Utredning startad

Igår (onsdag) började vi dagen lite tidigare än vanligt, för vi skulle med lilltjejen till sjukhuset och barnmottagningen för att träffa läkaren där. Anledningen till besöket var att påbörja allergiutredning. Hon har vid flera tillfällen fått stora nässelutslag över hela kroppen när hon ätit olika födoämnen. 

Läkaren klämde, kände, undersökte lilltjejen samt ställde en massa frågor till oss som föräldrar - som våra allergier (främst mannens), oro, om amning, ersättning, mat, husdjur, hemmet, tvätt, eksem och en massa annat. Fick även visa bilder på henne från tillfälle hon haft reaktioner på det hon ätit, så han förstod varför remiss skickades till dem. 

När vi var klara inne hos läkaren blev det till att lämna blodprover för att göra "pricktest" (eftersom hon är så liten vill de inte göra det på armen, utan gör det på blod istället). Vi bestämde också att jag och mannen ska dokumentera varje gång hon får en reaktion (oavsett hur stor eller liten, med att ta en bild och skriva upp vad hon ätit). Så får de göra nya tester efterhand, nu blev det för: aprikos, morot, apelsin/citrus, jordgubb, äpple och en till (som jag inte kommer ihåg).

Avslutningsvis fick vi även recept på antihistamin till lilltjejen. Men vi får/ska inte börja använda det före hennes ett årsdag, dock tyckte läkaren att vi redan nu ska hämta ut det och ha det hemma. Provsvaren bör vi få inom 2-3 veckor. 

Besöket gick annars hur bra som helst, lilltjejen hade jätteroligt och ville nog inte gå från väntrummet med alla roliga saker och akvariet. Att lämna blod gick förvånatsvärt enkelt med idag, inte ett ljud från henne - hon satt fint och stilla i min famn och titta lite fundersamt på sköterskan som tog proverna. När vi väl kom därifrån, hann vi knappt ut ur huset innan lilltjejen sov gott i vagnen. Så istället för att gå hem direkt (max 3 minuter hade det tagit) tog jag och mannen en härlig höstpromenad med vagnen. 

Helgen över

Satt och funderade på vad vi gjort i helgen, först var det verkligen helt blankt men till sist kom jag på lite i alla fall. Helgen har verkligen sprungit iväg, och jag känner mig mer trött nu än innan helgen. 

I lördags var vi och shoppade lite, fick bland annat köpt tyg och tillbehör till vår lilla tjejs dopklänning. Min mamma som ska sy den åt oss, och behöver materialet så att hon hinner. Fick även köpt lite andra tyger som jag ska sy lite blandade saker av till lilltjejen. Och så spenderade jag en del tid till att fixa de sista detaljerna med inbjudningskorten till dopet så att vi kunde skicka ut dem. 

Igår tvättade vi och fixade lite här hemma, och sen så var vi också och tittade på den ena lokalen vi har att välja på till efter dopet. Valet av lokal hänger lite på hur många gäster vi blir, men vi har bokat upp oss på båda och så avbokar vi den vi inte behöver senare.

Det är skönt att mannen var hemma i helgen, för lilltjejen hade långt ifrån sina bästa dagar - och då är det skönt att vara två. Men idag har hon varit på mycket bättre humör, och det tackar jag för. 

Imorgon har jag kört min första hela vecka viktväktarna igen sedan jag blev gravid. Har gått över förväntan. Ser faktiskt fram emot morgondagen och att ställa mig på vågen, och få se resultatet. Nu ska kilona bort, för att amma hjälper inte mig ett dugg - snarare tvärtom.  

Dag 1

Då var nästan första dagen som viktväktare (igen) slut. Och dagen har flutit på bra, haft en liten tjej som varit på ganska så bra humör hela dagen - vilket verkligen har underlättat och så har det varit fint väder med. 

Mätt och belåten har jag varit hela dagen, och jag har lite utrymme kvar till något mer idag. Så jag ska snart göra en liten fruktsallad + vaniljvisp och en kopp te, och ha lite mys i soffan framför tvn med mannen innan vi sen ska sova. 

Och som bonus har jag varit ute på en längre promenad med vagn och hundar. Med på promenaden packade jag ner mitt mellanmål som jag sedan satte mig och åt på en bänk i friska luften medan hundarna vilade sig lite och tjejen sov gott i vagnen. 

En sak jag måste fixa är nya skor. De jag har, har verkligen varit värda vart enda öre - men de har gjort sitt. Så jag får ta mig till Löplabbet (vet att det finns andra med om man ska vara petig - men det är där jag köpte förra gången, och de var helt perfekta!) för att prova ut och köpa nya. 

Förberedelser

Idag har det "äntligen" regnat (är väl si så där 3 veckor sedan det regnade här), tyvärr har det inte hjälpt särskilt mycket när det gäller värmen. Har inte heller varit så mycket regn, mer ett litet sommarregn som mer eller mindre avdunstat innan det ens nått marken. 

Men även om det inte hjälpt mot värmen, så har det åtminstone hjälpt till att rensa i luften lite. Luktar lite friskar ute nu. Något jag uppskattar extra mycket då jag är känslig när det gäller dofter nu. 

Dagen har spenderats med att fixa färdigt med det sista inför morgondagen, dvs mannens födelsedag. Så det blev en tur med bussen för att köpa sista presenterna och sedan var det bara att packa in dem. 

Eftersom vi ska till vänner på middag imorgon kväll, fick det bli att mannen blev bortskämd med lite godare middag hemma idag istället. Så det blev en sallad på vattenmelon, körsbärstomater, rödlök och fetaost. Till det fick mannen kamben (är bara han och hundarna som äter det här hemma) och jag hade kycklingspett. 

Får se om mannen får presenterna på morgonen eller när han kommer hem, hoppas och tror att det inte spelar så stor roll för mannens del - bara han får presenter imorgon. När han får dem beror helt och hållet på hur jag får sova i natt. Hur som helst blir det hans sista födelsedag utan en litet busfrö som ska vara med och fira sin pappa.

Presenthögen till mannen.

Snart är det ny månad igen - augusti, men även veckobytet börjar närma sig. Är nu i vecka 23 (22+4). Uppskattar verkligen när det känns som att dagarna går lite snabbare, för det innebär att busfröet har större chanser att överleva om något skulle hända. För varje vecka som går känner jag att hoppet ökar lite och jag börjar njuta lite mer (om än fortfarande "på avstånd") av graviditeten. 

En ny gamer på ingång?

Natten till idag var riktigt jobbig. Vaknade minst två gånger i timmen, varm och svettig och behövde ändra läge i sängen. Tack och lov så lyckades jag somna om ganska så fort varje gång, men några av gångerna gick det verkligen inte. Till slut gav jag upp, och då steg jag upp och fixade till en riktig lyxfrukost på sängen åt mannen (och mig). 

Mannen uppskattade det rejält, speciellt eftersom jag inte hade väckt honom och tjatat om att vi skulle stiga upp och äta - utan istället gått upp och fixat i ordning allt och sedan överraska honom i stället.

Något mer åt det roliga och lustiga hållet är om busfröet. Det är nämligen så att busfröet verkligen har bestämt sig för att ligga på höger sida i magen, särskilt när jag sover. Det kvittar verkligen hur jag än ligger under natten, för när jag vaknar har jag en bula på höger sida. Så har det varit sedan länge, men det blir mer och mer tydligt och synligt. 

Min morgonbula, liggandes på rygg.

Efter frukosten bestämde sig mannen för att börja introducera busfröet i spelens värld. Han kommer jobba hårt för att det är en liten gamergirl/boy som växer i magen. Idag blev det spelmusik från Video games live, och busfröet verkade "uppskatta" det ganska så bra - blev nämligen ordentligt med rörelser i magen. Både sparkar och slag. 

Resten av dagen har inte varit lika "mysig och avslappnande", för trots riktig värmebölja satte vi igång med storstädning. Det har varit riktigt varmt och segt, så det gick långsamt men vi kom en bra bit på vägen - även om det blev många pauser för att dricka och svalka oss. 

Under kvällen kom pappa förbi på ett kort besök. Var trevligt att träffa honom, var ett tag sedan sist. 

Sol och havsvindar

Dagen började ganska så sent, men vad gör det när båda är hemma och inget är planerat? Är riktigt skönt att kunna ta det lugnt och njuta lite extra ibland. Istället för frukost lyxade jag till det lite och bjöd mannen på våffelbrunch här hemma. 

Men vi har faktiskt varit iväg en sväng med. Idag blev det en eftermiddag i Malmö och västra hamnen för lite sol, god glass och en liten skön promenad med friska havsvindar. Sen var vi och lämnade in mannens mobil för lagning/service, har varit problem med den sen vi båda köpte nya i januari - men han har inte fått tummarna loss innan. Ska bli "intressant" att se hur lång tid det kommer ta innan den är färdig att hämtas hem igen.

Kvällen har spenderats med en vän på besök och en hel del spelande. Får se om jag orkar vara vaken tills mannen går och lägger sig eller om jag kommer sova innan han är hemma igen, efter att han om någon timme ska köra iväg och hämta min mamma.  

Träff

Så var söndagen här (och snart förbi med) och med det så var det också tid för "första" träffen med andra gravida kämpare. Vi skulle egentligen vara fem stycken idag, men den ena var tvungen att lämna återbud. Hon försökte ta sig till Malmö, men fick vända och köra hem istället. Men vi blev i alla fall fyra stycken.

Tiden gick riktigt snabbt, vi träffades för brunch klockan 13 - och helt plötsligt var klockan närmare 16. Var riktigt givande att träffa de andra, och det var många ämnen som avhandlades. Allt från resorna, kön, namn, vilken vecka vi är i, mående/illamående, sorg, missfall och död, till sånt som glädje, de andra som fortfarande kämpar för sina plus och cravings.

Är så glad och tacksam över dessa tjejer, att få prata med andra som faktiskt vet och förstår på ett helt annat sätt. Att få tips, råd och stöd - utan att känna sig helt överkörd eller påtvingad. Alla vill varandra bara väl. 

När träffen var över, kom mannen och hämtade upp mig. Sen blev det en sväng till svärföräldrarna (+ svägerskan som varit nere i helgen) för kvällsmat, prat och kloklippning innan vi körde hem till oss igen.

Rapport från sjukhussängen

Morgonen började tidigt. Redan 04.30 ringde larmet och det var bara att stiga upp och hoppa in i duschen för en andra omgång med Descutan svamp. Sen väcka mannen, på med kläderna och iväg med bilen (hundarna är för övrigt på "pensionat" hos mannens mormor och morfar sedan igår).

Skulle rullats iväg för operation vid 08.20, men ett akut kejsarsnitt gjorde att det blev lite mer än en timmes försening. Ca 09.30 rullades jag iväg lite innan 10 blev jag sövd (efter ett extra besök på toan för att tömma blåsan). Vaknade sedan till på uppvaket runt 12 och vid 12.30 blev jag hämtad och körd till rummet på avdelningen. 

Timmarna sen har bestått av att sova till och från, försökt att äta och dricka - vilket har kommit i retur varje gång, så för säkerhets skull har det blivit dropp för min del för att kompensera vätskan. Mannen kom tillbaka när han slutade jobba, så nu njuter jag av hans sällskap. 

Och vid 17.20 tittade doktorn (som opererat mig) in innan han skulle gå för dagen. Han fråga hur jag mådde och kände mig. Har riktigt ont i magen, känns som värsta mensvärken (och faktiskt lite av den smärta jag hade vid värkarna med Bella). Fick veta att "det är helt normalt" med den smärtan, och inget konstigt med tanke på vad de gjort. Blöder lite med, men något annat skulle vara konstigt då de skurit i mig.

Hur som helst, mår väl rätt så ok - efter omständigheterna. Och det verkar som att min middag (de få bitar jag fått ner) tänker stanna i magen denna gången. 

Sockerbelastning

Vaknade hungrig, törstig och kissnödig redan vid 04 och kunde åtgärda en av tre saker, stiga upp och göra ett besöka på toa för att tömma blåsan. Men äta och dricka fick jag snällt låta bli. Var inte lätt att somna när jag la mig helt slut igår kväll heller, för även om jag var trött så var jag ju hungrig med. Men är det fasta som gäller, så är det (från 22.00).

Lyckades tack och lov att somna om efter toabesöket och fick sovit några timmar till innan det var tid för mig att stiga upp, klä på mig och ta mig till barnmorskan för min första sockerbelastning under denna graviditeten (kommer bli minst en till längre fram). 

07.40 var jag där, och 07.50 fick jag den "underbara" sockerlösningen (tur att jag tog med en hel citron, för annars hade jag aldrig fått ner det - har väldigt svårt för söta och sockrigt saker just nu). Någon minut senare var all lösning nere och en två timmar lång väntan startade. 

Var ganska så orolig för hur värdet skulle ligga efter två timmar, för senast jag gjorde en sockerbelastning - fick jag veta att jag fått diabetes. Vilket innebär att värdet var alldeles för högt, skulle det bli så nu med? För även om jag inte är diabetiker längre, så tillhör jag ju verkligen riskgruppen. 

Men jag oroade mig i onödan, för efter två timmar var mitt blodsocker 4,9 (mitt fastevärde på morgon låg dessutom på 3,9) så ingen diabetes här inte! Inte än i alla fall. När jag var klar åt jag världens godaste banan och drack en flaska kranvatten, hade nämligen lyckats tänka efter innan jag lämnade lägenheten på morgonen. Att få dricka och äta något som fyllde magsäcken var så skönt. 

Medan jag väntade på att de två timmarna skulle gå, blev det även ett extra samtal med min barnmorska. Uppdaterade henne om gårdagen, då hon inte kunnat ta del av informationen från läkaren än. Vi gick även igenom provsvaren från proverna vid inskrivningen - inga konstigheter, samma vanliga blodgrupp, antikroppar för rubella, inga blodsmittor osv, hade även riktigt bra järnmätttnadsvärde (så hon tror inte jag kommer behöva extra tillskott på väldigt lång tid). 

En lugn söndag

Idag har vi verkligen bara tagit det riktigt lugnt. Myskläder/pyjamas, varma sköna inneskor, osminkad, håret i en tofs och spenderat större delen av dagen i soffan under en filt. Tittat lite på tv, spelat, surfat, myst, lyssnat på pod, tagit en tupplur tillsammans med hundarna, lagat och ätit enkel men god mat, pratat och umgåtts - bara jag och mannen. Ja, även om vi tagit det väldigt lugnt, kan listan ändå göras ganska lång. 

En helt perfekt och lugn söndag. Precis som jag ville, medan vi väntar ut dagarna till TD, 8 dagar kvar. 

Har haft ett väldigt bry med mina ljumskar senaste veckan, haft ont och varit öm. Det har börjat släppa nu (minskade redan igår), tack och lov. Har undvikit att gå ut och gå samt gå ut överhuvudtaget, för då måste jag gå i trappor (bor på 3:e våningen utan hiss). Annars har jag inte haft några direkta känningar eller symtom, med undantag från att jag känner mig lite uppblåst och öm över magen och så klart den där smärtan som väckte mig här om dagen. 

Mitt i veckan dejt

Idag har jag och mannen kört på en "mitt i veckan dejt", vi försöker ta oss tid till att göra det en dag varje vecka - men det har varit stört omöjligt att hitta en passande dag de senaste veckorna. Men så idag var vi båda lediga efter 18.30. Extra passande att ta den idag om man nu ska fokusera på kommande "högtid" alla hjärtans dag - för då jobbar jag hela dagen, och kommer således spendera dagen/kvällen med min brukare istället för med mannen. 

Var för övrigt och vägde mig idag, vågen fortsätter neråt - sakta men säkert. Lite snabbare än förväntat kanske, kör mer på att vågen ska säga +-0 under försöken. Ligger nu på "bara" +2,3 kg från lägsta vikten förra året (i samma veva som jag blev gravid). Jag vet att det är bra för mig och våra chanser ökar, och jag gör precis på det sättet som läkarna på RMC sagt till mig. 

För tro mig, jag bantar inte - varken under pågående försök eller annars. Däremot är jag noga med att hålla koll på vad jag äter och hur mycket jag rör mig. Jag använder mig förvisso av ViktVäktarna, men deras koncept är inte att banta. Så visst, det blir ett litet energiunderskott - men det har jag fått klara besked på att jag ska fortsätta med tills jag är normalviktig eller gravid.

Nu ska jag dock fortsätta mysa lite med mannen i soffan - med chokladpraliner - innan vi ska lägga oss, är ju en dag imorgon med. När vi kom hem från dejten stod det nämligen ett fång rosor, några fin fina lyxchokladpraliner och ett söt kort till mig på byrån i hallen.

Det är sådana här dagar som gör det lite lättare att leva och tänka på annat. Dagar när man får känna sig älskad, bortskämd, behövd, kär och en gnista av hopp inför framtiden.

Gah och lite puh

Väntar svar från vårdcentralen och läkaren, svar på om jag "måste" boka en tid för att träffa läkaren igen - eller om det räcker med telefonkontakt. Ringde i måndags, likadant så ringde jag igår. Idag har jag inte riktigt hunnit med det, för idag har jag varit och träffat kuratorn. Så imorgon måste jag ringa dem igen, eftersom de fortfarande inte ringt tillbaka med ett svar. 

Imorgon skulle jag egentligen börjat att jobba igen, men inser (när jag verkligen bara tänker på mig själv och inte alla andra) att jag är inte redo, inte än. Jag gick tillbaka för snabbt och gick för hårt ut (började jobba full tid direkt och fick ta allt ansvar direkt). Det var något som även min man och kurator bekräftade idag under dagens träff. 

Ny tid med kuratorn blev också inbokad, ska träffa henne igen ("redan") den 28/1 - blir en ensamträff för mig då. Har haft det en gång innan med, och det känns ganska skönt att få träffa henne ensam med. Blir en annan typ av samtal då på något sätt. Slipper att mannen sitter sidan om och hör vad jag tycker/tänker/säger. 

Sen är det ju onsdag idag, vilket är det samma som vägningsdag - i alla fall numera, då mötena är flyttade från tisdagar till onsdagar. Trodde väl att jag skulle få ett minus idag, men inte att det skulle bli så pass bra som det faktiskt blev. Vågen visade -1,2 kg idag, vilket innebär att totalen nu är -38,7 kg och mitt tillfälliga plus (gravid/sluta röka/sorg kilon) är nu +5,3 kg (började på +12,4). Och de där tillfälliga +0,3 kg från jul- och nyår är nu "bara" ett minne blått.

Så jag lämnar en väldigt lång, jobbig och tung vecka bakom mig (med en helg av några ljusglimtar, massor av kärlek och även lite glädje) med ett bra resultat på vågen. Det gillar jag verkligen! För det är det som hjälper mig att fokusera, som får mig att "Hålla mig på mattan" och inte balla ut totalt - och låta sorgen (och då även tröstätandet) ta över helt och hållet. För jag vill inte förstöra för mig själv, inte när jag lagt ner så mycket tid, kraft, pengar, "blod, svett och tårar" för att (försöka) prioritera mig och min egen hälsa före alla andra. Och jag vill absolut inte riskera att vi skulle bli pausade i vår kamp till ett önskebarn på grund av min vikt.

Jag vet ju trots allt att min kropp mår tusen gånger bättre nu, än vad den gjorde då. Jag fick ju till och med kvitto på det när jag var hos företagshälsovården igår. Och på något sätt är väl det en trygghet i sig, att min kropp mår bra även om jag mår riktigt dåligt psykiskt. För jag tror på att min fysiska hälsa hjälper mig att inte bryta ihop totalt.

Nja...

Fick sovit flera timmar inatt, dock vaknade jag flera gånger. Så jag kände inte mig utvilad när jag vaknade idag heller. Humöret var också detsamma. Steg dock inte upp (undantaget toabesök), lyckades slumra till en liten stund till. Dock blev jag för hungrig runt 11 tiden, så då fick jag upp och fixa till lite frukost/lunch. 

Efter att jag ätit, gick jag tillbaka till sovrummet och kröp ner i sängen. Hundarna var på, så de följde med och den gamle kröp så klart in under täcket och la sig i min famn. Hon verkligen älskar att ligga i min famn med huvudet på min arm och under täcket. 

Då det är helg, och jag bara är ledig varannan helg ville jag inte slänga bort den helt. Så på eftermiddagen tog vi hundarna och cyklarna, och promenerade bort till mannens mormor och morfar. Mannens morfar ska byta slangar och däck till oss. Tur att vi har honom, vår "fixare". Blev att vi stannade ett tag, blev fika och lite prat. 

När vi gick där ifrån, tog vi en omväg förbi sushistället och köpte med oss sushi hem. Skönt att slippa laga mat idag. Och att få lite "lyxigare"mat på helgen klagar jag inte på. 

Dåliga vanor

Fortsätter mina promenader, känns skönt att jag äntligen klarar av något av det jag gjorde innan. På fredag är det tänkt att jag ska börja jobba igen. Är så kluven, vet inte om jag vill, kan och orkar. Men jag måste, för jag inser att det kommer inte bli lättare att gå tillbaka bara för att jag drar ut på det mer. Dessutom så vet alla på min arbetsplats exakt vad som hänt, så jag behöver i alla fall inte låtsas som ingenting (hoppas jag). 

Är för övrigt helt slut konstant, även om jag numera får sovit mycket mer. Men det känns som det kvittar - för orken är borta ändå. Håller igång mig själv med cola, te, kaffe och ännu mer cola. För att inte tala om socker och mat överlag. Hatar det, men utan ork och kraft så blir det som det blir. 

Vågen och jag är ovänner om man säger som så. Direkt efter missfallet gick jag ner fem kilo, de och tre extra kilo har sedan valt att bosätta sig på min kropp. Så just nu är jag verkligen tillbaka på ruta ett, där jag var för ett år sedan - fortfarande barnlös och samma vikt. 

Blir arg på mig själv, för jag har fallit tillbaka på tröstätandet. Vet att jag inte borde, och jag vill inte - men jag orkar inget annat heller, och det hjälper mig som sagt att överleva dagarna. Hade det inte varit för att jag började gå mina promenader förra veckan hade vågen och jag varit ännu värre ovänner, för jag var uppe och vände med ännu ett extra kilo förra veckan. 

Sen ska jag vara ärlig, jag faller hellre tillbaka till att tröstäta än att jag skulle börja röka igen! Ja, det är något jag valt att utlämna ur min blogg - eftersom jag hatat det och skämts över att jag inte kunnat sluta med det tidigare. 

(Ni behöver verkligen inte komma med påpekande på denna biten! Som sagt - jag vet. Läkaren visste också att jag röka, men valde att se förbi det då jag verkligen tagit tag i min vikt - en sak i sänder helt enkelt) 

Sen vi började på RMC lyckades jag dock dra ner på det ordentligt under försöken, men vid varje misslyckande föll jag tillbaka. När jag fick veta att jag var gravid den 8/7 2013, så slutade jag helt! Direkt! Så jag har inte rört en cigarett (eller annat nikotin preparat för den delen) på 3 månader och 1 vecka. Och jag kommer inte svika Bella (och mig själv) med att börja med det igen. 

Hemma i kylan

Då var jag (vi) hemma i ett kallt, blåsigt och regnigt Sverige/Skåne igen. Hade en riktigt varm och skön vecka nere i Grekland, den var lite jobbig till och från - men var helt klart värt att komma iväg och få lite sol samt en hel del god mat.

Har under semestern gått in i vecka 15,  vilket även innebär att jag nu befinner mig i andra trimester. Och inatt när min pappa hämtade oss vid tåget, berättade vi för honom att han - om allt går som det skall - blir morfar igen i slutet av februari. Mannen tyckte nämligen att det var på tiden att även berätta det för honom.

Kan erkänna att dagen kommer främst bestå av att bara ta det lugnt, känns i hela kroppen att vi kom hem mitt i natten och temperaturskillnaden gör mig inte så sugen på att hitta på en massa heller. Vill hellre stanna kvar i sängen under ett varmt täcke.

Dock måste vi snart röra på oss. Vi har hundar som ska hämtas hem, en tom kyl som behöver fyllas med en massa mat och så har vi väskor att packa upp (både från resan och från bröllopet vi var på innan vi reste).

Mat

Det enda "konstiga" i matväg som jag än så länge har haft cravings för är vegetarisk ärtsoppa. För mig är det sjukt konstig mat. Jag har inte ätit ärtsoppa på säkert 15 år, men den senaste månaden har jag ätit den både till lunch och middag flera gånger. Mannen blev riktigt förvånad första gången, för han vet vad jag egentligen tycker om ärtsoppa och han har aldrig sett mig äta det.

Har heller inte haft någon särskild mat som gjort att jag mått mer illa än vanligt. MEN idag har jag hittat en sak som min magen absolut inte kommer överens med, och det är kantareller. Var så sugen på kantareller i morse efter jobbet, så jag köpte en del för att ha till min omelett jag skulle ha till lunch.

Klarade inte av att äta alla och de jag åt fick magen att vända sig rejält. Så i slutändan kom hela lunchen upp och resten av dagen har magen varit allt annat än lugn. En sak är säker, jag tänker inte ens testa kantareller (oavsett form) innan graviditeten är över.