Examen

Igår var det den stora dagen, jag tog min examen. Firade den först tillsammans med mannen och mamma. Efter vi ätit kom även underbara V och vi fortsatte fira tillsammans. Hade jag inte gått min utbildning hade jag aldrig träffat V och vi hade inte haft alla våra trevliga dag/kvällar/nätter och stunder tillsammans. Kommer kännas så konstigt att inte träffa henne på mornarna längre. 

Igår kände jag mig så glad och att jag faktiskt kan lyckas med något. För det är min verklighet annars, känslan av att vara misslyckad hänger över mig och vid varje misslyckat försök blir den väldigt tydlig. Men som sagt, igår var jag stolt över mig själv och kände att det finns hopp även för mig. 

Blev gott om drinkar och vin igår, men även riktigt god mat. Vi åkte hem närmare 01.30 och kom i säng vid 03.00. Trots det kom vi upp ganska tidigt och mådde oförskämt bra efter gårdagen. Var och hämtade hem hundarna innan lunch och sen har vi spenderat dagen hemma i soffan. Tagit två långrundor med hundarna i det fina vädret, men annars har vi varit inne och njutit av att vi båda varit lediga idag. 

Imorgon ska mannen jobba igen, men sen är han ledig i helgen. Och jag har en veckas semester nu, så jag ska njuta av varenda dag och tänker inte ställa någon klocka utan ska ha sovmorgon och strunta i alla måsten. Ska helt enkelt unna mig en rejäl dos av egentid.

Sista arbetet...

Idag har jag redovisat mitt absolut sista arbete när det gäller den här utbildningen. Det känns helt sjukt, två år har redan gått och på onsdag tar jag min examen. Att inte ha fler uppgifter att fixa med känns också väldigt konstigt - jag är med andra ord verkligen HELT ledig denna helgen. Något som inte hänt sedan jag började denna utbildningen för två år sedan. 

Sista uppgiften var en klinisk uppgift (VFU) som hänger samman med vår praktik. Redovisade den på praktikplatsen idag samt för min ansvariga lärare. Fick jätte mycket beröm och fick full pott på uppgiften. De tyckte helt enkelt att jag lagt ner mycket tid och verkligen tänkt efter när jag gjorde arbetet.

Jag, min handledare och min lärare gick också igenom min slutbedömning av praktiken. Och även här fick jag väldigt mycket positiv feedback, de hade inget negativt alls att säga om mig och min tid där. Har två dagar kvar på praktiken, och jag känner bara att jag inte vill att den ska ta slut. Trivs riktigt bra, och kommer sakna stället när jag lämnar det på tisdag. 

Efter dagens alla positiva saker som sagts om mig och det arbete jag gjort både på praktiken, uppgiften och min personlighet och inre kraft och vilja känner jag mig riktigt stärkt och fylld med kraft till att fortsätta kämpa.

Kan även erkänna att jag som förr hatade skolan över allt annat, och bara längtade tills att jag fick ta studenten är funderar nu på vad jag mer vill läsa och vad jag verkligen vill bli. För jag tycker det är kul att studera igen, även om det varit kämpigt och tungt ibland. 

Snart helg

Sitter på jobbet nu, för att jobba tredje natten i rad (sista passet denna veckan). Tyvärr så kommer jag inte hem direkt efter jobbet då vi ska APT imorgon. Ska bli skönt att vara "ledig" i helgen. Ska spendera större delen av helgen med att fixa till det sista på uppsatsen, sen så ska jag gå ut på lördag.

Utekvällen har varit planerad sedan länge, men eftersom jag är mitt uppe i ett försök så kommer jag inte att dricka någon alkohol. Tar trots allt de sista två Pergotime tabletterna samma dag. Känns bara onödigt att dricka.

En riktigt glädjande sak hände idag. Min man fick ett telefonsamtal i förmiddags från stället där han var på intervju tidigare i veckan. Han har fått jobb, förvisso är det sommar jobb. Men han börjar om två veckor och har sedan ett arbete att gå till fram till siste augusti.

Halvägs

Inser att jag är gift med ett stort barn. För idag var vi och köpte en ny PS3 till mannen min, för en del av mina sparade pengar (som var tänkt att användas till skor/väskor/mm). Men, den gamla har blivit riktigt kass och vi (ja även jag) använder den mer eller mindre dagligen. Den används ju till mer än att spela på. Nu förväntar jag mig dock att han passar upp mig extra mycket, annars kommer han inte få använda MIN PS3. 

Är halvvägs i antalet dagar med Provera nu, känner av en del biverkningar. Men de har varit mildare än när jag tagit Primolut, så det är jag tacksam över. Hoppas det fortsätter på det sättet, så att jag inte nu när jag tagit hälften får ökade biverkningar. 

Spenderat dagen i skolan med underbara V, så vår uppsats är verkligen på gång. Är super glad över att jag skriver den med henne, för vi arbetar så bra tillsammans och tiden går så sjukt snabbt. Efter flera timmar i skolan så tog vi en riktig skön promenad i solen. 

Eftersom vi umgås privat och har blivit riktigt nära vänner så har jag även förvarnat (med ett riktigt långt sms) henne, om att det finns en risk att vissa av mina biverkningar kan komma att gå ut över henne. Vilket tydligen inte skulle vara några problem. Men det känns så skönt att veta att det finns en förståelse och vetskap om varför jag är sur eller liknande. 

En vanlig söndag?

Kan inte påstå att detta är en vanlig söndag för mig. Undantaget är väl i så fall hur länge jag sov. 

Idag har det inte hänt så mycket här hemma. Eller det beror kanske på hur man ser på det. 
Kom i säng väldigt sent igår. Vilket i sin tur resulterade i att jag sov till efter 12 idag. Men det behövde nog min kropp. 

Sen dess har jag spenderat nästan alla timmarna framför min dator och skrivit på mitt arbete. Är nu nästan klar med det. Har några referenser till att hitta och sätta in, och sen är det bara fin putsning kvar innan jag ska skicka in det. 

Har dock tagit paus några gånger, måste ju äta. Sen tog jag även en paus innan min man skulle iväg och handla lite till oss. Under pausen såg jag till att fylla i min hälsodeklaration till KK, så att mannen min kunde köra förbi posten och posta brevet. 

Förhoppningsvis får de brevet imorgon eller på tisdag. Så återigen är det bara att vänta.

Komma ikapp

Idag har jag bara jobbat på att försöka komma ikapp när det gäller mina enskilda skolarbeten. Har väl gått sådär med det. Är inne på mitt sista arbete nu. Men är så trött på allt skrivande och läsande, så jag har tagit en paus från det nu några timmar. 

Har som sagt fem arbeten som ska in på måndag och tisdag. Två av dem är grupparbeten, dessa har vi lyckats att få ihop nu. Men det krävdes mycket energi och många timmars arbeten i skolan. Vi satt hela torsdagen och fredagen med dem i skolan. Och då hade vi redan skrivit en hel del via Internet, men det saknades en del och sen tar det tid att fixa till det så att texten flyter på bra och att allt hänger samman. När jag lämnade skolan igår kväll, så var det på ganska lätta fötter. Även om jag var väldigt trött (sovit ca två timmar på två dygn) så hade jag hur mycket energi som helst.

De andra tre är individuella arbeten. Och i veckan blev jag helt färdig med det ena, och det andra blev jag klar med idag. Det tredje arbetet är egentligen det största av dem och det hade jag knappt börjat på. Just nu har jag väl kommit en bra bit på vägen med det, har gjort klart ca 1/3 av det. 

Så allt hopp om att jag skulle kunna ta det lugnt imorgon är som bort blåst just nu. För imorgon är sista dagen för mig att fixa arbetet på, då jag jobbar hela dagen på måndag. Hade jag varit ledig så hade jag haft några timmar på mig innan det ska lämnas även då, eftersom arbetet ska vara inlämnat senast 16.00 på måndag. 

Anledning till att jag har så mycket just nu? Jo, dels för att lärarna är lite dåliga på sin planering. För visa perioder har vi inget medan vi under andra perioder har hur mycket som helst. Att ha så mycket över jul och nyår gör inte saken bättre. Men sen måste jag erkänna att jag skjutit på det ganska mycket med. Kunde ha börjat tidigare, men har inte hittat motivationen eller haft ork till att koncentrera mig på studierna heller. 

Att börja med RMC och behandlingar för att förhoppningsvis bli föräldrar hade egentligen inte kunnat komma vid en sämre tidpunkt. Låter kanske väldigt egoistiskt och jag känner väl själv att det låter som att jag är väldigt otacksam på grund av att jag säger så. 

Tro mig! Det finns inget i hela världen (förutom vårat önskebarn då) som jag längtat så mycket efter. Men alla tankar som jag skjutit bort och tryckt ner har kommit upp till ytan, samtidigt som jag försöker klara av sista året av skolan. Och det tar på krafterna. 

Att trycka undan önskan om att få bli mamma, har varit mitt sätt att överleva och fungera. När jag började plugga så släppte jag dessutom tanken nästan helt. Kände att det är ändå ganska skönt att inte ha barn medan jag studerar.

Men nu har ju verkligheten hunnit ifatt, och alla de tankar jag tryckt undan så länge fortsätter att bubbla upp i tid och otid. Så med andra ord: Jag försöker komma ikapp med mina studier och mina tankar kommer ikapp mig och påminner mig om hur verkligheten ser ut.