Sista dagen

Idag har jag tagit mina två sista Pergotime för denna gången. Hoppas nu på att biverkningarna släpper under natten, men det tror jag tyvärr inte kommer ske. Förutom alla biverkningar jag haft de senaste dagarna så har jag idag haft en huvudvärk från helvetet, den känns verkligen i hela huvudet och sträcker sig ner till skulderbladen. 

Eftersom jag jobbar natt denna helgen, så har jag varit ledig hela dagen. Började dagen med lite sovmorgon, sen upp och ta Pergotimen. När jag tagit dem så kröp jag ner i sängen igen tillsammans med man och hundar, och stannade där närmare två timmar till. 

När vi väl steg upp så tog mannen ut hundarna på en runda innan vi åt frukost. Efter det så tog jag och mannen en 2 ½ timme lång power walk på tu man hand.

Har helt enkelt haft en bra och mysig dag även om biverkningarna har varit med hela dagen. 

Inte en dag

Inte en dag går utan att du finns med oss, 

i våra tankar, drömmar, tårar och samtal.

Vi tänker på hur mycket vi älskar dig, och hur du

har stulit våra hjärtan utan att vi har träffats.

Vi drömmer om och funderar på hur du kommer att se ut, 

och vem du kommer likna mest.

Vi längtar tills den dagen du ligger i vår famn, 

och du kommer förändra våra liv på en sekund.

Vi hoppas på att det är snart som du kommer till oss, 

så att vi får spendera alla våra dagar med dig. 

Vi önskar att ingen skulle behöva uppleva den tomhet vi har, 

medan vi väntar på att du ska komma.

Vi väntar på du ska hitta hem, 

hem till oss.

Vi älskar vårt lilla önskebarn, 

vi älskar dig över allt annat.

/Votivi filii

Skitdag.

Kan sammanfatta dagen med ett enda ord: Skitdag! 

Dagen började förvisso ganska bra, även om natten inte gav mig så mycket sömn jag hade önskat. Upp och iväg till skolan för att träffa min grupp. Hade gott om tid och kunde ta det lugnt och ta en mysig promenad till bussen, med man och hundar som sällskap. 

Den onda spiralen började redan på bussen. Jag har alltid haft bra luktsinne, och det enda som i vanliga fall verkligen får mig att må riktigt illa är mögelostar och liknande. Men för tillfället så kan nästan alla dofter i min omgivning få det att vända sig i  magen på mig. 

Nu var det så att någon ansåg tydligen att det är okej att sitta och fisa hela tiden och en annan hade dränkt sig i parfym (som dessutom lukta allt annat än gott) fick kämpa hela vägen till skolan med att inte kräkas, var nära på att hoppa av bussen och ta nästan. Men då skulle jag bli mer än en halvtimme sen, så det var inget alternativ. 

Inte nog med dofterna så var bussen sen också, så resan blev nästan 10 minuter längre än vanligt. Med andra ord, 10 minuters extra illamående.

 

Tid för oss att börja jobba med en gruppuppgift som det börjar närma sig inlämning på. Men även om vi slog våra kloka huvuden ihop så blev vi inte klokare. Efter en hel del mailande till läraren blev vi i alla fall lite klokare, så vi har delat upp lite som ska fixas tills på måndag. Tycker inte om vår kursansvarig lärare i den kursen - känns inte som han har någon koll.

Tur att jag tillhör en underbar grupp där vi verkligen kan vara oss själva och säga vad vi tycker och tänker. Samt att alla stötar varandra. Tiden i skolan har varit ett undantag från min skitdag.

Alla har pratat om det vackra vårvädret idag, själv tyckte jag det gärna kunde ha varit snö och minusgrader. För solen och värmen gjorde att mina blodvallningar blev ännu tydligare.

Efter skolan har jag sovit bort mer eller mindre hela eftermiddagen/kvällen, har helt enkelt ingen ork eller kraft. Mår skit och inget blir bättre när man får upptryckt alla andras lycka i ansiktet. 

Fick frågan idag: Hur mår du? Mitt svar är: Jag lever... För mer än så orkar och kan jag inte säga. Vet helt enkelt inte hur jag mår. 

Är överlycklig för att vi är på gång igen med ett nytt försök, men biverkningarna är vedervärdiga. Biverkningarna kombinerat med att vi är ofrivilligt barnlösa tömmer mig totalt fysiskt, psykisk och socialt. 

Nu ska jag dock försöka mig på att orka mig ut på en promenad med mannen, för samvetet gör sig påmint om att jag nu inte tränat eller rört på mig ordentligt de senaste två veckorna. Förhoppningsvis kan lite motion ge mig lite ny energi eller åtminstone hjälpa mig till att sova bättre inatt. 

Underbara biverkningar

Är väl så jag får försöka se på det... Att alla dessa biverkningar är underbara och kommer leda till något helt underbart! De kommer leda oss till vårt önskebarn! 

Men det är svårt att se det så. Särskilt när jag mår illa dygnet runt, hungrig hela tiden - samtidigt som jag inte har någon aptit alls, skiftar mellan att frysa och svettas och en huvudvärk som heter duga.

Vill egentligen inte klaga. Men just nu, när jag mår som jag gör - så kan jag helt enkelt inte låta bli. Måste helt enkelt ventilera det. 

Sen ska vi inte tala om mitt humör, har bara idag varit extremt irriterad ett flertal gånger på olika personer. Vissa av gångerna har det varit med all rätt som jag blivit irriterad, andra kanske inte helt. Men jag lovar att jag tänker efter både två och tre gånger innan jag biter just nu.

Har dessutom varit på veckans vägning. Det gick väl sådär, +-0 idag. Kan inte påstå att jag är nöjd med det resultatet, men jag känner mig ändå lite stolt med att det inte var något plus. 

Hade det inte varit för att jag går på medicinerna så hade jag varit riktigt besviken, men nu tar jag dem och vet att under de veckorna så står jag mer eller mindre stilla på vågen också. 

Pergotime

Idag började jag med Pergotime igen (tredje gången gillt?), steg upp lite tidigare än vanligt för att ringa till RMC innan jobbet. Men jag hade lika gärna kunnat sova lite längre, för det är hopplöst att ringa måndag morgon (oavsett var det är man ringer)! 

Hade hoppats på att jag skulle fått samtalet överstökat innan jag skulle vara på jobb, men nej så blev det inte. 

Istället fick jag fortsätta ringa efter att morgonbestyren var klara. Runt 11.00 fick jag tag på dem, efter 30 minuter i telefonkö. Fick pratat med SSK och meddelade att mensen kommit, och att jag började med Pergotime idag. 

Det är ju så kul att ha det samtalet när ens arbetskollega sitter sidan om en, tack och lov så var det en av de bra kollegerna som vet lite om vår resa (skulle varit en annan, men de hade bytat pass). 

Ska till RMC den 12 mars på eftermiddagen och göra ett VUL, så vi kan få se om där är någon lite blåsa som kan tänka sig växa denna gången. Och att den i så fall växer sig tillräckligt stor!

Det absolut bästa med den 12:e? - Jag är ledig den dagen! En dag senare och jag hade varit tvungen att missa en del av min obligatoriska dag i skolan. Sen att det är efter lunch, är jag också tacksam för. Jag gillar när jag slipper stiga upp och stressa tidigt på morgonen när jag varken har jobb eller skola.

Och detta längtade jag efter?

Ungefär 20 minuter efter att jag skrev gårdagens inlägg så kom min mens. Och det med besked! Hade ont redan under dagen och kvällen, men när klockan började närma sig midnatt var det ohållbart. Värktabletter och en varm vetekudde hjälpte min stackars magen när jag skulle sova. 

Min enda tanke idag har dock varit: Hur i helvete kunde jag längta efter detta??? 
Jag har haft sjukt ont, knappast kunnat stå eller sitta rakt upp. Istället har jag spenderat större delen av dagen  liggandes på sidan i soffan med vetekudden på magen och inlindad i min filt, samt med mina älskade hundar i knävecket. 

Inte nog med mensvärken heller för hela dagen har jag mått riktigt illa, fryser och har haft huvudvärk till och från hela dagen. Allt är värt det i slutändan om det lyckas, men det är ändå riktigt jobbigt. Dessutom har jag inte sett röken av mannen min på hela dagen (han har varit iväg på möte), han stack innan jag steg upp och kom hem igen lite innan 17. 

Det är delade känslor när jag tänker på att han inte varit hemma, nu när jag äntligen har en helt ledig helg. Särskilt när jag mår så här, för då vill jag ju helst inte behöva göra något och bara bli uppassad. Men sen samtidigt är det skönt att få må dåligt i sin ensamhet och slippa skuldkänslor över att inte göra något. 

Detta innebär att jag snart börjar med mina Pergotime, samt att jag måste komma ihåg att ringa till RMC och prata med deras SSK för att boka in ett VUL för att se om det även denna gången fungerat så att jag ska hämta ut en ny spruta Ovitrelle (hoppas, hoppas, hoppas!)... 

Vin

När jag jobbade natten till idag, kom jag på att jag var sugen på vin. Har inte druckit en droppe alkohol sedan nyårsafton. Det i sig är inte konstig när det gäller mig, för det kan gå många veckor/månader mellan de gånger jag dricker. 

Men när jag jobba kom jag på att jag faktiskt var sugen på ett glas. Kom då på att det egentligen bara är denna helgen som jag kan dricka, om nu detta försöket lyckas. Så jag slog till med ett glas riktigt gott rött vin (som inköptes i somras på Rhodos) till middagen ikväll. 

Väntar fortfarande på att mensen ska dyka upp, nu är det två dagar sedan jag tog sista Primoluten. De andra omgångarna så har den kommit dagen efter. Så jag håller tummarna på att den kommer imorgon.