tisdag 31 december 2013

Farväl

Då säger jag farväl till det värsta året i mitt liv, även om 2013 också var året vi fick uppleva det bästa året tillsammans. Vår dröm om ett plus blev verkligt, vi skulle äntligen få bli föräldrar, vi skulle aldrig behöva fira en jul, nyår eller bröllopsdag utan att vårt hallon skulle vara  med oss. 

Så blev det på ett vis, vi blev föräldrar - men på ett sätt som ingen någonsin ska behöva uppleva. Vi fick vårt hallon,  vår älskade, underbar och helt perfekta Bella. 

2013 skulle bli vårt år, och jag (och mannen) har gått igenom mycket på 365 dagar. 1 operation för borttagning av polyp, 2 hormonstimuleringar med Pergotime, 1 Graviditet (spontan) i 18 veckor, 1 sent missfall, 1 operation för skrapning (med ordentlig blodförlust), 2 hormonstimuleringar med Gonal-F + insemination. Men året avslutar vi ändå utan att ha ett barn i vår famn eller växande i magen. 

Varit och tänt ett sista ljus för 2013 hos Bella. Vet inte om jag vågar, men jag vill verkligen tro och hoppas på att vi kan få lite medvind nästa år, med ett nytt plus och att vi slipper uppleva samma sorg igen. Så att vi får ett litet syskon och att Bella får bli storasyster. 


Så farväl 2013, och tro mig - jag kommer aldrig sakna dig - och jag kommer tyvärr aldrig någonsin kunna glömma dig. 

måndag 30 december 2013

Vårdcentralen

Började dagen med att ta det förnedrande graviditetstestet. Negativt, om någon undrar. Där efter var det bara att vänta på att klockan blev 8.00 och då ringa till vårdcentralen för att boka en akuttid. Fick frågan om vilken anledning (som man alltid får). Svarade som det var: Rent fysiskt är det väl inget direkt fel på mig, men psykiskt är det skit. Sen började jag gråta, mellan tårar och snörvel fick vi (jag och SSK) bokat in mig till min läkare. 

Vet att jag inte behöver ha något läkarintyg första veckan, men inser att jag kommer behöva vara hemma längre än en vecka. Och med alla röda dagar och att jag annars skulle behöva gå till jourvårdcentral, kändes det bättre att gå redan nu och till min egen läkare. 

Sen var det bara att ringa till RMC, för att meddela det negativa resultatet och att blödningen satte igång i lördags. Hade hoppats på att vi skulle få sätta igång med tredje (och sist försöket) insemination direkt, då det var rätt dag för att börja med medicinerna och för att VUL skulle hamna den 7/1 (efter alla röda dagar). Men så blev det inte. Första blödningsdagen får vara först den 1/1. Så nu blir vi tvingade att vänta en månad. 

Den 15/1 sätter jag igång med Primolut och sedan får vi se när blödningen kan tänkas komma. Så istället för att vara mitt uppe i behandling (vilket på något sätt ändå lugnar mig lite), måste jag nu stå sidan om och bara titta på och fasa för "alla gravidbesked som möjligen kan komma". 

Hann inte mer än innan för dörrarna på vårdcentralen, innan tårarna (för tusende gången idag) började rinna. Blev inkallad till läkaren, fick berättat (kombinerat med snörvel och gråt) i korthet om varför jag var där. SSK hade även uppdaterat honom och han hade läst lite om det i min journal, så han visste ganska mycket redan innan jag kom in till honom idag. 

Tillsammans kom vi fram till att han skulle sjukskriva mig i ca två veckor (16 dagar), till att börja med. Behöver jag vara hemma mer, så förlänger han det åt mig. Fick även utskrivet lite Atarax, för att möjligen hjälpa mig lite - med de värsta ångestattackerna och hjälpa mig med sömnen. Så det är väl enda fördelen med att vi inte får köra igång med nytt försök direkt, att jag kan äta lite lugnande istället. 

Innan jag gick ut från läkaren, påpekade han att han är väldigt stolt över mig för att jag hållet vikten (speciellt med alla hormoner och med den sorg vi lever med). Och han hoppas så att det ska gå vägen för oss, vilket jag tycker alla läkare säger till mig. 

Imorgon är det nyårsafton, och jag ser inte ett dugg framemot det. Ska spendera dagen hemma, tillsammans med mannen och hundarna. ÄR väldigt tacksam över att vi ska spendera dagen hemma själv. Blir lite av en "mysdag" - hemma spa (fotbehandling, peeling, ansiktsmasker osv), lite snabb och enkel mat som båda vill ha (vi överväger dock att kolla upp om någon snabbmatsrestaurang har öppet - slippa förbereda/laga/diska - och varför skulle man inte kunna äta det på nyår egentligen?), och så blir det lite tv-spel och film.

lördag 28 december 2013

Blöder

Jag gick till jobbet idag. Jag bet ihop och jobbade med kollegan från .... ja, även om bloggen är relativt anonym tänker jag inte skriva vad jag verkligen tycker om henne. Jag vill inte ge henne mer utrymme än vad hon redan stjäl åt sig. Den enda anledningen till att jag gick till jobbet var för att jag lovat brukaren att vi skulle fixa allt till nyårsafton idag. 

Morgon började på sämsta möjliga sätt. Jag fick bekräftat vad jag anade igår - mensen kom medan jag sov. Tur att jag inte vågade chansa och tro på det bästa, utan att jag redan när jag la mig igår räknade med mensen och förberedde med binda. 

Redan efter att ha varit på jobbet knappt två timmar insåg jag att jag aldrig skulle orka med hela dagen eller helgen för den delen. Smärta som strålar från svanken, en livmoder som krampar, en nacke som gör ont av spänningar, huvudvärk, illamående och helt tömd på energi. Men att få tag på vikarie är lättare sagt än gjort, för när hälften av ens kolleger är på semester, och de vikarier vi har med delegering redan är inbokade. Då är det svårt. Lyckades fixa det tillräckligt för att känna att jag kan gå hem utan att ha för dåligt samvete. 

Kommer vara hemma minst en vecka. Meddelade när jag sjukskrev mig att jag inte räknar med att vara tillbaka innan den 6/1 (skulle jobbat natt nästa vecka och gått av 3/1). Ska känna och tänka efter lite imorgon, och om inget annat så får jag se om jag kan få en tid på vårdcentralen på måndag.

fredag 27 december 2013

Rosa...

Gårdagen var en lång uppförsbacke, grät nog större delen av min vakna tid. Och även om jag sov en hel del så var jag lika tömd på ork och energi som i onsdagskväll. Lyckades samla mig tillräckligt för att ta mig till jobbet idag. Har två heldagar framför mig, och sedan runt 13 tiden har jag övervägt om jag ska sjukskriva mig. 

För vid toabesöket som skedde vid 13, blev pappret lite ljust rosa - och så har det fortsatt, och nu är det rosa. Samma sak som förra gången, hoppet för att detta försöket ska lyckas har rasat samman. Gissar på att mensen sätter igång under natten/tidigt imorgon. Önskar verkligen att jag har fel, att det bara är något litet som gör att pappret blir rosa. Men utifrån föra försöket, så är det samma dag som sist - 3 dagar innan TD.

Allt jag kan göra nu är att vänta på att mannen ska komma hem, så att jag kan uppdatera honom (vill inte göra det via sms eller över mobilen när han är på jobb). För även om jag fortfarande är sjukt besviken på honom, vill jag inte utsätta honom för den situationen. 

Ska försöka ta mig till jobbet imorgon, för jag har lovat min brukare att vi ska åka iväg och handla inför nyår (är nämligen så att om inte jag gör det, så kommer ingen annan göra det). Och om jag inte klarar jobba, får jag helt enkelt jaga fatt på någon vikarie som kan komma och avlösa mig. 

Så andra inseminationsförsöket kan vi nog också lägga bakom oss som misslyckat. Men först blir det där förnedrande (ännu mer förnedrande om jag blöder) testet på måndag, och så blir det att försöka få tag på RMC för att få sätta igång med sista inseminationsförsöket. Hoppas få köra igång med det direkt denna gången med. 

onsdag 25 december 2013

Kollaps

Idag 16.45 kom droppen som fick bägaren av känslor att rinna över - på alla håll och kanter. En dag som började bra, och där jag kände att detta kunde nog bli en "bra" dag.

Men den totala känslomässiga kollaps som hägrat långt borta (den jag försökt undvika genom att släppa ut lite av det då och då) blev ett faktum. I mer än två timmar forsade tårarna och allt jag försökte göra var att få luft. Hela jag skakade av sorg, ilska, besvikelse, hat, smärta, tomhet och saknad (allt är så klart inte riktat åt mannen, men det var han som utlöste den). Av total utmatning somnade jag gråtandes, men vaknade ca 30 minuter senare fortfarande gråtandes. 

Droppen var mannen. Har nämnt tidigare (tror jag) att vi vid senaste besöket hos kuratorn fick "läxa" att göra under julledigheten. Denna "läxa" var att vi skulle planera in vars en hel dag. Från morgon till kväll, med allt vad det innebär och att det skulle anpassas utifrån den andre. Att på så vis visa hur mycket vi känner varandra och lyssnar på varandra. För att på så vis "tvinga" oss att visa hur mycket vi älskar varandra och inte bara tar varandra för givet. 

Jag visste att han planerat att vi skulle gå på bio, att vi skulle ta det ganska lugnt och en massa mys. Men inte något mer. Han har även varit tydlig med att säga nej till andra, och sagt som det är att kuratorn har "ordinerat" egentid tillsammans dessa dagarna och att vi därför inte är tillgängliga. 

Men ju mer klockan blev och när han dessutom satte sig och spela när jag hoppade in i duschen (efter att jag dessutom fixat lunch till oss på hans dag), började jag undra vad han hade tänkt sig. Så tillslut frågade jag, och svaret blev att allt han hade tänkt sig var att vi skulle ta det lugnt och så kunde vi äta något och sedan gå på bio. Men han hade inte bestämt var vi skulle äta eller vilken film vi skulle se. Så han hade inte planerat ett skit. Medan jag lagt ner tid på morgondagen och planerat in vad vi ska göra - allt utifrån att han ska få vara i centrum. 

Hur dagen kommer sluta, vet jag inte - är så djupt besviken och tom just nu att jag inte ens orkar tänka efter. Morgondagens planer överväger jag att skrota, och nästa gång vi träffar kuratorn kommer vi ha tagit tio steg bakåt istället för två steg framåt. 

Dagen efter

Då var julafton över, och lika så julen. I alla fall utifrån hur jag ser på det - för nu är det inget mer julfirande. Nästa jobbiga sak som ska komma är nyårsafton istället. Eller den kan bli en ganska bra dag för oss, det beror på vad som sker/inte sker dagarna innan (TD är den 30/12).

Sammanfattning av julafton:
Började dagen med lite sovmorgon, sen öppnades det lite klappar i sängen innan vi steg upp och åt julfrukost. Sen var det bara att börja göra sig i ordning för att köra till mannens mormor och morfar, på vägen lämnade vi även av min mamma hos min mormor. När vi kom dit, lastade vi ut hundar, julklappar och lite julmat - sen körde mannen och jag en sväng till kyrkogården för att tända ljus och lämna julklapp till Bella. 


Bellas första julklapp.
Gårdagens besök på kyrkogården var jobbigt, men samtidigt mysigt på något sätt. Vi fick köpt en första julklapp till vårt första barn, vi fick berättat om tomten, ljuset vi tände hade ett motiv med tomten, vi fick önskat henne en god jul och vi fick gråta ostört tillsammans över hur sjukt orättvist allt är.


Bellas första jul
Efter besöket på kyrkogården körde vi tillbaka till mannens mormor och morfar för att fira julen tillsammans med dem. Hände inget utöver det vanliga, fika, Kalle Anka, mat i stora lass (och ännu mer mat), julklappar, choklad och annat godis + lite frukt. Dagen och kvällen gick relativt bra, var när ett visst ämnen kom upp som jag inte klarade av att sitta kvar - så jag reste mig och gick ifrån för en stund. 

Fick flera julklappar, många som jag önskat mig. Och mannen hade verkligen tänkt efter i år, är riktigt nöjd med alla klappar han köpt - han har äntligen lärt sig att lyssna, ta in vad jag vill ha (men inte unnar mig själv) och tänka efter. Kan inte direkt peka ut någon julklapp som är bättre än någon annan, men den ena jag fick av mannen betyder väldigt mycket rent känslomässigt och sticker därför ut lite mer än alla de andra. Fick nämligen ett guldhjärta med septembers månadssten (safir) i. Precis vad jag verkligen ville ha. 


tisdag 24 december 2013

Då var det julafton

Utan öppen spis, funkar sängen lika bra.
Då var det den 24/12 2013! Vilket innebär att det är julafton. Tar försiktigt små steg framåt, och hoppas att dagen kan bli en bra dag. Den började bra med att öppna lite klappar från våra julstrumpor tillsammans med mannen och hundarna i sängen.

Nu håller vi på att göra oss färdiga för att fira jul tillsammans med mannens familj. Innan dess, ska vi dock en sväng till kyrkogården. Tända ljus, lägga en julkrans till morfar och lämna en liten julklapp till Bella. 

Önskar er alla en god jul, och hoppas dagen för med sig någon ljusglimt till er alla!

Kram på er, och tack för allt stöd ni gett mig (och mannen). 

måndag 23 december 2013

Lille julafton

Då var det ny vecka och även lille julafton. Har inte gjort så särskilt mycket idag, började dagen tidigt - med att sparka upp mannen, för han skulle upp och jobba (halvdag) idag. När han stack till jobbet, så kröp jag ner i sängen med hundarna och somnade om. 

Efter rastning av hundar, dusch och lunch med mannen tog vi bilen till Malmö. Var tvungen att göra ett extra besök hos frissan, då jag igår kväll såg att håret var ojämnt. Efter det blev det en sväng in om ViktVäktarna (i Malmö) för att få vägt mig denna veckan också. Blev ett nytt litet minus (-0,4 kg), sen får jag se vad vågen kommer att säga efter julen (och kanske även nyår). Oavsett så tänker jag njuta av maten imorgon, och äta allt jag är sugen på - även sånt jag "inte borde" äta. 

Kvällen har vi (jag, mannen och hundarna) spenderat hos min mamma, lillebror och deras hund. Blivit god mat, lite julgodis och några julklappar. En så där alldeles lagom dag.  

söndag 22 december 2013

Fjärde advent

Då var det fjärde advent, och snart är även året slut. Måste säga att det är med väldigt blandade känslor som  jag ser på de resterande dagarna av detta året. Detta skulle vara den bästa julen och det bästa året i våra liv, istället så vändes det totalt upp och ner och blev vårat värsta år. 

Även idag har vi tagit det lugnt och spenderat dagen tillsammans. Idag blev det en sväng förbi min mormor för att lämna en julklapp till henne från oss. Hon ville bjuda på fika, och vi tackade ja (även om vi egentligen inte hade tid). Kändes fel att inte säga ja, för vi har inte varit där sedan innan vi förlorade Bella. Och sedan dess har våra samtal endast handlat om gravplatsen och begravningen. Vi har bara träffat henne en gång, på ett kalas (brukar vara hos mormor minst 1-2 gånger månaden annars).

Efter lite fika, tog vi bilen till Malmö för att se om jag kunde få klippt mitt hår lite. Det gick, och det var verkligen tur - borde gjort det för ett bra tag sen, men att planera och boka in saker har inte varit ett alternativ för mig sen missfallet. Vilket gjort att mitt hår verkligen fått lida ännu mer. 

Mitt hår är verkligen en historia för sig själv, har aldrig haft så dåligt och känsligt hår som jag har nu. Förr (2 år sedan) var mitt hår riktigt tjockt, glansigt och långt. Idag är det torrt, sprött, slitet, känsligt och tunt (!!!). Att jag gått ner alla kilona har så klart stor del i hur mitt hår förändrats, men även graviditeten och missfallet har haft inverkan på mitt hår. Men idag blev håret äntligen omskött och lite mer än 1 dm rök, frisören fick även klippa upp det ganska ordentligt då håret varit extremt slitet och torrt på vissa ställen. 

Efter Malmö, möte vi upp min pappa (när han lämnade min lillebror) hos min mamma för att få vår julklapp av honom och samtidigt ge honom julklapparna från oss (träffar inte pappa något mer innan jul). 

Kvällen har avslutats med en mysig liten adventsfika här hemma. Hemmagjord glögg, clementiner och pepparkakor (första glöggen och pepparkakorna för mig i år).

lördag 21 december 2013

3 månader

Det har idag - även om det känns som tiden står stilla - gått tre månader sen den värsta dagen i våra liv. Dagen då vi förlorade vår dotter. Vårt önskebarn, vårt mirakel, vår älskade Bella. 

När vi väl hade samlat till oss kraft och ork idag, vilket tog lång tid. Så begav vi oss till kyrkogården för att tända ljus och göra fint. Hittade stenar med "mamma" "pappa" och "saknar dig" skrivet på i en butik förra veckan, som vi köpte och som vi idag la vid Bellas sten.



Grattis på din 3 månadersdag älskade lilla Bella. Vi älskar och saknar dig över allt annat!

Dagen har varit tuff, känslan av tomhet, saknad, sorg, ilska och rejält med tårar har följt oss hela dagen. Men vi har tagit oss igenom den tillsammans.

fredag 20 december 2013

Lite fredags tankar

Så. Efter två riktigt långa och fullspäckade dagar på jobbet är jag äntligen hemma igen och är nu ledig i nästan en vecka. Imorgon blir det sovmorgon, sen är det bara besök på kyrkogården som också är inplanerat. Får väl se vad som i övrigt kommer att ske, om vi kör någonstans eller bara stannar hemma. 

10 dagar till TD, och kroppen säger mig inget speciellt. Vill verkligen hoppas och tro på att det gått vägen denna gången - allt kändes så mycket bättre och positivare under behandling och inseminationen, men jag vågar inte. Ärligt talat så försöker jag tänka på sämsta utgång (minus på TD), känns bättre på något sätt att inte tro att det ska gå vägen. Har väl att göra med att jag vill undvika att "falla" lika högt, som jag skulle göra om jag hoppas och räknar med att det ska gå vägen. Men hoppet och önskan sipprar igenom lite då och då.

Något positivt har hänt idag i alla fall, mannen har fått förfrågan om förlängning på jobbet. Så när det gäller ekonomin, känns det lite lugnare ett bra tag till. 

onsdag 18 december 2013

Förberedelse

Ledig idag med, så det blev lite sovmorgon idag med - men inte lika lång som igår. Dagen har för övrigt handlat om hushållsarbete och förberedelser. Jobbar 10-22.30 torsdag och fredag, sen är jag ledig tills nästa fredag. Så i år ska jag faktiskt vara ledig över jul. 

Men "glädjen" av ledigheten är kortvarig, för när jag kommer tillbaka nästa vecka - har även kollegan (den som jag nämnt tidigare och verkligen inte vill träffa eller jobba med) kommit tillbaka. 

Eftersom jag har de två passen framför mig, så har jag idag sett till att laga en del mat. Så nu står det både lunch och kvällsmat (för både torsdag och fredag) till både mig och mannen i kylen. De sista julklapparna från mig och de från mig + mannen (och de från hundarna) är inpackade och klara nu. 

Med mindre än en vecka kvar till julafton, känner jag mig helt tömd på energi och bara tanken på allt "firande" och umgänge med andra får mig att rysa i hela kroppen. Vet inte hur jag ska orka med nästa vecka. Får försöka ta en dag i taget, och inte titta framåt den närmsta tiden helt enkelt.

tisdag 17 december 2013

Något som varit bra

Om jag ska hitta något som varit bra med dagen, så är det att jag varit ledig mer eller mindre hela dagen. Så jag har sovit bort större delen av den med. Vaknat till några gånger för toabesök, äta, gå ut med hundarna, svara i mobilen, läsa sms och läsa era varma kommentarer på bloggen. 

En annan sak som varit bra, var att vid veckans vägning idag stod vågen på -0,9 kg. Vilket innebär att pluset nu är 6,6 kg och att jag gått ner 5,8 kg sen 29/10. Är relativt förvånad över att kroppen varit så snäll vid detta försöket, för jag har trots allt nästan inte tränat något och jag äter lite mer vid försöken än mellan dem. Men kroppen vill kanske också bli av med kilona. 

Det tråkiga med dagens vägning var att det var sista gången med coachen (som jag haft sen jag började på ViktVäktarna). Hade köpt en liten present till henne och skrivit ett kort till henne om hur mycket hon betytt för mig. Så efter lite tårar och kramar, fick jag lova att höra av mig till henne när jag går i mål eller när "något annat väldigt trevligt händer igen" dvs att jag skulle bli gravid igen. Men hon tyckte också att jag skulle höra av mig om jag vill byta jobb (hon jobbar som enhetschef på ett särskilt boende). Jag kommer verkligen sakna henne, och hoppas att nya coachen är lika bra. 

Avslutade kvällen med att köpa några julklappar, så nu är det bara min lillebror kvar att köpa till. Känns skönt att kunna släppa den delen och bara fokusera på att ta mig igenom dagarna fram till TD.  

måndag 16 december 2013

Tungt och jobbigt

Sorgen efter Bella har verkligen vaknat till liv igen, har med största sannolikhet att göra med "alla andras glädjande besked". En hel del som fått barn nyligen, en del som meddelat att de är gravida och sen så har en del av er medbloggare nyligen plussat. Det har helt enkelt blivit för mycket just nu. 

Jag vill dock att ni ska veta att jag verkligen är glad för er skull, jag vet hur era resor sett ut och hur mycket ni kämpat. Men jag orkar inte skriva till er och gratulera - för med varje nytt plus i min omgivning ökar klumpen av rädsla och ångest i mig. Tänk om vi hade vår chans, och förlorade den. Tänk om vi aldrig får se ett plus igen. 

I hela den här röran känner jag hur en identitetskris tillsammans med självförakt, ångest och panik bara växer mer och mer. Allt det jag en gång trott, planerat och drömt om, bara försvinner längre och längre bort. 

söndag 15 december 2013

Tredje advent

Hade varit skönt att kunna säga: att allt känns så mycket bättre idag än vad det gjorde igår. Men då skulle jag ljuga - vilket jag inte kan se någon som helst anledning till. Visst, jag har inte gråtit konstant idag - men sen har jag också sovit större delen av dagen.

Något som varit bra med dagen är att jag fått umgås lite med mannen. Han hämtade mig på jobbet, sen blev det en sväng till matbutiken, blomsteraffären och kyrkogården innan vi var hemma igen. Åt lunch tillsammans innan det var tid för mig att sova. Bäst idag var att jag fick somna i mannens varma famn.

lördag 14 december 2013

Skitdag

Idag har tårarna verkligen varit närvarande hela dagen - vaknade med tårar, somnade med tårar, packade in julklappar med tårar. Det har verkligen varit en tung och mörk dag för min del idag, så full av sorg och saknad. Och det kommer bli en lång natt med eftersom jag jobbar natt denna helgen.

fredag 13 december 2013

1 år!

Idag är denna bloggen 1 år. Det bästa och värsta året i mitt liv, så skulle jag nog sammanfatta det. Kommer så väl ihåg hur jag kände mig dagarna innan jag tillslut började med bloggen, och jag trodde aldrig att livet kunde pröva mig mer/hårdare/värre än då. Men ack så fel jag hade. 

Kollade lite på hur många sidvisningar jag haft det gångna året, nästan 67 900. Och varje dag ligger jag mellan 300-600 visningar. Något jag aldrig trodde, för vem vill liksom läsa om mig, min man, vår resa, och allt som händer i våra liv. Samtidigt måste jag skicka ett stort tack till er alla! För all omtanke och allt stöd vi fått. Vissa känner jag, vissa vet jag vem ni är, vissa har jag träffat, men ni är också många som jag inte vet (undantaget vad jag vet om vissa av er genom era bloggar) vem ni är - men ni är alla underbara.

Idag har det återigen varit besök på KK/RMC, avslutar så klart veckan med att göra två besök - ett innan lunch och ett efter. Ska bli skönt att inte behöva åka in på ett tag nu. 

Inseminationen gick bra, kändes bättre på något sätt idag än förra gången. Har kanske att göra med läkaren och sköterskan som var där idag, men jag kände mig lugnare och mer avslappnad idag. 

Testdag är den 30/12-13. 

torsdag 12 december 2013

Ensam

Fjärde dagen i rad med besök på KK avklarad. Idag var det årets sista besök hos kuratorn, nästa tid är inbokad till mitten av januari. Fick dock börja med att gå och ta min Ovitrelle då den skulle tas 13.15 (tiden hos kuratorn var 13.00).

Blev många tårar vid dagens samtal för min del, många känslor och tankar som drogs upp - som jag hållit tillbaka/försökt att trycka undan. Så resten av dagen har jag känt mig extremt sårbar, ensam och osynlig. Att försöka handla julklappar (och få det överstökat) funkade inte, fick inte köpt något medan jag väntade på mannen som stack tillbaka till jobbet en sväng efter besöket hos kuratorn. När vi mötes upp igen, fick vi i alla fall köpt några klappar.

Vi fick lite "läxa" av kuratorn, som vi ska göra tills nästa gång vi träffas. Får se hur det går med den biten.

Snart är det fredag, och återigen tid för KK och RMC. Hoppas jag kan få sova ordentligt i natt, och känna mig relativt utvilad i morgon. Mannen ska lämna spermaprov vid 11 och sen är det inseminering 13.15.

onsdag 11 december 2013

Den har växt

Då var ett andra VUL gjort i detta försöket. Äggblåsan (på höger sida) vi hoppas på, har växt till sig en del sedan i måndags. Idag mätte den 16,9 mm (14,8 mm i måndags) så läkaren ordinerade mig - för säkerhetsskull - en dag till med Gonal-F, så denna gången blev det en ökning jämfört med förra försöket. 

Ovitrelle ska tas imorgon 13.15 (vilket är när jag är hos kuratorn, så det ska ju bli lite intressant) och sen är det insemination på fredag 13.15. Hade samma läkare idag som i måndags, och intrycket av henne blir bara bättre. Mannen gillar henne ordentligt, jag börjar också att gilla henne och hennes positiva inställning. 

Så denna veckan kommer verkligen bli en vecka med dagliga besök på KK/RMC. 

Efter VUL och ännu ett apoteksbesök var det bara att ta sig tillbaka till hemstaden för att komma på ett möte med nämnden nästan två timmar efter att det började. Men jag hann vara med på de mest kontroversiella paragraferna. När mötet var slut, blev det lite samkväm innan vi skulle äta julbord. 

I och med dagens ordination och platsen jag befann mig på, fick jag stå och förbereda kvällens Gonal-F i garderoben på restaurangen. Och sedan gå in på toa och ta sprutan (hade jag inte haft klänning hade jag nog tagit sprutan i garderoben med). 

Mätt och nöjd ska jag nu krypa ner i soffan bredvid mannen och kanske ge mig på att testa ps4 (resultatet av att gifta sig med en "spel-, elektronik- och prylnörd" är att vi sedan natten då ps4 släpptes i Sverige har haft en sådan hemma hos oss) - igen. En liten stund i alla fall, innan jag går och lägger mig.

tisdag 10 december 2013

Träff med specialisten

Idag var vi och träffade specialistläkaren/professorn inne på KK. Och idag var det ännu (trodde inte det skulle vara jobbigare idag än annars) jobbigare att gå in där. Kan vara för att jag fick gå in ensam, då mannens tåg var försenat. Att sätta sig i ett väntrum där alla andra har stora runda magar gör det verkligen inte bättre, men jag hade inget val - för läkaren har sitt rum på specialist mödravården. 

Dock var de ganska snabba på att hämta mig och följa mig till läkaren lite innan min utsatta tid, så jag slapp att sitta och våndas i en evighet (allt över någon minut är en evighet i den situationen!!). Mannen han komma, även om jag fick "springa" ut och hämta honom i korridoren någon minut in i besöket.

Vi fick gå igenom allt som hänt, dagarna innan missfallet, alla känningar/allt jag inte kände innan, vårt bakgrund, ALLT. Grät en hel del, kunde inte hålla tårarna tillbaka. Men det kändes bra, för han var väldigt grundlig och noga med att ta reda på så mycket han kunde om oss och vår situation. Han gick även igenom allt om cervixinsufficiens och cerklage vad/hur/när/varför. Väldigt pedagogisk. Här hittar ni mer information av "vår" läkare Per Olofsson.

Hur som helst, efter all information och genomgång kom han (och vi) fram till att när/om (mannen och läkaren säger NÄR. Men jag säger OM) jag blir gravid nästa gång, ska jag kontakta dem för att boka tid för operation. Detta kommer att ske runt graviditetsvecka 13-14, och med mitt jobb - kommer jag även med största sannolikhet sjukskrivas resten av graviditeten i samma veva som operationen görs. 

Så har vi riktigt mycket tur på vår sida, kan det vara så att jag kommer behöva ringa honom och boka in en tid redan i början på nästa år. Hoppas, hoppas, hoppas att VUL imorgon ser fint ut och att äggblåsan växt till sig rejält och att ägget blir befruktat och sedan gräver ner sig och fastnar ordentligt i livmodern. Det skulle innebära att jag får avsluta året med ett plus. För min eventuella testdag skulle hamna på någon av dagarna innan nyårsafton. 

måndag 9 december 2013

RMC och VUL

Då var veckan med att springa på RMC och KK igång, har tider inbokade måndag, tisdag, onsdag och torsdag än så länge. Och det är lika jobbigt varje gång jag måste gå igenom entrén, mår lika illa och får samma känsla av sorg och tomhet varje gång jag sätter min fot där numera. 

Så om ni någonsin ser en som springer igenom entrén och rusar upp till tredje våningen är det säkert bara jag som försöker komma ifrån platserna som jag absolut inte vill befinna mig på. För i entrén finns det ALLTID minst två nyfödda bebisar och nyblivna föräldrar. Och på andra våningen, till vänster är där vi var på när vi fick beskedet om vad som hänt. Och till höger är avdelningen där jag blev inlagd och födde Bella. Tredje våningen är den enda våningen jag står ut med numera, så det är tur att RMC, kuratorn och specialistläkaren alla ligger placerade på tredje våningen.  

Hur som helst. Idag var det VUL, fick en läkare vi inte haft tidigare. Men det gjorde absolut inget, för hon var väldigt lätt att ha och göra med - och det märktes att hon kikat i våra journaler innan vi blev inkallade för mitt VUL. 

Resultatet av dagens VUL: 

  • Slemhinnan ser bra ut, rätt tjocklek och allt. 
  • På vänster äggstock fanns det en blåsa på knappt 8,6 mm och några blåser som växt lite, men inte tillräckligt för att ens mäta. 

Här kände jag en klump i magen, för det är på vänster sida som mina äggblåsor växt vid behandling (sen vi började på RMC). Och om största blåsan bara var 8,6 mm, så skulle det innebära att detta försöket varit sämst (av de försöksomgångar som fått äggblåserna att växa). Klumpen släppte lite när hon gick över för att kolla på höger sida. 

  • På höger äggstock fanns det nämligen också en blåsa, den mätte 14,8 mm. Även här fanns det någon blåsa som växt till sig lite grann, men som ändå var alldeles för liten för att räknas in.
Läkaren ordinerade återigen Gonal-F ikväll och imorgon kväll och så bestämde hon att jag ska komma in på ett nytt VUL på onsdag. Och om allt ser ut som det ska, blir det insemination på torsdag eller fredag. 

söndag 8 december 2013

Andra advent

Dagen har varit lugn och jag har spenderat den tillsammans med med mannen. Började med sovmorgon, som var välbehövlig för bådas del. Så efter en sen men god frukost och en del mys med hundarna körde vi iväg för att sätta igång att köpa julklappar, har inte så många att köpa till i år - vilket är tur - för jag känner ingen ork, lust eller glädje inför denna julen. 

Även om jag fått väldigt mycket kvalitetstid med mannen. Så skulle jag ljuga om jag säger att dagen varit bra, lika så om jag skulle säga att jag njuter av att räkna ner dagarna till julafton och nyår. 

Har varit mycket sorg och tårar för min del idag. Och jag har verkligen inte kunnat kontrollera dem heller, började gråta när vi körde till shoppingcentret. Även inne i några butiker kom tårarna, den ena gången var mycket värre än de andra - för då gjorde sig smärtan även påmind rent fysiskt i hela kroppen. 

Det "sjuka" i allt samman är, att jag i vanliga fall brukar vara färdig med allt som hör julen till redan lagom till första advent. För även om jag tyckt att vissa delar som hör julen till varit jobbig genom åren som ofrivilligt barnlös, så har jag ändå älskat julen och sett fram emot den. 

Men inte i år. Jag tycker bara det är jobbigt, har satt upp stjärnor och ljusstakar i fönstren och tagit fram adventsljusstaken och våra årliga chokladkalender. Det är allt. Inga julgardiner, inget julpynt, inga julklappar (undantagit de 2½ paketen som vi köpte idag), inga julkort gjorda (har under alla åren gjort egna), inga julkort skickade eller inköpta heller. Ingen julglädje som infunnit sig, bara sorg, tomhet och saknad.

Imorgon är det återigen tid för VUL, hoppas att vi får se en eller två blåsor som växt till sig ordentligt. Haft mycket mer känningar i magen vid denna omgången jämfört med förra, så jag hoppas att det är ett gott tecken i alla fall. 

lördag 7 december 2013

Helt slut

Trots att jag har ledig helg från jobb, så har dagen varit sjukt intensiv, lång och jobbig.Och den började med alldeles för lite sömn. Mannen och jag var och lämnade mannens moster + sambo vid tåget för att de skulle åka ner till Kanarieöarna tidigt på morgonen (det blev så klart lite förseningar pga stormen. Men de kom iväg). Så vi körde hemifrån en stund innan 01 och var hemma igen vid 03. Efter en snabb dusch (frös så in i) var det bara att krypa ner i sängen och försöka få lite sömn.

Morgon började 4,5 timme senare. Var bara att stiga upp och göra sig färdig, lämna hundarna hos mannens mormor och morfar för att gå på möte, även om jag verkligen inte kände mig ett dugg manad till att vara där (vet att mannen inte heller kände för det). Mötet blev så mycket längre än tänkt, 09-17. Var nära på att gå tidigare vid ett flertal tillfällen, men jag tvingade mig att bita i hopa och ta mig igenom mötet. 

Så planen att hitta på något ikväll, skippar jag och mannen. I stället kör vi hemmamys han och jag - ensamma - hemma, tillsammans för första gången på en evighet. Det kommer dock bli en tidig kväll, känner hur kroppen är slut och ögonen är ganska så tunga redan nu.

Får se om vi kommer hitta på något tillsammans imorgon. Eller om vi fortsätter med att bara ha lite hemmamys och kvalitetstid tillsammans, för att ladda inför nästa veckas springande på RMC och KK. 

torsdag 5 december 2013

Prästen

Fick ett samtal idag, ett samtal jag var långt ifrån beredd på att få. Det var "vår" präst som ringde. Prästen som höll i Bellas begravningsceremoni (men som även vigde oss för 6 1/2 år sedan och var min konfirmationspräst), så hon har funnits med en del i mitt och mannens liv. Hon kan vara lite små vimsig, men hon är så öppen och omtänksam. Och man kan prata om allt med henne, som att jag inte är troende och kommer absolut inte bli det efter vad vi tvingats gå (går) igenom.

Hur som helst, så ringde hon idag för att fråga hur jag och mannen mår - hur vi verkligen mår. Tänk att något så litet kan göra att hela dagen känns lite bättre, även om frågan också fått mig att gråta till och från sedan dess. Berättade i alla fall att vi kommit igång med nya försök, men att första försöket misslyckades och att det gjorde att det blev ett rejält bakslag. Samt att vi nu påbörjar ännu ett försök.

Fick frågan om hon får lov att tända ett ljus för oss och Bella och be en bön för oss, vilket jag sa att hon gärna fick göra. Hon lovade att hon ska hålla tummarna för att detta försöket ska gå vägen. Innan vi la på, så påminde hon mig om att  det bara är att ringa om vi behöver/vill prata av oss lite. Trodde aldrig jag skulle säga detta, men: jag är väldigt tacksam över att ha henne i mitt liv.

Ikväll innan jag skulle till jobbet, var det även tid för första Gonal-F sprutan i detta försöket. Kändes lite mer denna gången, sved till lite mer än förra försöksomgången och jag känner mig lite mer öm i huden.

Längtar till morgondagen, och att jag går av sista natten för denna omgången. Ska äntligen få umgås med mannen. De senaste två veckorna har vi nästan inte varit i samma rum, undantaget är några nätter då vi åtminstone sovit i samma säng. Men i helgen kommer vi vara tillsammans, även om större delen av lördagen kommer försvinna på ett långt möte. Men vi ska båda vara på mötet, så vi kommer vara med varandra - även om det kommer vara många fler där.

onsdag 4 december 2013

Ren och frisk?

Att spendera nätterna på jobbet, ökar min tankeverksamhet mer än något annat. Att spendera så många timmar (11 h) vaken och ensam, (med avbrott för att hjälpa brukaren med lite olika saker så klart) sätter igång både det ena och det andra. De flesta nätterna slutar med att jag gråtit någon timme, är irriterad på någon/några och saknar min mans varma och tröstande famn (även om jag minst hälften av gångerna är irriterad på honom av olika anledningar). 

I natt har tankarna fokuserat väldigt mycket på detta försöket, hänger så klart samman med att vi precis gått över till andra försöket och för att jag igår var och hämtade ut min Gonal-F på apoteket. 

Det som slog mig tidigt i morse är att min kropp har nog aldrig varit renare och friskare(?) än vad den är nu. Så våra förutsättningar att lyckas borde vara lite bättre nu än vad de varit tidigare. 
  • Med undantag för den 5/10 (bröllop i Stockholm) så har jag inte druckit en droppe alkohol på nästan 5 månader (sen den 5/7 när vi var ute och åt i Göteborg) 
  • Och snart (om 5 dagar) har jag även varit helt rökfri i 5 månader (!) 
  • Sen den 1/11 har jag även trappat ut mitt intag av koffein, i form av Pepsi max, te och kaffe. Sedan lite mer än 2 veckor har jag mer eller mindre varit helt utan koffein - dricker enbart rooiboste samt ört- och kryddte numera. Pepsi har jag kanske druckit ett eller två glas/veckan (jämfört med 1,5 -2 liter om dagen) de senaste tre veckorna.
  • Äter dagligen folsyra och behepan.
  • Är ännu mer noga med att få i mig kalcium (har alltid haft svårt att få i mig ordentligt med mjölkprodukter).
  • Även om jag gått upp en del sedan i somras, så ligger mitt BMI under 30. Är i dagsläget 27,6 (jämför det med vad det var den 31/1-12, då var mitt BMI uppe i 39,4). 
  • Och av de 12,4 kg som jag gått upp mellan pluset den 8/7 och när jag gjorde min "nyinvägning" den 29/10 är 4,5 kilo borta igen. 
  • Har varit väldigt duktig med att variera min mat och minskat ordentligt på det dumma tröstätande som kom tillbaka efter missfallet. Lagar nästan all mat själv, väldigt lite färdigmat/snabbmat (tom mindre än tidigare). 
  • Rör på mig så gott som dagligen (undantaget har varit de dagar min rygg/svank har gjort så ont att jag knappt kunnat röra mig), minst 30 minuter.
Med allt detta så borde (tycker jag) min kropp/livmoder vara en helt perfekt plats för ett befruktat litet ägg att fästa, växa och utveckla sig till ett småsyskon åt Bella. 

För att förbättra chanserna ännu  mer, ska jag se till att få ordentligt med sömn nu - innan jag ska tillbaka för andra natten på jobbet.

måndag 2 december 2013

Ledig är inte alltid ledigt

Idag har varit en så kallat ledig dag. Är ledig enligt schemat på jobbet, är relativt ledig enligt kalendern, men dagen har varit allt annat än ledig. Fick åtminstone börja dagen med sovmorgon (undantaget att jag vaknade av mannens larm när han skulle upp, men jag somnade om). Sen var det bara att börja ringa en del telefonsamtal.

Telefonsamtal för att: få tag på chefen om ledighet nästa måndag (fick dock inte tag på henne, lämnade ett meddelande), ombokning av tid till tandhygienist (resulterade i en tid redan 1 timme senare), ombokning av besök till företagshälsovården ("Kontroll av nattarbetare").

Tog en sväng förbi kontoret för att lämna lite papper till chefen och till samordnaren efter jag var klar hos tandhygienisten. Träffa min chef precis efter hon fått mitt meddelande. Så nu har jag fått ledigt på måndag, tur att jag har en del innestående KOMP att plocka ut. 

Hade egentligen ett möte idag på eftermiddagen, men jag kände redan i helgen att jag var tvungen att hoppa över det. Jag känner mig helt uttömd efter allt som helgen inneburit rent känslomässigt för mig. 

Men nu under kvällen är jag ledig, och den ska jag spendera i min ensamhet (dock tillsammans med mina hundar) och bara försöka andas och samla kraft för att köra på ett nytt försök. 

söndag 1 december 2013

Andra försöket

Då var det min officiella TD, så även om jag blöder ordentligt (har äntligen lugnat ner sig lite) var det bara att ta det där förbannade graviditetstestet när jag steg upp. Testet visa precis vad vi trodde, negativt. 

Så med andra ord, första inseminationsförsöket misslyckades.

Så nu startar vi med andra försöket med insemination. Ikväll är det Pergotime, och Gonal-F är beställda så att jag hinner få dem innan den ska användas. Vilket är på torsdag och fredag. Nästa måndag blir det VUL igen, så jag måste ringa chefen och ta ledigt den dagen.

fredag 29 november 2013

Och där kom den

Dagen kunde inte börja sämre. Hade mina misstankar redan när jag gick och la mig igår. Men morgonens toabesök innebar bekräftelse på att först försöket med insemination inte fungerat. Var bara att vänta på att klockan skulle bli 8.00 så jag kunde ringa till RMC och meddela att blödningen kom idag, två dagar innan TD. 

Eftersom min TD är på en söndag och eftersom det även är tredje blödningsdagen, så bestämdes det att jag på söndag morgon ändå ska ta ett graviditetstest och är det negativt ska jag ta min Pergotime på kvällen. Ska återkomma till dem på måndag igen, men VUL och recept på Gonal-F är bokat och iväg skickat. 

Ska jag hitta något bra överhuvudtaget med dagen, så är det att eftersom blödningen började idag hinner vi med vårt andra försök innan det är jul- och nyårsstängt på RMC. 

Nu ska jag tända ett ljus, krypa upp i soffan och fortsätta gråta. Är så trött på alla motgångar, all sorg och på att hela tiden kämpa i motvind. 

torsdag 28 november 2013

3 dagar kvar

Nu är det 3 dagar till TD. Bara tanken får magen att (nästan) vända sig ut och in. Varje toabesök är värre än det förra. För tänk om där är blod på pappret. Utifrån tidigare försök, borde blödningen komma idag, imorgon eller på lördag. Om den tänker komma alls. Har varit med om ett misslyckat försök där min blödning aldrig kom (men med blodprov och VUL innan, fick sättas igång med en omgång Provera).

Mina känslor väller över hela tiden, både igår och idag har jag spenderat större delen av dagen med att gråta. Jag saknar vår lilla Bella så sjukt mycket, och vad jag än gör (och var jag än är) blir jag konstant påmind om vad vi aldrig kommer få uppleva tillsammans med henne. 

Fick dock lättat lite på trycket igår. Pratade med min faster, en av väldigt få (som jag känner) som vet hur det är, och som verkligen förstår vad vi går igenom nu. Fick bekräftat att jag inte är ensam om att känna som jag gör och ha de tankar jag har. Sen så skickade en gammal bekant ett väldigt privat men ärligt meddelande till mig, orkade dock inte läsa det helt igår. Var helt slut efter samtalen med faster, men ska försöka läsa igenom det idag och svara henne. För det hon skrev var "skönt" att höra.

onsdag 27 november 2013

Böckerna är här

Som jag nämnt i tidigare inlägg på bloggen, så har jag beställt lite böcker om ämnena: sorg, missfall och ofrivillig barnlöshet. Idag kom så äntligen böckerna. Eller äntligen är nog fel ord, för jag kommer få kämpa mig igenom läsningen. Misstänker att tårarna konstant kommer rinna ner för mina kinder, det gjorde de nämligen redan när jag beställde dem. 



Har som sagt inte läst dem än (inte helt i alla fall), men tänker ändå berätta om vilka böcker köpet innehöll.

Mellan hopp och förtvivlan. Av Karin Tideström & Ylva Sundgren.
En bok om ofrivillig barnlöshet. Av Jenny Andén Angelström & Anna Sundström.
Medan körsbärsträden blommar (om sorgen efter förlusten av ett barn). Av Jeanette Neij.
När brustna hjärtan läker - En introduktion till sorg och sorgbearbetning. Av Anders Magnusson.
Missfall. Av Lena Elg.
Missfall - Med rätt att sörja. Av Pernilla Hjort.

Jag vill även passa på att tipsa om att om ni ska beställa någon bok till er själv eller någon annan att göra det via godhandling.se. För då kommer företaget i sin tur att donera en del av värdet till olika organisationer (man väljer själv vilken organisation de ska donera till). Mina böcker beställde jag hos Bokus via godhandling.se och på så sätt har jag även sett till att det har kommit pengar till Wabbie Foundation.

tisdag 26 november 2013

Dagarna går...

Dagarna går framåt, men kvällarna och nätterna är det värre med. Har lätt för att sysselsätta mig under dagarna, det är antingen jobb, möte (om det är mindre grupp av människor) eller sovmorgon om jag är ledig på dagarna. Sen fixar jag med lite hushållssysslor, myser med hundarna, tar några promenader med hundarna och så förbereder jag kvällsmaten. Sen har dagen gått. 

Kvällarna, känns långa och som att de aldrig ska ta slut. Samtalen är få här hemma, mannen orkar inte prata när han kommer hem från jobbet - då det är det ända han gör hela dagen. Ni kan gissa vem (jag) som blir irriterad av detta. Mer irriterad när jag gått hemma ensam hela dagen, och bara längtat på att han ska komma hem så jag har någon att prata med (hundarna är inte de bästa att ha en dialog med).

Nätterna är värst, har fortfarande inte fått sovit "riktigt gott" sen missfallet. Har svårt att somna, tänker alltid på Bella när jag lägger mig. Vet inte varför, men så är det. Har väl att göra med att min hjärna går på högvarv under sena kvällar/nätter. Vaknar varje natt, minst två-tre gånger. Har en hel del mardrömmar fortfarande, dock har de minskat lite och sker inte varje natt längre (inte vad jag vet i alla fall). 

5 dagar till TD. Och jag vet inte vad jag ska tro om olika känningar jag har i kroppen, för jag är inte helt på det klara vad min kropp försöker säga mig längre. Jag känner helt enkelt inte igen alla konstigheter den håller på med. Försöker köra på inställningen att det blir ett negativt svar (önskar så klart något helt annat). Känns som det är lättare att räkna med sämsta möjliga utgång, för då kan det bara bli bättre. 

söndag 24 november 2013

Journalen

Har lagt in en beställning för att få ett utdrag från min journal från september. Dels för att själv få läsa igenom vad som står skrivet om de värsta dagarna i mitt liv. Men även för att jag ska skicka in det till Skatteverket/folkbokföringen.

Har fixat allt annat för att få Bella registrerad som vår dotter genom AFB-relation, men har inte känt mig stark nog att få min journal. Brev och en direktadress till handläggaren är klart, och nu har jag även fått hem journalen.

Pratade med läkarsekreteraren i början av veckan, och hon såg till att skicka iväg det till mig direkt i ett rekommenderat brev. Kändes väldigt skönt när hon frågade om hon skulle skicka det som rekommenderat, för då är det ingen risk att det hamnar i "fel händer". Hämtade ut det idag.

Var riktigt jobbigt att läsa, inte riktigt så jobbigt som jag trodde det skulle vara. Det de skrivit stämmer i alla fall överens med hur min egen upplevelse av det var. Tårarna kom redan när jag började öppna kuvertet, och fortsatte rinna medan jag läste allt.

Då är det "bara" en vecka kvar till TD. Vet dock inte om jag kommer ta testet då eller dagen efter. För att ta testet och sen jobba i 13 timmar känner jag mig inte ett dugg intresserad av. Oavsett resultat.

lördag 23 november 2013

Nja...

Fick sovit flera timmar inatt, dock vaknade jag flera gånger. Så jag kände inte mig utvilad när jag vaknade idag heller. Humöret var också detsamma. Steg dock inte upp (undantaget toabesök), lyckades slumra till en liten stund till. Dock blev jag för hungrig runt 11 tiden, så då fick jag upp och fixa till lite frukost/lunch. 

Efter att jag ätit, gick jag tillbaka till sovrummet och kröp ner i sängen. Hundarna var på, så de följde med och den gamle kröp så klart in under täcket och la sig i min famn. Hon verkligen älskar att ligga i min famn med huvudet på min arm och under täcket. 

Då det är helg, och jag bara är ledig varannan helg ville jag inte slänga bort den helt. Så på eftermiddagen tog vi hundarna och cyklarna, och promenerade bort till mannens mormor och morfar. Mannens morfar ska byta slangar och däck till oss. Tur att vi har honom, vår "fixare". Blev att vi stannade ett tag, blev fika och lite prat. 

När vi gick där ifrån, tog vi en omväg förbi sushistället och köpte med oss sushi hem. Skönt att slippa laga mat idag. Och att få lite "lyxigare"mat på helgen klagar jag inte på. 

fredag 22 november 2013

Dagarna är över

Efter två långa dagar på jobbet, både idag och igår på Bellas 2 månadersdag är jag äntligen hemma. Har varit två riktiga skit dagar och jag är glad att de är mer eller mindre över. Har redan duschat och fixat med allt som ska fixas, så jag tänker inte ens njuta av att det är fredag. Jag tänker helt enkelt gå och lägga mig nu (brukar bli mycket senare i vanliga fall på fredagar). Hoppas på att jag sover bättre inatt än vad jag gjort resten av veckan.

Hoppas morgondagen känns bättre, och att livet känns lite lättare. För dessa dagarna har jag bara känt mig arg, trött, bitter, ledsen, slut, ensam och full av sorg. 

9 dagar till TD. Har lite känningar på olika håll i kroppen, frågan är bara om de är för en kommande mens eller om det är för att där är ett litet frö som växer. Känner mig inte ett dugg manad för att få veta, för jag vill verkligen tro och hoppas på att det ska bli ett plus. Men med tanke på hur tidigare försök varit/slutat och procenten att lyckas via insemination så är risken hög att vi inte får se något plus. Och då trivs jag bättre med att inte veta. 

torsdag 21 november 2013

2 månader

Idag är det den 21 november, vilket innebär att idag har vi varit föräldrar till vårat lilla underverk Bella i två månader.

Grattis på din 2 månaders dag! 
Vi älskar dig över allt annat och saknar dig lika mycket. Det går inte en dag utan att du finns i våra tankar och i våra samtal. 


 Allt vi kan hoppas på nu, är att där är ett litet frö som borrar in sig och stannar kvar, växer och bli ett litet syskon till dig. Så att du Bella får bli storasyster. 

onsdag 20 november 2013

Väntar

Känns som jag kan sammanfatta mitt liv med ett ord numera: Väntar.

Jag väntar på att böcker jag beställt ska levereras (böcker om missfall och om sorg),
väntar på att det ska bli TD,
väntar på att få se ett plus igen,
väntar på att få bli förälder med barn (inte bara vara förälder "utan" barn),
väntar på att det ska bli lördag (och få spendera lite tid med mannen),
väntar tills det att morgondagen är över,
väntar på mer energi och ork,
jag väntar på att leva och njuta av livet utan att sorgen tar över hela tiden.

Var på möte idag APT/yrkesträff. Höll på att gå där ifrån ganska direkt. Jag förstår inte varför alla möte ska komma av sig och det ska pratas om barn "hit och dit" (såna saker som snuttefiltar och om vem i gruppen som har barn och inte) istället för att hålla sig till dagordningen (och idag var det cheferna som gjort dagordningen som lika snabbt kom av sig...).

Men jag stannade, dock var jag inte ett dugg delaktig och kommer heller inte ihåg halva mötet. För jag valde helt enkelt att inte lyssna och bara fokusera på mina egna tankar istället, för att slippa höra deras diskussion. 

tisdag 19 november 2013

Vikten

Idag var det tid för veckans vägning. Och det var minus även idag (skönt), trodde det knappast då vi kört igång med nytt försök och allt. För min kropp har haft en förmåga att samla på sig rejält med vätska. Oavsett så försvinner gravid/slutat röka/tröstätit/sorg kilona hekto för hekto. De senaste tre veckorna har inneburit -2,6 kilo. Så jag har 9,8 kilo kvar som ska bort utifrån vad jag vägde som minst i somras (veckan innan jag plussade). 

Har kommit igång med mina rutiner ordentligt, och äter nu regelbundet igen (som innan missfallet) och motionerar. Så även om jag tillåter mig lite "tröstande choklad" nu, så kompenserar jag det med mer motion. Hur som helst känns det bra, och jag mår "bra" av att få tillbaka rutinerna - livet känns lite lättare genom att komma tillbaka till det "vanliga livet" (så som livet var innan pluset).

måndag 18 november 2013

Sådär

Idag är en "sådär dag". Ingen ork, trots många timmars sömn (12 timmar) var jag lika trött när jag steg upp som när jag gick och la mig igår. Känslan av att ligga på gränsen till att gråta vilken sekund som helst, har funnits hos mig hela dagen.

Tankar om detta försöket, Bella, vänner, familj, pengar och mycket där till ockuperar huvudet. Försöker göra som kuratorn sa, och försöker att ta det lugnt och inte göra för mycket på en gång. Försöker ta det lugnt och tänka/känna efter. Så idag har jag därför inte haft något inbokat på min lediga dag.

13 dagar kvar till TD...

lördag 16 november 2013

Saknad och älskad

Idag är det Bellas 8 veckorsdag, så efter att jag sovit och vi ätit kvällsmat blev det en tur till kyrkogården för att tända ett ljus åt henne. Saknar och älskar Bella så att det gör ont. Det finns numera en plats i hjärtat som för all framtid kommer tillhöra vår vackra och helt perfekta lilla ängel.

Dagen har varit förvånansvärt lätt. Sov bra, inga mardrömmar - utan istället en underbar och vacker dröm. Så när jag vaknade kände jag mig ganska fridfull och lugn. Känns skönt att få känna det ibland, och speciellt på en dag som denna.

fredag 15 november 2013

Åtta veckor

Idag är det 8 veckor sedan jag gick till jobbet som gravid och lyckligt ovetande om vad som skulle (och redan hade börjat ske) hända dagen efter.

Träffade kuratorn idag, var skönt och välbehövligt att få prata med henne idag. Enda gången tiden går fort numera är när jag sitter inne på hennes rum och pratar. Är så skönt att ha lyckats få en kurator som jag känner mig trygg med och som jag känner att jag kan lita på/öppna mig för (har aldrig lyckats med det innan).

Känns som att denna vecka spenderats på KK. Tre dagar och fyra besök har jag hunnit med denna vecka. 

Har haft en hel del känningar i magen idag. Hoppas att det är goda tecken - för jag har inte haft denna typen av känningar förr efter användningen av Ovitrelle (men sen är det också första omgången jag använt mig av Gonal-F. Så jag vet inte vad jag ska tro). 

16 dagar kvar till TD.

torsdag 14 november 2013

15%

Då var inseminationen gjord, och allt vi kan göra nu är att vänta och se vad testet visar om 17 dagar. Chansen att det ska gå vägen ligger på 15% - så vi vågar inte hoppas för mycket (även om allt vi vill är att vi ska tillhöra de 15% som lyckas). Efter allt vi tvingats gå igenom, kan jag känna att detta borde lyckas - så vi kan få lite medvind. 

Idag fick jag även en kallelse till specialistläkaren, så om allt går som det ska är jag gravid när jag ska träffa honom i december. Åh vad jag önskar att detta ska gå vägen! Och att vi trots allt som hänt, får spendera sista 1½ månad av året med att jag är gravid med ett litet syskon till Bella. Men som sagt 15% chans att det lyckas (vilket för övrigt innebär att det är 85% risk att det inte funkar). 

Närmsta tiden kommer spenderas i en konstant jakt på symtom/känningar och så klart i skräck. Varje toabesök kommer ske med hjärtat i halsgropen. 

onsdag 13 november 2013

Dagen före

Har varit på gott och ont som jag varit ledig idag. Tankarna har rusat runt i huvudet, både bra och dåliga. Men jag känner mig laddad (och livrädd) inför morgondagen. 13.15 tog jag min Ovitrelle precis som jag ordinerats. Allt vi kan göra nu är att hoppas på att äggblåsan växt till sig, och att det finns ett moget ägg som är redo att bli befruktat. Imorgon kör vi på första (och förhoppningsvis sista!) inseminationen.

Fick för övrigt utbetalning från FK idag (beskedet har inte dykt upp än - men det struntar jag i. Pengarna är i alla fall på mitt konto). Loggade in och dubbelkollade på "mina sidor" och jodå, min sjukskrivning var godkänd (Tack för att ni inte tjafsade). Fick även papper om utbetalning från jobbet på de pengar de drog för mycket av mig under sjukskrivningen, de kommer imorgon. - Så nu kan jag andas lite igen när det gäller ekonomin. 

Har spenderat dagen med att göra lite hushållssysslor (diska, städa och tvätta). Undrar när jag fick gjort så här mycket senast? Ett inre lugn värmer mig lite från insidan just nu, just idag, även när tårarna kommit. Hoppas att lugnet fortsätter imorgon och att det är ett gott tecken. Mängder av tankar far runt i huvudet, och jag låter dem göra det - både de glada och de sorgliga. 

tisdag 12 november 2013

Obduktionssvar

Idag kom det, svaret på obduktionen av Bella. Det var långt ifrån vad jag hade hoppats på. När jag stod i hallen och läste brevet, brast det - konstant gråt i över en timme och en känsla av hat till min egen kropp har infunnit sig.

Brevet från specialistläkaren
Jag hade verkligen hoppats på att där var fel på Bella, ett fel som hade gjort att hon aldrig hade kunnat överleva även om jag gått hela graviditeten. Istället får vi nu veta att hon var perfekt - inga fel. Utan att det handlar om att det finns ännu ett problem hos mig. Hur jävla orättvist kan det bli?

Nu när det gått ett antal timmar, känner jag mig lite bättre och lite lugnare. För om jag tänker efter så är detta det näst bästa svaret vi kunde få. Jag hade inte kunnat göra något annorlunda. Ärligt talat så känner jag att det sämsta svar vi kunnat få hade varit att det var en infektion som orsakat missfallet. För då hade jag nog varit orolig för att det hade varit en kombination av de båda. 

Är just nu tacksam över att vi fick så pass bra nyheter igår och att försöket är igång - för annars vet jag inte hur jag skulle hanterat dagen. Inser att vår resa nu har förändrats rejält och att jag kommer få springa på KK stup i kvarten om vi får glädjen att plussa igen. Men det gör jag mer än gärna - kan lätt lägga in mig i nio månader om det skulle vara så, allt för att aldrig någonsin tvingas uppleva samma sak igen. 

Nu ska jag fortsätta att frossa i godis, för lugnande mediciner tänker jag inte röra (inte spriten eller cigaretter heller) vill hålla kroppen så ren det bara går i och med att vi är mitt uppe i första inseminationsförsöket. Och ja, man kan diskutera hur ren kroppen är av att äta en massa godis. Men den är bra mycket renar än vid alternativen. 

Med undantag för att jag ska ta Ovitrelle imorgon så är jag ledig, så min morgondag ska jag spendera med att läsa på om läkaren och om de olika behandlingar och allt runt omkring. Vill veta vad jag har att vänta. 

måndag 11 november 2013

VUL

Idag var det tid för VUL inne på RMC. Var med väldigt blandade känslor som jag satte mig ner tillsammans med mannen i väntrummet. Inte så mycket när det gäller detta försöket, utan mer allmänt. För vi skulle ju aldrig mer behöva sitta i det där väntrummet och fundera på om min kropp svarat på hormonerna eller inte. 

Lite efter 14.00 var det så min tur att hoppa upp i gynstolen och få gjort ett VUL. Slemhinna såg bra, så långt kändes det bra. När han kolla höger äggstock fanns det ingen äggblåsa som växt - alla var i samma storlek - så här fick jag en klump i magen. Tänk om jag inte reagerat på hormonerna. 

Men klumpen släppte direkt när ultraljudsstaven flyttades över till vänstra äggstocken, för där var det en dominant 15 mm blåsa. Ingen tvekan om att kroppen reagerat på behandlingen. Försöket är igång och fortskrider. 

Efter VUL så fick jag gå till SSK och gå igenom veckans plan. Gonal-F idag och imorgon sen 13.15 på onsdag ska Ovitrelle tas och på torsdag blir det insemination. Mannen ska dit kl 11 och lämna spermier och sedan 13.15 ska jag insemineras. 

Vi satt ganska länge inne hos SSK idag, pratade först om behandlingsplanen och sedan om Bella och allt runt om kring henne. Kändes så skönt att få prata om henne idag och att få höra SSK värmande (och bekräftande) ord. Efter RMC var det bara att sticka in om apoteket och hämta ut mer Gonal-F innan jag möte upp med underbara V och mannen stack tillbaka till jobbet. 

Eftermiddagen blev en mysig runda på stan med V, en del butiker, lång promenad (som inte känns så lång när man har så trevligt), god mat och massor av prat (skvaller med). Idag har varit en bra dag. V sa till mig att hon tyckte det var skönt att se "mitt gamla jag" igen. Och ja, det var skönt att få känna mig "som vanligt" - även om det bara är för några timmar. 

söndag 10 november 2013

Fars dag och kalas

Då var det andra söndagen i november, och med det är det återigen tid för fars dag - en dag som är lika jobbig som mors dag när man är ofrivilligt barnlös. För att strö ännu mer salt i såren kan jag bara lägga till att det svider ännu mer att vara förälder till ett änglabarn en dag som denna. 

Eftersom min älskade man är pappa till en liten ängel numera, så var jag tvungen att se till att fixa med en liten överraskning till honom idag. Så när han var ute med hundarna plockade jag fram en liten present och ett kort till honom (som jag gömt här hemma). För idag var hans första fars dag som pappa. 

Morgonen började helt enkelt väldigt känslosam i vårt hem, många tårar men även glädje och kärlek. Efter överraskningen åt vi frukost tillsammans, innan mannen stack iväg för att hjälpa mamma lite och innan vi skulle iväg för att fira min lillebror som imorgon fyller 17 år. 

Kalaset för lillebror var uppdelat på två ställen. Först åt vi middag hemma hos pappa, och sedan förflyttade vi oss allihopa hem till mamma för att äta tårta. 

Dagen har varit jobbig, rent känslomässigt - många människor och många barn - alla glad och en hög ljudnivå. Inget för mig, absolut inte numera - förr gick det oftast an några timmar, men nu är jag slut innan det ens har börjat. 

Börjar dessutom bli lite nervös inför morgondagen. Har haft en del känningar över livmodern och äggstockarna, så jag hoppas att vi får positiva besked imorgon när jag ska göra VUL kl 14.  

lördag 9 november 2013

Lördag

Inatt fick jag sovit en del, om jag räknar samman timmarna kommer jag nog upp i ca åtta timmar. Och enda anledningen till det är att jag valde att lägga mig igen efter att klockan hade ringt. Var inte tvungen att stiga upp, men dock innebar det att inget blev gjort innan vi skulle iväg. Men med tanke på att jag sov två timmar i sträck(!) utan att vakna, känns det som rätt val. 

Som resten av veckan var natten full av mardrömmar, skillnaden var dock stor när jag vaknade till - för inatt låg jag bredvid mannen. Även om han sov (väcker inte honom) så blir jag lugn av att ha honom sidan om, och vid de extra jobbiga drömmarna - så kryper jag in i hans famn och somnar om där efter en stund. 

Känns som dagen bara försvunnit, vilket inte är konstigt när man stiger upp efter 12 och sedan varit hos mannens mormor och morfar på middag (fira mormor som fyller år imorgon) sen kl 14. Lämnade dem runt åtta, körde hem och lämnade hundarna innan vi tog en sväng till mataffären för att fylla på kyl och frys.

Väl hemma igen, fick mannen packa in varorna medan jag tog andra sprutan Gonal-F. Resten av kvällen kommer spenderas i soffan framför tv med en (flera) kopp riktigt gott te och färska hallon & blåbär. Skippade godis idag - blev tårta idag, och det blir tårta imorgon med (känner mig riktigt nöjd med att inte köpa något godis alls idag). 

Önskar att jag kunde säga att jag mår bättre idag, men då skulle jag ljuga. Mår inte sämre än igår heller, så det är ändå något positivt.

fredag 8 november 2013

Bra, sämre, sämst

Denna veckan har gått från att vara bra, med positiva besked (start av nytt försök) till att bli en av de jobbigaste veckorna sedan missfallet och därmed förlusten av vår lilla Bella. Har så fort jag somnar mardrömmar och vaknar kallsvettig om och om igen. Att må dåligt och inte få någon sömn blir verkligen en ond spiral. 

Det är tur att jag är "ledig" denna helgen. Ska inte jobba, dock är vi bortbjudna både lördag och söndag. Så jag får helt enkelt se om jag orkar, som jag känner mig just nu - vill jag bara stanna hemma och få vara ifred. 

Tror en del av hur jag mår hänger ihop med att vi kört igång med nytt försök. Dåligt samvete över att vi "gått vidare", rädslan för att samma sak ska hända igen, rädslan för att vi inte kommer få se ett plus igen, hormoner som spökar, och så klart sorgen och saknaden. 

Idag har jag åtminstone lyckats sova lite mer än tre timmar utan att vakna - och vakna av att telefonen ringde, inte av någon mardröm. Så jag hoppas jag kan få sova ordentligt inatt med, om inte annat så får jag i alla fall sova bredvid min man vilket alltid underlättar lite. 

Nu ska jag försöka njuta av kvällen, mannen kommer snart hem - det är trots allt helg (ledig helg!). Men för min del blir det "bara saft" i glaset till myset, för ikväll kör jag igång med Gonal-F. 

onsdag 6 november 2013

Ingen bra dag

Det senaste dygnet är det egentligen. Jobbar natt denna veckan och natten till idag på jobbet har varit riktigt jobbig (hoppas denna blir lugnare - men det ser verkligen inte så ut). Idag har jag vaknat flera gånger med ett ryck, drömmarna har varit vedervärdiga och gjort ont i hela kroppen.

Tankarna har hela tiden gått till Bella och frågan om varför vi inte fick lov att behålla henne, varför vi inte skulle få bli lyckliga föräldrar, varför vi som kämpat så länge inte får behålla vår lilla flicka medan andra får behålla sin, vad vi gjort för att förtjäna detta helvete osv.

Tror att en av de utlösande faktorerna till att dagen verkligen varit skit, var att jag läste när prinsessan M har sin BF. Den är nämligen samma dag som vi hade vår BF på. Att de dessutom väntar en flicka gör allt mycket jobbigare. För det innebär att det kommer vara en jäkla massa bilder och text som kommer att påminna mig om vad jag (vi) inte får uppleva och går miste om med Bella.

Ja, idag är jag bitter, nedstämd, ledsen, full av sorg och ilska, orkeslös, stressad och helt enkelt trött på att livet ska var så jävla jobbigt.

tisdag 5 november 2013

Kommit ut?

Att berätta eller inte berätta om vad som hänt... Jag har valt att berätta för alla om vad som hänt. Redan kvällen Bella föddes la vi upp på Facebook att vi nu efter mer än nio års kamp, äntligen blivit föräldrar till ett litet änglabarn.

Sedan dess har vi berättat efterhand som frågorna kommit (frågor som: hur går det, hur mår ni, hur är det med magen, vad har du/ni hittat på den senaste tiden osv). Jag vill inte dölja vad som hänt, och sen så är det skönt att de vet. För då behöver de i alla fall inte komma med korkade kommentarer om att jag verkar oengagerad, trött, tyst, ledsen osv...

För att slippa den värsta repliken "då får ni på det igen" så säger jag direkt att vi försökt i snart tio år. Så på något sätt känns det som jag/vi nu har kommit ut ur garderoben. Vilket känns både bra och jobbigt. Jag har blottat mitt djupaste sår för människor som jag aldrig trodde skulle få veta det, men vad gör det, när jag får berätta att jag är mamma till vårt önskebarn Bella.

måndag 4 november 2013

Då sätter vi igång

Fick pratat med RMC idag, och det blev med en av deras barnmorskor idag (inte SSK som det brukar vara). Berätta att mensen kommit och att vi vill veta när vi får köra igång. Hon kollade så klart min journal samtidigt som hon pratade med mig.

Resultatet av samtalet blev att det beslutades att jag ska få kör igång idag!! Så ikväll påbörjar jag hormonstimuleringen inför inseminationsförsök 1 (eller vad vi hoppas blir försök 1 - för vi vet ju inte om hormonerna är rätt inställda än). 

Fick frågan om jag (vi) känner mig redo, inte bara fysiskt utan psykiskt. Svarade ärligt, att jag kommer nog aldrig bli helt redo igen - men jag vet att jag vill och att jag vill komma igång så snart som möjligt. Vi vill få göra ett försök i år, vi vill inte behöva vänta mer. 

Folsyra och behepan har jag ätit sedan ett tag tillbaka, allt för att göra min kropp så beredd det bara går inför nästa försök. Alla medicinerna finns här hemma, vilket de har gjort sedan i somras. Allt vi kan göra nu är att hoppas på att allt går som det ska.

Så trots att regnet bara öser ner och allt känns så mörkt och kallt - känner jag trots allt lite glad och lättad idag. Vilket är första gången sen den 21 september. 

Den 11/11 får vi veta om hormonerna varit rätt inställda för mig, för då är det VUL. 

lördag 2 november 2013

Alla helgons dag

Denna dagen/helgen har aldrig förr varit något särskilt, det har bara varit en helg som alla andra. Men inte i år.

Dock spenderar jag helgen på jobbet. Så vi var och tände ett ljus för Bella och ett för min morfar redan igår kväll. Var och köpte ljus som ska ha en brinntid på ca120-150 timmar. Problemet är att vädret inte är det bästa hos oss, blåser och regnar - så det finns en risk att de slocknat. Om jag orkar efter jobbet, blir det nog en sväng förbi kyrkogården för att kolla om ljusen fortfarande brinner (känns extra viktigt att de brinner denna helgen än annars).

Kombinationen av att ha blivit bestulna (är så det känns) på vårt önskebarn, all stress runt om kring mig, jobba långt arbetspass, alla andras glädje, helgens tema, mensen och alla hormoner som den innebär, samt gårdagens tjafs med mannen, gör inte dagen (helgen) lättare.

Saknar dig så


*Vår ängel*

Vi saknar dig vår ängel
och sorgen är så stor.
Vi ville lära känna dig mer,
både far och mor.

Du bor i våra hjärtan 
men i oss finns ett sår.
Ett barn för lite
finns det alltid i familjen vår.

-okänd