lördag 31 maj 2014

Det går... ...framåt

Här händer det inte särskilt mycket. Allt går i ett långsamt tempo, och jag känner mig ganska så uttråkad. Igår blev det i alla fall ett litet avbrott från vardagen, för då körde vi hem till svärföräldrarna och hälsade på. 

Att få maten serverad är en extra bonus med. Det blev några timmar av sällskap, mat och tv tittande. Ja, och en tupplur i mannens gamla säng för min del. Fick lite ont, och kände att jag behövde sträcka ut mig - men trodde inte att jag skulle somna. Nåja, är ju inte första (eller sista) gången jag sover i den sängen. 

Smärtan har (peppar peppar) minskat ganska så bra, hugger till ibland - men ganska så långt ut på sidorna så jag misstänker att det mer är ligamenten som spökar/bråkar. Är ganska så obehagligt, men eftersom det inte är på samma sida och inte ihållande så avvaktar jag. Dessutom så släpper det om jag lägger mig ner och hittar en skön ställning. 

Räckte med en Ipren igår, och än har jag inte haft behov av någon idag (men får se när dagen är slut). Vill ju helst inte ta någon smärtstillande alls, men det funkar heller inte att gå och ha ont. Blödningen efter operationen har också minskat ordentligt, har inte slutat helt men tillräckligt för att det ska räcka med ett trosskydd. 

Mensvärk, magont, blod och bindor är verkligen inget som är trevligt att behöva ha och göra med under en graviditet - oavsett anledning. 

Med försiktighet tittar jag i min app och ser att vi gått in i vecka 15 (14+0) idag. Riktigt skönt att det går framåt, men samtidigt så bli jag inte lugnare för det. Orosklumpen i magen växer för varje dag jag närmar mig vecka 18 (17+3). 

onsdag 28 maj 2014

Utskriven och hemma

Idag har jag blivit utskriven från sjukhuset och fått åka hem till lägenheten. Just nu är mannen iväg och hämtar hundarna, medan jag halvligger i soffan och tittar lite på tv samt lite slösurfade på paddan. 

Fick behålla kvällsmaten igår kväll och även det jag ätit sedan dess, vilket känns riktigt skönt. Innan kvällspersonalen skulle gå hem igår, kom läkaren in för att göra ett nytt ultraljud för att kontrollera vårt lilla syskon. Allt såg bra ut, den hade hicka och sparkade som bara den där inne. Så skönt att höra och se att allt såg bra med den lille, speciellt efter narkosen och operationen. 

Fram till lunch spenderade jag timmarna med att sova, äta, kissa, ha ont och äta värktabletter. Runt 12.30 kom mannen till avdelningen och spenderade resten av tiden på sjukhuset tillsammans med mig. Så mysigt att få krypa upp i hans famn i sängen och ha hans hand klappandes över min rygg. Så låg vi när läkaren kom in för att kontrollera mig för eventuell hemfärd. 

Pratade ett tag med läkaren, var inte han som utförde operationen (men jag träffade honom även i måndags). Är en kollega till honom, och han är den som opererar cerklagen i Lund. Så han vet vad det handlar om och har många års erfarenhet. Blev bestämt att jag skulle skrivas ut och få åka hem och njuta av några lediga dagar med mannen och hundarna. 

Innan jag lämnade avdelningen blev det en skön dusch, med resultatet att jag behövde lägga mig ner en stund för då ökade smärtan igen. En av barnmorskorna, som jag haft turen att ha där varje dag (måndag, tisdag och onsdag) kom in och pratade lite med oss medan jag låg och vilade. Hon önskade oss all lycka till och hon hoppas att vi ses i november igen (eller möjligen om jag kommer för ett studiebesök) men inte innan. 

På vägen till bilen blev det en promenad via apoteket - i snigelfart om ni frågar mannen! För att inhandla Ipren, panodil och movicol. Ipren och panodil för att slippa smärtan, och movicolen med på sitt egna lilla sätt. För jag kan säga som så här: att vara hård i magen (nästan så att det är stopp) och försöka sköta magen när man är nyopererad i underlivet är inget man vill uppleva. Har inte kunnat sköta magen på två dagar och efter ett försök under förmiddagen idag (misslyckat sådant) resulterade i mer smärta, värktabletter och fosterställning i en timme. 

tisdag 27 maj 2014

Rapport från sjukhussängen

Morgonen började tidigt. Redan 04.30 ringde larmet och det var bara att stiga upp och hoppa in i duschen för en andra omgång med Descutan svamp. Sen väcka mannen, på med kläderna och iväg med bilen (hundarna är för övrigt på "pensionat" hos mannens mormor och morfar sedan igår).

Skulle rullats iväg för operation vid 08.20, men ett akut kejsarsnitt gjorde att det blev lite mer än en timmes försening. Ca 09.30 rullades jag iväg lite innan 10 blev jag sövd (efter ett extra besök på toan för att tömma blåsan). Vaknade sedan till på uppvaket runt 12 och vid 12.30 blev jag hämtad och körd till rummet på avdelningen. 

Timmarna sen har bestått av att sova till och från, försökt att äta och dricka - vilket har kommit i retur varje gång, så för säkerhets skull har det blivit dropp för min del för att kompensera vätskan. Mannen kom tillbaka när han slutade jobba, så nu njuter jag av hans sällskap. 

Och vid 17.20 tittade doktorn (som opererat mig) in innan han skulle gå för dagen. Han fråga hur jag mådde och kände mig. Har riktigt ont i magen, känns som värsta mensvärken (och faktiskt lite av den smärta jag hade vid värkarna med Bella). Fick veta att "det är helt normalt" med den smärtan, och inget konstigt med tanke på vad de gjort. Blöder lite med, men något annat skulle vara konstigt då de skurit i mig.

Hur som helst, mår väl rätt så ok - efter omständigheterna. Och det verkar som att min middag (de få bitar jag fått ner) tänker stanna i magen denna gången. 

måndag 26 maj 2014

Inför morgondagen

Så var det ny vecka och imorgon är det tid för min operation, vilket innebar att jag idag hade tid till narkosläkaren samt inskrivning på perinatalavdelningen. Mötet med narkosläkaren gick bra, även om det började riktigt stressigt. 

Var ute i god tid, och tog en tidig buss - men en trafikolycka på motorvägen innebar en försening på 20 minuter. Hade tid kl 9.30, försökte ringa men fick inte tag på någon så det var jobbigt och stressande att vara sen. Var framme 9.33, det visade sig dock att läkaren också var lite efter med sina uppgifter så han märkte inte av min försening. Läkaren kändes trygg och han hade koll, vi gick igenom journal och hälsodeklarationen samt mina frågor. Det bestämdes att det blir narkos imorgon.

Efter besöket hos narkosläkaren gick jag vidare till perinatalavdelningen för inskrivning. Fick en riktigt bra, lugn och empatisk barnmorska. Vi pratade om graviditeten, resan till den och om mina känslor och tankar inför morgondagen, sedan var det tid för kontroller. Blodvärdet togs (låg bra) och sen skulle hon lyssna på syskonets hjärta. Vilket inte gick så bra. 

Hon hittade pulsen på navelsträngen utan problem men hjärtslagen på syskonet var det svårare med (hon var snabb med att påpeka att det är svårt att hitta så här tidigt som i vecka 14). Hon lyckades hitta det, men lika snabbt gömde sig bebisen och hon var inte nöjd för hon vill höra det mer. Det blev att hon gick iväg och hämtade en annan "mer erfaren" barnmorska, men inte heller hon lyckades. Så de bestämde sig för att kontakta läkaren för att göra ett ultraljud istället. 

Någon minut senare var det bara att hoppa upp i gynstolen för ett VUL. Läkaren sa direkt att jag kunde vara lugn för han hittade den direkt. Efter lite kontroll av bebis och livmoderhals vände han skärmen mot mig och jag fick se den lille vifta på armarna. Läkaren meddelade även att han inte kunde berätta vilket kön det är - för det ville den minsann inte visa (vilket är lite tur då vi inte ens vet om vi vill veta). 

Efter inskrivning och kontroller fick jag sedan lov att göra annat, läkaren och barnmorskan tyckte jag skulle passa på att gå ut och njuta av det fina vädret. Tog en promenad bort till shoppingcentret som ligger närmst och efter en stund gick jag till bussen och åkte till mannens jobb för att möta upp honom för att sedan äta en god lunch tillsammans innan jag tog mig hemåt igen. 

Det jag har framför mig nu är: 

  • Packa ihop en liten väska med det jag behöver (kläder, tandborste, tandkräm mm), 
  • fasta från och med midnatt, 
  • duscha med Descutan svamp ikväll och imorgon innan jag ska åka in,
  • klockan 06.00 ska jag komma till avdelningen för inläggning och 
  • ca 08.20 ska operationen starta. 

söndag 25 maj 2014

Mors dag

Fick börjat dagen på ett riktigt varmt och mysigt sätt, för medan jag var på toa passade mannen på att plocka fram några små överraskningar till mig. Idag skulle det ju vara första gången jag skulle få fira mors dag, tillsammans med ett litet barn på min arm. Men som ni alla vet så blev det inte så, utan vår dotter finns i våra hjärtan i stället. 

Dock blev jag ändå firad, fick riktigt fina chokladpraliner, olivolja och balsamvinäger, en ros och ett mors dags kort "från" min lilla ängel och våra hundar (ja och mannen min var med på ett litet hörn). Behöver jag ens skriva att tårarna rann längst min kind av överraskningen? Min man har verkligen bevisat att han har koll och känner till mina favoritställen. 

Mina mors dags presenter
Efter lite morgon (och frukost) mys var det bara för oss att börja fixa till oss, så vi kunde gå över gatan och rösta innan vi sedan skulle ge oss iväg för att fira min mamma (kombinerat födelsedagsfirande och mors dags firande, då hon fyller år idag). Med riktigt fint väder spenderade vi hela eftermiddagen där, lämnade mamma vid 18 tiden och körde sedan inom min mormor för att hälsa på henne med. 

Idag har vi även berättat för min syster, min mormor och mina två "resterande" (den tredje har ju vetat ett bra tag) morbröder att jag är gravid och att jag ska opereras på tisdag. Så den enda i familjen som inte vet nu, är min äldsta bror - men han var inte med på dagens kalas så det är ju inte så konstigt.

Det blev faktiskt så att vi var iväg och tittade (och kände/körde) på vagnen vi är sugna på. Och det blir den vagnen, vi gillar den båda två och den fungerar riktigt bra för oss. Dock har vi inte beställt den än, utan det kommer vi vänta med. Pratade lite med en av personalen och fick lite svar på våra frågor om leveranstid, retur mm. Fick bland annat veta att de håller den hos sig tills vi känner oss redo att hämta ut den, förklarade lite snabbt om vår rädsla efter allt som hände i höstas och hon var väldigt förstående med vår osäkerhet.

fredag 23 maj 2014

Värmen

Jag älskar när det är varmt och fint väder, eller ja i vanliga fall gör jag det. Men när jag inte får vara ute och röra på mig, inte bada en massa eller göra något annat "skoj" och svalkande - då är det inte så trevligt med värme och skinande sol. 

För att ta mig igenom dagarna, så spenderas de främst i underkläder och ett linne framför någon av fläktarna i lägenheten. Och med en stor bringare citronvatten. Försöker ta mig ut på balkongen varje dag och sitta en stund i solen där, men det blir ingen längre stund - för då känns det som jag ska få värmeslag.

Sista helgen i "frihet" innehåller en del inbokade saker. Imorgon ska jag fixa en sista inbokad sak inom politiken (på vad som känns som en evighet). Sen ska vi faktiskt smyga iväg till en barnvagnsaffär och kika på vagnen som vi tittat ut (vagnen vi bestämde oss för redan med Bella), vill passa på innan cerklaget är inne för sen kommer jag ha svårt för att göra många av alla ärenden som behövs. Dock kommer vi inte att beställa den nu, utan mer känna och fundera - samt kolla upp hur lång leveranstid det är (och hur det ser ut med eventuell retur, vågar ju inte chansa). 

På söndag ska vi först rösta och sedan iväg för att fira min mamma som fyller år. Så det blir väl att vi avslöjar för sista syskonen på min sida då, om mannen får bestämma. 

Imorgon är det för övrigt ofrivilligt barnlösas dag, en dag jag inte trodde jag skulle behöva vara med om utan ett barn i min famn detta året. Förvisso har jag ett i magen och ett annat i mitt hjärta, men det gör inte dagen det minsta lättare- för jag är fortfarande lika ofrivilligt barnlös.

onsdag 21 maj 2014

Att berätta hemlisen

Trots att det känns som att dagarna står stilla, så rullar de på trots allt. Dagens datum (Bellas månadsdag) till trots, så har den rulla på ganska så bra. Har fått uträttat lite ärenden som behöver göras innan operationen på tisdag.

Träffade en av mina "viktväktar vänner" idag på stan, vi pratade en liten stund då vi inte setts på flera veckor och det slutade med att jag önskade henne all lycka till med de sista kilona om vi inte sågs mer. Var på hon frågade om det var så att vi hade lyckats med våra försök, så det var "bara" att svara ja. Sen så blev det lite prat om det, en stor kram och ett stort lycka till. Känns ganska tomt att inte gå och väga sig varje vecka om jag ska vara ärlig. Men samtidigt så vet jag att jag kommer ha många veckor med vägningar framför mig nästa år (det lär ju bli en hel del kilon upp när man inte får röra på sig). 

Idag har jag även varit på jobbet och hälsat på. Blev några glada och varma kramar från kollegorna som var på plats och från brukaren. Hämtade hem allt (inte särskilt mycket) jag hade där, för jag kommer ju inte komma tillbaka på en evighet. Fick berättat min och mannens hemlighet för brukaren. Som sedan hjälpte mig att avslöja det för mina två kolleger. 

Vi pratade en stund och de var så glada för mig. De berättade att de hade pratat en hel del om mig medan jag varit borta, och undrat vad som gjort att jag varit sjukskriven - då jag inte är den som inte kommer till jobbet. Och de hoppades att det skulle vara av en "bra och positiv" anledning, vilket det var. Har lovat att komma och hälsa på i december om allt nu går som det ska, för innan dess kan jag inte lova något. Mina kära kolleger (och brukare) tycker även att jag ska ringa eller skicka sms om jag har för tråkigt. (Gissar att alla kollegorna kommer veta om min graviditet innan helgen är här).

På vägen hem, blev det ett besök i blomsterbutiken för att köpa blommor till Bella på hennes 8 månadersdag. Och medan jag väntade på att mannen skulle komma hem så vi kunde köra bort till kyrkogården såg jag även till att fixa i ordning med ett ljus till henne. 


söndag 18 maj 2014

Vecka 13

Helgen börjar verkligen närma sig sitt slut, och likaså två hela dagar tillsammans med mannen. Det är verkligen ett avbrott i veckan att ha honom hemma, och slippa vara ensam hela tiden. 

Igår gick vi över till vecka 13, vilket innebar att mannen ansåg att han nu kunde få berätta för vännen uppe i Stockholm och för sin mormor och morfar. Vännen var en sak, för det är ingen större risk att han skulle berätta det för en massa människor som vi känner och umgås med. 

Men eftersom han berättade för sin mormor och morfar - innebär det att även andra nu kommer att få veta att jag är gravid (och det är inte från oss som de kommer få höra det). Och det har redan börjat. Mannens moster skickade och gratulerade oss, tidigare idag. Mannens mormor lyckades inte hålla tyst om det ens en dag. 

Han tyckte även att vi skulle berätta för min mormor, men där sa jag nej. För i samma sekund som hon får veta - kommer hela släkten att veta. Och även om jag inte umgås med alla mina syskon, så vill jag ändå att de ska höra det från oss och inte från min mormor. De syskon jag umgås med vet redan om det, och har vetat ett tag. 

Mannen har varit nära att spricka i flera veckor, han vill bara berätta för allt och alla. Men det vill inte jag. För jag känner att vi har så långt kvar innan vi når målet, och med så många hinder och risker framför att jag bara vill ta det försiktigt och få njuta av vår lilla hemlighet (som inte är så hemlig om jag börja skriva ner alla som redan vet).

Något som är nytt när det gäller förändringar i kroppen, är att jag blivit ganska så äckelmagad (något jag verkligen inte är i vanliga fall) och om det är möjligt ännu känsligare för dofter (vissa dofter får mig mer eller mindre att kräkas). 

torsdag 15 maj 2014

Hormoner och "bakis"

Började dagen med att inse att det inte bara är brösten som växer och blir större. Magen har fått sig en liten bula - förvisso är det ju främst tarmen som gör att det putar, men ändå (och på kvällen är bulan ännu större). Och sen så har baken också växt till sig lite. Insikten kom när jag jämförde två bilder, en från dagarna innan inseminationen och en från idag.

Annars har dagen främst bestått av hormoner som rusat runt i kroppen och jag har väl gråtit större delen av dagen. Har främst bara varit några tårar lite då och då, men under kvällen har det varit mer. Och det har att göra med att papperna inför operationen kom idag. 

När vi träffade läkaren och gick igenom allt, fick vi information som sa att jag skulle skrivas in på morgonen samma dag som operationen skulle äga rum. Och sedan ligga inlagd över natten. Men i papperna som kom idag verkar det vara så att jag ska skrivas in redan dagen innan, direkt efter det att jag träffat narkosläkaren. 

Låter kanske fjantigt och lite barnsligt, men tanken på att inte få sova bredvid mannen natten till operationen gör mig bara så ledsen och ännu mer orolig - vill ju ha hans trygga famn om mig och och att han ska vara nära mig. Ska ringa på måndag och kolla upp det, och fram tills dess ska jag försöka att inte tänka mer på det. 

Allt socker igår gjorde så att kroppen kände sig bakis idag. Väldigt konstig känsla att vakna upp som gravid och känna sig rejält bakis. Det har gjort att jag varit riktigt trött och haft ett stort sug för kolhydrater - pasta och bröd (inte fullkorn!). 

onsdag 14 maj 2014

Sockerbelastning

Vaknade hungrig, törstig och kissnödig redan vid 04 och kunde åtgärda en av tre saker, stiga upp och göra ett besöka på toa för att tömma blåsan. Men äta och dricka fick jag snällt låta bli. Var inte lätt att somna när jag la mig helt slut igår kväll heller, för även om jag var trött så var jag ju hungrig med. Men är det fasta som gäller, så är det (från 22.00).

Lyckades tack och lov att somna om efter toabesöket och fick sovit några timmar till innan det var tid för mig att stiga upp, klä på mig och ta mig till barnmorskan för min första sockerbelastning under denna graviditeten (kommer bli minst en till längre fram). 

07.40 var jag där, och 07.50 fick jag den "underbara" sockerlösningen (tur att jag tog med en hel citron, för annars hade jag aldrig fått ner det - har väldigt svårt för söta och sockrigt saker just nu). Någon minut senare var all lösning nere och en två timmar lång väntan startade. 

Var ganska så orolig för hur värdet skulle ligga efter två timmar, för senast jag gjorde en sockerbelastning - fick jag veta att jag fått diabetes. Vilket innebär att värdet var alldeles för högt, skulle det bli så nu med? För även om jag inte är diabetiker längre, så tillhör jag ju verkligen riskgruppen. 

Men jag oroade mig i onödan, för efter två timmar var mitt blodsocker 4,9 (mitt fastevärde på morgon låg dessutom på 3,9) så ingen diabetes här inte! Inte än i alla fall. När jag var klar åt jag världens godaste banan och drack en flaska kranvatten, hade nämligen lyckats tänka efter innan jag lämnade lägenheten på morgonen. Att få dricka och äta något som fyllde magsäcken var så skönt. 

Medan jag väntade på att de två timmarna skulle gå, blev det även ett extra samtal med min barnmorska. Uppdaterade henne om gårdagen, då hon inte kunnat ta del av informationen från läkaren än. Vi gick även igenom provsvaren från proverna vid inskrivningen - inga konstigheter, samma vanliga blodgrupp, antikroppar för rubella, inga blodsmittor osv, hade även riktigt bra järnmätttnadsvärde (så hon tror inte jag kommer behöva extra tillskott på väldigt lång tid). 

tisdag 13 maj 2014

Specialisten

Idag var det då tid att återigen träffa specialistläkaren. Var ganska så nervös inför och massor av frågor snurrade i huvudet. Fick svar på en hel del, men vissa blev inte ställda. Började besöket med att gå igenom journalen/historiken och allt som sades vid förra besöket (i december) och sedan frågade han oss en del och vi frågade honom. Efter det var det tid för provtagning samt undersökning av livmoderhals och graviditeten/fostret. 

Maskinen hade några år (läs många) på nacken och ville inte riktigt som läkaren ville. Han började med att göra VUL, problemet var att han inte fick en tydlig bild på fostret. Men det gick bra med att göra VUL för att se hur livmoderhalsen såg ut. Den var lång (ca 4,2 cm), hade en liten krökning på mitten och var sluten. För att kontrollera fostret gjorde han sedan ett ultraljud utanpå magen, och då blev bilden mycket tydligare. 

Vi fick se vårt lilla syskon ligga där inne med ett hjärta som slog på bra och den rörde och hade sig ordentligt. Ville verkligen inte vara still, så han hade lite bry när han skulle mäta - men till slut gick det. Störst av allt var att få se den ligga och vinka med händerna. 

Efter undersökningen var det bara på med kläderna igen, och sedan var det tid för att boka in datum för operation. Datumen för insättning av cerklage sattes till den 27/5. När besöket var över började en ny oro komma fram, en oro jag inte ens tänkt på förrän nu. Oron över riskerna med att göra operationen. Innan har fokus bara legat på att vi ska få gjort det. Men efter dagens möte så kommer så klart dessa tankar och funderingar istället. 

Riskerna med att göra operationen är så mycket mindre än riskerna med att inte göra operationen. Men det är risker. 

måndag 12 maj 2014

Energi

Idag har jag haft lite mer energi, speciellt om man jämför med gårdagen. Sovit och vilat mycket idag med, men idag har jag även orkat med att tvätta två maskiner tvätt och dammsugit lägenheten. 

Imorgon är det tid för att träffa specialistläkaren. Längtar samtidigt som jag är nervös. Får se hur planen kommer bli och vad läkaren kommer att säga. 

söndag 11 maj 2014

Helgen

Gårdagen blev riktigt lyckad, även om fick göra lite justeringar och ändra lite i vår planering. Blev en riktigt trevlig, mysig och romantisk lördagseftermiddag och kväll. Vi körde in några timmar innan, och gick till favorit fiket - där vi lyxade till det med riktigt goda mackor som "sen lunch" vid 16 och sedan vars en tårtbit efter det. 

Efter det gick vi till konserthuset för att titta på allt de hade inför konserten. Det var utställningar, musik, pixelkonst, retro spel,  försäljning av gamla och nya spel och mycket mycket mer. Mannen var lyrisk och även jag (om jag ska erkänna) tyckte det var riktigt trevligt att se alla gamla spel man växt upp med. 

Konserten började kl 19.00, och den var bara så bra. Även om jag inte kände igen alla låtar, så var det många av dem som jag kunde och som även tillhör spel som jag spelat - eller spel som mannen spelat med mig sidan om. Hade tänkt efter och fixat lite smått för mig att äta och dricka då tiderna inte skulle fungera helt med min "hungerklocka" som jag har för tillfället. 

Konserten tog (tyvärr) slut, och vi  var båda hungriga (jag mer än mannen) så vi promenerade bort till en restaurang jag gillar för att köpa oss lite sen kvällsmat. Och om jag ska erkänna så uppskattade gravidhjärnan nog middagen lite väl mycket, resten av mig skulle säga att konserten var höjdpunkten - medan pregot säger maten. 

Efter middagen körde vi hem igen. När vi kom hem la vi oss på sängen för att mysa lite med hundarna, men det slutade med att vi alla fyra slocknade och sov en stund. Mannen fick gå ut med hundarna mitt i natten när vi vaknade till av att det smällde och hade sig och våra tjejer blev tokiga. När nattrundan var gjord somnade vi om och fick sovit några timmar. 

För min del blev det några toarundor under tidig morgon, men jag lyckades somna om varje gång. Dock har kroppen varit helt slut idag och jag har nog hunnit med 3-4 tupplurar under dagen, men utan att jag känt mig det minsta piggare. 

lördag 10 maj 2014

Uteblivet fredagsmys

De senaste dagarna har jag känt mig ganska så lugn och trygg i graviditeten. Blödningar och blodblandade flytningar har varit borta mer eller mindre och att ha tider inbokade till barnmorskan och specialistläkaren har också gjort att jag känt mig mycket mer avslappnad. 

Det var tills igår kväll då, för precis innan mannen skulle iväg och hämta vår middag gjorde vi en förfärande upptäckt när jag var på toa. En ny blödning, blod - främst var det gammalt blod, men det var även färskt blod. Dock bestämde vi att avvakta lite och han körde och hämtade vår sushi. 

Vi åt, men blodet slutade inte. Och med alla ömma och onda punkter i buken så fattade vi beslutet att köra in till gynakuten (igen, känns som jag är där hela tiden) då var klockan närmare 21. Sen spenderade vi resten av kvällen där, och även några timmar in på natten. När klockan var runt 02 var vi äntligen klara och fick köra hem.

Som vanligt gick de igenom min journal, både sköterskan och läkaren. Några nya prover fick lämnas, och läkaren klämde och kände för att sedan göra ett nytt VUL. Hon var noga med att även kolla min livmoderhals (eftersom hon läst att jag ska få ett cerclage insatt). Det fanns mer blod (inga mängder) som var på väg ut, men hon kunde inte hitta något som kunde visa på vad det var som blöder. Livmoderhalsen var lång och väl sluten, vilket var väldigt skönt att höra. 

Och allt såg bra ut med vår lilla bebis med. Hjärtat slog, längden var exakt som den skulle 11+0 - gick ju in i vecka 12 medan vi satt i väntrummet. Bäst av allt var att vi även fick se den lille leka rövare i magen. Den sparkade med de små benen, viftade med armarna, skakade på huvudet och rörde på sig ordentligt där inne. 

Vi var väl hemma igen närmare 03, och då blev det att vi stupade ner i sängen. Dagens planer, ändrade vi lite på. Vi skulle egentligen varit iväg hela dagen och sovit hos svärföräldrarna, men eftersom gårdagen blev som den blev - tar vi det lite lugnare. Dock ska vi fortfarande i väg på konserten ikväll. Ska bli så skönt att göra något helt annorlunda och fokusera på något annat. 

onsdag 7 maj 2014

Att planera något roligt

Gårdagens besök (var där ensam denna gången) hos kuratorn tog verkligen på krafterna, men det var skönt att få lufta den senaste tidens jobbiga och sorgliga händelser. Tyvärr fick jag lite besked som är negativa av kuratorn, förhoppningsvis innebär det "bara" lite längre resa - men det kan också innebära att jag måste byta kurator. 

För de har fullt upp med omorganisationer på sjukhuset (Malmö och Lund) och nu har de bestämt att "min" kurator ska flyttas över till Lund, och det ganska så snart. Kuratorn lovade att kolla upp om hon kan flytta över oss, för jag åker hellre den extra sträckan än att förlora en riktigt bra kurator. Tack för det Region Skåne och SUS (eller INTE!).

Kuratorn och jag kom fram till att jag ska försöka göra något roligt, ett avbrott från vardagen. Så när jag lämnat började jag fundera på vad jag skulle kunna hitta på, helst något jag kan "dra med" mannen på, något som det finns en del människor på - men utan att jag måste vara för social, något som vi inte gör i vanliga fall och något som är roligt/trevligt.

Och under kvällen kom jag på det, att gå på konsert. Såg nämligen en liten söt lapp på kylen som mannen hade satt upp för ett tag sedan - JOYSTICK 6.0. Så det var bara att snabbt gå in på nätet och kolla om de ens hade platser lediga, vilket de faktiskt hade. Frågade mannen om han ville gå, fick ett stort ja som svar och därmed var det bara att boka två biljetter för lördagens konsert.

Biljetterna är hämtade och jag längtar till lördag. 
Får se vad vi mer kommer att hitta på under lördagen. Blir kanske en romantisk heldag på tu man hand (så på tu man hand som man kan vara med ett litet syskon växandes i magen då). Vad som än händer, så känner jag mig lite glad och lättad att ha något roligt att se fram emot. Allt annat jag sett fram emot de senaste veckorna är/har varit läkare-/kurator-/barnmorsketider, och att mannen ska komma hem från jobb på kvällarna. 

måndag 5 maj 2014

Barnmorskan

Då var jag inskriven hos mödravården igen. Att sätta fötterna innanför dörren på mottagningen var riktigt jobbigt, och tårarna fanns med under hela besöket. Det blev ett långt inskrivningssamtal idag, konstigt va? Eller inte. 

Men barnmorskan och jag har i alla fall en plan nu, även om allt inte är inbokat och bestämt än. För hon vill inte boka in mig så mycket än, utan avvakta lite tills vi vet hur mycket och ofta de på specialistmödravården har tänkt sig att jag ska "springa" där. 

Under inskrivningen gick vi igenom allt det "vanliga" blodprov, socker, blodtryck, kostråd, mat/motions vanor (eller bristen på det just nu..), urinprov (slapp klamydia test, då hon inte tyckte det fanns någon anledning att göra det igen), bokade in två nya besök - ett i redan nästa vecka och sen längre fram i juni. Sen blev det även en hel del prat om förra graviditeten och allt som hände runt tiden vi förlorade Bella. 

Tiden jag fått i nästa vecka är för att göra en tidig glukosbelastning, frivilligt men som man erbjuds när det finns diabetes i familjen. Och även om jag verkligen hatar att göra den så vill jag ändå, eftersom jag tidigare själv haft diabetes med så känns som ett självklart val. 

fredag 2 maj 2014

25%

Då har de första 25% av graviditeten avklarats. Känns mycket när man tänker att man redan gått 25% eller 1/4. Men när man vänder på det och inser att det är 75% (3/4) kvar känns det som att det inte är något. 

Idag har det varit en lång och seg dag, med en kropp som verkligen inte varit på topp. Men med två extra tupplurar har dagen ändå gått förbi. Problemet med att sova som jag gjort idag, är dock att det är svårt att somna på kvällen istället. 

Från och med nästa vecka kommer förhoppningsvis denna graviditeten kännas mer verklig med. För nästa vecka ska jag på inskrivning hos barnmorskan, ska även iväg och träffa kuratorn (ensam) och veckan efter så ska jag till Specialistläkaren och skrivas in på specialistmödravården.

Ska hoppa in i duschen och ta en varm dusch, i hopp om att det kan hjälpa min stela och ömma kropp lite.