Hemma igen och ultraljud

Tidigt i tisdags landade vi i Sverige igen efter en helt underbar vecka på Cypern. Det blev verkligen en vecka av avslappning, familjemys och kvalitetstid tillsammans. Det blev en hel del sömn med, det ska jag erkänna. Är tröttare denna gången, inte den bästa kombinationen med ett busfrö som vägra somna tidigt. Men fördelen var att mannen också var med, och att han tog ett kliv framåt och tog lite mer ansvar än vanligt för vår tjej. Han ska även ha en eloge för att han visa lite mer förståelse och tålamod för mig under resan (nästan mer än han gjorde under hel graviditeten med busfröet). 

De sista dagarna på semestern började jag känna av sammandragningar, och när de fortsatte efter att vi kom hem samtidigt som det även börjat trycka nedåt, "sticka" i livmoderhalsen och en del av slemproppen kom (vilket i sig inte är konstigt då den bytas ut konturnieligt under graviditeten) så blev det ett besök på KK och gynakuten i onsdags. Blev ett otroligt långt besök, bestående av främst väntan då belastningen var extrem och blev ännu värre av att det kom in minst två akutfall medan jag var där. Tillslut blev det min tur, läkaren gjorde undersökning och VUL. Han kunde konstatera att min livmoderhals minskat med ca 6 mm på två veckor, men den var fortsatt sluten och fin. Så ingen fara av mina känningar denna gången. Innan jag gick, så sa han till mig att om det fortsätter ska jag absolut komma in igen (skönt att höra då sköterskan som skrev in mig knappt tyckte att jag skulle stanna utan åka hem och vända mig till min MVC eller VC dagen efter). Efter 7,5 timme fick jag åka hem.

Dagen efter, torsdag ringde läkaren som har hand om forskningsstudien om kejsarsnitt jag deltar i. Istället för att vänta tills nästa vecka bestämde vi att jag skulle komma in och göra mitt första ultraljud (av tre) för graviditeten. Resultaten av undersökningen var väldigt positiva och lugnande för min del. Ärret ser fortfarande väldigt fint ut, pyret var exakt på dagen i sin storlek och det bästa av allt är att min moderkaka sitter i bakvägg denna gången. Så den kommer aldrig att komma i kontakt med ärret, vilket är det som annars skulle kunna leda till de värsta komplikationerna. Att den sitter i bakvägg är också lovande inför förlossningen av den anledningen att de inte kommer att behöva snitta mig pga den åtminstone. 

Eftersom det blev undersökning med så kort varsel fick busfröet följa med mig dit. Gick jättebra och hon uppförde sig under hela besöket (med lite "mutor"). Det roligaste ögonblicket var när busfröet tittade på skärmen och såg pyret, och utbröt: ojoj mamma ojoj. 

I helgen blir det först shoppingmys med syster och hennes äldsta son imorgon och sedan ska jag till Malmö och fika med ett gäng gravida Kämpare från den gamla gruppen. Mannen och dottern kommer få massor av kvalitetstid i helgen med andra ord. 

De största stegen denna veckan är att jag nu är uppe i tresiffrigt på antalet dagar jag varit gravid. Behöver jag ens nämna hur mycket jag längtar tills att det bara är tvåsiffrigt kvar i nedräkning?

Stort steg

Idag tog jag vad som för mig åtminstone är ett väldigt stort steg, jag ringde till den MVC och pratade med barnmorskan jag gått hos både med Bella och med busfröet/lillasyster. Jag berättade helt enkelt att jag är gravid och hade tänkt att umgås med barnmorskan ett bra tag framöver. Vi fick bokat in hälsosamtal om en vecka, och så fick jag även adressen jag skulle gå in på och boka viabilitetsultraljud och KUB (även om det kan behöva justeras efter första besöket). 

Bokade första lediga tid, vilket innebär att det är knappt tre veckor tills vi ska göra viabilitetsultraljudet. Känns som en evighet bort, så jag hoppas på att tiden rusar iväg så att vi får komma dit. Med busfröet hade jag när jag var lika långt gången som nu, gjort tre eller fyra ultraljud. Skillnaden är dock att jag då hade flertalet blödningar och smärtor som gjorde att det blev en hel del besök på gynakuten där de ville utesluta utomkveds mm. 

Efter samtalet med MVC ringde jag även upp läkaren som gör forskningen/studien jag valde att delta i redan förra året. En studie som handlar om kejsarsnitt, De tittade på hur snittet läkte och om man sen blir gravid igen följer de upp hur snittet påverkas och ser om de kan lägga upp en plan för att inte behöva göra ett nytt kejsarsnitt. I detta inlägget skrev jag och berättade om första delen av den studien. 

För att försöka hålla nerverna och oron i schack tills ultraljudet, men det är verkligen inte lätt. Fortsätter att fokusera på symtomen jag har. Läckande bröst, extrem trötthet, yrsel när jag reser mig, otroligt doftkänslig, nyser (precis som förra gången) konstant, smått illamående om jag inte äter ofta/ökat illamående om jag bli hungrig och sen har jag inget tålamod över till mannen (om ni frågor honom i alla fall).