När allt sker samtidigt

Har verkligen varit urkass på att uppdatera bloggen, men livet och vardagen har fått komma mellan och ta all plats den behövt. Det har varit allt annat än lugna veckor sedan senaste inlägget. Vi lever och har levt mitt i ett flytt- och renoveringskaos sedan förste februari. Kombinerat med diverse sjukdomar som dragit ut på renoveringen ännu mer. Alla har vi varit drabbade, mer eller mindre. Mannen är den som kommit undan mest "skonsamt" med sin matförgiftning första helgen i huset. Dottern drogs med 40 graders feber i nästan en vecka, kombinerat med ögoninflammation och förkylning (med massor av slem, snor och en del hosta som följd). 

Och jag, jodå några dagar med hög feber jag med. Och ett flertal omgångar av feberfrossa som legat på gränsen till krampanfall. Sen ögoninflammation även för mig och så tillslut även förkylning som satt sig så illa på lungorna att det fick bli läkarbesök och mediciner utskrivna för att jag skulle kunna andas något bättre och slippa hosta igång förlossningen (vilket jag var på gränsen till att göra natten till torsdag förra veckan). 

Nu börjar vi hämta oss igen, men min hosta har fortfarande inte släppt helt och mina stämband (och därmed rösten) är helt förstörda och jag känner mig som en tonåring i målbrottet kombinerat med värsta whiskeyrösten. 

I måndags var det den stora dagen förresten, dagen de klippte denna graviditetens cerklage. Var allt annat än en "smärtfri" upplevelse denna gången. Fick ingen smärtlindring alls denna gången (Lund) och det gjordes i en vanlig gynstol, till skillnad från förra gången (Malmö) då jag fick lustgas och det gjordes på förlossningen. 

Idag har jag gått in i vecka 38 (37+0), så nu är jag heller inte längre sjukskriven och bebis är heller inte längre prematur. Varit på besök hos bm idag, och allt såg bra ut för både mig och pyret. Den enda skillnaden är att pyret fortfarande ligger helt rörlig. Inte som sin blivande storasyster som låg ruckbar i flera veckor innan förlossningen och som fixerade sig nästan direkt efter att cerklaget togs. Så vi får väl se om busen i magen tänker fixera sig eller fortsätta leva rövare tills det är dax. 

För övrigt trivs jag ganska så bra i vårt hus. Det känns fortfarande konstigt och det har nog inte heller sjunkit in helt. Men det har nog också att göra med att vi fortfarande inte flyttar in på ovanvåningen och i våra sovrum än. Som sagt alla sjukdomar har försenat renoveringen i huset, men vi har tack och lov ändå en hel del yta att röra oss på. Lite dåligt samvete för dottern dock, som inte riktigt kan leka och busa som hon vill.

Förhoppningsvis hinner vi klart med alla tre sovrummen på ovanvåningen innan pyret föds, men annars är målet att vårt och dotterns rum ska vara färdiga och så får pyrets rum bli färdigt lite senare. Pyret kommer ändå att sova inne hos oss flera månader innan det är tid för eget rum. 

2017 är här och har varit här ett tag

Insåg precis att det redan gått 22 dagar på 2017, och jag har först idag fått tummarna loss att gå in och uppdatera bloggen. Eller ja, tummarna har nog varit loss flera gånger om och jag har varit på väg in för att uppdatera den också. Men andra saker har kommit mellan varje gång. 

Året har börjat relativt lugnt, eller ja så lugnt det kan börja när man har en småtrotsig tvååring, är gravid (med cervixinsuffiens), har två hundar, snart ska flytta och en man som är iväg på en del möten och utbildningar just nu. Som en extra bonus har vi hunnit med några riktigt jäkliga förkylningar med.

Imorgon ska vi på TUL, dels för att se hur pyret mår och växer men också för att se om pyret har vänt sig med huvudet ner igen. Pyret valde nämligen att vända sig till att ligga i säte för ca två veckor sedan efter att innan dess legat med huvudet nedåt och varit ruckbar. 

Halvvägs

Idag nådde vi den magiska siffran 50%. Underbart! Äntligen blir dagarna som är kvar av graviditeten färre än dagarna som gått.

Äntligen halvvägs!

"Firade" den stora dagen med ett besök i Lund på specialistmödravården för kontroll av cerklaget och cervix. Cerklaget sitter bra och cervix är fortfarande sluten och "normallång", så besöket gick fint. Fortsatt sjukskriven, året ut än så länge.

Dock var läkaren över en timme sen idag (tror det var ronden som drog ut på det, han var nämligen inte på specialistmödravården idag egentligen). Så lite som ett plåster på såret för att han var mer än en timme sen och hade en "elev" (känns väldigt fel att kalla en AT läkare för elev) blev det både VUL och ultraljud uppe på magen, så det fick följa med några nya bilder på pyret hem.

Läkaren gav mig även "ordinationen" att jag ska (försöka) njuta av att vara gravid och visa upp det med stolthet. Får se hur det går med den biten. 

Pyret på dag 140

Snart RUL

Den senaste veckan har verkligen varit en lång vecka, vissa dagar har rusat iväg och andra har varit sega och kännts som att de aldrig ska ta slut. Det har blivit en del prövningar och oro under veckans gång och relationen till Lund och deras kvinnoklinik har inte blivit bättre. 

I tisdags, eller egentligen redan förra helgen började min kropp att skrämma upp mig/oss igen med symtom som inte är bra att få när man när cerklagepatient, eller för den delen om man har en cervixsuffesiens. 

Men i tisdags på morgonen blev det bara värre och värre, så det slutade med ett samtal till specialistmödravården i Lund. Fick förklara och beskriva mina problem, men fick till svar att även om jag patient där så har de inga akuttider till gravida innan minst vecka 20 (nånting) utan jag skulle vända mig till deras gynmottagning istället för att få det undersökt. 

Men istället för att ringa vanliga gyn i Lund valde jag att ringa till Malmö KK istället (bra mycket enklare och närmare för mig), där barnmorskan direkt tyckte det var väldigt konstigt att de på Lunds specialistmödravård inte bokade in mig på en akuttid när jag är en av deras patient och med cerklage. Barnmorskan i Malmö bokade in mig direkt på en akuttid hos specialistmödravården i Malmö för kontroll. 

Mannen var snäll och mötte upp mig på KK och följde med mig på kontrollen. Kontrollen visade på att det såg bra ut, men de tog odling och prov för att utesluta infektion mm. Vissa av symtomen är lika jäkliga fortfarande, men andra har lugnat sig lite igen under veckans gång. 

Fokus just nu ligger på RUL, och det har vi nu på tisdag! Längtar så tills vi får se pyret igen. 

Hemma igen och ultraljud

Tidigt i tisdags landade vi i Sverige igen efter en helt underbar vecka på Cypern. Det blev verkligen en vecka av avslappning, familjemys och kvalitetstid tillsammans. Det blev en hel del sömn med, det ska jag erkänna. Är tröttare denna gången, inte den bästa kombinationen med ett busfrö som vägra somna tidigt. Men fördelen var att mannen också var med, och att han tog ett kliv framåt och tog lite mer ansvar än vanligt för vår tjej. Han ska även ha en eloge för att han visa lite mer förståelse och tålamod för mig under resan (nästan mer än han gjorde under hel graviditeten med busfröet). 

De sista dagarna på semestern började jag känna av sammandragningar, och när de fortsatte efter att vi kom hem samtidigt som det även börjat trycka nedåt, "sticka" i livmoderhalsen och en del av slemproppen kom (vilket i sig inte är konstigt då den bytas ut konturnieligt under graviditeten) så blev det ett besök på KK och gynakuten i onsdags. Blev ett otroligt långt besök, bestående av främst väntan då belastningen var extrem och blev ännu värre av att det kom in minst två akutfall medan jag var där. Tillslut blev det min tur, läkaren gjorde undersökning och VUL. Han kunde konstatera att min livmoderhals minskat med ca 6 mm på två veckor, men den var fortsatt sluten och fin. Så ingen fara av mina känningar denna gången. Innan jag gick, så sa han till mig att om det fortsätter ska jag absolut komma in igen (skönt att höra då sköterskan som skrev in mig knappt tyckte att jag skulle stanna utan åka hem och vända mig till min MVC eller VC dagen efter). Efter 7,5 timme fick jag åka hem.

Dagen efter, torsdag ringde läkaren som har hand om forskningsstudien om kejsarsnitt jag deltar i. Istället för att vänta tills nästa vecka bestämde vi att jag skulle komma in och göra mitt första ultraljud (av tre) för graviditeten. Resultaten av undersökningen var väldigt positiva och lugnande för min del. Ärret ser fortfarande väldigt fint ut, pyret var exakt på dagen i sin storlek och det bästa av allt är att min moderkaka sitter i bakvägg denna gången. Så den kommer aldrig att komma i kontakt med ärret, vilket är det som annars skulle kunna leda till de värsta komplikationerna. Att den sitter i bakvägg är också lovande inför förlossningen av den anledningen att de inte kommer att behöva snitta mig pga den åtminstone. 

Eftersom det blev undersökning med så kort varsel fick busfröet följa med mig dit. Gick jättebra och hon uppförde sig under hela besöket (med lite "mutor"). Det roligaste ögonblicket var när busfröet tittade på skärmen och såg pyret, och utbröt: ojoj mamma ojoj. 

I helgen blir det först shoppingmys med syster och hennes äldsta son imorgon och sedan ska jag till Malmö och fika med ett gäng gravida Kämpare från den gamla gruppen. Mannen och dottern kommer få massor av kvalitetstid i helgen med andra ord. 

De största stegen denna veckan är att jag nu är uppe i tresiffrigt på antalet dagar jag varit gravid. Behöver jag ens nämna hur mycket jag längtar tills att det bara är tvåsiffrigt kvar i nedräkning?

Tidigt ultraljud

Idag kom dagen som jag/vi haft så mycket ångest och oro inför, att göra tidigt ultraljud och få veta graviditetens status. Mötte upp mannen en kvart innan det var min tur att göra mitt ultraljud. Och de sista 10 minuterna innan, för att inte tala om de där otroligt långa minuterna/sekunderna från det att vi kom in på undersökningsrummet och jag la mig på britsen tills det att ultraljudets signaler visade livmodern på skärmen.

Tårarna rann. Vi såg direkt ett pyre som sparkade och levde rövare, och som var mycket större än vad både Bella och busfröet var när vi gjorde tidigt ultraljud. Och anledningen är helt enkelt att jag är längre gången än vad vi, läkaren i Lund och vad de digitala graviditetstesterna trodde. Vi trodde att jag idag var i vecka 9 (8+4), men enligt ultraljudet är jag i vecka 11 (10+1)! Allt såg fint och bra ut och barnmorskan var så nöjd med ultraljudet.

Vårt älskade lilla pyre. 10+1

Så när vi var färdiga inne på ultraljudet, var det bara att gå tillbaka till receptionen och boka om vår tid till KUB. Från den 9/9 till den 24/8, och när vi lämnade kliniken var det bara
ringa till min MVC och uppdatera dem och ändra dag för att lämna blodprovet inför KUB. Så på måndag blir det ett besök på MVC och min barnmorskas kollega, då min egna har semester just nu.

Med dagens besked om att jag är längre gången än vad vi trodde, måste jag även ta och ringa/fixa lite andra saker imorgon.

Ofrivilligt barnlösas dag

Då var snart årets ofrivilligt barnlösas dag också till ända. Hade så gärna varit uppe i Stockholm på Barnlängtans arrangemang, men fick stå över det i år då vi har fullt upp inför veckan och helgen som kommer. 

Om en vecka går flyttlasset till nya lägenheten, och om fyra dagar ska jag äntligen få se lägenheten med mina egna ögon. Längtar. 

Frånvaro

Mensen har inte dykt upp än, vilket man skulle önska betydde att detta försöket hade lyckats. Men gravtestet som togs på testdagen var negativt. Ska ta nytt test i helgen och har inte mensen dykt upp tills på måndag blir det till att ringa till läkaren och kliniken. 

Haft känningar som om mensen skulle komma redan på TD, och sen har det kommit och gått från dag till dag. Men gårdagen var helt klart riktigt jobbig med mycket smärta och kramp i magen. 

Nu är det drygt tre veckor tills vi flyttar, åh vad jag längtar! Samtidigt som jag är "lite" nervös, tror att nervositeten kommer lägga sig när jag ser lägenheten (har fortfarande inte gjort det...). 

Psykologen och 4 dagar

Idag är det bara 4 dagar kvar tills vi flyger ner till Kreta för en veckas semester och familjemys. Längtar något ofantligt till att komma bort och att bara få vara tillsammans med lilltjejen och mannen i en vecka, utan några som helst måsten eller saker att komma ihåg. Men samtidigt så är det massor av stress och resenerver som spökar. 

Fast jag vet att när jag väl sätter mig på planet och det lyfter så har dessa sista dagarna med all stress varit värt det. 

Idag har vi varit på familjesamtal hos psykologen igen, börjar närma oss slutet där nu. Har en tid efter att semestrarna är över igen, så vi får väl se hur det ska gå med 2,5 månads uppehåll. Blev ett ganska bra möte idag, och kanske kom vi något steg framåt nu. 

Annars har dagen bara sprungit iväg, en firma har varit här och spolat stammarna i hela fastigheten, jag har varit iväg på ViktVäktarna och så ett kort besök hos mamma med lilltjejen med. Sen har även yngsta hunden varit hos veterinären för sin årliga vaccination. Veterinären passade även på att kolla läkningen efter äldsta hundens operation (tog stygnen själv på henne igår), vilket såg fint ut. 

Nä, nu ska jag se till att fortsätta packa och även se till att förbereda inför morgondagen då vår lilla tjej ska fotograferas hos fotograf. 

6 månader sedan BF

Idag är det 6 månader sedan BF, men utan att busfröet hade kommit trots att de trott hon skulle komma tidigare. Helt ofattbart hur mycket som hänt och hur tiden bara har sprungit iväg. Tyvärr har det varit många tunga och jobbiga dagar, 

Igår bokade vi semesterresa, en vecka på Kreta blir det efter midsommar. Vi velade mellan lite olika resmål, men lotten föll tillslut på Kreta för det var dit vi reste när remissen äntligen kommit fram till RMC och vi hoppades på och drömde om att det skulle bli vår sista sommar och resa utan att jag var gravid eller med bebis. Så blev det inte riktigt. 

Kan erkänna att jag aldrig haft sån resfeber som jag har nu. Känns helt overkligt att vi ska ut och resa med en bebis, en bebis som ÄR vår. Imorgon på vår lilla tjejs 6 månadersdag ska hon och jag gå till polisen och fixa med hennes pass. 

Denna resan känns verkligen välbehövlig och att få komma iväg bara vi tre är något vi behöver, inte minst jag och mannen och vårt äktenskap. 

Händer en hel del just nu här hemma. Var hos veterinären i tisdags med vår äldsta hund, en juvertumör som växt explosionsartat sista två veckorna så på onsdag ska hon opereras. Och igår hade vi en mäklare på besök för att värdera lägenheten (så dagarna innan har det gått åt en hel del tid till att göra så att lägenheten visar sig från sin bästa sida). Vi har väl så gott som bestämt oss för att sälja och flytta till hyresrätt medan vi letar efter vårt drömhus. 

Nästa vecka är mannen iväg torsdag-fredag i Stockholm på förhandlingar med jobbet, så då blir jag ensam med lilltjejen och nyopererade hunden. Den andra hunden får flytta till mannens mormor och morfar några dagar i samband med operationen.

Fixerad

Varit på kontroll hos barnmorskan idag då busfröet inte behagat att titta ut sedan cerklaget togs i tisdags, tiden bokade vi dock in vid förra besöket så det var inte något märkvärdigt så egentligen. Utan bara min vanliga kontroll.

Alla värden såg bra ut idag med, tydligen var jag lite lugnare än vanligt då mitt blodtryck (övertrycket) faktiskt låg lite lägre än vad de gjort de senaste gångerna. Bäst av allt var att barnmorskan idag konstaterade att busfröet nu är fixerad (vilket antagligen skedde ganska omgående efter att cerklaget försvann) .

Barnmorskan och jag skämtade lite om att hon räknar med att jag ska föda vaginalt, för det skulle se konstigt ut med en föräldragrupp där alla slutat med kejsarsnitt. Är som sagt sist ut i gruppen (de andra var beräknade ca 1-1,5 månad innan mig), så nu är det bara mig de väntar på innan det är tid för återträff.

Nedräkning till busfröets ankomst fortsätter, och idag är det 15 dagar till BF. Jag hoppas verkligen att busfröet kommer innan dess.

Vagnen är hemma

Då var det ny graviditetsvecka, vecka 38 (37+0) och busfröet räknas som fullgången från och med idag. Helt overkligt och ofattbart, men samtidigt helt underbart och fantastiskt. Den nya veckan firade vi med att fortsätta njuta av vår "frihet" och åt frukostbuffé ute innan vi skulle till barnvagnsaffären. 

Idag tog vi nämligen det absolut största (materiella ting räknat) och dyraste steget för denna graviditeten. Vi har varit och hämtat ut vår vagn, och därmed också gjort det dyraste köpet av dem alla (även borträknat handpenningen på 2000 kr vi betalde när vi beställde vagnen i somras). 

Jag räknar dock med att få mycket vagn och kvalitet för pengarna, så även om det var ett dyrt inköp - så är det den produkt som vi med största sannolikhet  också kommer att användas mest och längst. 

Vagnen vi köpt är en sådan här.
Emmaljunga Mondial Duo Combi

Efter att vi hämtat vagnen körde vi hem, lämnade av chassit och liggdelen (samt en del tillbehör och andra inköp från idag) och hämtade hundarna. Sen körde vi en sväng till svärföräldrarna, där vi förutom att hälsa på, prata och fika även lämnade sittdelen till vagnen. Vi har ingen bra plats att förvara den här hemma, medan den kan stå på mannens gamla pojkrum där. 

Kvällen har inneburit lite pillande med vagnen för min del, tänk att snart ska busfröet ligga där i. Imorgon ska mannen antagligen installera babyskyddet i bilen, för från och med tisdag (ok, redan idag om vi ska vara riktigt noga) så kan busfröet komma när som helst. 

Föreläsning

Efter att ha haft en lugn och skön start på dagen, blev den totalt det motsatta efter lunch. Pratade med min handläggare på försäkringskassan, för att meddela om hur länge jag var på mötet igår - precis som vi kommit överens om. Så långt var det lugnt. Men sen fick jag veta att min nya lönehandläggare har räknat ut en helt annan SGI för mig, än vad både jag och min tidigare lönehandläggare kommit fram till. 

Så arg, trött och irriterad fick jag spendera eftermiddagen med att jag den nya lönehandläggaren, fick tillslut fatt på henne. Men hon kunde inte förklara något och kunde absolut inte förstå hur vi kunde få det till den summan vi fått det till. Kan tillägga att den summan hon får det till är 10 000 lägre än vad jag hade förra året (trots sjukskrivning och tjänstledighet) och då har jag även fått en löneförhöjning detta året. 

Som tur i det hela är att detta sker nu, innan busfröet kommit. För jag tänker inte ge mig, och än så länge har jag tid och möjlighet att tjafsa emot och kräva en riktigt bra förklaring och bevis på allt ihop. Kommer bli många samtal imorgon, det är en sak som är säker. 

Efter de samtalen var det bara att försöka lugna sig och hitta fokus igen. För när mannen kom hem var det tid för oss att köra in till KK och gå på föreläsning inför förlossningen. Föreläsningen var helt okey, men jag kan inte påstå att den gav mig så mycket. Kanske för att vi redan gått igenom så mycket, och upplevt en hel del - men även har en barnmorska som förberett oss väl. 

Kvällen avslutade vi med att köra inom kyrkogården, för att tända ljus och lägga ett fint mosshjärta till Bella då det idag är den 21/10. Undrar om Bellas lilla syskon kommer ligga i sin vagn eller fortfarande ligga i min mage den 21/11 - om en månad. 

13 månader av saknad

Händelserik helg

Här har det hänt trevliga saker hela helgen. Gårdagen började med att vi gick in i vecka 35 (34+0) och därmed nått vårt/läkarens stora mål. Mannen körde till tippen med det gamla utrivna golvet och sen kände vi oss ganska så rastlösa (speciellt jag). Så vid lunch bestämde vi oss för att faktiskt ta en väldigt spontan tur med bilen, och köra till Ullared. 

Sagt och gjort. Senare delen av eftermiddagen samt kvällen spenderade vi där och fick köpt en del prylar till busfröet, men även till hundarna och några saker till oss med. Det blev en del pauser och vi tog verkligen allt i min takt, så vi hann inte med allt vi kanske skulle velat - men tillräckligt för att känna mig nöjd och belåten. 

Var riktigt skönt att få "leva som vanligt" och njuta av att vara gravid. För att inte tala om att faktiskt få visa för andra att jag är gravid. Vi har längtat och väntat i så många år och gått igenom så mycket under åren, att jag till viss del känner mig lite "bestulen" av min graviditet när jag inte kan och får göra så mycket - utan har spenderat största delen av den hemma i lägenheten. 

Idag har jag däremot tagit det väldigt lugnt och vilat mig lite extra. Min pappa och bror kom förbi vid lunch och hjälpte mannen att dela vår gamla tv samt lasta in den i bilen. Sen körde pappa och mannen och slängde den på tippen. Äntligen fick vi bort den! Så skönt. När mannen sedan kom hem satte jag honom i arbete med att sätta ihop vårt skötbord. 

Skötbordet ihopsatt och förberett 

Kan erkänna att det kliade lite i fingrarna av att bara titta på, men magen är helt klart i vägen och kroppen är lite mör efter gårdagens shoppingtur. Så jag satte mig och piffade till förvaringskorgarna som ska stå på skötbordet, med sidenband istället. 

Och ikväll fick vi även hem vårt babynest som min mamma sytt åt oss. Hon blev färdig med det igår, så när vi var och shoppade kom ett mms med en bild på det färdiga nestet. Sedan dess har jag bara längtat efter att få se och ta på det, vilket jag kan nu. 

Vårt babynest, sytt av busfröets mormor. 

Stort steg

Idag har vi tagit ett väldigt stort steg här hemma inför busfröets ankomst. Vi har nämligen tvättat alla sängkläder, täcke, spjälskydd, kudde till säng och vagn, kläder, snutte och en massa annat. Visst, vi har tvättat några enstaka plagg innan - så att jag har kunnat packa BB-väskan, men nu har vi tvättat allt det stora också.

Efter dagens tvättning är det bara spjälsängens hopsättning som kvarstår innan busfröets säng kan bäddas och förberedas inför första natten i sitt nya hem. Får se hur lång tid det går innan jag sätter mannen i arbete för att skruva samman spjälsängen. Kanske blir det nu i veckan, innan han lämnar mig ensam hemma i två dagar.

Igår gick jag in i ny vecka, vecka 34 (33+0). En vecka till och vi kommer att ha nått ett väldigt stort mål för oss. Efter det kan jag kanske slappna av lite mer och försöka njuta av de sista dagarna/veckorna av min graviditet. 

Gårdagens mage

TUL och vaccination

Denna dagen har varit en av mina mest aktiva dagar på länge. Har fått ringt en del samtal, och även blivit uppringd av andra som jag försökt få tag på (som jag till slut skickat mail och bett de återkomma till mig istället). 

Dessutom ringde sköterskan från vår vårdcentral och meddelade att jag var välkommen att komma dit idag 11.20 för att få min influensavaccination. Sagt och gjort, tog inte många sekunder att få det överstökat. Och jag känner mig inte det minsta tveksam över mitt (vårt) beslut. Nu ska bara mannen få sin spruta med. Så han ska ringa vårdcentralen själv och boka tid med sköterskan utifrån vad som passar bäst med hans arbetstider. 

När jag var färdig där, så var det bara att ta sig hem igen och vänta tills det var tid att åka iväg för veckans viktigaste inbokning: Tillväxt ultraljudet (TUL)! Mannen möte upp mig i väntrummet och en kort stund senare var det bara att lägga sig på britsen med nedkavlade byxor och uppdragen tröja. 

Barnmorskan mätte och tittade på allt och hon var väldigt nöjd med allt hon såg, även om busfröet inte var så samarbetsvillig. Huvudet är nedåt, vilket vi redan visste (så har busfröet legat sedan några veckor tillbaka nu). Och vi hoppas att busfröet bestämt sig för att stanna så och inte vända sig om. Busfröet ligger på ca +5 % (fullt inom det normal) med sina ca 2200 gram och längden är ca 44 cm. 

Det verkar vara en stark och bestämd bebis som ligger där inne och växer till sig. Fick även höra att det ser ut som att busfröet har en ganska så bra kalufs. Om busfröet är en pojke eller flicka är fortfarande ett frågetecken, även om vi faktiskt försökte titta efter det idag med barnmorskan - för som sagt busfröet var inte samarbetsvillig idag.

Inte lika bra bilder som senast, men en fin liten profilbild
lyckades vi få.

Efter ultraljudet tog vi oss till mannens jobb, så att han skulle få visa upp min mage för sina kollegor. Och på vägen uppdaterade vi blivande farmor och mormor om dagens ultraljud. Så här efter ultraljudet kan jag bara konstatera att jag verkligen längtar efter att få träffa vårt busfrö i verkligheten, men det får vänta ett tag till - helst tills det att cerklaget tas (för då räknas jag trots allt som fullgången). 

Cerklaget

Så var jag hemma, och har varvat ner ordentligt efter dagens händelser och utflykter. Kroppen var ganska så slut när jag kom hem ikväll, det märks att jag inte är van vid att göra så mycket samtidigt som att magen blir större (och tyngre). 

Besöket hos läkaren på specialistmödravården gick bra, över förväntan till och med om jag ska vara ärlig. Detta blev för övrigt min sista inbokade tid för mätning och kontroll. Och besöket till ära var mannen med och vi fick även sällskap av en läkarstudent. Min läkare frågade om det var okej om studenten också fick vara med och göra undersökningarna (titta, känna, klämma osv), vilket jag sa ja till. Så det blev en extra noggrann undersökning kan man ju säga. 

Som vanligt började de med att titta på cerklaget, och då tyckte mannen att han också skulle få kolla lite - så jag hade fyra par ögon (mannen, läkaren, studenten och barnmorskan) som stirrade upp i min slida på samma gång medan jag låg snällt i gynstolen. Men nu vet mannen också hur det ser ut där inne med cerklaget. Efter att ha titta, var det tid att känna så att allt satt som det skulle innan han gick över till att göra VUL. 

Mätningen visade på att livmoderhalsen är lika lång som sist, eller t o m ca 1 mm längre än senast vi var där. Eftersom allt såg bra ut blev det därför istället tid att boka in borttagning av cerklaget. Detta kommer att ske om sex veckor, och istället för att gå till specialistmödravården ska jag gå till förlossningen den gången. 

Anledningen till att det blir på förlossningen är att jag behöver smärtlindring. Läkaren var idag väldigt noggrann med att påpeka att det kommer göra ont (något de aldrig nämnt tidigare) när han drar trådarna, så det är därför som jag ska vara på förlossningen istället. Kommer få andas lustgas (ett bra sätt att testa på/öva på det innan förlossningen) innan och under borttagningen. Dock är det min egna läkare som tar bort det ändå. 

Innan vi lämnade läkaren, så passade jag på att ta upp vår fundering kring vad som sker OM (när?) jag skulle lyckas bli gravid igen. För även om det är så långt ifrån självklart som det kan bli, så är det något vi ändå funderat på och kring. Fick då veta att om/när jag blir gravid igen som kommer det att sättas cerklage. Har man fått det en gång, så ska man ha det de andra gångerna med. Skönt att ha ett svar, och att veta var vi ska vända oss om vi någonsin lyckas en gång till längre fram. 

När vi var färdiga hos läkaren var det bara att fixa lite att äta och sedan sätta oss på bussen hem. För att sedan gå på andra steget i föräldrautbildningen. Blev en bra träff även idag, även om vi inte hann med att se filmen (om amning) som barnmorskan tänkt. 

Imorgon har jag en lugn dag framför mig, och det kan nog vara bra. För som sagt jag är inte längre van vid att ha flera saker på samma dag (annorlunda var det när jag jobbade och pluggade). 

Fredag och lördag

Gårdagen innebar att mannen kom hem redan vid lunch och hämtade mig för att sedan köra till Lund för att träffa kuratorn. Vi hade riktig tur på sjukhusområdet och fick en parkeringsplats så nära ingången som det gick. Så mannen slapp att släppa av mig (och jag slapp vänta på honom) för att sedan köra och ställa bilen i något av parkeringshusen, som dessutom ligger långt ifrån där vi var. 

Fick sett var förlossningen, neonatalen och neonatalintensiven ligger i Lund, för kuratorn sitter nämligen i samma byggnad. Så om busfröet bestämmer sig för att komma tidigare än vad de klarar av i Malmö är det hit vi kommer att bli skickade. Vår plan är att föda i Malmö, men vi är också medvetna om att det kan bli Lund om förlossningen startar de närmaste veckorna (då intensiven ligger i Lund).

Samtalet med kuratorn gav väldigt mycket, det var så skönt att få prata med henne och få hennes tankar, förslag och åsikter om saker och ting. Tror nog att polletten trillade ner ett antal gånger för mannen med. För att denna graviditeten tillsammans med sorgen efter Bella, bekymmerna på hans jobb och min sjukskrivning har väl inte varit så sunt och gynnande för vårt äktenskap. 

Efter besöket körde vi och köpte ett babyskydd, efter många om och men (testat, klämt, känt, läst mm) har vi bestämt oss. Vi valde att köpa ett Akta Graco med bas. Funkar inte med vagnen, men det gör oss ingenting för vi bestämde oss för att vi inte är intresserade av en adapter. Vi vill hellre att barnet ligger i vagnen än sitter kvar i babyskyddet och skulle vi vara vid någon butik (för att snabbt handla något) är det bara att ställa ner babyskyddet i en kundvagn. 

På kvällen tog vi det lugnt hela familjen i soffan. Kände mig väldigt omtyckt och uppmärksammad när båda hundarna och mannen låg runt omkring mig. Sen kom jag på att det är ju busfröet som alla vill vara nära. Men vad gör det, mysigt som bara den var det. Och jag kan säga med stor säkerhet att våra hundar vet att något är på gång. Den gamle är extra snäll med att värma min rygg med, för hon lägger sig gärna tätt intill bakom mig och värmer min ömma svank. 

Familjemys i soffan.

Idag blev det en tur till sybutiken för att köpa allt material till ett babynest, som min mamma lovat att sy åt oss (kan sy själv, men jag är väldigt tacksam över att slippa och mamma är lite bättre än vad jag är). Kommer bli ett sandfärgat babynest med Nalle Puh motiv. 

Tyget till vårt babynest

Nu börjar vi verkligen köpa och införskaffa oss allt vi behöver (till en början). Det har varit en trög start, men de senaste veckorna har jag börjat våga att köpa saker till busfröet. De stora sakerna vi har kvar nu är spjälsäng och skötbord. När det gäller sängen har vi funderat på om vi ska köpa ny eller använda mannens gamla (måste dock kollas om den klarar dagens säkerhetskrav, är trots allt 33 år gammal). 

Och skötbord har vi funderat på om vi ska ha eller inte, tar mycket plats och det har vi lite brist på just nu. Vi vet vilket vi vill ha om vi bestämmer oss för att köpa ett, men vi får se. Har förhoppningsvis några veckor på oss att bestämma oss. 

Kontroll och mått

Så var det tid att träffa specialistläkaren igen. Eftersom mannen var hemma följde han med mig dit, vilket jag är väldigt tacksam för i efterhand. Som vanligt började han med att titta, känna och ta prov på tappen, och allt såg fint ut, kändes bra och satt på plats. Därefter var det VUL.

När han gjorde VUL visade det sig att måttet på livmoderhalsen minskat en del sedan förra kontrollen (och även sen vi var inne akut). De andra gångerna så har det skilt på någon/några mm, men nu var livmoderhalsen nere på ca 30 mm. Det innebär en minskning på drygt 9 mm. (Läste dock att det fortfarande ligger inom det "normala måttet" på livmoderhalsen, så det känns lite bättre bara av det). 

Läkaren tyckte dock inte att vi skulle vara oroliga, då allt annat såg bra ut och för att det är (tydligen) normalt att den minskar i längd av tyngd och annat. För säkerhetsskull så blir det "bara" tre veckor tills nästa kontroll (går var fjärde annars). Både barnmorskan och läkaren sa till oss att kontakta KK direkt om det är något innan nästa besök - oavsett tid på dygnet. Fick även höra att det var bra att jag kom in och kontrollerades när jag fick de onda sammandragningarna, vilket var skönt att höra dem säga. 

Blev även tillsagd att börja vila mer under dagarna än vad jag redan gör. Men det är svårt i vanliga fall (blir riktigt rastlös). Och nu när mannen är lite uppstressad och vill fixa klart allt som ska fixas innan busfröet kommer, blir det nog inte lättare. Eftersom nu kan det gå snabbt, men varje dag som busfröet är kvar i livmodern och graviditeten fortlöper som den ska är en vinst. 

Delmålen just nu är i alla fall: 

1. Gå på ny kontroll om tre veckor. 

2. Komma till vecka 30.

3. "Fira" Bellas 1 årsdag med syskonet växande i magen. 

4. Att gå på TUL som är om drygt sex veckor - i vecka 32.

Fredag

Gårdagen började tidigt, jag vaknade innan mannen - och kunde inte somna om. Så det blev att jag sjöng för honom och han fick alla sina presenter redan på morgonen. En stund efter att mannen hade gått hemifrån lyckades jag i alla fall somna om, och fick sovit ett tag då i stället. 

Under dagen igår blev det inte mycket gjort, kände mig ganska seg och trött så jag spenderade större delen av tiden liggandes på soffan/sängen. För utom den stunden det tog att göra mig i ordning för att åka till vännerna när mannen sen kom hem från jobbet. 

Blev en riktigt sen men dock väldigt trevlig kväll på landet hos vännerna och deras två busar. God mat, många skratt, långa samtal och fint väder - ett recept på en bra kväll. När vi väl kom hem slocknade vi väldigt snabbt. 

Idag har jag däremot haft mer ork och energi, det samma kan inte sägas om mannen. Han har tydligen dragit på sig en förkylning. Så under dagen har det blivit att jag fixat och planerat lite inför helgen. Middagen som blev inställd imorgon, är på igen. Vännens man kom hem från sjukhuset i onsdags, och de vill gärna att vi skulle komma (om vi inte hade hunnit planera något annat). 

På söndag kommer min syster och hela hennes familj på besök. Hennes äldsta son ska komma och "leka" med mannen, dvs spela en massa tv-spel - något som han har längtat efter riktigt länge. Men vi passade på att bjuda hit hela familjen, så på söndag blir det fullt i köket när de kommer och ska äta lunch med oss. 

När mannen kom hem från jobbet idag, var det därför bara att ge sig iväg med bilen för att handla en del. Fick köpt en gåva till vännen imorgon och så har vi fått handlat hem allt som behövs till på söndag när vi får gäster. 

Imorgon är det dessutom ny vecka, då går jag in i vecka 24 (23+0).