Halvvägs

Idag nådde vi den magiska siffran 50%. Underbart! Äntligen blir dagarna som är kvar av graviditeten färre än dagarna som gått.

Äntligen halvvägs!

"Firade" den stora dagen med ett besök i Lund på specialistmödravården för kontroll av cerklaget och cervix. Cerklaget sitter bra och cervix är fortfarande sluten och "normallång", så besöket gick fint. Fortsatt sjukskriven, året ut än så länge.

Dock var läkaren över en timme sen idag (tror det var ronden som drog ut på det, han var nämligen inte på specialistmödravården idag egentligen). Så lite som ett plåster på såret för att han var mer än en timme sen och hade en "elev" (känns väldigt fel att kalla en AT läkare för elev) blev det både VUL och ultraljud uppe på magen, så det fick följa med några nya bilder på pyret hem.

Läkaren gav mig även "ordinationen" att jag ska (försöka) njuta av att vara gravid och visa upp det med stolthet. Får se hur det går med den biten. 

Pyret på dag 140

Cerklage och semester

Det blev aldrig någon uppdatering av bloggen efter att jag varit på specialistmödravården i Lund den 25/8. Hade tänkt det men besöket där kändes inte så bra och tryggt som jag hade hoppats och önskat. Kan inte förklara allt, men kan säga att jag inte alls fick något bra intryck av specialistmödravården i Lund. Ville bara gråta när jag gick där ifrån. Läkaren var mer än 40 minuter sen, hade inte så bra koll och fick ändå springa till den andra läkaren (Dag, som ska göra operationen) för att stämma av saker. Tack och lov för ett bra möte med narkosläkaren åtminstone, för annars hade jag nog brutit ihop inne på sjukhuset. 

Operationen blir den 15/9, så nästan två veckor längre in i graviditeten än förra gången. Och när jag frågade om sjukskrivning efter operationen, bara läkare svarar att "nä, men planen är väl att du ska jobba precis som vanligt". Hon frågade inget om hur det var förra gången eller ens om vad jag har för ett jobb. När jag påpekade vad jag jobbar med och hur mina arbetsuppgifter ser ut, svara hon bara lite hastigt att då får jag ta det med den andra läkaren när vi ses vid operationen. Så att förbereda min chef och arbetsplats så mycket som möjligt kan jag inte heller göra. Är ganska säker på att läkaren inte ens läst i min journal från förra cerklaget, för hon hade verkligen ingen koll.

När jag kom hem, tog jag mig direkt till kontoret och förlängde min semester en vecka extra och sedan la jag in om en veckas sjukskrivning i samband med operationen. Allt för att kunna förbereda min chef så gott det går, utan att avslöja allt för mycket. 

Dagen efter, på fredagen när jag hämtade busfröet på förskolan blev jag avslöjad. Så var "bara" till att berätta och förbereda dem för att vår lilla tjej snart kommer gå hos dem fler timmar och dagar i veckan. Favorit fröken blev så glad för vår skull, hon vet vad vi gått igenom och kämpat med. Hon har nämligen själv varit där, hennes dotter är resultatet av en lyckad IVF. 

Lördagen spenderade vi med att packa, lämna hundarna hos svärföräldrarna och sedan några mysiga timmar med V och hennes familj. Söndagen den 28/8 jobbade jag mitt sista arbetspass för ett tag, kanske sista innan jag går på mammaledighet nästa år. Det beror på vad läkaren kommer att göra. 

Och när denna veckan började i måndags, började vi den med en väldigt tidig morgon på flygplatsen. Och lite innan 07.00 i måndags lyfte planet som tog oss ner till Cypern. Veckan här nere har gått i en rasande takt, men vi har haft det otroligt härligt och njutit av värmen och att få vara här tillsammans. Vår lilla tjej älskar verkligen att bada, och hade lätt kunnat stanna i poolen från tidig morgon till sen kväll om vi inte hade tvingat upp henne för mat, vila och extra smörjning med solskyddsfaktor lite då och då. Frågan är hur det kommer vara nästa gång vi åker. Kommer vi att resa med två små då? En bebis och en som är minst 2-2,5 år?

Nu ska jag försöka att få lite mer sömn innan resten av familjen vaknar om ca två timmar. Har nämligen börjar vakna på nätterna för toabesök nu, och efteråt är det svårt att somna igen. Blir en liten ond cirkel det där, vaknar på matten och tidig morgon men svårt att somna om/känner mig ganska så pigg. Men kring 15-16 tiden på eftermiddagen börjar jag bli trött och det blir bra mycket tidigare kvällar än vad som är normalt för mig. 

Nu ska jag fortsätta att njuta de två hela dagarna vi har kvar här nere, innan vi åter flyger hem natten till tisdag. 

Remisser och blodprov

Eftersom jag är längre gången i graviditeten än vad vi trodde, så har denna veckans lediga stunder ägnats åt att ringa en del samtal, jaga besked/svar och lämna blodprov.

I måndags ringde jag först till KK för att kolla så att de fått in min remiss från barnmorskan på min MVC. Fick svaret att det hade dem, men eftersom att läkaren Per gått i pension så utförs inte längre cerklageoperationer i Malmö. Utan en av överläkarna skulle granska min remiss under måndagen och sedan vid operation skicka den vidare till Lund och deras specialistmödravård. Men barnmorskan jag pratade med tackade för att jag ringde och skrev in den nya informationen, så att informationen i remissen är aktuell. 

Passade på att fråga om det är en läkare som heter Dag som utför operationerna i Lund, och fick svaret att det är det. Så det känns helt okey, för jag har haft honom vid minst två besök i Malmö och han jobbade tillsammans med Per när jag hade mitt cerklage förra graviditeten. Var Dag som skötte min inskrivning dagen innan operationen. 

På eftermiddagen i måndags var jag sedan på MVC och lämnade mitt blodprov inför KUB. Eftersom min bm har semester så var jag hos hennes kollega. Vi pratade en del om denna och mina tidigare graviditeter och om att jag hade ringt till specialistmödravården och om när jag har nästa tid med min egna bm. Vi bestämde att inte boka om min tid med min egna bm, utan låter inskrivningen hamna ganska sent då den nu hamnar i slutet av vecka 15.

Och idag ringde jag till specialistmödravården igen. Först till Malmö, där jag fick beskedet att överläkaren nu hade tittat på min remiss och skickat den vidare till Lund. Så fick numret till deras specialistmödravård och ringde dem. Kunde snabbt konstatera att barnmorskan som svarade precis innan jag ringde hade suttit med min remiss och bokat in en tid med läkaren. Så om en vecka ska jag dit och träffa min läkare, dagen efter KUB och dem enda lediga dagen jag har i nästa vecka. Blev en riktig lättnad att få höra och dessutom att det funkar så bra utifrån allt annat som händer den närmaste tiden. 

Nu är cerklaget borta

Lite innan 11.00 blev vi insläppta på förlossningen och förberedelserna för borttagningen av cerklaget sattes igång. Det första vi fick veta när vi kom, var dock att det inte skulle bli "min" läkare som tog cerklaget utan att det skulle bli en annan (lika duktig, som barnmorskan sa) överläkare. 

Fick lämna mina papper (blodgruppering mm), och blev sedan visad in på ett av förlossningsrummen. Där inne fick vi (jag och mannen) vänta en liten stund innan alla var på plats. Jag fick en sjukhusskjorta och fick klä av mig på nedre delen, samt gå på toa och tömma blåsan en extra gång innan jag till slut la mig till rätta i sängen/gynstolen.

I rummet befann sig jag och mannen, men även överläkaren (som jag haft vid minst två tidigare besök på KK under denna graviditeten), en underläkare, en barnmorska och en undersköterska under tiden som cerklaget skulle tas. Proceduren var kort, men väldigt (!!!) smärtsam. Lustgasen hjälpte, men jag måste erkänna att det var lite obehagligt samtidigt - för jag blev smått yr och illamående precis när det gjorde som mest ont, vilket gjorde att jag inte kunde andas in lustgas när jag som mest behövde det. 

Direkt efter att han tagit bort cerklaget gjordes en kontroll av min livmoderhals, och då var jag 1,5 cm öppen. Så det är inte konstigt att det varit obehagligt och obekvämt den senaste tiden, med allt tryck från busfröets huvud mot livmoderhalsen och cerklaget. Efter det fick jag ligga med CTG en stund för att kolla busfröet och värkar, och när det var klart fick jag klä på mig och sedan lämnade vi förlossningen. 

De första timmarna efter spenderade vi i närheten av sjukhuset, åt lunch och gick i lite butiker. Ett tag senare valde vi att promenera en längre sträcka (med några små pauser för mig att vila och gå på toa), kan inte komma ihåg när jag senast gick en så pass lång promenad. Dock känns det i ryggen att jag gått ordentligt idag. 

Värkarna har inte ökat, men trycket nedåt har ökat rejält och jag känner mig konstant kissnödig. Det vi la märke till när vi kom hem (eller mannen nämnde det faktiskt redan när vi promenerad runt) är att magen verkligen har sjunkit rejält under dagen. Så det hoppas vi på är ett tecken på att saker och ting närmar sig. 

När det gäller cerklaget kan jag berätta att JA, man känner verkligen av det under tiden det sitter i en. För sån skillnad det är nu, mycket av det obehag och stickningar mm som jag känt under alla dessa veckor är som bortblåsta och jag känner mig "tom" och utan minsta obehag uppe i slidan. Men, jag tar mer än gärna alla de obehagen - för det är tack vare cerklaget jag fortfarande är gravid och väntar ett barn som har alla de förutsättningar att överleva en förlossning som Bella inte hade. 

Cerklaget

Så var jag hemma, och har varvat ner ordentligt efter dagens händelser och utflykter. Kroppen var ganska så slut när jag kom hem ikväll, det märks att jag inte är van vid att göra så mycket samtidigt som att magen blir större (och tyngre). 

Besöket hos läkaren på specialistmödravården gick bra, över förväntan till och med om jag ska vara ärlig. Detta blev för övrigt min sista inbokade tid för mätning och kontroll. Och besöket till ära var mannen med och vi fick även sällskap av en läkarstudent. Min läkare frågade om det var okej om studenten också fick vara med och göra undersökningarna (titta, känna, klämma osv), vilket jag sa ja till. Så det blev en extra noggrann undersökning kan man ju säga. 

Som vanligt började de med att titta på cerklaget, och då tyckte mannen att han också skulle få kolla lite - så jag hade fyra par ögon (mannen, läkaren, studenten och barnmorskan) som stirrade upp i min slida på samma gång medan jag låg snällt i gynstolen. Men nu vet mannen också hur det ser ut där inne med cerklaget. Efter att ha titta, var det tid att känna så att allt satt som det skulle innan han gick över till att göra VUL. 

Mätningen visade på att livmoderhalsen är lika lång som sist, eller t o m ca 1 mm längre än senast vi var där. Eftersom allt såg bra ut blev det därför istället tid att boka in borttagning av cerklaget. Detta kommer att ske om sex veckor, och istället för att gå till specialistmödravården ska jag gå till förlossningen den gången. 

Anledningen till att det blir på förlossningen är att jag behöver smärtlindring. Läkaren var idag väldigt noggrann med att påpeka att det kommer göra ont (något de aldrig nämnt tidigare) när han drar trådarna, så det är därför som jag ska vara på förlossningen istället. Kommer få andas lustgas (ett bra sätt att testa på/öva på det innan förlossningen) innan och under borttagningen. Dock är det min egna läkare som tar bort det ändå. 

Innan vi lämnade läkaren, så passade jag på att ta upp vår fundering kring vad som sker OM (när?) jag skulle lyckas bli gravid igen. För även om det är så långt ifrån självklart som det kan bli, så är det något vi ändå funderat på och kring. Fick då veta att om/när jag blir gravid igen som kommer det att sättas cerklage. Har man fått det en gång, så ska man ha det de andra gångerna med. Skönt att ha ett svar, och att veta var vi ska vända oss om vi någonsin lyckas en gång till längre fram. 

När vi var färdiga hos läkaren var det bara att fixa lite att äta och sedan sätta oss på bussen hem. För att sedan gå på andra steget i föräldrautbildningen. Blev en bra träff även idag, även om vi inte hann med att se filmen (om amning) som barnmorskan tänkt. 

Imorgon har jag en lugn dag framför mig, och det kan nog vara bra. För som sagt jag är inte längre van vid att ha flera saker på samma dag (annorlunda var det när jag jobbade och pluggade). 

Middag

Dagen har gått relativt snabbt idag, kan ha att göra med att jag längtade till kvällen och middagen eller för att jag fixade lite med årets julkort. Och ja, det är ett tag till julkorten ens ska skickas - men vi har ju en liten bebis som är beräknad ganska så nära, och eftersom jag gör dem själv tar det lite tid. Då är det utmärkt att sysselsätta mig med det, när allt jag har just nu är en massa tid att fördriva. 

Timmen innan jag skulle iväg på middagen, började bekymret med vad jag skulle ha på mig. För hur mycket klänningar och "finare" kläder jag än har hängandes i garderoben, är det inte så mycket som passar längre. Men jag lyckades hitta kläder till slut, efter ett antal olika plagg var prövade och ratade (förkorta framtill helt enkelt). Mannen lyckades dock fjäska in sig lite med att säga att jag kunde ta vad som helst, för jag är vacker i allt (undrar om han läst någon information om hur man fjäskar för sin gravida fru?).

Till slut närmade sig klockan 18 och det bar av till restaurangen för att möta upp mina kolleger och vår brukare. Vi var inte riktigt alla, men de flesta var där. Och ska jag vara ärlig, så saknade jag bara en av de fyra som inte var där (en av de som inte var där, har jag knappt jobbat med och en är vikarie för mig. Och den tredje som inte var där, är det nog ingen som vill ha att göra med).

Blev en riktigt trevlig kväll med god mat och massor av prat, skvaller och skratt. Efter lite mer än två timmar skildes vi åt efter ett stort kramkalas. Kollegorna påminde mig även om att jag absolut (!!) inte får glömma att skicka när busfröet är ute, helst i samma sekund. De längtar efter att få veta vem som har rätt om könet och att få träffa busfröet i verkligheten. 

Magbild innan jag åkte iväg på middagen. 

Nu blir det sängen, för imorgon blir det "full rulle" (enligt mina upplevelser av de senaste månaderna). Först ett besök hos läkaren på eftermiddagen för kontroll och mättning, och sedan till barnmorskemottagningen på kvällen för föräldrautbildning. 

Cerklagekontroll

Så var det tre veckor sedan senaste besöket hos specialistläkaren och kontroll av mitt cerklage, och därmed tid för en ny kontroll.

Var ganska nervös inför dagens kontroll då det var så stor förändring förra gången. Blev extra nervös över att gårdagen gick så bra medan dagen började mindre bra. För idag gav vår tv upp och dog.

Ett tag innan jag skulle åka in till sjukhuset, visade det sig att en vän också skulle dit idag (andra platser men dock höll till på sjukhusområdet). Så jag åkte in lite tidigare för att möta upp henne och prata lite innan vi båda skulle på sina håll.

Därefter bar det vidare till specialistmödravården, var många i det stora väntrummet (nästan fullt) men det tunnades ut ganska så bra och efter ett tag kom en av barnmorskorna och hämtade mig till det "lilla väntrummet" (dvs en tvåmanssoffa utanför läkarens rum).

Förra gången "varnades" jag för att det kunde bli extra väntan idag, eftersom det egentligen inte var någon ledig tid idag. Utan de gjorde en dubbelbokning, och jodå jag fick vänta. Men när man som jag sprungit där så pass mycket, lär man också känna personalen. Så jag och barnmorskan satt och pratade en bra stund (om bebisen, Bella, min bola, prover, cerklaget och mycket mer) vilket gjorde att tiden gick mycket snabbare.

Till slut blev det min tur. Efter några snabba frågor, var det bara att plocka av kläderna på nederdelen och hoppa upp i gynstolen för kontroller och mätning. Allt kändes bra enligt läkaren. Livmoderhalsen är fortfarande sluten och opåverkad, cerklaget och stygnen sitter där de ska. Mätningen visade på knappt 2 mm minskning sedan sist, men då la läkaren till att det är helt inom felmarginalerna för mätning från gång till gång (går aldrig att få en helt exakt mätning).

Besöket hos läkaren avslutades med att han konstaterade att det var väldigt tydligt att det var rätt beslut att sätta in cerklaget på mig. För utan det hade denna graviditeten med största sannolikhet slutat som förra. För anledningen till att min livmoderhals minskar, är att jag öppnat mig en del innanför cerklaget. Det är tydligt på kontrollen att cerklaget håller samman livmoderhalsen och gör att jag inte öppnat mig helt. 

Nytt besök hos läkaren om tre veckor, och jag får fortfarande lov att röra mig lite grann. Så än så länge är det inte strikt sängläge som gäller.   

Så det "enda" negativa med dagen har varit tvn (och därmed också en stor utgift idag). Men det har vi faktiskt hunnit lösa med, för ikväll körde vi iväg och köpte ny tv. Min lillebror och pappa kom och hjälpte mannen med att få upp den till lägenheten samt att flytta den gamla. Får se hur vi ska  lyckas få iväg den till tippen (är gigantisk då det är en bakprojektions tv). 

Resultaten

Glukosbelastningen gick bra, och jag överlevde de två dryga timmarnas väntan innan det var tid för att ta sockervärdet. Busfröet var vildare än vanligt (och har fortsatt att vara ganska så vild resten av dagen). Jobbigast under väntan var att jag rapade sockerlösning, som mot slutet gick över i magsyra rapar. Sticket i fingret visade på att värdet låg inom normalvärde (6,8), direkt därefter satte jag tänderna i äpplet som väntat på mig i väskan. 

Lämnade nytt Hb prov idag (första sedan inskrivningen, då mitt Hb var bra och likaså järndepån) och mitt Hb låg på 128 idag, så det ser ut som att barnmorskan har rätt med att jag inte kommer att äta några järntabletter under graviditeten. (Tackar broccolin och messmöret för det)

Sf måttet följer sin kurva, blodtrycket ligger på på det vanliga, hjärtljuden är bra, inget utslag på urinprovet, dock visade urinodlingen sedan förra besöket på att jag återigen har sparsam tillväxt av GBS i urinen. Men antibiotika är inte aktuellt just nu, eftersom det inte verkar göra någon nytta mot min GBS. Däremot är det ännu viktigare att antibiotika sätts in när förlossningen startar. 

När barnmorskan skulle lyssna på hjärtljuden idag, så var det en vild bebis i magen. Förvisso hittade hon hjärtat snabbt, men busfröet både sparkade och slog mot doplern. Hela magen studsade till några gånger. 

Efter att allt var färdigt tog jag mig hem för att vila ordentligt, halvlåg förvisso i fåtöljen hos barnmorskan - men ändå. För sen några timmar senare var jag på möte, var nämligen inbjuden till APT då det sker mycket förändringar just nu på våra arbetsplatser. Lovade att komma om jag och kroppen orkade, vilket min nya chef uppskattade. Bonusen var att träffa en del av kollegorna. 

Resten av dagen/kvällen har spenderats liggandes i sängen och soffan, allt för att avlasta livmoderhalsen så mycket det går. Och imorgon är det tid för ny mätning av livmoderhalsen, hoppas att morgondagen har lika bra resultat som dagens. 

Kontroll och mått

Så var det tid att träffa specialistläkaren igen. Eftersom mannen var hemma följde han med mig dit, vilket jag är väldigt tacksam för i efterhand. Som vanligt började han med att titta, känna och ta prov på tappen, och allt såg fint ut, kändes bra och satt på plats. Därefter var det VUL.

När han gjorde VUL visade det sig att måttet på livmoderhalsen minskat en del sedan förra kontrollen (och även sen vi var inne akut). De andra gångerna så har det skilt på någon/några mm, men nu var livmoderhalsen nere på ca 30 mm. Det innebär en minskning på drygt 9 mm. (Läste dock att det fortfarande ligger inom det "normala måttet" på livmoderhalsen, så det känns lite bättre bara av det). 

Läkaren tyckte dock inte att vi skulle vara oroliga, då allt annat såg bra ut och för att det är (tydligen) normalt att den minskar i längd av tyngd och annat. För säkerhetsskull så blir det "bara" tre veckor tills nästa kontroll (går var fjärde annars). Både barnmorskan och läkaren sa till oss att kontakta KK direkt om det är något innan nästa besök - oavsett tid på dygnet. Fick även höra att det var bra att jag kom in och kontrollerades när jag fick de onda sammandragningarna, vilket var skönt att höra dem säga. 

Blev även tillsagd att börja vila mer under dagarna än vad jag redan gör. Men det är svårt i vanliga fall (blir riktigt rastlös). Och nu när mannen är lite uppstressad och vill fixa klart allt som ska fixas innan busfröet kommer, blir det nog inte lättare. Eftersom nu kan det gå snabbt, men varje dag som busfröet är kvar i livmodern och graviditeten fortlöper som den ska är en vinst. 

Delmålen just nu är i alla fall: 

1. Gå på ny kontroll om tre veckor. 

2. Komma till vecka 30.

3. "Fira" Bellas 1 årsdag med syskonet växande i magen. 

4. Att gå på TUL som är om drygt sex veckor - i vecka 32.

Höst och mage

Det är ingen tvekan om att hösten är här, frågan är nog mer om den tänker stanna eller det kommer att bli varmare igen innan hösten verkligen är här. Igår var det första gången sen i början av sommaren som strumporna åkte på, och långbyxor med. Har varit barfota hela sommaren, med undantag från att ha stödstrumpor några dagar när jag varit hemma. 

I vanliga fall skulle jag börja klaga nu, över kylan och rusket. Okej, regnet som bara öser ner är kanske inte det roligaste. Men inte nu inte. Frisk luft, svalt och skönt, tända ljus på kvällarna - detta lär bli min bästa höst någonsin. 

Hostmedicinen och astmamedicinen (ökandet av den) hjälper mannen, vilket innebär att jag fått sova så mycket bättre på nätterna. Det är bara busfröet som väcker mig med sina sparkar, och det gör mig inte så mycket. För det är ganska lätt att somna om av de. 

Imorgon är det tid för kontroll hos specialistmödravården, så jag får väl se vad doktorn säger imorgon. En sak är säkert i alla fall, busfröet växer, busar och har sig. Både igår och idag har det sparkats så hårt och tydligt att magen hoppar och studsar. Busfröet börjar bli stark nu. 

Nu går det nog inte att missta magen för att vara något annat än en gravidmage? Eller, det finns säkert någon som skulle kunna tro annat. Men jag njuter lite extra varje gång jag träffar någon som vi känner och som reagerar och gratulerar och frågar när det är tid (äntligen!).

Från igår 17/8

Barnmorskebesök

Idag har jag varit iväg på veckans enda inbokad planering sedan tidigare, nämligen barnmorskan. Vid dagens besök pratade vi lite om fredagen och allt runt det som hände då, hon har nämligen viss tillgång till mina journaler så hon får alla de uppdateringarna till sig. 

Fick även besked på att resultatet från senaste provtagningen vid livmoderhalsen (hos specialistläkaren för en månad sen) visade på viss förhöjning av GBS, men de vill inte sätta in mig på antibiotika eftersom det provet togs i samma veva som jag påbörjade förra kuren. Så jag får väl fråga nästa vecka på specialistmödravården om det, när jag är där på kontroll. Annars såg det bra ut vid dagens besök. 

Och eftersom jag gått in i vecka 25 (24+2) nu, så tog barnmorskan första sf-måttet på mig. Vi bestämde även att jag ska göra ett tillväxt ultraljud runt vecka 34, fast det inte ingår i standard kontrollerna längre. Men sen så är det inte heller en standard graviditet. Har gått hos barnmorskan ca var tredje vecka sen inskrivningen fram tills nu, men ska börja gå varannan vecka istället. 

Känns ganska skönt med extra besöken och att det blir ett extra ultraljud. Längtar efter att få se hela vårt busfrö igen (gör ju inte det vid ett VUL längre, sist såg vi en liten bit av toppen på huvudet). Fick även tider till föräldragruppen idag. Hon flyttade dock oss till gruppen innan den hon tänkt från början, så vi ska gå i slutet av september istället för slutet på oktober (så att om busfröet bestämmer sig för att komma tidigt, bör jag ändå hinna med de tre träffarna). 

Bäst av allt vid dagens kontroll var ändå att få lyssna på hjärtat igen, extra speciellt blev det då busfröet hade hicka samtidigt och det fick jag höra. 

Kontroll

Då har det varit ett nytt besök i Malmö hos läkarna på specialistmödravården, fyra veckor sedan sist. Idag var det inte min vanliga läkare (då han har semester just nu), utan fick "nöja" mig med en vikarie. Måste säga att det kändes inte lika bra som med den vanlige. Den här var mycket mer "pang på det" och jag hann knappt komma in i rummet innan hon skickade upp mig i gynstolen. 

Gjorde väl egentligen inte så mycket, men det var mer att det är så stor skillnad på olika läkare. Även denna gången blev det taget odling, kontroll av stygn, cerklaget och livmoderhalsen - både vaginalt och via ultraljud. Tyvärr fick jag inte se något denna gången, vilket min vanliga läkare alltid visar mig efter undersökningen är klar. 

En sak är säkert busfröet gillade inte ultraljudsstaven, trodde ärligt att jag skulle kissa på mig när jag låg i gynstolen (och då hade jag kissat precis innan jag kom in) för jag kände hur det tryckte på (slag eller sparkar) mot blåsa från livmodern under tiden som staven var i mig. 

Fick veta att livmoderhalsen nu låg på ca 38 mm (ca 1,5 mm kortare än sist), men att skillnaden var helt inom de normala värdena för att vara olika läkare som mätat. Eftersom jag inte fick se något, så frågade jag om hur allt annat såg ut. Om hon sett att den rörde sig och hur det såg ut vid inre livmodermunnen. Busfröet hade rört sig ordentligt "var ett riktigt livlig foster" och den inre livmodermunnen har inte öppnat sig mer. Inte heller fanns det någon hinnbuktning. 

Ny tid om fyra veckor, och då är det till min vanliga läkare (som är tillbaka då). Barnmorskan var väldigt noga med att kolla så att jag fick en tid till honom. Hade önskat att få komma lite tidigare, men nu blev det bestämt så här. Men om det är något så får jag åka in och kontrollera livmoderhalsen/cerklaget. 

Busfröet

Äntligen har vårt älskade lilla busfrö börjat sparka/slå/röra sig så hårt och mycket att jag (vi) kan känna det ordentligt - även om jag har moderkakan i framväggen. Igår när jag låg i soffan och mannen höll handen på magen fick han känna sin första lilla knuff från busfröet. 

Kan erkänna att jag många gånger tvekar på om det verkligen är busfröet som rör sig eller om det "bara" är magen/tarmarna som lurar mig. Men sen vid vissa tillfällen, som det igår råder det ingen tvekan. 

Oron för cerklaget och livmoderhalsen börjar byggas på mer och mer nu. Svårt att förklara varför det är så, men så är det i alla fall. Har nog att göra med att det är tre veckor sedan jag var inne på kontroll, och det är en hel vecka kvar tills nästa inbokade kontroll. Hoppas den veckan går riktigt fort, så jag kan få träffa doktorn igen och hoppa upp i gynstolen för en ny kontroll (Ja, jag längtar efter mina besök i gynstolen). 

"Värsta" dagen är här, vecka 18 (17+3)

Då var dagen här, vecka 18 (17+3) - dagen jag födde Bella när jag var gravid med henne. I min mage ligger där nu ett litet syskon som är lika stor och säkerligen ganska så lik sin syster. 

Hade det inte varit för att jag hade tid hos läkaren för återbesök med kontroll av cerklaget, hade jag nog inte stigit upp ur sängen. Men nu hade jag tiden idag, så det var bara att stiga upp, äta frukost och ta medicinen (ska tas tillsammans med mat!), duscha och göra sig klar för resan in till Malmö och specialistmödravården. 

Eftersom jag var ute i god tid (måste lägga till tid för förseningar, vila, toabesök mm), fick jag vänta ett bra tag innan klockan blev 14 och min tur att träffa läkaren. 

Först frågade han hur jag mådde och hade känt mig sedan operationen, där efter var det tid för undersökning. Först blev det kontroll av livmodertappen, cerklaget och stygnen, samt provtagning (odling) där efter blev det ett VUL för att kontrollera livmoderhalsen. Han sa snabbt: "barnet lever, så det är ju bra". Att få höra de orden idag var riktigt skönt. 

Min livmoderhals hade minskat lite (ca 2,5 mm), innan operationen låg den på ca 42 mm och idag på ca 39,5 mm. Den inre livmodermunnen har tydligen öppnat sig lite, men han sa att det inte skulle vara några bekymmer just nu - särskilt inte då det inte finns någon hinnbuktning. Men annars såg allt bra ut, och cerklaget satt kvar på samma ställe som han hade satt det på. 

Innan han tog bort ultraljudsstaven, vände han skärmen åt mitt håll och visade mig livmoderhalsen, cerklaget och bäst av allt: Fick se vårt "livliga" busfrö, som först var mer eller mindre stilla (när han skulle visa mig, innan dess hade den rört sig ordentligt) - men med en liten knuff på magen av läkaren så började den direkt att "busa runt" igen. Fick se den söta lilla gumpen, ena benet och foten. 

Efter undersökningen pratade vi lite till och det blev bestämt/inbokat att jag ska komma på ny kontroll om fyra veckor (och så kommer det fortsätta ett tag till). Får fortfarande vara uppe och röra mig lite, men ingen träning - bara korta promenader. 

Med en lång och jobbig dag fysiskt och framförallt psykiskt, känner jag mig nu helt slut och kommer antagligen väldigt snart sova riktigt hårt och skönt. Får be mannen väcka mig om 1,5 timme så att jag får äta något och ta min medicin. 

Barnmorskan

Då var jag inskriven hos mödravården igen. Att sätta fötterna innanför dörren på mottagningen var riktigt jobbigt, och tårarna fanns med under hela besöket. Det blev ett långt inskrivningssamtal idag, konstigt va? Eller inte. 

Men barnmorskan och jag har i alla fall en plan nu, även om allt inte är inbokat och bestämt än. För hon vill inte boka in mig så mycket än, utan avvakta lite tills vi vet hur mycket och ofta de på specialistmödravården har tänkt sig att jag ska "springa" där. 

Under inskrivningen gick vi igenom allt det "vanliga" blodprov, socker, blodtryck, kostråd, mat/motions vanor (eller bristen på det just nu..), urinprov (slapp klamydia test, då hon inte tyckte det fanns någon anledning att göra det igen), bokade in två nya besök - ett i redan nästa vecka och sen längre fram i juni. Sen blev det även en hel del prat om förra graviditeten och allt som hände runt tiden vi förlorade Bella. 

Tiden jag fått i nästa vecka är för att göra en tidig glukosbelastning, frivilligt men som man erbjuds när det finns diabetes i familjen. Och även om jag verkligen hatar att göra den så vill jag ändå, eftersom jag tidigare själv haft diabetes med så känns som ett självklart val. 

25%

Då har de första 25% av graviditeten avklarats. Känns mycket när man tänker att man redan gått 25% eller 1/4. Men när man vänder på det och inser att det är 75% (3/4) kvar känns det som att det inte är något. 

Idag har det varit en lång och seg dag, med en kropp som verkligen inte varit på topp. Men med två extra tupplurar har dagen ändå gått förbi. Problemet med att sova som jag gjort idag, är dock att det är svårt att somna på kvällen istället. 

Från och med nästa vecka kommer förhoppningsvis denna graviditeten kännas mer verklig med. För nästa vecka ska jag på inskrivning hos barnmorskan, ska även iväg och träffa kuratorn (ensam) och veckan efter så ska jag till Specialistläkaren och skrivas in på specialistmödravården.

Ska hoppa in i duschen och ta en varm dusch, i hopp om att det kan hjälpa min stela och ömma kropp lite.