsrättsföreningens årsmöte och nu sitter jag på jobbet. Förhoppningsvis blir det en lugn natt på jobbet, för då hinner jag nog med att fixa en del av min hemtenta. 

Denna veckan var det ett minus, förvisso "bara" -0,2 kg. Men jag känner väl mig ändå ganska nöjd med det, för att kombinera alla dessa mediciner och samtidigt gå ner i vikt är inte lätt. 

måndag 25 mars 2013

-

Eftersom det är tio dagar sedan jag tog Ovitrelle, så tog jag ett grav test. Bör inte göras tidigare, då det kan ge ett falskt positivt. Resultatet var negativt! Så dagen har varit allt annat än trevlig. Allt vi kan göra nu, är att hoppas på att anledningen till resultatet är att testet togs så pass tidigt och att det därför är negativt (inte tillräckligt med hormoner i kroppen). 

Annars är det bara att vänta på en kommande blödning. Önskar så att testet visat fel och att blödningen inte kommer, men är fullt medveten om att detta försöket antagligen inte lyckats heller. 

Det märkliga är att jag inte alls känner mig så påverkad av det denna gången. Vill bara få det överstökat och är ganska tacksam för att jag redan nu vet vilket håll det lutar mot. Ska dock inte sticka under stolen med att min motivation och ork bara försvann helt när jag kollade testet. Gick helt enkelt och åt frukost och sedan spenderade jag några timmar i sängen med att mysa med hundar och att sova bort en del av dagen. 

Mannen lyckades tillslut få mig att stiga upp och klä på mig, så vi kunde köra iväg en sväng. Vi hade bestämt redan i helgen att vi skulle iväg och lämna tillbaka en tröja jag köpt förra helgen, men som visade sig vara sönder (såg det först när vi kommit hem). 

Efter att ha köpt en ny parfym, nya sängkläder och en annan tröja (de hade inte samma som jag lämnade tillbaka), samt provat diverse klänningar, byxor och jackor så känner jag mig lite mer uppåt. Dock måste jag nu köra med en övertalningskampanj på mannen för att få köpa en vårjacka som jag hittade och prövade idag. 

söndag 24 mars 2013

Hemma

Då var även dagens arbetspass över, och jag har en timmes helg kvar. Vilket dock inte är samma sak som att jag är ledig. Sitter och kollar igenom det sista i vår projketplan som ska in imorgon, inför examensarbetet. Är så peppad att  börja med det, dels på grund av ämnet vi valt och dels på grund av personen jag ska skriva det tillsammans med.

Imorgon är jag ledig, hade planerat att jag skulle ha sovmorgon. Men så blir inte fallet, för jag måste ringa min chef och fråga om jag kan få ta en timmes KOMP på torsdagsmorgonen. Har kommit fram till att jag inte kommer att fungera så bra den timmen, och jag vill helt enkelt vara den som lämnar och hämtar min älskade lilla hund hos veterinären. 

Testdagen närmar sig med stormsteg, likaså ökar oron och rädslan för att en eventuell blödning ska komma. Försöker verkligen inte tänka på det, men det är svårt. Varje gång magen får lite kramp, varje toabesök och varje gång humöret skiftar blir jag påmind om hur osäkert allt är och att det är antingen eller. Det finns inget jag kan göra nu, det är bara att vänta. 

Och jag tror att mitt absolut värsta ord numera är VÄNTA (alla böjelser inräknat), vill nästan klassa det som det fulaste ordet i svensk ordlista. 

lördag 23 mars 2013

Näää, det är inte synd om er...

Blir så trött på den senaste tidens debatter och diskussioner om hur "synd" det är om småbarns föräldrar, för att vissa caféer inte tillåter småbarn/bebisar eller barnvagnar. Är så sjukt trött på att höra om hur kränkta och illa behandlade föräldralediga personer känner sig på grund av detta. Och om hur detta är ett steg tillbaka i utvecklingen osv...

Jag ser det som ett steg framåt! Och nä, jag tycker inte att det är det minsta diskriminerande att vissa caféer och även en del restauranger samt alla hotell runt om i världen som säger nej till barn. Jag uppskattar det väldigt mycket, för det innebär att jag som ofrivilligt barnlös faktiskt kan göra saker utan att behöva sitta/vara på samma ställe som en massa barn. 

Och för mig handlar det inte om att de skriker eller inte, det handlar om att slippa utsätta sig för att se små barn/bebisar. Att få vara "normal" utan att känna hur känslorna bubblar och kämpa med att hålla tillbaka sorgen och tårarna. För vadå, ska det enda stället i hela Sverige där jag slipper utsättas för barn vara på barer och pubar? Eller är det också diskriminerande att föräldralediga inte ska kunna gå ut och ta en öl/glas vin. För det är dit vi är på väg känns det som.

För att citera en person "dessa människor har fan inga barn". Personen syftar på ägarna av dessa caféer. Och vem säger att de inte har barn? Det kan ju faktiskt vara så att de har flera barn, men vill slippa att ha en massa barn på sitt café. Det kan också vara så att dessa ägare INTE kan få barn, och faktiskt är ofrivilligt barnlös. Tilläggas kan, att detta citat kommer från en som själv aldrig haft problem med att bli gravid och är för tillfället mammaledig. 

NEJ! Det är inte synd om er. Ta istället ett steg bakåt och se det från andra människors perspektiv. Bara för att man blir förälder har man inte rätt att kräva att resten av världen ska anpassas till er!

Kan även tillägga, att om jag skulle ut och fika idag (har dock jobbat). Så hade jag valt ett café som inte tillåter barn. För dagen har varit allt annat än bra, och det sista jag vill utsätta mig för då är barn - oavsett om de sover, leker eller skriker. 

fredag 22 mars 2013

Oro

Rädslan och oron för om försöket har inte släppt, snarare blivit värre. Magen är orolig, får små kramper till och från (hatar att gå på toa) och är trött dygnet runt. Tre dagar har jag nu slocknat på sängen eller soffan långt innan jag i vanliga fall går och lägger mig. 

Dock har jag nu släppt min oro och rädsla för detta försöket, och fokuserar totalt på min älskade hund (den äldre). Var med henne hos veterinären igår, urinprov, röntgen x2, undersökning och odling på urinen. Röntgen visar på att hon har fått en urinsten, de testade att se med odlingen om de kunde se vilken sorts sten det var - men veterinären kunde inte hitta kristaller som visa på sorten. 

Veterinären ringde mig innan idag, när det gått ett dygn på odlingen. De kunde inte se att hon har någon urinvägsinfektion, men de ska fortsätta odla på urinen över helgen, för att utesluta någon form av bakteriell urinvägsinfektion. Då vissa bakterier kan växa långsamt i odlingen. 

Problematiken med urinstenen kvarstår, och eftersom de inte kan se vilken sort det är blir det nu operation. Så nästa vecka ska min lilla älskling sövas för första gången i hennes åtta åriga liv. Veterinären ska ta ut stenen för att sedan skicka iväg den på analys. Är enda sättet för oss att få reda på vad det är för sort, om det är stor risk att det kommer nya, är ärftligt eller om det räcker med annan kost och medicin.

onsdag 20 mars 2013

Utan kontroll

Rädslan och nervositeten hopar sig  mer och mer. Allt är utanför min kontroll och allt jag kan göra är att vänta och se. Är riktigt rädd för att detta försöket ska sluta på samma sätt som förra. Skulle vilja testa redan nu, men eftersom jag använt Ovitrelle så kommer det antagligen bara visa falskt positivt och om det är negativt så måste jag ändå vänta innan nytt försök får påbörjas. 

Vill bara få dessa dagar överstökade, slippa funderingarna och alla tankar som rusar runt i huvudet. Som gör att jag inte fungerar fullt ut. Det värsta är att jag är svullen över magen och får till och från smärtor i magen "kramper". Jag hoppas på att det bara är lite biverkningar som stannat kvar från medicinerna, men vet även med mig att det lika gärna kan vara att det lilla ägget inte blivit befruktat och/eller inte fäst som det ska och att mensen är på intåg.

Alla dessa tankar och spendera heldagar i skolan är inte den ultimata kombinationen, men nu är campusveckan över och jag är helt ledig imorgon. Så jag tänker bara njuta helt och hållet imorgon och strunta i alla måsten. För sen så är det jobb fredag, lördag och söndag som gäller. 

måndag 18 mars 2013

Saknad

Trodde aldrig jag skulle kunna sakna mitt morgonkaffe. Är absolut ingen storkonsument av kaffe, utan det är främst när jag ska till skolan som jag har min stora termosmugg (med innehållet av ca 2 "vanliga" koppar) med kaffe. 

Till viss del är det kaffet jag saknar, men det är till minst lika stor del värmen från muggen och mysfaktorn av att sitta med min kaffemugg på bussen medan alla andra gäspar och fryser som jag saknar. 

Annars har dagen (som spenderats i skolan) flutit på ganska bra, haft lite problem/svårigheter med att koncentrera mig på dagens föreläsare. Delvis för att vissa av dem inte hade så mycket nytt att ge oss, samt pratade med väldigt sövande röst. Och sen så är det tankarna på denna gångens försök som konstant spökar i huvudet på mig.

Försöker att inte tänka mer på denna gångens försök, finns inget mer vi kan göra nu. Bara att vänta och se. Markerat allt i kalendern och sen är det bara på att hålla tummarna för att blödning uteblir och när jag sen gör gravtestet på dag X, att det resultatet blir positivt. 

Eftersom det gick som det gick förra gången vågar jag helt enkelt inte vara lika positiv till detta försöket, vågar helt enkelt inte. Vill inte känna så en gång till. 

lördag 16 mars 2013

Lugn lördag

Idag har jag tagit det lugnt och njutet av dagen tillsammans med mannen och hundarna. Främst har jag spenderat dagen med att sova och shoppa. Har även hunnit prata om både det en och det andra med mannen idag. 

Vi försöker verkligen att prata varje dag, allt för att stärka och bygga upp vårt äktenskap igen. De senaste sex månaderna har varit hårda och tuffa, och det tillsammans med andra kriser var nära på att helt slå sönder vårt äktenskap. Så nu kämpar vi på för att stärka det istället. 

Sen måste jag erkänna att det är så mycket skönare att ha lite att göra just nu. Allt för att slippa tänka på ägglossning mm. Tankarna är med mig hela tiden, men det är skönt att kunna hålla dem lite i schack. 

Nu ska jag ta på mig varma kläder och ta en långpromenad innan jag sätter mig och försöker få ihop det sista på skolarbetet. Måste helt enkelt rensa huvudet lite innan. 

fredag 15 mars 2013

Utmattad

Är totalt slut och utmattad nu. Det har varit en lång, tuff och intensiv vecka men nu är den tillfälligt över och jag är "ledig" hela helgen. Har lite kvar att fixa med gruppuppgiften som ska in på måndag, men annars så är inget inplanerat varken lördag eller söndag. Och det känns helt underbart, för det innebär att jag har möjlighet till återhämtning hela helgen. 

Fredag idag, så direkt efter skolan sluta hoppade jag på bussen för att åka hem och ta min Ovitrelle spruta. Så nu är det bara på att hoppas att min kropp gör vad den ska, och att mannens simmare gör vad de ska. Det finns just nu inte mer jag kan göra, det är bara att hoppas på att det går som det ska. Det enda vi kan göra är att "öka samlivet" som doktorn sa, men det är också allt. 

torsdag 14 mars 2013

Torsdag

Då var det torsdag, vilket innebär att min äggblåsa nu (förhoppningsvis) är mer eller mindre färdigväxt. Hoppas verkligen det, för imorgon är det tid för mig att ta Ovitrelle sprutan. Sen är det "bara" att hålla tummarna för att ett moget ägg finns i blåsan, och att mannens spermier hittar fram till det samt att ägget sedan fäster. 

Mängden av arbete i skolan just nu är olidligt mycket, men till viss del är det ganska skönt att det ser ut så. Det hjälper mig att fokusera på annat. Samtidigt är det extra jobbigt, för det är svårt att inte fokusera på hela processen och att vi är mitt uppe i vårt tredje försök. 

Nu ska jag dock fortsätta med skolarbetet, måste bli klar snart. Så att jag kommer i säng i rimlig tid, för jag ska upp och iväg på en föreläsning som varar hela dagen imorgon. Detta under min period med kaffeförbud. 

onsdag 13 mars 2013

En lång dag

Idag har det varit en riktigt lång dag, och jag är glad att jag äntligen är hemma igen. Att spendera hela dagen med skola och möten, brukar jag inte ha några större problem med. Men när tankarna är på annat håll, då är det jobbigt. Lämnade hemmet 07.45 för att sedan komma in genom dörren igen 21.30, och det enda jag haft tankar på är att jag bara vill vara hemma. 

Är för tillfället på ett väldigt mys humör. Vill bara gå runt i mina alldeles förstora mjukisbyxor, inneskor, linne och en munkjacka. Och helst av allt så vill jag bara ligga på soffan och inte göra något, gärna i mannens famn samt med båda hundarna tätt intill mig. 

Men istället så har jag fått låtsas som ingenting, försöka koncentrera mig på det som sagts runt omkring mig och låta bli att tänka så mycket på väntan och detta försöket. För det är nog där skon klämmer mest just nu, att behöva umgås med andra när jag inte känner mig ett dugg social. 

Önskar jag bara kunde stanna hemma och tycka synd om mig själv några dagar. Men det får helt enkelt vänta tills helgen kommer, och skolarbetet är klart.  För det är där jag måste lägga mitt fokus nu - På att bli klar med sista grupparbetet. 

Nu ska jag dock krypa upp i mannens famn och bara vara. Njuta en stund, och bara koppla av. 

tisdag 12 mars 2013

Besök på RMC

Idag har jag inte fått mycket gjort, i alla fall inte innan jag (och min man) var på RMC för att se om gångens Pergotime behandling hade fungerat. Vår tid var klockan 14.00, så det känns lite surt att inte ha fått gjort något när jag dessutom vaknade vid 7-tiden.

VUL visade på att en äggblåsa hade växt till sig även denna gången, men den var inte lika stor som förra gången. Äggblåsan mätte "bara" 14,7 mm, så den är inte helt färdigväxt än. Så nu måste jag vänta med att ta min Ovitrelle tills på fredag. 

Måste erkänna att jag kände mig lite besviken och nedstämd när vi lämnade RMC och gick till apoteket för att köpa sprutan. Anledningen är så klart att blåsan inte hade mognat färdigt. Det hade den gjort förra gången. Samtidigt så kände jag mig ändå lugn, för allt annat såg bra ut och doktorn sa att tills på fredag kommer den ha blivit tillräckligt stor. Och då ska sprutan tas.  

Nu ligger en omgång Ovitrelle i kylen och väntar på att det ska bli fredag. Och mannen tycker som alltid, att det är trevligt och lite komiskt när läkarna säger till oss att vårt sexliv måste intensifieras. Denna gången från och med fredagskvällen fram till början av nästa vecka. Ärligt talat kan jag också tycka det är lite komiskt med den ordinationen, för inte en enda gång har de frågat om hur vårt sexliv ser ut idag.  

Efter besöket på RMC och Apoteket så tog vi en sväng i Malmö innan vi körde hem. Hade det inte varit för att jag skulle iväg till ViktVäktarna så hade vi stannat längre. Hem om och byta kläder och mysa lite med hundarna, sen bar det av till ViktVäktarna. 

Riktigt nöjd med dagens invägning! -1,2 kg, vilket innebär att jag nu gått ner hela 42 kg!!! Sen första besöket på RMC den 4/10 2012 har jag nu gått ner 10,1 kg. Och de kilona är jag extra stolt över. För det innebär att trots alla läkemedel som jag stoppat i mig har jag ändå lyckats kontrollera mitt sug och inte fått i mig förmycket av något. Mitt BMI är nu nere på 25,7. 

...25,7... Det känns helt sjukt att ens skriva det, jag menar: Jag är nu "bara" 0,7 från att ha ett normalt BMI! Något jag aldrig någonsin vågat drömma om, men nu är jag snart där och det känns helt underbart. 

söndag 10 mars 2013

Långrunda

Då var det söndag, och denna veckan är över. Tack och lov! Om jag får säga mitt, för den har varit tuff och full av biverkningar. Sen innebär det även att det närmar sig min tid för VUL. Vill bara få det överstökat, vill få veta om det har hänt något eller inte och om jag ska ta Ovitrelle eller vi måste köra på en ny kur med Pergotime.

Dagen har gått i familjemyset och motionens tecken. Slutade jobba kl 10.00 och blev hämtad av mannen och hundarna, för det var snö i kombination med stormbyar. Så jag var inte så sugen på att ta mig hem på egen hand idag. När vi kom hem så blev det gemensam frukost och funderade på vad vi skulle hitta på idag. 

Vi kom (efter att jag tjata lite) fram till att köra iväg till ett av alla fina naturreservat i Skåne och gå en riktig långrunda. För jag har inte tränat som jag borde de senaste veckorna och hundarna behöver alltid rasta av sig. Resultatet blev att vi gick 2 mil, så nu är vi möra och lite små frusna hela högen. 

Nackdelen med dagen var att min ena hund ryckte till precis efter att vi kommit upp i 2 mil, så jag halkade på isen och föll rakt ner på isen och slog mig. Så nu är jag både trött och mörbultad. Värst är att jag slog mitt högra knä (som jag skadade rejält i somras) mest av allt. Dunkar som bara den, men nu är det lindat och i högläge. Hoppas på att det lagt sig till imorgon och att jag inte känner av det, när jag nu äntligen blivit av med alla problem sen sommarens olycka. 

Och ärligt talat så finns det en fördel med att jag nu slog mitt knä, det ger mig något annat att tänka på än behandlingen och kommande VUL.

lördag 9 mars 2013

Lördag

Det märks att det nu är 1 ½ dygn sen jag tog sista dosen Pergotime, för nästan alla biverkningar har minskat/försvunnit. Och det är något jag är väldigt tacksam för. 

Dock börjar nu oron inför tisdagens VUL öka istället. Hoppas att det även denna gången ska finnas en tillräckligt stor blåsa, så jag ska ta Ovitrell. Men jag är samtidigt livrädd att det inte hänt något. Har ju trots allt varit med om båda resultaten med Pergotime.

fredag 8 mars 2013

Sista dagen

Idag har jag tagit mina två sista Pergotime för denna gången. Hoppas nu på att biverkningarna släpper under natten, men det tror jag tyvärr inte kommer ske. Förutom alla biverkningar jag haft de senaste dagarna så har jag idag haft en huvudvärk från helvetet, den känns verkligen i hela huvudet och sträcker sig ner till skulderbladen. 

Eftersom jag jobbar natt denna helgen, så har jag varit ledig hela dagen. Började dagen med lite sovmorgon, sen upp och ta Pergotimen. När jag tagit dem så kröp jag ner i sängen igen tillsammans med man och hundar, och stannade där närmare två timmar till. 

När vi väl steg upp så tog mannen ut hundarna på en runda innan vi åt frukost. Efter det så tog jag och mannen en 2 ½ timme lång power walk på tu man hand.

Har helt enkelt haft en bra och mysig dag även om biverkningarna har varit med hela dagen. 

torsdag 7 mars 2013

Inte en dag

Inte en dag går utan att du finns med oss, 
i våra tankar, drömmar, tårar och samtal.


Vi tänker på hur mycket vi älskar dig, och hur du
har stulit våra hjärtan utan att vi har träffats.


Vi drömmer om och funderar på hur du kommer att se ut, 
och vem du kommer likna mest.


Vi längtar tills den dagen du ligger i vår famn, 
och du kommer förändra våra liv på en sekund.


Vi hoppas på att det är snart som du kommer till oss, 
så att vi får spendera alla våra dagar med dig. 


Vi önskar att ingen skulle behöva uppleva den tomhet vi har, 
medan vi väntar på att du ska komma.


Vi väntar på du ska hitta hem, 
hem till oss.


Vi älskar vårt lilla önskebarn, 
vi älskar dig över allt annat.




/Votivi filii

onsdag 6 mars 2013

Skitdag.

Kan sammanfatta dagen med ett enda ord: Skitdag! 

Dagen började förvisso ganska bra, även om natten inte gav mig så mycket sömn jag hade önskat. Upp och iväg till skolan för att träffa min grupp. Hade gott om tid och kunde ta det lugnt och ta en mysig promenad till bussen, med man och hundar som sällskap. 

Den onda spiralen började redan på bussen. Jag har alltid haft bra luktsinne, och det enda som i vanliga fall verkligen får mig att må riktigt illa är mögelostar och liknande. Men för tillfället så kan nästan alla dofter i min omgivning få det att vända sig i  magen på mig. 

Nu var det så att någon ansåg tydligen att det är okej att sitta och fisa hela tiden och en annan hade dränkt sig i parfym (som dessutom lukta allt annat än gott) fick kämpa hela vägen till skolan med att inte kräkas, var nära på att hoppa av bussen och ta nästan. Men då skulle jag bli mer än en halvtimme sen, så det var inget alternativ. 

Inte nog med dofterna så var bussen sen också, så resan blev nästan 10 minuter längre än vanligt. Med andra ord, 10 minuters extra illamående.
 
Tid för oss att börja jobba med en gruppuppgift som det börjar närma sig inlämning på. Men även om vi slog våra kloka huvuden ihop så blev vi inte klokare. Efter en hel del mailande till läraren blev vi i alla fall lite klokare, så vi har delat upp lite som ska fixas tills på måndag. Tycker inte om vår kursansvarig lärare i den kursen - känns inte som han har någon koll.

Tur att jag tillhör en underbar grupp där vi verkligen kan vara oss själva och säga vad vi tycker och tänker. Samt att alla stötar varandra. Tiden i skolan har varit ett undantag från min skitdag.

Alla har pratat om det vackra vårvädret idag, själv tyckte jag det gärna kunde ha varit snö och minusgrader. För solen och värmen gjorde att mina blodvallningar blev ännu tydligare.

Efter skolan har jag sovit bort mer eller mindre hela eftermiddagen/kvällen, har helt enkelt ingen ork eller kraft. Mår skit och inget blir bättre när man får upptryckt alla andras lycka i ansiktet. 

Fick frågan idag: Hur mår du? Mitt svar är: Jag lever... För mer än så orkar och kan jag inte säga. Vet helt enkelt inte hur jag mår. 

Är överlycklig för att vi är på gång igen med ett nytt försök, men biverkningarna är vedervärdiga. Biverkningarna kombinerat med att vi är ofrivilligt barnlösa tömmer mig totalt fysiskt, psykisk och socialt. 

Nu ska jag dock försöka mig på att orka mig ut på en promenad med mannen, för samvetet gör sig påmint om att jag nu inte tränat eller rört på mig ordentligt de senaste två veckorna. Förhoppningsvis kan lite motion ge mig lite ny energi eller åtminstone hjälpa mig till att sova bättre inatt. 

tisdag 5 mars 2013

Underbara biverkningar

Är väl så jag får försöka se på det... Att alla dessa biverkningar är underbara och kommer leda till något helt underbart! De kommer leda oss till vårt önskebarn! 

Men det är svårt att se det så. Särskilt när jag mår illa dygnet runt, hungrig hela tiden - samtidigt som jag inte har någon aptit alls, skiftar mellan att frysa och svettas och en huvudvärk som heter duga.

Vill egentligen inte klaga. Men just nu, när jag mår som jag gör - så kan jag helt enkelt inte låta bli. Måste helt enkelt ventilera det. 

Sen ska vi inte tala om mitt humör, har bara idag varit extremt irriterad ett flertal gånger på olika personer. Vissa av gångerna har det varit med all rätt som jag blivit irriterad, andra kanske inte helt. Men jag lovar att jag tänker efter både två och tre gånger innan jag biter just nu.

Har dessutom varit på veckans vägning. Det gick väl sådär, +-0 idag. Kan inte påstå att jag är nöjd med det resultatet, men jag känner mig ändå lite stolt med att det inte var något plus. 

Hade det inte varit för att jag går på medicinerna så hade jag varit riktigt besviken, men nu tar jag dem och vet att under de veckorna så står jag mer eller mindre stilla på vågen också. 

måndag 4 mars 2013

Pergotime

Idag började jag med Pergotime igen (tredje gången gillt?), steg upp lite tidigare än vanligt för att ringa till RMC innan jobbet. Men jag hade lika gärna kunnat sova lite längre, för det är hopplöst att ringa måndag morgon (oavsett var det är man ringer)! 

Hade hoppats på att jag skulle fått samtalet överstökat innan jag skulle vara på jobb, men nej så blev det inte. 

Istället fick jag fortsätta ringa efter att morgonbestyren var klara. Runt 11.00 fick jag tag på dem, efter 30 minuter i telefonkö. Fick pratat med SSK och meddelade att mensen kommit, och att jag började med Pergotime idag. 

Det är ju så kul att ha det samtalet när ens arbetskollega sitter sidan om en, tack och lov så var det en av de bra kollegerna som vet lite om vår resa (skulle varit en annan, men de hade bytat pass). 

Ska till RMC den 12 mars på eftermiddagen och göra ett VUL, så vi kan få se om där är någon lite blåsa som kan tänka sig växa denna gången. Och att den i så fall växer sig tillräckligt stor!

Det absolut bästa med den 12:e? - Jag är ledig den dagen! En dag senare och jag hade varit tvungen att missa en del av min obligatoriska dag i skolan. Sen att det är efter lunch, är jag också tacksam för. Jag gillar när jag slipper stiga upp och stressa tidigt på morgonen när jag varken har jobb eller skola.

lördag 2 mars 2013

Och detta längtade jag efter?

Ungefär 20 minuter efter att jag skrev gårdagens inlägg så kom min mens. Och det med besked! Hade ont redan under dagen och kvällen, men när klockan började närma sig midnatt var det ohållbart. Värktabletter och en varm vetekudde hjälpte min stackars magen när jag skulle sova. 

Min enda tanke idag har dock varit: Hur i helvete kunde jag längta efter detta??? 
Jag har haft sjukt ont, knappast kunnat stå eller sitta rakt upp. Istället har jag spenderat större delen av dagen  liggandes på sidan i soffan med vetekudden på magen och inlindad i min filt, samt med mina älskade hundar i knävecket. 

Inte nog med mensvärken heller för hela dagen har jag mått riktigt illa, fryser och har haft huvudvärk till och från hela dagen. Allt är värt det i slutändan om det lyckas, men det är ändå riktigt jobbigt. Dessutom har jag inte sett röken av mannen min på hela dagen (han har varit iväg på möte), han stack innan jag steg upp och kom hem igen lite innan 17. 

Det är delade känslor när jag tänker på att han inte varit hemma, nu när jag äntligen har en helt ledig helg. Särskilt när jag mår så här, för då vill jag ju helst inte behöva göra något och bara bli uppassad. Men sen samtidigt är det skönt att få må dåligt i sin ensamhet och slippa skuldkänslor över att inte göra något. 

Detta innebär att jag snart börjar med mina Pergotime, samt att jag måste komma ihåg att ringa till RMC och prata med deras SSK för att boka in ett VUL för att se om det även denna gången fungerat så att jag ska hämta ut en ny spruta Ovitrelle (hoppas, hoppas, hoppas!)... 

fredag 1 mars 2013

Vin

När jag jobbade natten till idag, kom jag på att jag var sugen på vin. Har inte druckit en droppe alkohol sedan nyårsafton. Det i sig är inte konstig när det gäller mig, för det kan gå många veckor/månader mellan de gånger jag dricker. 

Men när jag jobba kom jag på att jag faktiskt var sugen på ett glas. Kom då på att det egentligen bara är denna helgen som jag kan dricka, om nu detta försöket lyckas. Så jag slog till med ett glas riktigt gott rött vin (som inköptes i somras på Rhodos) till middagen ikväll. 

Väntar fortfarande på att mensen ska dyka upp, nu är det två dagar sedan jag tog sista Primoluten. De andra omgångarna så har den kommit dagen efter. Så jag håller tummarna på att den kommer imorgon.