Semestern har börjat

Idag började mannen sin semester, så nu blir dagarna lite annorlunda (får jag hoppas) jämfört med när han jobbar. Dagen har spenderats med att jag först varit en sväng hos tandhygienisten för årlig kontroll, blev ett trevligt besök med tänder och tandkött i toppform (återhämtat sig ordentligt jämfört med senast och är bättre nu). Och sedan kom vänner och deras barn och mötte upp oss för en eftermiddag och kväll tillsammans.

Spenderade eftermiddagen på Malmöhus och tittat på deras nyöppnade akvariet, som så många andra när vädret inte är så härligt med sol och värme. Blev även att vi kikande på de andra utställningarna när vi var där och hade tid över innan de stängde. När vi kände att vi var färdiga, tog vi och promenerade iväg för att äta middag tillsammans också innan vi skildes åt för denna gången. 

Annars är kvällarna just nu kaos, lilltjejen vägrar sova och skriker flera timmar i sträck och det enda som funkar någotsånär är min famn. Det har lugnat sig lite igen men i lördags var den värsta natten sedan hennes kolik släppte. Men då visste jag knappt var jag skulle ta vägen, hon var otröstlig (testade verkligen allt, och inget hjälpte) men somnade tillslut av ren utmattning runt 4.30.

Men med undantag för en väldigt jobbig natt lördag till söndag, så har det varit en härlig och händelserik helg. På fredagen var vi en snabb sväng på Ikea och köpte lite saker som vi behövde. Var sedan på dop i lördags för ena vännens dotter, var en trevlig tillställning med god mat och trevliga människor. Söndagen blev väldigt seg efter så lite sömn, men vi fixade lite med projektet att börja barnsäkra hemmet en del. Fick bland annat dolt och gömt så gott som alla sladdar som finns här hemma i tv-bänken med alla spelkonsoler mm. För lilltjejens nya favorit sysselsättning är att ta sig fram och dra i alla sladdar.

Får se vad vi hittar på imorgon, inget som är planerat än.

Vägning och fullt ös.

Gårdagen sprang iväg fortare än vanligt, och en del strul och missar uppstod. Besöket på BVC blev inte av, då det blivit fel i bokningen och tiden inte stämde. Så imorgon är vi intryckta innan jag har tid hos kuratorn för KBT. Blir andra besöket nu, skulle varit fjärde - men första gången var hon hemma och vabbade och förra veckan var jag hemma med en sjuk liten bebis. 

Mannen mötte oss i stan med bilen, vilket inte gjorde någon nytta då han glömt att ta med sig babyskyddet. Så han fick köra hem och hämta det medan jag var och vägde mig. När han kom tillbaka körde vi iväg för att gå på en visning. 

Vägningen igår visade för övrigt -1,4 kg och totalt har jag nu gått ner 11,8 kg på 8 veckor.

Efter vi varit på visningen, var vi inne om hos min mormor en liten stund - och vår lilla tjej fick två presenter av henne. 2 nya bodys och ett set bestick. Fixade kvällsmat "på vägen" sen innan vi körde hem. Lilltjejen var riktigt pigg och vägrade somna, men mannen fick ta nattningen igår så att jag skulle kunns sticka ut och köra mitt andra intervallpass. 

Kändes extra skönt och bra efter att jag klarat av det, då jag kände mig piggare och jag gjorde det även om jag var trött, det regnade rejält och blåste också hel del. 

Ikväll somnade tjejen först mycket tidigare än jag trodde, men hon vaknade efter ca 30 minuters powernap på mammas bröst och var såklart lika pigg som vanligt. Men efter att ha varit ute och promenerat en timme nu ikväll, somnade hon ordentlige och har fortsatt sova trots förflyttningar. 

Torsdag

Idag skulle jag som sagt påbörjat min KBT behandling, men den blev uppskjuten då kuratorn har vård av sjukt barn. Så dagen har varit helt tom i kalendern. Jag och lilltjejen började dagen med att mysa i sängen ett tag efter att hon fått dagens första flaska. Bonus för min del var att hon idag somnade om, så jag fick några minuters extra sömn med. Vilket är välbehövligt när jag inte får sovit på nätterna, även om lilltjejen sover så bra som hon gör. 

Dagen har annars innehållet mys i mängder, puss attacker från lilltjejen, lite städning, klippt mammas exmans hunds (våra hundars bror/son) päls, matlagning och en skön promenad i vårsolen. På två dagar har det verkligen skett så mycket i naturen. Då var det grått, "dött" och blött och idag var det skinande sol, blå himmel och fullt av knoppar och blommor i träden. Det är såna detaljer som gör att jag bli lite gladare när jag mår dåligt.

Kvällen avslutades med att vi äntligen lyckades få avtryck (färg) av lilltjejens händer, hon har verkligen vägrat att öppna handen fram tills nu. Sen blev det bad (och skrubbande för att få bort färgen) innan det till sist var mamma dotter mys i sängen. Ikväll fick hon somna intill mig i vår säng medan jag sjöng vaggvisor för henne, när hon sen till sist somnade flyttade vi över en sovandes liten tjej i sin egen säng. 

Imorgon måste vi handla, kyl och frys börjar bli tomma nu efter att dopet är helt över. Så hoppas på en lika glad tjej och lika mycket energi för min del imorgon, så att jag orkar/hinner med att skriva upp allt som behöver handlas hem innan mannen kommer hem från jobbet. 

BVC och snö

Igår var det BVC på förmiddagen, det märktes tydligt att det var på förmiddagen för vår lilla tjej sov gott när vi kom dit. Så istället för att väga henne direkt, tog vi mammasamtalet först. Resultatet blev att hon skickade en remiss till BVC psykologen för familjesamtal och så bokade hon in mig på ett besök hos min läkare på vårdcentralen . Så imorgon ska jag till vårdcentralen och så får vi se hur vi går från det. 

Sedan på kvällen var det gruppmöte med fullmäktigegruppen, denna gången var inte lilltjejen lika trött och det märks att hon är inne i en utvecklingsfas just nu - för på kvällarna är hon kinkig och ingenting passar henne. Men vi var med på större delen, sedan när hon vaknade till ordentligt promenerade vi hem i snön (just det... det snöade ordentligt på dagen nere i södra Skåne, och den la sig också. Får se hur länge den ligger kvar.).

Idag har vi inte gjort mycket, lilltjejen (och jag) var trötta i morse så vi tog en ordentlig sovmorgon - med lite amning, en del sömn och massor av mys. Hade gärna varit ute på en långpromenad, men konstaterade på rundan med hundarna att det var väldigt halt på sina ställen och då tappade jag lusten till det. 

Rutin och släkt

I lördags var det tid för nytt kusinkalas, denna gången var det systerns äldsta son som fyllt 8 år (i fredags). Precis som vid jul var vi alla där förutom min äldsta bror och hans familj. När kalaset var slut ville systersonen följa med oss hem. Och det fick han, dock var han nog lika sur på mig som sin mamma när vi sa att han inte fick spela på någon av våra maskiner. Han har nämligen spelförbud hela helgen, efter att ha varit riktigt elak mor sin mamma. 

Han försökte flera gånger, men vi var lika bestämda så till sist gav han upp och nöjde sig med att titta på film. Något han i slutänden var riktigt nöjd med, för vi har en 3D tv - och han fick sett LEGO filmen i 3D. När den var slut ville han se en till, men då var klockan mycket så det var tid för honom att bli hämtad. Men medan han väntade på sin styvpappa, fick han se lite av Draktränaren 2 i 3D med. 

Har även lovat honom att han ska få komma hit nästa helg igen (är hos sin pappa nästa helg), och då ska han få spela - om han uppför sig och gör vad hans mamma säger. 

Systersonen må vara en riktig liten "ligist" till och från, oftast till. Fast han är en riktig goding med ganska så ofta. Till vår dotter är han hur söt som helst, och kommer fram till henne ofta - för att klappa på kinden, prata med henne eller för att hålla henne. Men lite avundsjuk är han på henne, inte så konstigt när vi alltid har varit "hans" och nu kommer hon och tar vår uppmärksamhet och styr och ställer. 

Något annat som skett här hemma i helgen är att vi börjar få in en liten nattnings rutin med lilltjejen. Tre kvällar i rad har jag lagt henne i sin säng efter amningen vid 22, och efter lite vaggvisor, pussar och klappar på kinden somnar hon. Lite tomt har det känts i min famn om jag ska vara ärlig, för annars har jag spenderat större delen av kvällen och natten med henne i min famn i soffan eller sängen.

 Men det tog hon igen idag under dagen, för idag har hon verkligen varit mammig och velat vara i min famn hela tiden. Så jag räknade inte med att hon skulle somna nu ikväll när jag la henne, men det gjorde hon. Och hon sover fortfarande. 

Får se om det här kommer bli en bra och ihållande rutin. Hoppas på det, för jag känner mig så mycket mer utvilad denna helgen än vad jag gjort sen hon föddes. Lyckas få nästan fyra timmar i stöten i två omgångar på natten nu, är bara blöjbyte och matning som "stör". För hon somnar om relativt snabbt igen efter mat och ny blöja, det har hon heller inte gjort innan. 

Så glad

Sitter nu i bilen på väg hem efter en helt underbar och mysig eftermiddag och kväll med underbaraste vännen och hennes sambo och dotter.

Känner mig helt varm inombords och är så glad över att vi äntligen hittat en dag som passade för oss att träffas på efter ett år som verkligen testat vår relation (mycket för att jag haft svårt att hantera situationen med att vi varit gravida med två veckors BF).

Har fått så mycket energi av träffen att jag känner mig helt utvilad och pigg, trots en nästintill sömnlös natt för mig.

Sömn och kondition

Inatt fick jag sovit hela sju timmar i sträck, för mannen var snäll och tog vår tjej hela natten. Utan att jag hade bett honom att göra det dessutom, så det kändes väldigt omtänksamt och ett bevis på att han verkligen kan om han vill. Kände mig verkligen utvilad när jag vaknade. Dock viss panik när jag insåg vad klockan var och att jag inte hört vår tjej gråta en enda gång, och inte heller hade jag gett henne någon mat. 

I eftermiddags packade vi in oss alla i bilen och körde iväg till favorit skogen Skrylle. Har inte varit där sedan runt tiden då vi påbörjade försöket som resulterade i vår lilla tjej. Och som jag längtat till att komma dit och gå deras spår på 5 km (längtar även efter deras milen spår, men det går inte att gå med vagn). Dessutom har 5 km spåret belysning, så man kan gå den på sen eftermiddag/kväll under vinterhalvåret med. 

Att inte ha tränat eller rört på mig sedan april har verkligen kört konditionen i botten. Har verkligen ingen kondition alls nu, så tempot blev därefter - men det var lika skönt och belönande ändå, om inte extra belönande att äntligen få/våga gå rundan. Hundarna verkade också riktigt nöjda med att få komma dit. 

Lite bättre

Det känns lite bättre här hemma nu, att vi stannade hemma i fredags var helt klart rätt beslut. Och att vi dessutom var "fria" igår med gjorde bara det ännu bättre. Som en liten bonus har vår lilla tjej sovit lite bättre, visst att hon fortfarande är vaken en hel del på natten - men utan skrik och gråt där hon är helt otröstligt. 

Igår kände jag mig så pass full av energi att jag ville ut och gå en sväng med vagnen på eftermiddagen, så vi klädde på oss ordentligt och gav oss ut. Passade på att handla hem lite mat och ta en sväng förbi kyrkogården för att tända ett ljus. Allt trots kyla, is och halka. 

Gick nämligen från en julafton som det regnade och var plusgrader på till en juldag med snö och minusgrader, så underlaget på vägar och gångbanor är inget att hurra över. Var dock riktigt friskt och skönt ute, och jag kände mig lite extra pigg. Men det är väldigt jobbigt med den kalla luften som tar sig in överallt - för det gör riktigt ont i brösten då.

Måste se om jag kan hitta något bättre inlägg (har inlägg i ull, men de räcker helt enkelt inte) eller andra alternativ för om det blir kallare kommer jag inte kunna gå utanför dörren på hela vintern med mina känsliga bröst och särskilt bröstvårtorna. Så har ni några bra tips, förslag, knep eller andra idéer får ni gärna ge mig dem. Vill verkligen inte behöva spendera hela vintern inomhus.  

En ovanlig syn där vi bor - snö kring jul.

Jul, klappar, gråt och sömn

Julen i år har (och är, inte färdig med firandet än) verkligen varit annorlunda, främst på positivt sätt så klart. Att få fira julafton med mitt barn i famnen, och dessutom ett litet barn som överöstes av julklappar och "välkommen till världen" presenter värmde ordentligt i mammahjärtat. 

Har fått så mycket bra och fina presenter till vår lilla tjej. Saker som vi annars själv hade fått köpa. För att inte tala om alla kläder vi fått till henne, storlek 62 kommer vi inte behöva köpa något alls i känns det som. Frågan är om vi kommer hinna använda allt vi fått. Det stora bekymret vi annars har efter alla klappar - är var vi ska ha allting. Vi bor som sagt inte så särskilt stort, och yta och förvaring är något vi har brist på. 

Det som varit jobbigt är att vår lilla tjej inte sover på nätterna, och när man då är borta på dagarna innebär det att sömnbristen för denna mamman var ett faktum. Sen i måndags har tjejen varit vaken och varit mer eller mindre helt otröstlig flera timmar på natten. 

Natten till julafton var nog den värsta av dem alla. Då skrek hon i ungefär tre timmar i sträck, och verkligen ingenting hjälpte eller minskade hennes skrikande. Efter två timmar grät jag nog lika mycket som hon skrek. Det gjorde så ont i mig att inte kunna hjälpa eller trösta mitt eget barn, man känner sig som världens sämsta mamma. Och att inte få sova när kroppen bara skriker efter minsta lilla sömn. 

Vi har varit iväg varje dag denna veckan, och vi skulle egentligen iväg idag med. Till mannens mormor och morfar. Men vi valde att ringa och säga att vi stannar hemma idag. Att vi träffade dem en stund igår, gjorde att det beslutet var riktigt enkelt att ta. Så idag har vi bara varit och passat på att sova och mysa en hel del här hemma med min lilla familj. Och det var precis vad som behövdes, för jag känner redan lite stärkt igen. Bäst av allt är att även morgondagen är fri från händelser, så att vi får en dag till för återhämtning.

Fjärde advent

Idag är det tydligen fjärde advent, och det är bara tre dagar till julafton. Inget som jag har hängt med på alls känns det som. Men trots att jag inte alls känner att julafton är runt hörnet, så har jag fixat mer eller mindre allting som ska fixas från min sida innan julafton. Det är väl egentligen bara julklapp till mannen som jag inte köpt. 

Något som jag däremot har full koll på är dagens datum, inte en chans att jag skulle glömma eller missa det. Den är den 21:e idag, vilket innebär att vår lilla ängel Bella idag blev 15 månader. Att få snusa och pussa på lillasyster har gjort dagen lite lättare, samtidigt som det dåliga vädret ute har dragit ner på humöret en hel del.

Vi skulle egentligen ta en sväng förbi kyrkogården idag, men vädret har inte tillåtit det. Så vi har tänt ljus till minne här hemma för vår lilla tjej idag istället. Och så har jag sjungit (så gott det går med tårarna rinnandes) Bellas vaggvisa för lillasyster med några gånger. 

Kom på att jag glömde nämna den fina överraskningen mannen fixa till mig igår samtidigt som han var och handlade. Han köpte med sig hem tio rosor till mig (5 vita och 5 röda), för att han tyckte att det var det minsta han kunde göra efter att han sovit större delen av natten medan jag var vaken och försökte trösta en otröstlig dotter. 

Blommorna från mannen.

BVC

Inatt hade vi vår första riktigt jobbiga natt. En liten tjej som var helt förtvivlad, hon bara grät och skrek. Efter att ha gjort alla de vanliga sakerna (mat, ny blöja, mys, sång, napp, mat en gång till) utan någon som helst effekt och en fortsatt förtvivlad dotter, började jag fundera på om det inte var så att hon hade magknip (nu när jag inte äter antibiotika, så har hon ju inte heller diarré längre). Så vi plockade fram en pysventil, och jodå nog var det magknip alltid. 

Efter det blev hon lugnare, men det tog lång tid innan busfröet verkligen kunde komma till ro igen och tillslut somnade. Vid fyra kunde jag äntligen lägga mig, tror nog jag somnade innan huvudet nuddade kudden. Blev inte många timmar sömn, för lite efter åtta var det bara att stiga upp igen (med en sjuhelvetes huvudvärk - som utvecklats till migrän under dagen) för att göra mig och lilltjejen färdiga och ta oss till BVC. 

Första besöket på BVC gick bra, busfröet har fortsatt att gå upp i vikt - men det går långsamt för henne. Sköterskan sa dock att det inte är något att oroa oss för, då hon är så pigg och med när hon är vaken. När hon låg på skötbordet hos BVC, fokuserade hon hela tiden på deras mobil. Hon släppte verkligen inte blicken från deras mobil, det var så sött. 

När jag och busfröet gick från BVC träffade jag på "vår" präst. Blev ett riktigt känslosamt möte, och vi pratade en ganska lång stund innan vi skildes åt. Hon berättade att hon tänkt så på oss, men hade inte vågat ringa till oss. Fick en lång varm kram och dessutom så är det nu bestämt att det blir hon som döper vår dotter, tid och datum har vi dock inte bokat in. 

Ett lika starkt grepp som hon har om min tumme,
har hon om mitt hjärta.

7 dagar

Jaha, då var det plötslig bara en vecka kvar till BF och fortfarande ingen bebis som velat titta ut. Busfröets storasyster och skyddsängel Bella har verkligen tagit på sig att se till så att lilla syskonet inte skulle komma förtidigt, utan stanna kvar i magen. 

Känner mig fortfarande väldigt trött, seg och långsam. Skulle nog kunna sova mig igenom större delen av dygnet, med undantag för mat- och kisspauser. 

Idag tog jag i alla fall mig ut på en sväng i stan. Fick köpt ett litet mosshjärta till Bellas grav, och så blev det besök i några olika butiker - men inga inköp. Träffade på en av tjejerna i föräldragruppen och hennes lille kille. Nu väntar gruppen bara på att vårt lilla busfrö också ska komma ut, så att det blir tid för återträff. 

I stället för att promenera hem från stan när jag tröttnade, skickad jag ett sms till min syster och frågade om hon och barnen var hemma. Vilket de var, så jag promenerade bort till dem istället. Timmarna gick så mycket snabbare och dagen kändes inte lika lång och tung, glömde nästan bort att det är den 21:e idag. 

När mannen kom hem från jobbet, var han hemma om en runda för att ta ut hundarna. Sen tog han ljus och tändare, och körde och hämtade mig hos min syster så att vi kunde köra till kyrkogården och hälsa på Bella en stund. Fixade till med att plocka bort lite gamla blommor och tände ljuset och la det nyinköpta mosshjärtat på plats. 

Imorgon är det tänkt att vi ska spendera förmiddagen på möte och sen på eftermiddagen/kvällen ska vi fira min lillebror som fyllde 18 år den 11 november. Får se om det blir så imorgon eller om busfröet kan tänka sig att titta ut imorgon, imorgon som även innebär veckobyte - vecka 40 (39+0). 

8

Tystnaden beror inte på att någon bebis kommit, utan helt enkelt för att jag inte orkade/hade tid att skriva i bloggen igår. 

Har verkligen varit extra trött de senaste dagarna, så det har blivit en hel del tupplurar och extra mycket vila. Förhoppningsvis är detta kroppens sätt att säga att det nu närmar sig och den vill samla så mycket energi som möjligt, och inte något tecken på att jag håller på att bli sjuk. 

Tittar jag på hundarnas beteende, så verkar det också som att något stort är på väg att hända. För de lämnar mig inte ur blicken, och helst ska de båda två ligga uppe på mig vad jag än gör. Den yngre av hundarna är extremt klängig och vaktar mig hela tiden, jämfört med hur hon är i vanliga fall. Hade hon fått bestämma skulle jag få gå och bära runt på henne här hemma nu.

Idag är det för övrigt 8 dagar till BF. Och imorgon är det åter igen den 21:e, så det blir (tror inte att busfröet behagar att komma ut i natt) ännu ett besök på kyrkogården och Bellas grav med lilla syskonet kvar i magen istället för i vagnen. 

Väntar

Imorgon är det en vecka sedan cerklaget togs, och fortfarande har inte busfröet tagit till sig vräkningen - utan stannar kvar i min mage. Allt jag kan göra är att vänta, men fy vad drygt det är nu. Så här länge hade jag inte räknat med att vara gravid, det var knappt att vi räknade med att det ens skulle bli en novemberbebis. Vi var mer inställda på att det skulle bli en oktoberbebis.

Känner mig ganska så rastlös nu, samtidigt som jag har en viss brist på energi. Har väldigt svårt att sova, hittar ingen bra ställning, kissnödig, halsbränna, varm och täppt i näsan (jag andas främst genom näsan, så ingen bra kombination).Så istället för att hitta på saker, blir det lugn takt hemma - med små tupplurar när andan faller på. 

Något jag kan konstatera är att det går inte att gå några längre sträckor innan jag bli akut kissnödig heller, 3 km är bristningsgränsen. Där efter måste jag verkligen gå på toa. Dessutom tar det lika lång tid för mig att gå 3 km nu, som det tog för mig att gå 5-6 km innan jag blev gravid. Fast då gick jag inte som en pingvin och hade också bättre kondition, än nu när jag går som en pingvin och har sämsta kondisen (efter 8 månaders träningsförbud). 

Senast denna koftan användes (i våras), stack det inte ut någon mage
under brösten (och rosetten var mycket längre ut på sidan).

1 vecka till borttagning

Nu är det "bara" en vecka kvar till cerklaget ska klippas och tas bort. Kan säga att jag både längtar och börjar bli nervös inför det nu, och hur mycket jag än längtar efter busfröet - så får busfröet väldigt gärna stanna kvar i magen tills min läkare tagit cerklaget då, så att det inte blir att någon annan läkare måste avlägsna det akut. 

Mina förvärkar börjar bli värre och värre nu, likaså sammandragningarna. De kommer inte regelbundet, men nu har verkligen förvärkarna börjat göra ont och de har dessutom börjat sätta sig i ryggslutet med. 

Smärtan som uppstår i ryggen vid förvärkarna, påminner om de tidiga värkarna jag hade när jag skulle föda Bella samt den smärtan jag sedan fått första dagen vid varje mens/blödning (misslyckat försök) efter förlossningen. 

Kan säga att det dagar som denna som jag är tacksam över att jag är hemma och sjukskriven (med en tom kalender), för det blev verkligen inte mycket sömn inatt. Vaknade av både det ena och det andra - kissnödig, förvärkar, för varm, illamående, behövde vända mig osv. Så det har blivit en lugn dag med massor av vila. 

Imorgon ska jag iväg och äta lunch med några av tjejerna i vår lilla gravidgrupp (från "RMC tjejerna"), så jag hoppas verkligen på att jag ska få sova lite bättre inatt. 

Trött start på veckan

Det har varit en ganska så lugn dag för min del, och tur är det - för idag har jag verkligen känt mig trött större delen av dagen. Kändes som att jag inte sovit något alls, även om jag faktiskt sov bättre än mitt genomsnitt av nattsömn.

Men efter många timmars vila och sömn även under dagen, kände jag mig ändå så pass full av energi att jag skulle orka med att gå på möte under kvällen. Var ett viktigt möte, så jag ville helt enkelt inte missa det. Var många personer som jag inte träffat sedan i våras där, så det var en del förvånade (och glada) blickar som mötte mig där. 

I veckan händer det en hel del, imorgon ska jag och mannen på föreläsning på KK och på fredag ska jag till endokrin. Sen så har jag även är en hel del sociala saker, ska på kalas i helgen. Innan dess så ska jag träffa en tjej som jag lärt känna via "RMC tjejerna"(som jag senast träffade på min TD i mars) och på fredag blir det lunch med en del andra tjejer från samma grupp. Och så tillkommer även lite saker som kostar - som att besiktiga bilen. 

Mannen som tagit bilden för en gångs skull.

Sömnbrist

Natten till idag var verkligen inget att hurra för. Blev verkligen inte mycket sömn för min del, dels för att busfröet bökade runt och tryckte/slog mot blåsan titt som tätt (blev väldigt många turer till toan inatt), dels för att jag var öm på min vänstra överarm (där jag fick min vaccination), men även för att vår äldsta hund är som ett plåster på mig (hon är skendräktigt och tror att det är tid att att valpa, så hon gnyr konstant och trycker sig intill mig hela tiden).

När jag väl lyckades somna, ja då började mannens larm ringa istället och jag fick tjata på honom att stiga upp och sticka till jobbet. Att få mer sömn sen kändes först omöjligt, även om jag var helt slut. För det var för ljust ute och för varmt i sovrummet. 

Men kom ganska snabbt på att som den nattarbetare jag är (ja, när jag inte är sjukskriven då) så har jag faktiskt införskaffat en mörkläggningsgardin i sovrummet. Så det var bara att rulla ner den och starta fläkten, ta ett nytt besök på toa och sedan försöka sova en stund. Till min lycka, lyckades jag få ca 2,5 timme sammanhängande sömn. 

Dagens trevliga och glada information är att det nu "bara" är 50 dagar kvar till BF. Och jag har börjat känna av att jag nu vill börja förbereda här hemma till busfröet, om jag vågar är dock en helt annan sak. Får se hur lång tid det tar innan busfröets säng blir ihopsatt här hemma nu. 

Morgondagen innehåller ett besök hos kurator, vilket jag ser fram emot. Ser inte lika mycket fram emot att jag ska iväg och lämna prover imorgon bitti inför besöket hos endokrin. För sedan 22.00 är jag nu fastande tills det att proverna är tagna.

Besök och mardröm

Vaknade helt förstörd och ledsen tidigt idag, hade en riktigt hemsk mardröm där jag förlorade busfröet. Kommer inte ihåg allt ur drömmen, men det gjorde så ont och jag grät och hade panik. Men bara några få sekunder efter att jag vaknade så kände jag busfröet böka runt i magen, lugnade mig, klappade på magen och pratade lite med busfröet innan jag sedan somnade om. 

Olustkänslan efter mardrömmen har sedan suttit i hela dagen, tack och lov så har busfröet varit riktigt livlig och studsat runt ordentligt där inne. Och ikväll har det sparkats riktigt hårt upp mot lever/revbenen så att den delen av magen flyttats med. 

Har dock haft lite besök här hemma idag. Svärfar ringde när han var på väg ner (skulle till sina svärföräldrar - mannens mormor och morfar) för att fråga om jag var hemma, och om jag kunde tänka mig att klippa deras hunds klor. Mitt jobb som svärdotter (och "uppfödare") tydligen. 

Så en stund senare dök svärfar och hund upp, våra hundar blev överlyckliga. Efter att de hälsat, busat och lugnat sig klippte jag klorna på honom och sedan satt jag och pratade med svärfar en stund innan han körde vidare. 

Någon timme senare ringde han igen och frågade om vi skulle ta en liten runda med hundarna, vilket vi gjorde. De mötte upp oss vid vår lägenhet och så tog vi vår lilla runda runt kvarteret för att sedan sitta i solen och prata en stund till. 

Måste säga att svärfars besök idag har gjort att dagen gått mycket snabbare än vanligt, för helt plötsligt var mannen hemma från jobbet och det var kväll. Imorgon kommer mannen hem mycket tidigare dock, han ska in och jobba förmiddagen (möte på jobbet) sen kommer han hem och hämtar mig innan vi ska till kuratorn i Lund. 

Hostan, sömn och helg

Denna helgen har vi bestämt oss för att ta dagarna lite som de kommer, dvs inte boka in en massa i förväg. Visst vi hade ändå lite planerat för dagen, men inga tider satta. Båda känner sig ganska slitna och möra efter mannens hosta som stör oss i våran sömn.

Mannen kom hem tidigare igår, eftersom han fått en tid på vårdcentralen på eftermiddagen. Läkaren var snäll och skrev ut lite ordentlig hostmedicin åt honom, och ordinerade honom att öka sina astmamediciner så länge hostan sitter i. Hade lätt kunnat ge doktorn en kyss, för det har blivit så mycket lugnare då mannen inte hostar igenom hela natten. 

Blev en sväng med bilen på kvällen för att hämta ett packet med varor jag beställt. Efter det körde vi inom min mormor och lämnade kaffe (köper alltid till henne när det är billigt), där efter körde vi och åt kvällsmat innan vi körde hem igen. 

Idag bestämde vi oss för att lyxa till det med att äta lunch ute samtidigt som vi skulle fixa med en present till mormor som fyller 78 år idag. När vi var färdiga så blev det ett besök hos mormor (igen, två dagar i rad sker inte så ofta) för att gratulera henne på födelsedagen. Blev kakor och tårta där, min pappa och lillebror var där samtidigt som oss (var lite "dropp in firande") och så en massa prat. 

Resten av eftermiddagen och kvällen har vi bara varit hemma och myst med hundarna. Och jag har njutit lite extra av att det äntligen verkar bli lite svalare ute. 

Måste förresten berätta om busfröet och gårdagen, för igår fick både jag och mannen känna en liten hand trycka utåt på sidan av magen. Det var nästan som om att busfröet försökte kittla mig på insidan av magen.  

Dålig dag

Idag har verkligen inte varit en bra och positiv dag. Har kännt mig så negativ hela dagen, med allt. Humöret är långt ifrån på topp, känner mig bara trött, ensam, tjock och deppig idag. Säkert har det att göra med att sömnen påverkas av mannens jäkla hosta (och för att busfröet anser att den ska bestämma när jag ska vände mig på nätterna - genom att sparka så att det gör ont). Sen spökar så klart alla graviditetshormer i kroppen med. 

Att vi inte hittat någon ny bostad än (letat seriöst i över två år nu) gör inte saken bättre, är så trött på vår lägenhet. Jag trivs med området och med de flesta av grannarna, så det är inte därför jag vill komma här ifrån. Men att bo i en tvåa på tredje våningen - utan hiss - är inget jag vill längre. Känner mig extra instängd med just pga det, för jag kan inte springa hur mycket som helst i trapporna nu. 

Sen försöker jag njuta av graviditeten, men det går inte så bra. Börjar bara tänka på Bella och allt som hände, och rädslan över att förlora ännu ett barn hugger sig fast i hjärnan. Fast det kan och ska väl bara inte hända, busfröet har världens bästa och underbaraste skyddsängel - sin storasyster. Det är vår tur att bli föräldrar nu, föräldrar med ett levande barn i vår famn.